2017 års bästa skivor, plats 6-10

 

 Plats 6. Slowdive - Slowdive   (Dead oceans)

Efter 22 år så kommer ett av mina absoluta favoriter från shoegaze-eran tillbaks, det var knappt så man vågade lyssna, men som tur var så har inte mycket förändrats, visst är produktionen modernare, men soundet är detsamma och låtarna lika bra, 90-talet, välkommen tillbaka, Slowdive, välkommen tillbaka!

After 22 years one of my absolute favorites from the shoegaze-era returns, it was barely I had the courage to listen, but luckily not much has changed, of course the production is more up to date, but the sound is the same and the songs are as good. The 90´s welcome back, Sloedive, welcome back!

 Plats 7. Havenaire - Rabot   (Glacial movements)

Väldigt skön melodiös ambient/drone, musiken är lika ödslig och vacker som de glaciärer som finns avbildade på omslaget. Till största delen skapat med olika synthar.

Very nice melodic ambient/drone, the music is just as desolate and beautiful as the glaciers pictured on the cover. Mostly created with different synthezisrs

 Plats 8. the Jesus and Mary chain - Damage and joy    (Artificial plastic records) 

Efter nästan 20 års tystnad släpper dom ett nytt album och det är riktigt bra larmig gitarrrock, precis som dom alltid har gjort. Låten "Presidici (El Chapaquiditch)" har varit årets pepplåt. Grymt kul att dom är tillbaks.

After almost 20 years of silence, they´re back and it´s good and noisey guitarrock, just like they always did. The song "Presidici (El Chapaquiditch) has been my feel-good song of this year. Really nice that they are back.

 Plats 9. Thåström - Centralmassivet      (razzia)

Thåström fortsätter att utforska och experimentera med mörk minimalism och poesi. De fantastiska detaljerna gör att det aldrig blir tråkigt.

Thåström continues to explore and make experiments with dark minimalism ad poetry. Fantastic details, and never boring.

  Plats 10. Fever ray - Plunge      (Rabid records)

Den här skivan är inte släppt i fysiskt format än, så jag tänkte först spara den till nästa år, men ändrade mig ändå, officiellt är den ju släppt i år. Den andra skivan från en stor favorit har ju onekligen en del förväntningar. Det jag kan säga är att den här skivan är inte lika bra som debuten, men det är fortfarande en väldigt bra skiva. Det är dansant och mörk synth, men inte lika mörkt som på första skivan. Men det kan hända att den växer än mer när man får den på riktigt.

This record hasn´t been released physically yet, so first I thought I would save it for next year, but I changed my mind, it´s officially released this year. The second record from one of your favorites of course has some to prove. I can say that this record is not as good as her debut but it´s still a good record. It´s dark synth that you can dance to, but it´s not as dark as the first album. Maybe it grows a little bit more hen I get it for real.

Årets bästa skivor plats 11-15

Plats 11: Deafheaven - New Bermuda

Deafheaven fortsätter att utforska och omforma den moderna black-metalscenen. Dom har inte bara gjort samma skiva igen, utan lyckats hålla sig i samma genre men ändå skapat något nytt. Snabba blastbeats, black-metalsång mixas med post-rocksgitarrer och shoegazesound, men här får lite mer vanliga metalriff också mer plats. Det känns även som att shoegazepartierna tar mer utrymme, för min del så tröttnar jag rätt snabbt på blastbeats så det är ingen nackdel.

Plats 12: Samling - Sen glömmer jag hur du ser ut

Samling fortsätter att bjuda på 70-talsinspirerad psych-pop/retrorock. Jag gillar soundet, melodierna, texterna. Pop på svenska är väl inte min starkaste gren, men Samling har jag gillat sen första gången jag hörde dom, och jag lyssnar faktiskt hellre på dom än på Dungen (även om dom också går hem i stugan)

Plats 13: White Hills - Walks for motorists

White hills gör monotone rock, influerade av tysk kraut, brittisk space-rock och säkert också av samtida andra rockband som gillar att köra samma riff länge. Vissa låtar innehåller också en hel del elektroniska prylar, trummaskiner, synthar osv vilket bara ger lite mer blandad lyssning. 

Plats 14: Uncle Acid - The night creeper

Den charmiga ostämda spontana doomrocken från första skivan är som bortblåst, men den har ersatts av tung välproducerad doomrock. Influenserna från Black Sabbath är inget dom försöker dölja, men varför skulle man dölja det?

Plats 15: Thåström - Den morronen

Thåström är som alltid bra, han hämtar influenser från industri och ambient och blandar upp det med tung rock. Hans mörka poetiska texter passar perfekt i den inramningen. Jag har ändå inte fastnat lika mycket för den här skivan som "beväpna dig med vingar". En del låtar känns som upprepningar av låtar från den skivan. Men det är fortfarande en av de bättre svenska skivorna och som liveartist är Thåström ganska oslagbar.

Årets bästa konserter.

Trots att jag inte tycker att jag har hunnit med så mycket konserter så visar det sig vid en lite närmare koll på bloggen och i almanackan att det ändå har blivit en hel del. Inga megastora produktioner med världsartister, men en hel del som har varit bra ändå.

Här kommer ett urval, de flesta av dem med länkar till vad jag skrev om dem när jag precis hade sett dem.

1. Refused på Exel Arena 16/12 Inte bara för att den konserten ligger närmast kvar i minnet. En kombination av en fantastisk liveshow, stor publik i masspsykos och en pepp uppbyggd under flera år. Allt stämde! Låtvalet, framförandet, det visuella!

2. Anna Von Hausswolff -  Sagateatern 12/10. Här var det ingen nostalgi utan bara pur magi! Kan väl redan här avslöja att Anna Von Hausswolffs skiva finns med långt upp på min årsbästalista och live så spelade hon mest låtar från den, men med bandet hon hade med sig så lyfte låtarna ännu en nivå. Otroligt vackert, kraftfullt och egensinnigt.

3. Thåström på Umeå Open 30/3 Precis som alla andra gånger jag har sett Thåström så levererade han en gedigen show, med en bra blandning från sin digra låtskatt. Han har även alltid ett genomtänkt och genomarbetat visuellt koncept som ger det hela en extra dimension. Låtarna på den nya skivan har dessutom ett mörker och en tyngd som gjorde sig otroligt bra live.

4. First Aid Kit på MADE  Jag slogs av hur fantastiska sångerskor båda systrarna är och tillsammans är de helt oslagbara. Kul att det var så pass kraftfullt live, var lite rädd att det skulle bli lite för snällt, men det var mäktigt utan att vara sönderproducerat.

5. Blixa Bargeld på MADE Sångaren från Einstürzende Neubauten gästade MADE. Jag hade ingen större aning om vad jag skulle vänta mig av honom solo, men blev väldigt överraskad, och nöjd! Det var oväntat kul, udda och bra.

6. Moloken på Discouraged fest  14-15/9 Som vanligt så gav Moloken allt och manglade över oss med sin progressiva doom/black-core. Är alltid fascinerad av hur det går att få till så klart ljud samtidigt som det är så otroligt brötigt och disharmoniskt ibland. Gästinhoppet av Fredrik (Totalt Jävla Mörker) på Ulv gav ytterligare ett lyft till det hela.

7. Khoma på Discouraged fest  14-15/9 (samma länk som ovan om du vill läsa mer)
Några år sedan Khoma spelade i Umeå och ett stort sug efter att se dem. Dessutom mycket mer sammansvetsat och välrepat och mindre nervöst än sist jag såg dem. Janne sjuöng bättre än någonsin och tyngden är massiv!

8. the Soundtrack of our lives på Täfteåfestivalen the Soundtrack of our lives är ett säkert livekort och även den här kvällen var det riktigt bra. Låtar från hela karriären spelades och med glöd och energi. Såg dom tyvärr inte när dom gästade Umeå igen i november, inomhus kan ju bli än mer intimt och nära än utomhusscen på en festival, men tillräckligt bra för att komma med på min lista var det.

9. I Break horses på Umeå Open Skön analogt baserad shoegaze. Monotont och meditativt. Precis i min smak. Kanske inte så mycket show, men att stå där längst fram och bara sjunka in i de massiva ljudmattorna var som balsam för själen.

Anat bra som jag har sett är t.ex. Lord Algesten, Loosegoats, Skraeckoedlan, Åbe, Tennis Bafra, Riddarna, Anna Ternheim, Mattias Alkberg, Soldier One och säkert en bunt till som jag inte kommer på just nu.

/Krister

Thåström på Umeå Open

Jag tror att det är 5:e gången jag ser Thåström och jag har aldrig varit besviken, inte heller den här gången. Han gör allt rätt! Genomtänkt och snygg layout på scenen, och dito ljusshow hjälper till att ta det ytterligare en nivå högre.
För mig finns ingen "Ebba-nostalgi" jag har i stort sett bara lyssnat på Thåström som soloartist (och i Peace love and Pitbulls) Ebba och Imperiet har jag lyssnat igenom lite för att ha koll på bakgrunden, men de var aldrig viktiga för mig.

Den största delen av låtmaterialet är taget från den senaste skivan och det är väldigt intressant att höra live. De malande industriella Neubauten-influerade ljuden kommer fram mycket mer med stora högtalare och hög volym. Flera gånger under kvällen slås jag också av hur otroligt smakfullt Ossler använder sin gitarr. Han är en mästare på att spela så lite så att det verkligen känns som att varje ton behövs. Thåströms låtar bygger kanske egentligen inte så mycket på melodier utan mer på stämningar och det är helt mästerligt hur bandet skapar dessa stämningar. Personligen tycker jag allra bäst om de lite långsamma och tunga låtarna.

Dumt nog skrev jag inte ner låtlistan, men det var i alla fall ganska blandat från hans soloskivor, samt tre Imperietlåtar. Om jag hade fått välja hade han kunnat skippa Rock´n roll är dö och ta en till från sin soloperiod, men många i publiken såg ut att njuta så det var säkert uppskattat. Den enda Imperietlåten som riktigt känns "up to date" är "du ska va president" som har saktats ner och blivit till en blytung dänga. Doomriffet i "ingen neråtsång" är så grymt så vilket doomband som helst skulle sälja sin utrustning för att få låna det.

Den instrumentala låten dom körde innan "främling överallt" är nåt dom gärna kunde hålla på med några minuter till, helt magiskt!

Annat som är precis hur bra som helst under kvällen är "Axel Landqvist park", "Samarkanda" "Dansbandssångaren" och Sönder Boulevard, har säkert glömt några också. Sammanfattningsvis kan jag väl säga att jag har svårt att komma på någon annan svensk soloartist som kan bjuda på en bättre show och bättre låtmaterial. Thåström har verkligen lyckats "åldras med stil" Han försöker inte göra något som han inte fixar, utan känner verkligen av vad han kan och inte.
Mycket starkt!!!

/Krister

(det kommer mer om Umeå Open, så småningom)

Uppladdning inför Umeå Open!

Laddar för fullt inför Umeå Open. Har lyssnat igenom alla Thåström skivor i helgen, för att ha dom lite mer aktuella, Beväpna dig med vingar har jag väl lyssnat säkert 12 gånger rakt igenom den senaste månaden (vilket torde vara rekord för en skiva i modern tid)
Annat som jag har peppat på är I Break Horses, rent så här i förhand är det nog Thåström och dom som jag ser fram mest mot. Men kommer även att kolla in Anna Ternheim, Glasvegas, Peter Doherty; Simian Ghost och kanske Invasionen, sen får man väl slinka förbi NEMIS-scenen med jämn mellanrum och kolla in morgondagens band.
Men jag smygstartar redan imorgonkväll med att se filmen Inni (en livefilm om och med Sigur rós)

Fortsätter även att sälja skivor på tradera, just nu lite ny vinyl samt en hel del nya cd-skivor som jag lägger ut till fast pris (och ganska bra priser)


/Krister

Tillbaka till framtiden

Mitt förra inlägg handlade om fler bra skivor som kom under 2011, men nu blickar jag framåt igen. Till de skivor som har hunnit släppas och som kommer att släppas under 2012.

Det finns några jag redan har hunnit lyssna på, t.ex.


