counter

söndag 31 december 2017

2017 års bästa skivor, plats 1-5

                                              
 Som vanligt var det inget lätt jobb att välja ut vilka skivor som skulle vara med på listan, det har kommit väldigt mycket bra musik I år, och skulle jag gå igenom alla skivor igen nu så är det inte säkert att precis samma skivor hade kommit med. Men några av skivorna som inte kom med på min 20 i topp kan jag ändå nämna och det är fortfarande väldigt bra skivor, som t.ex. Chicagojazzen, Bad Nerve, Rome is not a town, Loney dear och Anjou. Sen finns det även en hel del skivor som är släppta men som jag av en eller annan anledning inte har hunnit lyssna på (men som jag ändå tror skulle vara inom mitt intresseområde) här kan jag nämna Säkert, Mattias Alkberg, Quicksand och Grails. Både Soporus och Low Lumens skulle jag nog ha haft med på min lista också om det inte vore för att jag själv hade varit med och släppt dem (släppt kassettversioner i sverige, men man kan ju inte ha med släpp som man själv har varit inblandad i, eller hur?) Men nu över till listan. Totalt uppdelad i fyra inlägg. Så kolla in hela vägen ner till plats 20. Gott nytt 2018!

As usual it was no easy job to choose the records on the list. Lots of great music came out this year and if I should listen through all the records again, i can´t guarantee that exactly the same records would be on top 20. Some of the records that didn´t make it to my list, but still is very good records is Chicagojazzen, Bad Nerve, Rome is not a town, Loney dear och Anjou.Ther is also lots of records that I for somereason didn´t had time to lisen to (but tht I think I would be interested in) to mention a few: Säkert, Mattias Alkberg, Quicksand och Grails. 
Both Soporus and Low Lumens could also have been on this list, but since I was involved in releasing them (Cassette versions in Sweden) I can´t add them to the list I can´t feature my own releases on my best record list, that wouldn´t be fair. But now over to the list, it´s split into four different posts. So check out all the way down to 20. Happy new2018!

  


                 Plats 1. Demen - Nektyr      (Kranky)
Hemlig svensk kvinna som har släppt en av årets bästa och mest intressanta skivor på amerikanska Kranky, mörker, svärta och reverb är de huvudsakliga ingredienserna i detta vackra Twin Peaks-doftande äventyr. Skulle kunna beskrivas som en dark ambient variant av Cocteau twins med Chelsea Wolfe på sång.

A very secret swedish woman released on of the more interesting albums on american Kranky, darkness, blackness and reverb is the most improtant ingridients in this beautiful Twin Peaks-inspired adventure. Could be described as a dark ambient version of Cocteau Twins with Chelsea Wolfe on
 vocals.

Plats 2.    Scanner - Fibolae            (Pomperipossa records)
Väldigt filmisk industri/ambient från denna rutinerade engelsman. Det här är precis så där som intressant experimentell musik skall vara, inte för svårt, men ändå tillräckligt fyllt med ljud och saker som händer, man behöver inte ens se någon film för att höra hur bra det här skulle passa in.
 
Very cinematic industrial/ambient from this skilled englishman. This is just like interesting experimental music should be, not t hard to listen to, but filled wit sounds and stuff thats happening, you don´t even have to watch a movie just to know how well this music would fit in.

 
Plats 3. Godspeed you black emperor – Luciferian towers    (Constellation)
Fortfarande det mest egensinniga och spännande bandet inom den instrumentala rocken, dom har kvar mörkret och intensiteten, genom att hypnotisera lyssnaren med repetitiva slingor och en enastående dynamik så lyckas dom fortsätta att göra intressanta skivor, känns inte alls trötta utan mer levande än på länge.

Still the most obstinate and exciting band within the instrumental rock, they still have the darkness and intensity, by hypnotizing the listener with repetitive tracks and great dynamics, they still can make real interesting records, they don´t feel tired at all, more alive than ever!

Plats 4.  High Plains - Cinderland       (Kranky)
Mitt favvo-ambient/minimalgeni Scott Morgan (Loscil) går här ihop med en klassiskt skolad cellist och skapar fruktansvärt vacker, lågmäld vemodig musik. Inget för partyt, men väl som soundtrack till regniga höstkvällar

My favorite ambient/minimal-genius Scott Morgan (Loscil) is cooperating with a classical cellist and they create extremely beautiful, mellow, gloomy music. This is not for the party, but as soundtrack to rainy autumn nights.

Plats 5. Ride - Weather diaries     (Wichita/PIAS)
Det är uppenbart att 90-talet är tillbaks och det är bättre än någonsin, glimrande shoegaze med väldigt tydliga hintar till the cure, framförallt i gitarrslingorna, jag tycker det här är mycket bättre än det sista dom gjorde innan dom la ner.

It´s obvious hat the 90´s are back, and it´s better than ever. This is shimmering shoegaze with distinct cure influences, especially in the guitar trails. I think this is much better than the last record they did before they disbanded in the 90´s.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar