Årets bästa skivor plats 11-15

Plats 11: Deafheaven - New Bermuda

Deafheaven fortsätter att utforska och omforma den moderna black-metalscenen. Dom har inte bara gjort samma skiva igen, utan lyckats hålla sig i samma genre men ändå skapat något nytt. Snabba blastbeats, black-metalsång mixas med post-rocksgitarrer och shoegazesound, men här får lite mer vanliga metalriff också mer plats. Det känns även som att shoegazepartierna tar mer utrymme, för min del så tröttnar jag rätt snabbt på blastbeats så det är ingen nackdel.

Plats 12: Samling - Sen glömmer jag hur du ser ut

Samling fortsätter att bjuda på 70-talsinspirerad psych-pop/retrorock. Jag gillar soundet, melodierna, texterna. Pop på svenska är väl inte min starkaste gren, men Samling har jag gillat sen första gången jag hörde dom, och jag lyssnar faktiskt hellre på dom än på Dungen (även om dom också går hem i stugan)

Plats 13: White Hills - Walks for motorists

White hills gör monotone rock, influerade av tysk kraut, brittisk space-rock och säkert också av samtida andra rockband som gillar att köra samma riff länge. Vissa låtar innehåller också en hel del elektroniska prylar, trummaskiner, synthar osv vilket bara ger lite mer blandad lyssning. 

Plats 14: Uncle Acid - The night creeper

Den charmiga ostämda spontana doomrocken från första skivan är som bortblåst, men den har ersatts av tung välproducerad doomrock. Influenserna från Black Sabbath är inget dom försöker dölja, men varför skulle man dölja det?

Plats 15: Thåström - Den morronen

Thåström är som alltid bra, han hämtar influenser från industri och ambient och blandar upp det med tung rock. Hans mörka poetiska texter passar perfekt i den inramningen. Jag har ändå inte fastnat lika mycket för den här skivan som "beväpna dig med vingar". En del låtar känns som upprepningar av låtar från den skivan. Men det är fortfarande en av de bättre svenska skivorna och som liveartist är Thåström ganska oslagbar.

Årsbästalistan plats 11-15

Plats 11: Råd Kjetil Senza Testa - Of the Augmented living dead

Råd Kjetil Senza Testa släpper nya grejer hela tiden, det här släppet finns endast på kassett och soundcloud. Två låtar på vardera 25 minuter, men det här är något av det bästa jag har hört med RKST. Här har dom tagit borta alla gitarrer och det är så gott som bara analoga synthar- Det påminner en hel del om Tangerine Dream och Klaus Schulze och jag gillar det skarpt! Inte för att det är något fel med gitarrer, men dom har lyckats väldigt bra den här gången, utan gitarrer.

Plats 12: Yrsel - Abraxas

Svensk/fransk black/doom/droneduo. Ny upptäckt för mig och återigen så blir man förvånad hur mycket bra grejer det finns som man aldrig har upptäckt. Det här är flerdimensionell musik, inte något man slölysnnar på, men den som ger det tid kommer att få många trevliga upplevelser. Ibland rör dom sig mer mot elktronisk dark ambient och ibland mer i dronemetalland, men bra tycker jag att det är hela tiden.

Plats 13: Barn Owl - V

Upptäckte Barn Owl rätt sent, men det gör inte musiken sämre. Tidigare skivor har varit lite i samma stil som Earth´s senare skivor, men med mindre gitarrplock. Här har man tagit bort ännu mer och blivit än mer ambienta/droneiga. Mörkt, vackert och minimalistiskt skulle jag kalla det, enformigt, tråkigt, händelselöst skulle förmodligen en del andra säga, men dom har fel.

Plats 14: Kongh - Sole creation

Kongh har varit ett sådant band som jag har tyckt att det har varit "bra för att vara svenskt" ungefär. Dvs helt ok och man har köpt skivan för att stödja scenen så att säga, men den här skivan är dom riktigt bra, på riktigt! Det hårda har blivit hårdare och doommelodierna har blivit bättre.

Plats 15: Samling - Annanstans

Troligen den poppigaste skivan på min lista. Samlings förra skiva doftade mycket mer 70-tal och retrorock och det var det jag föll för, men den här nya skivan har ändå något som tilltalar mig. Den har melodier som sätter sig och den har texter som man kan sjunga med i, dessutom är det en hel del energi och fortfarande lite 70-talsfeeling, om än inte lika mycket som på första skivan.

Fredag på Umeå open.

