Lördag på Täfteåfestivalen

Det blev en kväll på Täfteåfestivalen. Var upptagen på fredag, annars hade jag gärna sett Misantropic, men det blir kanske fler gånger.Jag kom dit ganska tidigt, Euskefeurat hade precis börjat spela. Jag har ju gillat dom rätt länge, men har inte hört de två senaste skivorna och jag tror att nästan samtliga låtar dom spelade var från dessa skivor. Kände faktiskt inte igen en enda låt förutom extranumret. (Nere vid Piteälva) S nya låtar, gamla skämt skulle man väl kunna sammanfatta det hela med. Det låter ju förstås negativt, men det var ändå helt ok, texterna är roliga och det är skönt att se att trots att man har passerat ungdomen för ett bra tag sen så kan man fortfarande ha kämparglöd. Samhällskritiska texter varvas med berättelser om de små människorna.Jag går upp till logen och sitter ner en stund och lyssnar på Väärt, ganska trevlig pop på svenska, lite folkvibbar.

Efter några låtar gick jag ut igen och kollade in Vera Vinter. Ganska bra singer/songwriter, lite som en lessnare Anna Ternheim. Gillade hennes monotona gitarrspel. Henne måste jag lyssna mer på, hon skulle visst släppa sin debutskiva i höst.

Sen gick jag upp till logen igen där precis Johnny Electric skulle dra igång.Dom körde igång och sen var det fullt ös hela tiden. Tror i stort sett att dom körde alla låtar från sina två album. Johnny Electric spelar galen garagerock/ AC/DC rock. Raka trumkomp (som kanske inte alltid var så tighta) rockiga gitarraccord och ett otroligt röj. Både RG (som spelar trummor) och den ena gitarristen sjunger och har väldigt bra rockröster. Här är det inget finlir utan galen rock´n roll och folket dansar och röjer och nästan alla har ett stort leende på läpparna.

Efter deras röj så är det dags för Soundtrack of our lives. Det har gått några år sedan jag såg dom sist, men det var lika trevligt. Dom började med första låten från nya skivan, men sen blandas det ganska friskt från karriären. Galaxy Gramophone, Instant Repeater 99, Mantra Slider, Sister surround är några gamla godbitar som vi bjuds på. I slutet gör Ebbot en utflykt, ut från scenen och när fram till staketet och riktig närkontakt med publiken. Det verkar som att dom stortrivs där uppe på scenen och det är tight och svängigt, jag tror inte nån lämnar konserten besviken.

Min ursprungsplan var att stanna och se Moloken, men lite för många sena kvällar gjorde att tröttheten tog över (och trots allt såg jag dom ju för typ 3 veckor sen) så jag åkte hem istället.

Sammanfattningsvis så var det trevligt och det var kul att det var så pass mycket folk. Jag var lite orolig att folket skulle utebli när man gick från gratisfestival till att börja ta betalt. Men uppenbarligen så kom folk ändå!