Switchblade och Cult of Luna på Debaser.

Här kommer recension från torsdagkväll med Switchblade och Cult of Luna, på Debaser på Medborgarplatsen.

Först ut var Switchblade. Snygg backdropfilm innehållande de flesta doomrelaterade ämnen man kan tänka sig (typ explosioner, kärnkraftverk, elledningar, kråkor, likmaskar mm, allt i svartvitt så klart.)

Man gästas även av två sångare, the cuckoo från Terra Tenebrosa, iförd mask och rock, samt sångaren från Kongh. Den förste är helt majestätisk bara med sin närvaro, sången är rätt black metal influerad, medans Kongh sångaren sjunger mer doomigt, det ökade variationen på låtarna. Materialet var mest från den nya skivan och det var grymt tungt och faktiskt också svängigt. Switchblade har på några skivor varit långt ut i dronemarker, men på den senaste är det mycket mer doomiga riff och statiska rytmer. Att man dessutom kör med orgel ger en enorm tyngd åt det hela.

the Cuckoo

Cult Of Luna 

Efter lite omriggning är det dags för Cult of Luna. Bandet har hyllats i stort sett överallt, både i metaltidningar, poppress och dagstidningar, och det finns fog för det.

Cult of Luna har något eget som gör att dom sticker ut och blir extra intressanta. Dom kan verkligen konsten med dynamik, när det skall vara lite så är det lite, vilket måste vara en enormt svår konst när man är tre gitarrister, två trummisar, en basist och en med diverse synthar, och när det skall vara hårt och massivt så är det det, med råge! Cult of Luna skiljer sig också från andra postmetal/sludgeband i sättet dom gör allt på, det finns en lätthet och ett ljus i deras musik som man kan sakna hos många andra. Dom blandar även in andra element och bjuder på en varierad konsert. Det mesta materialet hämtas från Vertikal, men en av kvällens abslouta höjdpunkter är ändå Ghost trail, fråm Eternal kingdom. Vicarious redemption är ett konkret bevis på det jag tidigare sa om dynamiken. Att lyckas hålla en låt intressant i 18 minuter är en konst, men det fungerar hur bra som helst. Alltfrån det mörka ganska ambienta introt till de totala doomriffandet som får hela publiken att "fällknivsheadbanga" via det dubstepliknande mellanspelet.

När bandet kör den lugna låten Passing through, är det nog fler än jag som tror att det är avslutningen, men det visar sig bara vara en liten andhämtningspaus innan den episka avslutningen med In awe of.

Makalöst crescendomangel mot slutet, som dessutom förhöjs genom ljusshowen som också blir mer och mer intensiv och tillslut nästan outhärdlig.

Min gissning är att de flesta som lämnar lokalen efter konserten är väldigt nöjda, jag inräknad!

Recension av lördagen konsert med High on Fire mm kommer under början av veckan.

/Krister

Ps. Passade även på att köpa en Switchblade t-shirt och lite Switchblade-kaffe.