Thåström - Beväpna dig med vingar

Här tycker jag att han har gjort helt rätt igen. Inget som skiljer sig väldigt mycket från de två senaste skivorna, men det är ändå något mörkare och svårare. Inte lika tydliga hitlåtar, men jag tror att den kommer att växa mer och mer. Ibland påminner det lite om hur han lät med "Sällskapet" Om jag får tid kommer en mer utförlig recension efter några lyssningar till. Väntar fortfarande spänt på vinylen, har förhandsbokat men den har inte dykt upp än.



Bob Hund - Låter som miljarder

Den här vinylen dök däremot upp, till och med en dag innan releasedatum, sånt uppskattas. Däremot så är jag lite besviken, först och främst på omslaget, fult! Ser ut som en gratis reklamfinansierad telefonkatalog, sen är det lite kul att de webadresser som står i de olika företagslogotyperna leder till olika hemsidor som Bob hund vill tipsa om, en del till deras egen, men även till andra bands myspacesidor osv.
Själva musiken då? Första lyssningen var närmast en chock, men några lyssningar till har gjort att jag har börjat förstå lite vad dom gör. Jag vet att dom inte vill göra samma skiva igen, och nu har dom utforskat så många olika grejer, men jag har svårt att ta discomusik på allvar. Men det kan nog krävas fler lyssningar innan jag ger den slutgiltiga domen. Vet i alla fall att låten Såå nära, är en fantastisk poplåt.




Tennis Bafra -Abulia Jubilee
Det här låter så mycket Sonic Youth att det bara inte kan misslyckas. Allt, från de skeva gitarrerna, till sången och till låtuppbyggnaden. Men jag älskar det, än har inga favoritlåtar utkristalliserats, men jag skall gräva djupare, har faktiskt inte kollat upp om vinyl finns än, har bara lyssnat på spotify.



First Aid Kit - The Lion´s roar
Störtskön skiva, jag lyssnade aldrig på deras förra skiva, men nu har man ju knappt kunnat undgå att läsa, se och höra om dom, och trots hypen så gillar jag det. Jag kanske håller på att bli mainstream?



Damien Jurado - Maraqopa
Vinyl är beställd, men mp3 har snurrat ett par varv. Damien har delvis tagit en ny riktning, första låten är lite mer bluesinriktad, men hans lågmälda singer/songwriter-berättelser finns dock kvar.

Wovenhand - Black of the ink (ok, släppt under slutet av 2011)
ep med 6 låtar (en från varje album men i ny version) Släpps som en bok med samtliga texter från alla skivor, handskrivna av David Eugene Edwards (alltså inte handskrivna i varje ex, men handskrivet original)
Skall tydligen även komma en wovenhand live under vårkanten. Lär bli spännande.

Annat som är på gång och som jag ser fram emot att lyssna på är nya skivor från Meshuggah, Motorpsycho, Earth, Cult Of Luna, Riddarna och tydligen skall Khoma också komma med nåt nytt, vet inte om det är en ep eller mer. Det lär naturligtvis dyka upp massa mer också. Sen hoppas man ju alltid på nya intressanta okända band, så tipsa gärna när ni hör nåt nytt. Har precis upptäckt Field Rotation.

Vidare mot nyamusikaliska äventyr
/Krister

soundtrack till det här inlägget: Neptune Towers - Transmissions from Empire Algol

Ganska mycket kul som händer i Umeå!

I slutet av Mars är det Umeå Open och det börjar ju se riktigt lovande ut! Thåström, Anna Ternheim, Deportees, Glasvegas, Peter Doherty, Simian Ghost mm,mm. Kan väl erkänna att min relation till Peter Doherty är rätt obefintlig, förutom det man har sett i skvallerpressrubriker, men lyssnade på hans soloskiva på spotify och blev positivt överraskad!
Glasvegas är väl inte heller nåt band som jag skriker av lycka för att dom kommer hit, men det är ändå trevlig popmusik och som säkert är rätt proffsigt. Har ändå lyssnat några varv på den första skivan och än finns ju tid att lyssna på den andra. Simian Ghost missade jag förra året så det känns bra att få en chans till.

