counter

tisdag 31 december 2013

Årsbästalistan plats 1-5

Plats 1: Cult of Luna - Vertikal

Den här skivan är så storslagen så att det är svårt att bara beskriva den med ord, man skulle behöva kunna måla eller fota någon sorts aurafotografering av sitt huvud när man lyssnar på den. Jag har visserligen alltid gillat Cult of Luna och dom har låtit på rätt många olika sätt genom åren, men det här känns som det optimala! De grymma sludgeriffen, de maskinella rytmerna och de industriella ljuden från analogsyntharna skapar precis det mörka, hårda, dystopiska soundtrack som man vill ha. Dom lyckas också med det som många band i den här genren har svårt med, att variera sig. För många finns bara maxläget, men COL är fantastiska på att bygga crescendon, men även på att spela något soft utan att det behöver växa, ibland kan det bara få vara vackert och vemodigt. Som om det inte vore nog bra redan så är ju jag väldigt svag för konceptalbum och det är inte särskilt många som i dessa tider gör sådana. oftast skall man ha en hitlåt eller två och så fylla ut med lite annat, men det här är ett album där tanken är att man skall lyssna på hela, rakt igenom och händer det inte något akut i verkligheten så gör man det när man väl har satt igång skivan.

Plats 2: Deafheaven - Sunbather

Det är alltid roligt när man hör något som inte låter som något annat man har hört. Deafheaven blandar så olika saker som shoegaze, post-rock och black metal. Antar att "trve BM-fans" hatar det här och att man dessutom har ett rosa omslag, ser ut som popsnören och inte har särskilt onda texter gör ju knappast saken bättre, men för mig var det här sommarens stora hit! Spelades väldigt ofta under semestern. Man kan väl säga att det är trummor och sång från black-metal, samtidigt som gitarrerna spelar post-rock och shoegaze och på något mirakulöst sätt så lyckas dom få ihop det till en blandning som inte alls låter splittrad eller konstgjord, utan bara ny, fräsch och intressant.

Plats 3: Danny Paul Grody - Between two worlds

Nygammal bekantskap, lyssnade på den här skivan efter rekommendation, utan att veta att Danny paul Grody var medlem i Tarentel (som jag har lyssnat en hel del på) Nu spelar inte det så stor roll för det här låter inte alls som hans band. Det här är väldigt vacker fingerpicking ofta på 12-strängad gitarr, men naturligtvis med lite brusande synthar och sånt i bakgrunden. Instrumental folk/psych kanske? Väldigt bra är det. Något för er som gillar Jack Rose, James Blackshaw och Mountains t.ex.

Plats 4: INVSN - INVSN

När the Lost Patrol byte namn till Invasionen så spelade dom in en skiva som jag inte hade mycket till övers för. Sedan för två år sedan kom Arvegods, som lät väldigt annorlunda och så pass intressant att den kom med på min lista för 2011, nu har man förändrat stavningen och vidareutvecklat soundet från Arvegods och nu känns det som att man verkligen har hittat hem. Det är energisk post-punk i Joy Divisions fotspår, Dennis sjunger bättre än någonsin och på de flesta låtarna är det grymma gitarrslingor som man önska att man själv hade kommit på.

Plats 5: Mountains - Centralia

Mountains är ytterligare ett band (duo) som jag har upptäckt i år. Electro/akustisk experimentell musik skulle jag vilja kalla det dom gör. Det är vackert, soft och lågmält. De akustiska instrumenten backas upp av klickande, knastrande, swischande elektronik. Med mellan 10 och 20 minuter så förstår man ju att topplistorna inte är målet, men min topplista hamnar dom på i alla fall. En av de skivor som har snurrat mest i höst.




måndag 30 december 2013

Årsbästalistan plats 6-10

Plats 6: Loscil and Kelly Wyse - Intervalo

Loscil är ju sedan flera år en av mina absoluta favoritartister. Här har han gjort en skiva tillsammans med en pianist och det är precis så fantastiskt som man kan tänka sig. Piano och laptop i en sällsam förening. Minimalistisk ambient med lite känsla av klassisk musik (inte bara för att en låt är en bearbetning av the Death of Åse av Edward Grieg) 

Plats 7: Kvelertak - Meir

Norsk rock/black/core eller vad man nu kallar det. Dom tar det bästa från allt och blandar det till högoktanig rock med melodier, sväng och totalt rens ibland. Hoppas verkligen att jag kan hinna med att se dom den 1:a februari trots att jag egentligen är upptagen, gissar att det kommer att bli en minnesvärd konsert.

Plats 8: MF/MB/ - Colossus

Svensk post-punk med krautvibbar. Statiskt och energifyllt och så går det väl inte skriva om bandet utan att nämna Joy Division, så nu var det gjort. Lyssna och njut! Stod för en av årets absoluta liveupplevelser. Allt var hårdare, tyngre och mer maniskt live, men skivan är fortfarande grymt bra.


