Musiken, räddaren i nöden! Part 3

Min bil gick sönder i fredags och det krånglar ju till det en del när man bor utanför stan och bussarna inte går särskilt ofta. Men med en någorlunda positiv grundinställning till livet så tänkte jag genast att "då får jag ju lyssna på massa skivor som jag har lagt in i mp3 spelaren"

Nu visade det sig att det gick snabbare att fixa bilen än vad dom hade sagt först, så jag får hämta den imorgon. Naturligtvis skönt, men kände ändå en liten lätt besvikelse över att jag bara hann lyssna på tre skivor. (James Blackshaw - All is Falling, Pelican - Australasia och Behemoth "the Apostasy") Det är ju rätt skönt att åka buss, man behöver inte anstränga sig för att hålla ögonen på vägen hela tiden och man kan till och med blunda ett tag. Synd bara att de flesta dagarna så skulle mina dagar bli minst en och en halv timme längre om jag tog bussen.

På tal om bussar så har jag aldrig lyckats åka med reggae busschauffören, han kör väl bara stadstrafik gissar jag, och de chaufförer jag har upplevt har i alla fall inte haft nån personlig musikalisk framtoning. Men det är väl lika tur det, skulle bara vara jobbigt om man inte fick bestämma själv vad man skulle lyssna på.

Tack och godnatt!

/Krister

Soundtrack för Stockholmsresan

Tjuvstartar redan på morgonen med att åka buss till jobbet. Eftersom jag börjar senare måste jag ta buss via Holmsund och sen gå från stan ut till Teg, men som sagt, med bra musik i lurarna är promenader aldrig nåt problem. Hann med halva Pyramids with Nadja skivan samt de första fem låtarna på Electric Wizard - Dopethrone. Bra start på dagen! Efter jobbet promenerade jag ut till Umeå City Airport, hann med resten av Dopethrone och hann börja med Birchville Cat Motel - Chi Vampire, men fick stänga av ombord på planet, rätt svårt att urskilja vad som var motorljud och vad som var musik :-) Men framme i Stockholm så blev det Chi Vampire på hög volym, sista låten (titelspåret) är bland det grymmaste dronekross man har hört. Komplett med mässande munkröster, ett riktigt fantastiskt dronemästerverk. I Solna centrum byter jag från buss till tunnelbana och byter från Birchville till Pelican "Australasia" måste nog revidera min Pelicanhistoria, har som fått för mig att "the fire in our..." var mästerverket, troligen för att jag hörde den först, men nuförtiden är jag mer inne på att det är Australasia som är den bästa.

Skivan räckte precis in i hallen hos brorsan, så nu har vi käkat pizza och gått igenom halva youtube och spotify.

/Krister
Sountrack till det här inlägget -Fred Åkerström

Pelican - What we all come to need

Sitter och lyssnar på den nya Pelicanvinylen som jag fick för ett par veckor sen. Ett grymt snyggt och superlyxigt foldoutomslag och fet dubbelvinyl, precis som det skall vara. Den nya skivan är utgiven av Southern Lord. Hade hört att det skulle vara lite mörkare och hårdare än förra skivan "city of echoes" och visst är det så. Fortfarande är det rätt långt ifrån hur hårtdet var på "australasia" men det rockar rätt bra. Min invändning mot den här skivan skulle väl vara att det inte känns som att det finns några låtar som direkt sticker ut och som fastnar. Men den här sortens musik bygger ju inte heller särskilt mycket på hitlåtar. Soundet är skönt och det finns massor av härliga riff. Ett nytt inslag är att det är en låt med sång! Det är ju alltid lite problematiskt med vad man skall tycka om när "instrumentala" band börjar sjunga. Men det funkar rätt bra. Just den låten påminner mig om ett band som jag lyssnade mycket på i början av 90-talet, nämligen King´s X, nerstämt, riffigt och vackra harmonier.

På det stora hela så är den här skivan en väldigt trevlig skiva, men skaffa den på vinyl! bara ha den nedladdad fyller ingen större funktion!