Umeå open samarbetar dessutom med MADE och kommer att erbjuda en exklusiv visning av Sigúr Ros filmen Inni, det sker under samma vecka som Umeå Open, dessutom har man bokat First Aid Kit! (som kommer att spela på MADE men som jag förstår det är det båda festivaler tillsammans som är bokare)
På MADE kommer ju även Blixa Bargeld och säkerligen en hel del mer spännande, dom har ju inte hunnit släppa så mycket än.

Kanske blir en bra vår?

/Krister

Soundtrack till det här inlägget: Yo la tengo - I am not afraid of you and I will beat your ass

Mycket bra musik på TV nuförtiden.

Dokumentär om Bob Hund för ett tag sen, dokumentär om Janis Joplin, serie om hårdrockens historia, dokumentär om U2 vid tiden för Achtung baby, Thåström live från Way Out West. På två veckor har jag sett mer på TV än jag gjorde under hela förra året. (visserligen var ju Bob hund förra året, men fram till dess)
Tror allt finns kvar på svt play i fall nån har missat det.
Här ser man ju det fantastiska med public service, man behöver ju inte fundera ihjäl sig på hur det skulle se ut om reklamfinansierade kanaler fick ta över allt. Då skulle det vara idol och liknande överallt. (för att dom på nåt sätt har fått för sig att det är det folk vill ha, men det är i så fall enbart för att folk inte vet bättre, man kanske måste erbjuda dom nåt annat)

Fantastiskt kul att se Thåström och även lite inklippta intervjussnuttar, det är man ju inte bortskämd med från den mannen. Han skall förresten spela på Umeå Open i år, jag har köpt biljett. Tror att det blir 5:e gången jag ser honom, och hittills har det alltid varit bra, så jag tror på det även den här gången. Hoppas nu bra att Umeå Open lyckas klämma in lite mer trevliga saker så man får valuta för pengarna. Förra året velade jag ju så länge så att jag fick bara biljett till en dag, så nu slog jag till och köpte tredagars, innan jag ens vet vad dom bokar, men Thåström, Deportees och Anna Ternheim vet jag i alla fall, och kan väl tänka mig att se alla dessa. Men jag hoppas naturligtvis på nåt i klass med när Mono var där.

/Krister

Årets bästa konserter

Jag börjar med den här listan, den är lite enklare än skivlistan, dels för att jag inte har varit på lika många konserter och dessutom har en del stuckit ut mer och fastnat starkare i minnet än vad skivorna har gjort, man har så att säga upplevt dem med hela kroppen.

Här följer 2010 års bästa konserter enligt mig.

1. Einstürzende Neubauten på Cirkus i Stockholm (November)
Den här konserten liknade ingen annan, varken visuellt eller ljudmässigt. Massor av bra musik skapad med udda prylar. Definitivt en av mina livehöjdpunkter.

2 Mono på Umeå Open (Mars)
Det var länge sedan jag blev så glad som när jag läste att Mono skulle spela på Umeå Open, höga förväntningar kan ju verkligen döda en konsert, men Mono uppfyllde alla! Magiskt gitarrmangel!

3. Totalt Jävla Mörker på Umeå Open (Mars)
Bandets sista spelning och dom gjorde verkligen av med all energi som fanns kvar. Totalt sinnessjukt stenhårt tajt döds/grindrens

4. Loney, Dear och Ståhls Trio Umeå Jazzfestival (Oktober)
Loney, Dear har alltd varit bra live men här var det ändå något helt nytt. Tillsaammans med en jazztrio (vibraphone, ståbas och trummor) så fick låtarna nya och ganska experimentella upplägg, riktigt kul var det.

5. Freddie Wadling M.A.D.E. Umeå (Maj)
Jag hade inte lyssnat särskilt mycket på honom innan det här, men tänkte att det kan vara kul att se. Det var riktigt grymt, både fantastiska insatser av hans muisker men framförallt så var han en varm och rolig person och som gjorde alla låtar till sina egna

6. Retribution Gospel Choir Umeå Open (Mars)
Hade aldrig hört dom innan, men jag har hört allt som Alan Sparhawk har gjort med LOW. Det här visade sig vara ungefär som LOW fast lite snabbare, hårdare och med långa instruemntala slut på låtarna. Stoooort leende på läpparna hela tiden!