Plats 9: Sällskapet - Nowy Port

Kallt, mekaniskt och inte alltför långt från hur Thåströms egen soloskiva från förra året lät. Men det är kanske aningen mer maskinellt än på hans album i eget namn. Han gästas också av Anna Von Hausswolff och Bruno K Öijer. En extra eloge för det vackra minimalistiska omslaget. Industri!


Plats 10: Uncle Acid - Mind Control

Den här skivan är inte lika direkt som debuten, men den är väldigt mycket bättre producerad, tyngre och mindre på gränsen till gubbrock! Det är 70-tals retro/doom som gäller, och det är dom ju inte ensamma om, men jag tycker att dom hör till de bättre av banden som försöker låta som Black Sabbath.


Årsbästalistan plats 11-15

Plats 11: Råd Kjetil Senza Testa - Of the Augmented living dead

Råd Kjetil Senza Testa släpper nya grejer hela tiden, det här släppet finns endast på kassett och soundcloud. Två låtar på vardera 25 minuter, men det här är något av det bästa jag har hört med RKST. Här har dom tagit borta alla gitarrer och det är så gott som bara analoga synthar- Det påminner en hel del om Tangerine Dream och Klaus Schulze och jag gillar det skarpt! Inte för att det är något fel med gitarrer, men dom har lyckats väldigt bra den här gången, utan gitarrer.

Plats 12: Yrsel - Abraxas

Svensk/fransk black/doom/droneduo. Ny upptäckt för mig och återigen så blir man förvånad hur mycket bra grejer det finns som man aldrig har upptäckt. Det här är flerdimensionell musik, inte något man slölysnnar på, men den som ger det tid kommer att få många trevliga upplevelser. Ibland rör dom sig mer mot elktronisk dark ambient och ibland mer i dronemetalland, men bra tycker jag att det är hela tiden.

Plats 13: Barn Owl - V

Upptäckte Barn Owl rätt sent, men det gör inte musiken sämre. Tidigare skivor har varit lite i samma stil som Earth´s senare skivor, men med mindre gitarrplock. Här har man tagit bort ännu mer och blivit än mer ambienta/droneiga. Mörkt, vackert och minimalistiskt skulle jag kalla det, enformigt, tråkigt, händelselöst skulle förmodligen en del andra säga, men dom har fel.

Plats 14: Kongh - Sole creation

Kongh har varit ett sådant band som jag har tyckt att det har varit "bra för att vara svenskt" ungefär. Dvs helt ok och man har köpt skivan för att stödja scenen så att säga, men den här skivan är dom riktigt bra, på riktigt! Det hårda har blivit hårdare och doommelodierna har blivit bättre.

Plats 15: Samling - Annanstans

Troligen den poppigaste skivan på min lista. Samlings förra skiva doftade mycket mer 70-tal och retrorock och det var det jag föll för, men den här nya skivan har ändå något som tilltalar mig. Den har melodier som sätter sig och den har texter som man kan sjunga med i, dessutom är det en hel del energi och fortfarande lite 70-talsfeeling, om än inte lika mycket som på första skivan.



Årsbästalistan plats 16-20


Plats 16: EF - Ceremonies

Jag lyssnade på EF i början av deras karriär sedan har jag tappat bort dem lite, men nu i höst köpte jag på mig tre album som dom har hunnit släppa och det här är släppt i år. Dom är ett post-rockband som spelar musik i samma skola som sigur rós, mogwai och kanske tristeza. Det är inte instrumentalt men känns ändå som sådan musik. Sången är inte i centrum omgiven av ett komp utan sången är mer ett av instrumenten, om man kan säga så. Vackert och vemodigt är det.



Plats 17: Vattnet Viskar - Sky Swallower

Ett amerikanskt post-blackband med svenskt namn. Svårt att inte bli nyfiken! Gillar det här för att det är ganska variationsrikt. Mycket fina melodiösa post-rockpartier, tunga sludgeriff och en hel del ganska traditionellt black-metalrens. Blir spännande att se om dom lyckas göra en till spänna

Plats 18: Benea Reach - Possession

Fem år hade gått och jag trodde att bandet var nedlagt, men det visade sig att dom bara arbetade långsamt men noggrant. En grymt välproducerad historia och som är väldigt variationsrik. Från Meshuggah-riffande, till refused-hard-core men med hela tiden närvarande post-rockslingor på gutarrerna, sången går också från mörkt growlande till grisskrik och vackara melodiösa partier. Gillar allra bäst när Ilka skriker sin ljusa skriksång med melodi, det är något man hör väldigt sällan.

Plats 19: My Bloody Valentine - MBV

Först var det ju lite chockartat att det kom en ny skiva med My bloody Valentine, det har ju snackats om det i åratal, men oftast har det slutat med att man trodde att det var ett rykte, men så helt plötsligt en dag i februari så fanns den bara där! Det var lite som gammal kärlek och det var otroligt uppskattad att få en nostalgikick. Jag tycker fortfarande att det är en bra skiva, men lite av den första euforin har lagt sig. Lyssnar fortfarande hellre på "Loveless" när jag är på MBV-humör. Men har man upptäckt dem nu i år så har man ju så att säga den riktiga godbiten kvar och några av låtarna på den här skivan håller riktigt hög klass.


