Årsbästalistan plats 6-10

Plats 6: Loscil and Kelly Wyse - Intervalo

Loscil är ju sedan flera år en av mina absoluta favoritartister. Här har han gjort en skiva tillsammans med en pianist och det är precis så fantastiskt som man kan tänka sig. Piano och laptop i en sällsam förening. Minimalistisk ambient med lite känsla av klassisk musik (inte bara för att en låt är en bearbetning av the Death of Åse av Edward Grieg) 

Plats 7: Kvelertak - Meir

Norsk rock/black/core eller vad man nu kallar det. Dom tar det bästa från allt och blandar det till högoktanig rock med melodier, sväng och totalt rens ibland. Hoppas verkligen att jag kan hinna med att se dom den 1:a februari trots att jag egentligen är upptagen, gissar att det kommer att bli en minnesvärd konsert.

Plats 8: MF/MB/ - Colossus

Svensk post-punk med krautvibbar. Statiskt och energifyllt och så går det väl inte skriva om bandet utan att nämna Joy Division, så nu var det gjort. Lyssna och njut! Stod för en av årets absoluta liveupplevelser. Allt var hårdare, tyngre och mer maniskt live, men skivan är fortfarande grymt bra.

Plats 9: Sällskapet - Nowy Port

Kallt, mekaniskt och inte alltför långt från hur Thåströms egen soloskiva från förra året lät. Men det är kanske aningen mer maskinellt än på hans album i eget namn. Han gästas också av Anna Von Hausswolff och Bruno K Öijer. En extra eloge för det vackra minimalistiska omslaget. Industri!

Plats 10: Uncle Acid - Mind Control

Den här skivan är inte lika direkt som debuten, men den är väldigt mycket bättre producerad, tyngre och mindre på gränsen till gubbrock! Det är 70-tals retro/doom som gäller, och det är dom ju inte ensamma om, men jag tycker att dom hör till de bättre av banden som försöker låta som Black Sabbath.

Året närmar sig sitt slut.

Från och med i morgon kommer jag att börja publicera min årsbästalista, men redan nu kommer en lista på mina bästa livekonserter under 2013.

Topp 5: 

1. Cult of Luna  - Debaser Medis (28/2)

Väldigt länge sedan jag såg dom live och med en ny fantastisk skiva i bagaget, det hade varit konstigt om det inte hade blivit bra. Dom infriade alla förväntningar! Samma kväll spelade även Switchblade och dom levererade också.

2. MF/MB/ Umeå open (April)

Här hade jag hört nya skivan och tyckte det lät bra, men att det skulle vara så makalöst bra live hade jag inte fattat. Som att bli torktumlad, överkörd, nedslagen och avspolad med brandslang, men njuta av varje sekund!

3. the Coathangers  Umeå Open  (April)

Kanske inte den bästa konserten rent speltekniskt, men deras glädje, utstrålning och ursinniga punk var helt oemotståndlig!

4. Kongh Idun Umeå (Maj)

Tanken var väl att Meshuggah skulle krossa allt motstånd, men den här kvällen så tyckte jag att dom var lite tråkiga och stela, däremot var Kongh bättre än någonsin!

5. INVSN hemlig spelning på engelska Scharinska (oktober?)

INVSN provspelade inför USA-turnen, enda? gången låtarna från nya skivan framfördes med engelska texter (i Sverige) Väldigt laddat band och laddad publik. Releasepartyt var också bra, men betydligt mer splittrat.

Uppenbarligen var våren bättre än hösten.

Finns väl en del andra konserter som jag kan nämna, men utan någon inbördes ordning, men sånt som jag var nöjd med att se i alla fall, även om det inte var världsomvälvande.

T.ex. Converge på Scharinska, High on Fire på Debaser slussen, Wintergatan på Scharinska, Nicole Sabouné på Scharinska, Samling på Umeå Open, First love, last rites på NO-fest, ÅBE2 på NO-fest, 

And You Will know us by the trail of dead på Umeå Open,  Borg 64 oct Inevitable end på Discouraged fest, System Annihilated på Scharinska oct Moloken på Verket. Har säkert glömt en del också, men get bleb väl något i all a fall.

/Krister

Nya skivor i distrot!

Lite nyheter i distrot. Kolla här för mer info och priser.

Lördag på Umeå Open (dagen när MF/MB för evigt förändrade världen)

The Coathangers

Jag kommer tidigt för att undvika kö och det är tur, för först av allt ikväll spelar the Coathangers nere i Äpplet. Det visar sig vara helt galen punkrock framförd med en enorm dos spelglädje och galna infall. Musikaliskt så är det inget som är krångligt eller svårt, inte särskilt tight heller, men det är ingen som bryr sig. Spelglädjen och attityden sopar bort alla sådan funderingar. Dom byter instrument med varandra, så alla hinner med att spela trummor och gitarr. Gitarrsolon är det inte tal om, men däremot en hel del manglande som tidiga sonic youth. Alla som är där smittas av glädjen och jag lovar att detta band kommer att få massor av folk som skulle vilja spela, men inte tror att dom kan, att våga plocka upp  instrument och starta ett band. Med så mycket attityd behöver man inte kunna spela!