7. Efterklang Strand i Stockholm (April)
Danskarna gjorde en riktigt bra spelning och trots att det mest var nytt material så var det verkligen värt varenda öre. Den ganska snälla popkänslan från nya skivan hade en hellt annan tyngd live och deras sånginsatser var helt fantastiska.

8. Thåström M.A.D.E. Umeå (Maj)
Han är ju aldrig dålig, det som imponerade mest på mig var att trots att det bara var ca 7 månader sedan jag hade sett honom så körde han en helt ny setlist och ny backdrop och allt.

9. August Burns Red House of Metal (Februari)
Ett av de bättre banden i NWOAHMgenren gästade stan och bjöd på breakdownpartier, melodiösa refrenger och gitarrslingor i överflöd, allt i sjukt tempo och med energi nog för att stänga ner några kärnkraftverk.

10. Moloken på Scharinska (Februari)
Norrland is doomed, kallades det och Kongh och Moloken skulle fördöma oss, men Kongh lyckades inte skrämma någon, däremot så överraskade Moloken och bjöd på en helt makalös spelning, visserligen brukar dom vara bra live, men den här kvällen hade dom en gnista som jag aldrig hade sett.

Mer utförliga recensioner av alla dessa finns att läsa på bloggen.

Bubblare, som var nära att komma med på listan: Carla Bozulich (M.A.D.E. Maj), Anna von Hausswolff (M.A.D.E. Maj), Köld och Smärta (Stallet Juli)

Nästa lista blir kvartalsrapporten samt årsstatistik för last.fm, sedan skall de tio bästa albumen presenteras. Har 24 stycken som jag nu försöker avgöra vilka som är för bra för att ta bort och om det finns några som är så pass ointressanta så att de går plocka bort.

/Krister

Du ska va presdident !!

2006-07-29 - Thåström @ Badhusparken. FOTO: Herman Dahlgren/ROCKFOTO

Den låten körde han inte, men Thåström bjöd på en väldigt proffsig och bra show på M.A.D.E. festivalens första kväll. Trots att det är mindre än ett år sen jag såg Thåström sist så är det väldigt stor skillnad på låtmaterialet. Tyngdpunkten ligger naturligt nog på de två senaste skivorna, men en och annan Imperietlåt och från den första solokarriären finns med i setet. Själv imponeras jag över hur bandet lyckas göra låtarna så extremt tunga, ta t.ex. låten "Axel Landquists park" som mal på som en Nine Inch Nails låt. Överhuvudtaget känns det som att Thåströms industriella förflutna får lysa igenom rätt ofta, vilket naturligtvis är något som tilltalar mig. Bästa låtarna den här kvällen är förutom Axel Landquists park, "släpp aldrig in dom" (som första extranummer), "kort biografi med litet testamente" och en helt underbar version v "brev till 10:e våningen" med endast akustisk gitarr och en brusande analogsynth, snacka om magi! En annan effektfull grej var när dom satte ihop låtarna "främling överallt" och "som tåg av längtan" med ett manglande tågmellanspel där Thåström gick loss på en stor triangel (som i sammanhanget fick symbolisera ljudet från järnvägsövergångarna) Även visuellt är det grymt snyggt, (extra jobbigt då att jag inte hade med mig kameran!, fick låna en gammal bild från Rockfoto istället) Snygg backdrop, snyggt ljussatt och som alltid, coolt med järnskrotet som kompletterar trumsetet. Helt enkelt världsklass.

Ps. det finns en sak som jag stör mig enormt på, Thåström är ju på något sätt en ganska folkkär artist vilket får till följd att massa människor som i vanliga fall mest lyssnar på radio rix kommer till hans konserter och det måste dom naturligtvis få göra, det är ju bra att även dom får uppleva nåt bra ibland, men finns det något som är fånigare än att se dessa människor försöka "röja" till hård musik? Det är ungefär lika häftigt som att vara 13 år och se sin pappa försöka "rappa" på skolavslutningen. Jag vet inte vart jag skall titta! Ds

Pss, dags att sova, skall bara lyssna klart på "sleep´s holy mountain" Dss