Plats 20: Boards of Canada - Tomorrow´s Harvest

En helt ok skiva, inte Boards of Canadas bästa, men jag gillar deras sound och det är bättre än mycket annan electronica som släpps. Det känns inte lika nyskapande som första gången man hörde "music has the right to children" men det är en klart njutbar skiva som har snurrat ganska många varv ändå.

Förutom de 20 skivorna som jag valde ut så fanns det ju en hel del annat som ändå är bra. Som vanligt var det inget lätt jobb. De översta skivorna var ganska enkla, men från plats 10 och ner till typ 30 är det ganska svårt, det är lite olika vid olika lyssningar. Totalt hade jag med 42 skivor på min lista och då har jag ändå lämnat en del som jag har upptäckt nu under tiden jag har arbetat med listorna.

Men här är i alla fall lite tips på skivor som var nära att komma med på min lista.

Hammock - Oblivion hymns, Technicolor poets - All that is solid, Pan American - Cloud room, glass room, Black Sabbath - 13, Explosions in the sky - Prince avalanche (soundtrack), Bill Callahan - dream river, Sebadoh - Defend yourself, Loscil & Bvdub - Erebus, Eluvium - Nightmare ending, Pelican - Forever becoming, Stephen R Smith/Ulaan Khol - Ending/returning, Sigur Ros - Kveikur, Aidan Baker -Aneira

Som sagt så finns det ännu mer skivor som garanterat skulle kunna vara med och tävla, men dels hinner man inte lyssna på allt och dels hinner man inte ta reda på allt som har släppts. Vilka tycker ni saknas? Vilka har fått för dålig placering (eller för bra) Tyck gärna till och framförallt, tipsa om sådant jag borde ha hört!

/Krister






söndag 29 december 2013

Året närmar sig sitt slut.

Från och med i morgon kommer jag att börja publicera min årsbästalista, men redan nu kommer en lista på mina bästa livekonserter under 2013.

Topp 5: 

1. Cult of Luna  - Debaser Medis (28/2)
Väldigt länge sedan jag såg dom live och med en ny fantastisk skiva i bagaget, det hade varit konstigt om det inte hade blivit bra. Dom infriade alla förväntningar! Samma kväll spelade även Switchblade och dom levererade också.

2. MF/MB/ Umeå open (April)
Här hade jag hört nya skivan och tyckte det lät bra, men att det skulle vara så makalöst bra live hade jag inte fattat. Som att bli torktumlad, överkörd, nedslagen och avspolad med brandslang, men njuta av varje sekund!

3. the Coathangers  Umeå Open  (April)
Kanske inte den bästa konserten rent speltekniskt, men deras glädje, utstrålning och ursinniga punk var helt oemotståndlig!

4. Kongh Idun Umeå (Maj)
Tanken var väl att Meshuggah skulle krossa allt motstånd, men den här kvällen så tyckte jag att dom var lite tråkiga och stela, däremot var Kongh bättre än någonsin!

5. INVSN hemlig spelning på engelska Scharinska (oktober?)
INVSN provspelade inför USA-turnen, enda? gången låtarna från nya skivan framfördes med engelska texter (i Sverige) Väldigt laddat band och laddad publik. Releasepartyt var också bra, men betydligt mer splittrat.





Uppenbarligen var våren bättre än hösten.

Finns väl en del andra konserter som jag kan nämna, men utan någon inbördes ordning, men sånt som jag var nöjd med att se i alla fall, även om det inte var världsomvälvande.

T.ex. Converge på Scharinska, High on Fire på Debaser slussen, Wintergatan på Scharinska, Nicole Sabouné på Scharinska, Samling på Umeå Open, First love, last rites på NO-fest, ÅBE2 på NO-fest, 
And You Will know us by the trail of dead på Umeå Open,  Borg 64 oct Inevitable end på Discouraged fest, System Annihilated på Scharinska oct Moloken på Verket. Har säkert glömt en del också, men get bleb väl något i all a fall.

/Krister

fredag 6 december 2013

Nu har jag börjat...

Japp, jag har börjat jobbet med att sammanställa min lista över årets bästa skivor. Som vanligt är det svårt, både att komma ihåg vilka skivor som verkligen är släppta i år, eller kom dom förra året, men jag köpte dom i år? osv, men sedan att försöka komma fram till vilka man gillar mest, särskilt när det rör sig om så olika musikstilar också, men det kommer en lista, men inte än, arbetet har precis börjat.

/Krister

lördag 30 november 2013

Adventskalender och nyheter i distrot.

I morgon är det 1:a December och på Instagram så kommer min #recordoftheday att bli till en julkalender. Jag har plockat ut 24 ovanliga indie-singlar som får fungera som min julkalender, så ni som inte redan följer mig där, leta rätt på krimor99

Har även fått in en hel del nytt i distrot, men eftersom det var designmarknad idag har jag inte hunnit med att uppdatera, nu sålde jag en del grejer så jag måste gå igenom igen, dessutom väntar ytterligare ett paket som jag skall hämta ut på måndag, men förhoppningsvis hinner jag uppdatera under veckan.