Jag börjar med att gå runt lite och kolla in lite olika band som man inte har så stor koll på. Jag blir kvar nere i Studion där Postiljonen spelar. Dom spelar elektronisk väldigt drömsk pop, men ändå dansant, dom har dekorerat med massa ljusslingor och har snygga backdropfilmer. Hela ljudbilden är rätt suggestiv och dränkt i effekter, vilket så klart tilltalar mig. Tror dock att på skiva kan det låta lite för light och poppigt för min smak.

Postiljonen.

Nästa band jag fastnar för är Systerskap. Två tjejer som verkar väldigt kreativa. Dels så hanterar dom flera instrument var, ibland samtidigt, t.ex. spelar den ena kornett och trummor samtidigt. Som grund i musiken ligger ganska mörk programmerad musik som får mig att tänka på Fever Ray, dom använder sig också av Vocoder vilket får Dreijervibbarna att stärkas ännu mer. Väldigt starka röster och överlag kanonbra sång och instrumentinsatser. Det här vill jag definitivt höra mer av, men jag går ändå mot slutet för att vara säker på att komma in på Cult of Luna.

Systerskap

Det visar sig inte vara så svårt, eftersom lokalen inte ens är halvfylld, men innan Cult of Luna börjar har det hunnit strömma till lite mer folk. Setet i kväll är detsamma som i Stockholm men utan Vicarious redemtion. Störst gåshudskänsla är det på Ghost Trail och på In awe of, men Finland är också grymt stark. Cult of lunas stora styrka är deras skicklighet i att skapa stämningar och att spela dynamiskt. Framförallt så är det helt makalöst när dom går från de lugna vackra post-rockpartierna för att gå in i riktiga sludgepartier där hela bandet "fällknivsbangar" Det är fysiskt omöjligt att inte ryckas med, det känns verkligen i hela kroppen. Har för mig att det här är första spelningen den här omgången där Thomas inte var med på trummor (han är på turné med Phoenix) men ersättaren gör ett väldigt bra jobb, kan ju inte vara någon enkel insats att ersätta en av världens duktigaste trummisar, men tight, välspelat och dynamiskt är det i kväll också. En av festivalens höjdpunkter.

 Cult of Luna

 Johannes från Cult of Luna, mitt i det väldigt snygga och effektfulla ljuset.

Cult of Luna.

Sist på fredag ser jag Samling. Deras debut "När mullret dövar våra öron blir vi rädda" har spelats ganska friskt här hemma, den nya "Annanstans" har jag inte hunnit med lika många varv, men ändå så pass att jag känner igen låtarna. Samling spelar pop/rock med rötterna i 70-talet, men utan att låta gammalt. Det är ofta väldigt svängigt, förutom trummis har dom även två killar på percussion och olika slagverk. Stämningen är på topp när dom kör hiten "Stackars lilla värsting", men även en del nya låtar som jag tycker är lite i poppigaste laget på skiva (t.ex. Tio mil bort) får tillräcklig tyngd för att bli riktigt bra. Jag står kvar hela spelningen och med ett allt bredare leende på läpparna. Samling är bland de mer intressanta på den svenska pophimlen.

 Samling

På väg ut hinner jag se tre låtar med Håll det äkta (varav en med gästsång av Fredrik från Totalt Jävla Mörker) Naturligtvis önskar jag att jag hade hunnit se mer, för det var riktigt röj och ganska klassisk UÅHC-stämning. Men man kanske får chansen igen.

/Krister

Umeå Open har kört igång.

Idag började Umeå Open med Plura och Carla i Tegskyrkan. Det fortsätter sedan med spelningar hela veckan. Imorgon spelar bl.a Glesbygd´n på Hamnmagasinet, på torsdag har Syket releaseparty på Scharinska, där spelar även First Love, Last Rites och Nicole Sabouné.

Sedan fredag och lördag är det dom stora dagarna på Idun. Själv är jag grymt peppad på MF/MB, Samling och Cult of luna. Tror även att And you will know us by the trail of dead kommer att bli bra, sen skall man ju alltid upptäcka nåt nytt också, som man inte har hört tidigare, men vad det blir får jag återkomma med senare.

/Krister

Samling på Umeå Open!

Samling kommer till Umeå Open. Det  blir väldigt trevligt. Ny skiva släpps i veckan, så det blir inlyssning! Förhoppningsvis kör dom väl en del material från den förra skivan också.
Även MF/MB tror jag blir kul. En del av de andra nya släppen har jag ingen koll på, får väl bli en helkväll med spotify, myspace och youtube så man kan pricka för vad man måste se.