Den grymt coola trummisen i the Coathangers! (dvs, den som oftast spelade trummor)

Sedan är det dags att glida runt lite. Sätter mig för att vila benen en stund där Mando Diao skall spela (dom är visst kvällens stora dragplåster om man ser till publiktillströmningen) men jag fattar ingenting, jag måste gå ut, trots att jag gärna hade vilat benen ett tag till. 

Går sedan förbi Nemis-scenen där de minsta banden spelar. Där fastnar jag för Molotov Jive, från värmland. Dom spelar trevlig gitarrbaserad indie, kanske inget revolutionerande, men en väldigt bra sångare och bra låtar.

 Molotov Jive

Efter en stund är det dags för bandet med det coolaste namnet: And you will know us by the trail of dead. Jag är inget jättefan och har framförallt inte hört någonting alls av deras nya skivor, men det är ändå väldigt kul att se. Det är högintensiv gitarrrock. ibland påminner det lite om At the Drive-in, hela tiden är det fullt med energi, väldigt tight och med en hel del utrymme för kaskader av gitarroljud. Som sista låt kör dom en lång låt somslutar och börjar om massor av gånger och varje gång med vågor av noisegitarrer. En riktigt skön och behövlig noisedusch, när man börjar vara lite trött.

And you will know us by the trail of dead.

MF/MB

MF/MB

Sist ut på min planeringslista är MF/MB. Jag har redan skrivit att jag ser fram mot att se dom. Har lyssnat en del på nya skivan "Colossus" Men än vilka förväntningar jag hade så kunde jag inte förstå hur bra det skulle vara. Med dubbla trumset, trummaskiner, synthar, bas och gitarr så kör dom fullständigt över oss, det är som att malas ner, tröskas sönder i en monotont malande maskin, men samtigt älska varenda sekund av det. Ibland spelar båda trummisar samma sak och ibland kompletterar dom varandra med olika komp. Som grund till många av låtarna ligger hårda monotona synthslingor, som dessutom kompletteras med analoga spaceswisch. Bandet har två sångare, en manlig, som dansar omkring med spasmliknade rörelser, minst lika neurotiskt som Ian Curtis, den kvinnliga sångerskan är lite mer kontrollerad, men väldigt med, hon sköter dessutom syntharna. Ju längre in i spelningen dom kommer ju mer intensivt blir det. Mot slutet är jag och flera andra helt uppe i varv, man kan inte förstå hur man kan få uppleva något så fantastiskt av ett band som inte är världkändisar, det borde dom vara. Dom är som ett rockigare Paper, ett överspeedat Silverbullit eller ett krautigare Joy Division för 2010-talet. Håll utkik i distrot om ett tag, för jag skall göra vad jag kan för att ta in deras skivor, tyvärr hade dom inte med några igår. När det var slut så är jag helt uppspeedad, väldigt mycket känslan av "I´m in love and I want to tell the world" Man vill bara berätta för alla om det fantastiska man just har upplevt. Hela vägen hem ler jag bara fånigt för mig själv. Klockan tre gick jag och la mig och tänkte att jag kommer aldrig att kunna somna, men med Loscil (ambient downtempo electronica) i hörlurarna lyckas jag tillslut få ner pulsen så pass att jag hann sova några timmar innan det var dags för skivmässa, men känslan av att ha sett en fantastisk konsert, den sitter kvar även idag. Tack Umeå Open, tack Popaganda och framförallt tack MF/MB

 MF/MB

 MF/MB

Umeå Open har kört igång.

Idag började Umeå Open med Plura och Carla i Tegskyrkan. Det fortsätter sedan med spelningar hela veckan. Imorgon spelar bl.a Glesbygd´n på Hamnmagasinet, på torsdag har Syket releaseparty på Scharinska, där spelar även First Love, Last Rites och Nicole Sabouné.

Sedan fredag och lördag är det dom stora dagarna på Idun. Själv är jag grymt peppad på MF/MB, Samling och Cult of luna. Tror även att And you will know us by the trail of dead kommer att bli bra, sen skall man ju alltid upptäcka nåt nytt också, som man inte har hört tidigare, men vad det blir får jag återkomma med senare.

/Krister

Samling på Umeå Open!

Samling kommer till Umeå Open. Det  blir väldigt trevligt. Ny skiva släpps i veckan, så det blir inlyssning! Förhoppningsvis kör dom väl en del material från den förra skivan också.
Även MF/MB tror jag blir kul. En del av de andra nya släppen har jag ingen koll på, får väl bli en helkväll med spotify, myspace och youtube så man kan pricka för vad man måste se.

/Krister