På torsdag 5/12 spelar Moloken, Desolation State Riot och Lahey på Verket, jag kommer att vara där och ta med vinylbackarna, så kom gärna förbi och shoppa och lyssna på grym musik.

/Krister
 
Soundtrack: Johan G WInter - I have a heaven ending and weaving thin threads of darkness from the light that was given.

tisdag 29 oktober 2013

Utrotningshotade ljud!

Här kan du läsa om utrotningshotade ljud och även hjälpa till genom att spela in och skicka in egna ljud som behöver räddas för framtiden.

Försöker tänka på vilka ljud man kan tänka sig, ett är väl ljudet från en vanlig skrivmaskin, ett annat är när man höll ner "play" lite när man snabbspolade på kassettband, så man kunde höra när nästa låt började.

Kommer ni på fler, så tipsa gärna.

/Krister

söndag 27 oktober 2013

Lite söndagstips igen.

Här kommer lite tips på skivor som har upptäckts, återupptäckts eller bara spelats här de senaste dagarna.

Ramases - Space Hymns
Fantastisk folk/psych/space från tidigt 70-tal. Förstår egentligen inte hur jag kan ha missat den här, men det finns ju uppenbarligen en hel del kosntigt ändå som man inte har koll på. Snubben som sjunger och skrev låtarna trodde att han var en reinkarnation av Ramases III, han var troligen rätt knäpp, men gjorde superskön folkpsych med spaciga effekter.

En annan man som kanske kan placeras nästan i samma genre är Roy Harper, skivan jag har lyssnat på heter Stormcock. Nästan lika stort som när jag upptäckte Bert Jansch och Phil Ochs. Får tacka Kapten Criz för dessa två tips.

Yrsel - Abraxas. I mitt förra "tipsinlägg" så var den förra Yrsel skivan med, men jag gillar nog den här minst lika mycket! Känns som att det finns väldigt få band i Sverige i den här genren och de är ytterst få som gör det så kvalitativt! Det är en skön mix av dark ambient och drone, men inte sån jobbig drone som jag tycker att Sunn o))) brukar göra utan mer skön avslappnande och dyster drone.

Immanu EL - They´ll come, they´ll come.
Återupptäckt och återsläppt. Lyssnade rätt mycket på den här skivaan för kanske 5 år sedan, nu fick jag in den på vinyl till distrot och lyssnade och kom ihåg exakt hur bra jag tyckte att den var. Vinylen är dessutom en nyinspelning! Alltså inte bara remixad utan en helt ny inspelning av samma låtar. Nu är det så länge sedan jag lyssnade på den förra versionen så jag kan inte direkt säga om det är stor skillnad, men bra är det hur som helst!


I kväll blev det dock mest Velvet Underground och Lou Reed efter beskedet om hans död.

/Krister

Soundtrack till inlägget: Lou Reed - Berlin

lördag 26 oktober 2013

Lite nyheter i distrot!


Hittade ett tyskt bolag som har släppt svensk musik (dom har släppt annat också, men kan ju inte ta in allt på en gång)
Här har vi snygga limiterade vinyler från Immanu El och EF
Yrsel är ett svenskt/franskt drone/doom/ambient-band, deras nya skiva, Abraxas finns också i mitt distro nu.
Kolla in här för att läsa mer om de olika skivorna. Skall även snart få in två olika kassetter med Råd Kjetil Senza testa. Mer info kommer då.

/Krister  (soundtrack: Afghan Whigs-Black love)

måndag 14 oktober 2013

Veckans tips, om ny och gammal musik.

Ett snabbt litet tips om några skivor som jag har lyssnat på en del under förra veckan.

Loscil - Coast/Arc/Range
Släpptes 2011, och jag har lyssnat på den väldigt mycket i ett halvår, den här veckan fick den ytterligare ett uppsving när jag äntligen fick tag på den i fysiskt format! Minimalistisk electronica när den är som bäst. Grymt beroendeframkallande.

Cult of luna - Vertikal II
Ep som fortsätter där vertikal slutade. Har inte hunnit lyssna in mig så att jag kan låtarna utantill, men det låter som att det är hög kvalitet här också.

Yrsel - Sacrifice Spontanköp på skivmässan, för det fina omslaget och för att jag någonstans hade läst nån notis om bandet, det var mycket bättre än jag hoppades på! Ett svenskt drone/ambientband av riktigt hög klass. Har genast beställt deras nya skiva Abraxas, som jag även kommer att ha till försäljning i distrot, har dock inte hört den än, men beskrivning kommer så fort jag har hört den.

Kvelertak, har lyssnat på båda skivor och gillar blandningen av rock med melodier och hårdare renspartier.

