....och inne på scharinska är det ganska mörkt och om inte kallt, så i alla fall småkyligt. Runt 50 personer har trotsat mörkret och kylan den här onsdagskvällen. Norrland is doomed, står det på affischerna och det känns verkligen som vi har varit dömda till en lång mörk och kylig vinter. Hursomhelst ikväll skall två band bjuda på lite olika varianter av doominfluerad musik. Först ut är Kongh från småland. Dom inleder med en 13 minuters ganska släpig sludge/doom låt, men det går lite för trögt, ingen direkt gnista. Publiken är också rätt slöa. Andra låten har lite mer fart, en del riktigt sköna black sabbath riff. Kongh avslutar sedan med en gammal låt som innehåller allt från släpig drone till snabba metalriff med dubbeltramp. Tyvärr så var mina förväntningar högre, jag gillar skivorna, där variationen mellan slö, släpig doom, sabbathriff och riktigt snabba partier gör att det känns varierat och intressant. Visst gjorde Kongh en, tekniskt sett, bra spelning men det ville liksom aldrig tända till.Desto mer imponerad blev jag av Moloken. Såg dom visserligen för inte så länge sen, så jag visste att dom har utvecklats en hel del, men energin som dom lyckades uppbringa trots en slö, stillastående publik, var imponerande. Dessutom så valde dom, trots en ny skiva, att bara spela en låt från den. Två helt nya låtar, som lät mycket lovande också, dessutom spelade man i alla fall ett utdrag av "we all face the dark alone" (debut ep´n) Det märks att dom har spelat en hel del på slutet och dom är både tighta, röjiga och fokuserade. Kristoffers och Nickes sång kompletterar varandra väldigt bra. Jag fascineras av hur Moloken lyckas väva ihop sina väldigt tekniska progressiva rytmer och markeringar med ganska simpla repetitiva gitarrslingor. Jag hade hoppats på att få höra 11"12 från nya skivan, det fick jag inte, men gick ändå hem belåten!