/Krister

Mer bra skivor från 2011

Här kan du se min årsbästalista för 2011. Det är ju alltid svårt att göra en komplett lista, dels glömmer man att en del skivor kom just under det året och en del har man helt enkelt inte hunnit med att lyssna på. Så här kommer ett urval av bra skivor som kom under 2011 och som nog skulle ha varit med och slagits om platserna på listan om jag bara hade hunnit höra dem innan jag gjorde listan.

Några tips till alltså. Kan ju börja med att nämna de som jag redan hade med i utgallringen men som fick nöja sig med att hamna just utanför listan.
- Explosions in the sky - Take care, take care, take care. Bra skiva med väldigt fint och påkostat omslag, men den hade inte riktigt det lilla extra som behövdes, jag lyssnar hellre på bandets två första skivor.

- Deportees - Islands and Shores Även det här är en bra skiva och det är ett mycket bra liveband, men bitvis tycker jag att den här skivan är alldeles för mesig, jag kan ha fel, men ibland kändes det nästan som att det var 80-tal och man lyssnade på Wham, nej då lyssnar jag mycket hellre på förra skivan. (men måste ge den nya några fler chanser och se om Whamkänslan försvinner:-)

Bon Iver - s/t Lite samma problem som deportees, det är väldigt bra ibland, gillar de mer folkinspirerade låtarna, men ibland är det för slimmat, välproducerat och mesigt för att jag riktigt skall kunna tycka att det är bra, det är inte så att jag är tvungen att stänga av, men det är tillräckligt för att det skulle hamna utanför 20 topp på listan.

Det var dom jag hade med då, nu kommer de jag inte hade hunnit höra. Ids inte spekulera vart på listan dessa skulle ha hamnat, men är ganska säker på att en del av dem hade klämt in sig ganska långt upp.



Kurt Vile - Smoke Ring For My Halo
Precis sånt som jag gillar, lite lo-fi, inte så slickt, en del som J Mascis, Smog osv. Kommer garanterat att spelas flera varv här hemma, får även ta mig tid att lyssna på hans tidigare alster.




Fleet Foxes - Helplessness blues
Behöver väl knappt någon presentation. Ganska ofta funkar jag så att om det skrivs för mycket om ett band, då orkar jag inte lyssna på dom, det blir liksom för mycket hype, sen brukar det ändå ofta visa sig, när jag till slut lyssnar, att det fanns en bra anledning till att det skrevs så mycket. Exakt så var det med den här skivan, var så less på att det skrevs om den i varenda tidning, så jag gav den aldrig en chans, men nu är jag också fast.



Kate Bush - 50 Words for snow
Förstod att det skulle vara bra, men hann aldrig höra den under 2011, men nu har jag lyssnat, riktigt bra egensinnig skiva och med en låt som troligtvis var bästa låt överhuvudtaget 2011, nämligen "Snowed in at Wheeler Street" (där Elton John gästsjunger.)



Ulaan Khol - La Catacomb
Årets mest udda release, tänk att 2011 släppa en kassett! (det medföljer visserligen en nedladdningskupong, men ändå!) Stephen R. Smith fanns med på min lista med en vinyl ep i eget namn, Ulaan Khol är ett annat av hans projekt. Det är egentligen ingen enorm skillnad i sound mellan de olika banden, alla rör sig i gitarrdrone/ambient-markerna



Skraeckoedlan - Äppelträdet
Generellt hade jag ganska mycket svenskt på min lista, vilket är lite ovanligt, men det kom mycket bra (precis som det ser ut att göra 2012) Det här bandet snubblade jag över på spotify, minns faktiskt inte hur, men det är något så udda som stonerrock på svenska (en del låtar är på engelska) Tänk er Kyuss fast med svenska flummiga texter, vinyl är beställd!



Thurston Moore - Demolished Thoughts
Det här var också en sån skiva som jag visste att jag skulle gilla. Sonic Youth är ju och har länge varit ett av mina absoluta favoritband och det är ingen hemlighet att Thurston sjunger bra och gör bra låtar. Sen har jag nog inte hört något så här avskalat tidigare, men jag gillar det skarpt!



Samling - När mullret dövar våra öron blir vi rädda
Mer svenskt! 70-talet är tillbaks igen och det är inne att sjunga på svenska. Samling låter ganska mycket som dungen, eller om du flyttar dig till 70-talet så låter det som James och Karin eller Mikael Ramel, men med lite uppblandning av den numera så hypade folkrocken (a la fleet foxes) Men jag tycker att det är helt makalöst skönt!