Iron and wine, köpte några äldre skivor på vinyl (spelades väldigt flitigt på cd i typ 2006, men nu kom jag ihåg hur bra det var. Särskilt Our endless numbered days!

Hittade ca 120 gb bortglömd musik på en extern hårddisk och där fanns bland annat nästan allt med Mirror. Har blivit en del sena kvällar med dom nu. Experimentell ambient, med låtar på mellan 15-25 minuter.

Nu har ni något att upptäcka, skall försöka komma med lite sådana här korta små tips lite oftare, har ni som läsare tips på grejer man bara måste höra, skriv det i en kommentar så kan vi hjälpas åt att hitta guldkornen därute.

/Krister

(now playing: Cypress hill - Black Sunday)

fredag 11 oktober 2013

Uppdaterat!

Nu tror jag att jag har tagit bort allt som är sålt, samt lagt till lite nytt som jag aldrig hann lägga in innan mässan. Har även beställt lite mer nyheter, men det får bli i en annan uppdatering, när jag har fått hem och hunnit lyssna lite. Mer second hand-skivor kommer också, har tre brödbackar till med cd-skivor som skall läggas ut + att jag tog hem två vinylbackar som jag tänker lista också, men det kan nog ta ett tag.

/Krister

(now playing Expo 70 - Sonic Messenger)

söndag 6 oktober 2013

Dagens skivmässa är över

Idag var det som sagt skivmässa på Corona i Umeå. Gick väl ungefär som vanligt, sålde en del, köpte en del. Kommer under veckan att försöka uppdatera alla "köpsidor" på bloggen (dvs, distrolistorna och begagnatlistorna) Plocka bort sånt som är sålt och lägga till lite nytt som jag inte hann lägga in innan mässan.

Skriv in den 16:e oktober i kalendern, då är det premiär för klubb Avskräckt på Scharinska. Jag kommer att hjälpa till lite där, kanske tar med mig lite skivor också, Koffe från Moloken/Discouraged records arrangerar, spelar gör System Annihilated, Håll det äkta och ett nytt "hemligt" band med medlemmar från Moloken, TJM, Kevlar mm, blir intressant.

/Krister

(now playing: Yrsel - Sacrifice)

tisdag 24 september 2013

Fler second hand skivor till salu.

Här kan du se de senaste skivorna jag har lagt till på min second hand-lista. Har försökt plocka bort allt jag sålt, så det skall vara hyfsat aktuellt. Har typ två lådor till med cd-skivor som jag håller på att gå igenom så det kommer mer eftersom. Laddar även för skivmässan den 6/10:e, efter det skall jag försöka börja lägga ut en del second hand vinyl också här på bloggen.

Mvh/Krister

tisdag 10 september 2013

Snabb sammanfattning av Discouraged fest

Här kommer en väldigt kort sammanfattning av helgens festival.

Fredag bjöd på 4 band, Lahey, för mig en ny bekantskap, men tydligen Umeåbaserade och helt ok hardcore, visst finns det utrymme för att finslipa lite mer, men helt klart något man bör hålla ögonen på.

Inevitable end lyssnade jag på för drygt 10 år sedan när dom spelade punkig thrash, sedan bytte dom till ganska traditionell dödsmetall för att numera bjuda på hyfsat kaotisk grindcore/hardcore i still med Converge och Dillinger Escape plan. Otroligt kaotiskt, välspelat och underhållande.

Borg 64 bjöd på ångestfylld hardcore uppblandat med Commodore 64 ljud och trummaskin, hårdare än jag trodde och riktigt bra.

Kvällen avslutades med Hate Ammo, adrenalinstinn machothrash med lite för mycket testosteron för min smak.

Tyvärr så var det väldigt lite folk, det påverkar ju trots allt stämningen, även om t.ex. Inevitable end ändå gav allt för de som var där.

Lördag var det lite mer folk, men har svårt att tänka mig att det var tillräckligt många för att festivalen skall gå runt, vilket i så fall är synd, för det är en festival som behövs!

I alla fall, festivalens trevligaste överraskning var Desolation state riot. När jag hörde namnet så trodde jag att det var nåt sydstatsrockband, men det visade sig vara ett ungt lovande post-metal/sludgeband från Umeå. Sångerskan hade en grym röst och gitarristen och basisten byggde snyggt upp fina post-rockstämningar som bröts av med sludgeriff. Riktigt trevligt! Dom vill jag gärna se igen.

System Annihilated gjorde sin sista spelning innan dom läggs på is, hoppas inte att det är för evigt, för det här bandet är ruskigt lovande. Hard-coreintenisv, ibland meshuggahteknisk toksvängig metal, från folk som inte ens har fyllt 20. Hoppas dom bara vilar ett tag för att sedan komma tillbaks med ny kraft.

Nästa band ut på scenen är för mig helt okända Machinae Supremacy, tydligen är dom stora någonstans, i alla fall har dom egen ljud och ljustekniker med crewjackor, dom har t-shirts i fyrfärgstryck och har släppt flera skivor. Tyvärr så imponerar dom inte på mig, tight men tråkigt. Jag har absolut inget emot att folk använder synthar i hårdrockssammanhang, tvärtom, men det finns olika sätt, det här är alldeles för tralligt, tillrättalagt och allt annat sånt för min smak. Men, jag tror faktiskt inget annat band hade så stor och entusiastiskt klappande publik, så det kan vara min musikelitistiska ådra som spökar.

Äran att avsluta festivalen får Daemonicus, ett band som spelar väldigt tradtionell dödsmetall och dom gör det bra. Dom har en hel del liverutin och bjuder på tight och svängig döds.

Sammanfattningsvis en trevlig festival som verkligen skulle behöva få fler besökare, flera av banden är sådana som inte hamnar på "riktiga" metalfestivaler, men ändå är för hårda för popfestivaler, det behövs verkligen ett forum för alternativ musik i den hårdare skolan, men det verkar uppenbarligen inte tillräckligt många ha förstått. Jag håller tummarna för att Discouraged records orkar försöka en gång till!

/Krister


tisdag 30 juli 2013

Min second hand-hörna börjar ta form.

Har länge tänkt lägga upp en sida här på bloggen med second hand skivor, men man skall ju har tid också. Nu har jag börjat, så runt 500 cd-skivor finns nu ute till försäljning här
Kommer att fylla på med mer eftersom, samt försöka börja kolla på vinylerna också, dessa är dock lite svårare eftersom jag inte har alla hemma, men jag kan ju ta en back i taget.

För att fira att jag äntligen har börjat så kommer det att vara lite rea i veckan, så t.o.m söndagkväll gäller det att alla skivor som kostar 30 kr får du 4 st för 100 och alla som kostar 40 kr får du tre för 100kr

Först till kvarn!

/Krister

söndag 12 maj 2013

Meshuggah, Kongh och Swarm på Idun.

Först ut den här kvällen var Swarm. Jag hade aldrig hört dom innan och det var nog inte så många andra heller som hade gjort det. Väldigt lite folk var det. Men dom spelade sitt set för oss som var där.
Swarms musik är väldigt långt ifrån Meshuggahs, men det är rätt skönt, det skulle bli för mycket att matas med tre band i samma genre. Swarm spelar snarare någon slags punkig rock´roll, ibland med lite post-hardcore-vibbar. Det känns lite spretigt, men i alla fall de två sista låtarna tycker jag är riktigt bra och jag kan tänka mig att det låter bra på skiva. 

Nästa band på scen är Kongh. Jag har sett dom live en gång för några år sedan och har lyssnat rätt mycket på dom på skiva. Nya skivan är lysande, så mina förväntningar är rätt höga, och i stort så infrias dom. 4 långa doomepos avverkar dom, varav två från den nya skivan. Jag gillar deras mix av klassisk doom och lite thrashiga inslag. Växlande doomsång och growl. Sången låter riktigt bra även live.
Jag hör en del prata om att det går för långsamt, och kan väl tänka mig att i Meshuggahs publik så finns det en hel del som vill att det skall gå fort, men jag njuter, gillar när dom vågar hålla kvar samma riff långa stunder. Sista låten är dessutom en, med doom-mått mätt, riktigt snabb låt, så stora delar av publiken verkar i alla fall börja våga röra på sig lite. Det har hänt en hel del sen förra gången jag såg dom, mer säkerhet på scenen, mycket mer attityd och mer samspelt, dessutom gör ju professionellt ljud och ljus sitt.

Kongh´s basist och hans Orange!

Kongh´s gitarrist och hans Orange!

Kongh doomar Umeå!


Meshuggah!

Efter lite omriggning är det dags för Meshuggah. Det är många år sedan jag såg dom nu, men man vet ju vad man får så att säga. Meshuggah är som en maskin, som dessutom fungerar och är välsmord, det är inget som trasslar, haltar eller visar minsta lilla tecken på att vara instabilt. Jag slås av hur otroligt industriellt en del av låtarna låter. Den stora skillnaden mot tidigare gånger jag har sett dom är att det nya materialet faktiskt är lite enklare och svängigare, men kan stå och gunga med i fyrtakt ibland, sedan kan rytmerna ligga lite kors och tvärs över varandra, men grunden är vanlig rocktakt, vilket ökar svängfaktorn. Man måste ju imponeras av Meshuggahs enorma tighthet, det är som att deras hjärnor är sammankopplade via en central enhet, som dessutom är kopplad till ljusbordet, det är en grymt imponerande ljusshow som följer med i alla olika markeringar på ett imponerande sätt.

Snyggt ljus var det gott om!

Skall jag kritisera något i deras musik så är det möjligtvis sången som är lite fantasilös, det är liksom samma läge hela tiden. Man märker också att medlemmarna rör sig mindre på scenen nu än förr, men Jens Kidman (sångaren) bjuder i alla fall på en hel del roliga robotdanssteg och ovanliga sätt att röja på.

Metalgiganter i motljus!

Precis när tonerna från sista låten ringer ut och bandet lämnar scenen, så går brandlarmet, först tror man nästan att det ingår i showen, men en röst uppmanar oss att lämna lokalen. Det tar en stund att utrymma och precis när vi är på väg ut genom huvudentren så får vi veta att vi kan komma in igen. Uppenbarligen hann en del ge sig av, för det är glesare i leden, när Meshuggah efter ca 20 minuters paus får komma in och köra extranummer, det hör väl inte till vanligheten att det är bandet som får ropa in publiken, men nu var det så.
Precis som sig bör så känner man sig lite mörbultad, fascinerad och lite uppgiven (när det gäller sina egna musikaliska färdigheter) efter att man har sett den här maskinen tröska sönder allt i sin väg, men det är ändå med ett stort leende på läpparna som man lämnar stället.






onsdag 8 maj 2013

Wintergatan på Scharinska

Trångt på Scenen

Jag såg Wintergatan på Scharinska i lördags. Det var en synnerligen angenäm upplevelse. 4 multiinstrumentalister som verkligen gav allt och bjöd på en fantastisk konsert. Dom hanterade instrumenten med bravur, ibland flera instrument samtidigt och ibland med snabba byten mellan olika instrument. Det lär ha krävts en hel del planering för att få till allt. Men det blir aldrig till någon sorts pretentiös uppvisning utan det är hela tiden lekfullt och med glimten i ögat. Det är enormt underhållande bara att se på alla de olika instrumenten. Dels en hel del akustiska instrument, dragspel, mandolin, dulcimer, xylofon osv, men även analoga synthar och diverse hemmabyggen. Musiken är rätt svår att beskriva, men det är instrumentalt och låter som en blandning av ett soundtrack till en fransk journalfilm och lite efterklang eller múm doftande post-rock, ibland med betydligt mer dansanta inslag. Sista låten för kvällen är den 14 minuter långa Paradis från debutskivan. Här visar dom att dom även kan spela rock. 

Ser dom gärna igen. Väldigt underhållande och nyskapande.

Massa roliga instrument.
Theremin, kanske det mäktigaste instrumentet.


/Krister

onsdag 17 april 2013

söndag 7 april 2013

Lördag på Umeå Open (dagen när MF/MB för evigt förändrade världen)

The Coathangers


Jag kommer tidigt för att undvika kö och det är tur, för först av allt ikväll spelar the Coathangers nere i Äpplet. Det visar sig vara helt galen punkrock framförd med en enorm dos spelglädje och galna infall. Musikaliskt så är det inget som är krångligt eller svårt, inte särskilt tight heller, men det är ingen som bryr sig. Spelglädjen och attityden sopar bort alla sådan funderingar. Dom byter instrument med varandra, så alla hinner med att spela trummor och gitarr. Gitarrsolon är det inte tal om, men däremot en hel del manglande som tidiga sonic youth. Alla som är där smittas av glädjen och jag lovar att detta band kommer att få massor av folk som skulle vilja spela, men inte tror att dom kan, att våga plocka upp  instrument och starta ett band. Med så mycket attityd behöver man inte kunna spela!

Den grymt coola trummisen i the Coathangers! (dvs, den som oftast spelade trummor)


Sedan är det dags att glida runt lite. Sätter mig för att vila benen en stund där Mando Diao skall spela (dom är visst kvällens stora dragplåster om man ser till publiktillströmningen) men jag fattar ingenting, jag måste gå ut, trots att jag gärna hade vilat benen ett tag till. 

Går sedan förbi Nemis-scenen där de minsta banden spelar. Där fastnar jag för Molotov Jive, från värmland. Dom spelar trevlig gitarrbaserad indie, kanske inget revolutionerande, men en väldigt bra sångare och bra låtar.

 Molotov Jive

Efter en stund är det dags för bandet med det coolaste namnet: And you will know us by the trail of dead. Jag är inget jättefan och har framförallt inte hört någonting alls av deras nya skivor, men det är ändå väldigt kul att se. Det är högintensiv gitarrrock. ibland påminner det lite om At the Drive-in, hela tiden är det fullt med energi, väldigt tight och med en hel del utrymme för kaskader av gitarroljud. Som sista låt kör dom en lång låt somslutar och börjar om massor av gånger och varje gång med vågor av noisegitarrer. En riktigt skön och behövlig noisedusch, när man börjar vara lite trött.


And you will know us by the trail of dead.



MF/MB

MF/MB

Sist ut på min planeringslista är MF/MB. Jag har redan skrivit att jag ser fram mot att se dom. Har lyssnat en del på nya skivan "Colossus" Men än vilka förväntningar jag hade så kunde jag inte förstå hur bra det skulle vara. Med dubbla trumset, trummaskiner, synthar, bas och gitarr så kör dom fullständigt över oss, det är som att malas ner, tröskas sönder i en monotont malande maskin, men samtigt älska varenda sekund av det. Ibland spelar båda trummisar samma sak och ibland kompletterar dom varandra med olika komp. Som grund till många av låtarna ligger hårda monotona synthslingor, som dessutom kompletteras med analoga spaceswisch. Bandet har två sångare, en manlig, som dansar omkring med spasmliknade rörelser, minst lika neurotiskt som Ian Curtis, den kvinnliga sångerskan är lite mer kontrollerad, men väldigt med, hon sköter dessutom syntharna. Ju längre in i spelningen dom kommer ju mer intensivt blir det. Mot slutet är jag och flera andra helt uppe i varv, man kan inte förstå hur man kan få uppleva något så fantastiskt av ett band som inte är världkändisar, det borde dom vara. Dom är som ett rockigare Paper, ett överspeedat Silverbullit eller ett krautigare Joy Division för 2010-talet. Håll utkik i distrot om ett tag, för jag skall göra vad jag kan för att ta in deras skivor, tyvärr hade dom inte med några igår. När det var slut så är jag helt uppspeedad, väldigt mycket känslan av "I´m in love and I want to tell the world" Man vill bara berätta för alla om det fantastiska man just har upplevt. Hela vägen hem ler jag bara fånigt för mig själv. Klockan tre gick jag och la mig och tänkte att jag kommer aldrig att kunna somna, men med Loscil (ambient downtempo electronica) i hörlurarna lyckas jag tillslut få ner pulsen så pass att jag hann sova några timmar innan det var dags för skivmässa, men känslan av att ha sett en fantastisk konsert, den sitter kvar även idag. Tack Umeå Open, tack Popaganda och framförallt tack MF/MB

 MF/MB


 MF/MB


Fredag på Umeå open.

Jag börjar med att gå runt lite och kolla in lite olika band som man inte har så stor koll på. Jag blir kvar nere i Studion där Postiljonen spelar. Dom spelar elektronisk väldigt drömsk pop, men ändå dansant, dom har dekorerat med massa ljusslingor och har snygga backdropfilmer. Hela ljudbilden är rätt suggestiv och dränkt i effekter, vilket så klart tilltalar mig. Tror dock att på skiva kan det låta lite för light och poppigt för min smak.

Postiljonen.

Nästa band jag fastnar för är Systerskap. Två tjejer som verkar väldigt kreativa. Dels så hanterar dom flera instrument var, ibland samtidigt, t.ex. spelar den ena kornett och trummor samtidigt. Som grund i musiken ligger ganska mörk programmerad musik som får mig att tänka på Fever Ray, dom använder sig också av Vocoder vilket får Dreijervibbarna att stärkas ännu mer. Väldigt starka röster och överlag kanonbra sång och instrumentinsatser. Det här vill jag definitivt höra mer av, men jag går ändå mot slutet för att vara säker på att komma in på Cult of Luna.

Systerskap

Det visar sig inte vara så svårt, eftersom lokalen inte ens är halvfylld, men innan Cult of Luna börjar har det hunnit strömma till lite mer folk. Setet i kväll är detsamma som i Stockholm men utan Vicarious redemtion. Störst gåshudskänsla är det på Ghost Trail och på In awe of, men Finland är också grymt stark. Cult of lunas stora styrka är deras skicklighet i att skapa stämningar och att spela dynamiskt. Framförallt så är det helt makalöst när dom går från de lugna vackra post-rockpartierna för att gå in i riktiga sludgepartier där hela bandet "fällknivsbangar" Det är fysiskt omöjligt att inte ryckas med, det känns verkligen i hela kroppen. Har för mig att det här är första spelningen den här omgången där Thomas inte var med på trummor (han är på turné med Phoenix) men ersättaren gör ett väldigt bra jobb, kan ju inte vara någon enkel insats att ersätta en av världens duktigaste trummisar, men tight, välspelat och dynamiskt är det i kväll också. En av festivalens höjdpunkter.

 Cult of Luna

 Johannes från Cult of Luna, mitt i det väldigt snygga och effektfulla ljuset.


Cult of Luna.

Sist på fredag ser jag Samling. Deras debut "När mullret dövar våra öron blir vi rädda" har spelats ganska friskt här hemma, den nya "Annanstans" har jag inte hunnit med lika många varv, men ändå så pass att jag känner igen låtarna. Samling spelar pop/rock med rötterna i 70-talet, men utan att låta gammalt. Det är ofta väldigt svängigt, förutom trummis har dom även två killar på percussion och olika slagverk. Stämningen är på topp när dom kör hiten "Stackars lilla värsting", men även en del nya låtar som jag tycker är lite i poppigaste laget på skiva (t.ex. Tio mil bort) får tillräcklig tyngd för att bli riktigt bra. Jag står kvar hela spelningen och med ett allt bredare leende på läpparna. Samling är bland de mer intressanta på den svenska pophimlen.

 Samling

På väg ut hinner jag se tre låtar med Håll det äkta (varav en med gästsång av Fredrik från Totalt Jävla Mörker) Naturligtvis önskar jag att jag hade hunnit se mer, för det var riktigt röj och ganska klassisk UÅHC-stämning. Men man kanske får chansen igen.

/Krister