Suck....!! Det ser mörkt ut!

Jag väntar förgäves på att Umeå Open skall släppa nån fler artist som jag är intresserad av. Men det verkar vara svensk mainstreampop som är årets melodi. Det kanske är bra för besöksantalet, men inte för mig. House of metal har jag redan bestämt att jag hoppar över i år.
(betalar inte 666 kr för att se Ghost, (inte 370 heller, som en kväll kostar)

Mitt hopp står nu till M.A.D.E., men dom har inte börjat släppa nåt från programmet än, men det ligger ju tidsmässigt inte så långt ifrån när Swans och Blackshaw är i Stockholm så man får väl hoppas att nån av dom har vägarna förbi.

Får väl försöka ta mig ner till Stockholm nån gång också, men det kostar ju tyvärr både tid och pengar. Såg att Shrinebuilder spelar på Strand den 13:e april, men en onsdag? Earth kommer också igen, men typ på skärtorsdag (eller om det var da före) så det blir nog inte då. Tidigare nämnda Swans och James Blackshaw (udda, men intressant kombination) spelar tillsammans i början av maj och det tror jag var på en söndag, men jag får väl hålla koll och hoppas på nåt kul.

Nån gång i livet måste jag bara åka på Roadburn i Holland, snacka om en festival som har mycket, de senaste åren har listan över band som spelar varit ganska precis samma som min lyssningslista på last.fm och som högen med senast inköpta vinyler.

Soundtrack: Immanu el - they´ll come, they´ll come

Musiken, räddaren i nöden! Part 3

Min bil gick sönder i fredags och det krånglar ju till det en del när man bor utanför stan och bussarna inte går särskilt ofta. Men med en någorlunda positiv grundinställning till livet så tänkte jag genast att "då får jag ju lyssna på massa skivor som jag har lagt in i mp3 spelaren"

Nu visade det sig att det gick snabbare att fixa bilen än vad dom hade sagt först, så jag får hämta den imorgon. Naturligtvis skönt, men kände ändå en liten lätt besvikelse över att jag bara hann lyssna på tre skivor. (James Blackshaw - All is Falling, Pelican - Australasia och Behemoth "the Apostasy") Det är ju rätt skönt att åka buss, man behöver inte anstränga sig för att hålla ögonen på vägen hela tiden och man kan till och med blunda ett tag. Synd bara att de flesta dagarna så skulle mina dagar bli minst en och en halv timme längre om jag tog bussen.

På tal om bussar så har jag aldrig lyckats åka med reggae busschauffören, han kör väl bara stadstrafik gissar jag, och de chaufförer jag har upplevt har i alla fall inte haft nån personlig musikalisk framtoning. Men det är väl lika tur det, skulle bara vara jobbigt om man inte fick bestämma själv vad man skulle lyssna på.

Tack och godnatt!

/Krister

Årets bästa skivor 2010 plats 16-20 + bubblare

16. Brian Eno - Small craft on a milk sea

En legend inom musiken visar att han fortfarande kan leverera. Här finns det musik som spänner från the pearlinfluerad pianoambient till clusterkraut och minimalistisk tecno, allt utan att det blir för spretigt.

17. Joanna Newsom - Have one on me

Mastodontskiva som är lite svår att greppa, men ju mer tid man ger den ju mer växer den. Borta är de mest galna upptågen från tidigare skivor och det är en mer mogen folksångerska vi möter, men det är gruvligt vackert och ganska eget.

18. James Blackshaw - All is falling

Kanske inte hans allra bästa skiva, men bra mycket bättre än mycket annat som släppts. Instrumentalt, akustiskt, ibland 12-strängad gitarr, men här även piano mm,mm




19. Damien Jurado - Saint Bartlett

Hans starkaste skiva på några år. Känns väldigt ärlig och avskalad. Nådde dock inte riktigt upp till samma höjdpunkter som skivan an gjorde tillsammans med sin lillebror. (den hittar ni längre upp på listan)



20. Khoma - A final storm

Det har diskuterats friskt om vilken sorts musik det här är, jag bryr mig inte så mycket om sånt, huvudsaken är att det är bra och ganska ofta så är det just vad den här skivan är. Dom har samma tyngd som cult of luna i vissa partier, samma sköna melodier som Muse och Radiohead, men ändå ett eget uttryck.


Bubblare, dvs andra skivor som också är bra, men som jag helt enkelt inte kunde få plats med på årets lista är
Efterklang - Magic Chairs
Junip - Fields
Ulaan Kohl - III
Råd kjetil senza testa - Vinliden
the Radio Dept - Clinging to a scheme

Har även en del skivor som jag inte har hunnit lyssna på och som därför inte är med, t.ex. den nya Tallest man on earth, nya swans och nya appleseed cast, dessutom fanns det några skivor som var med i arbetet tills jag upptäckte att de var släppta 2009, bara jag som hade skaffat dem 2010, t.ex. Shrinebuilder - s/t, Abandon - the dead end och Stephen R.Smith - Cities

Saknar ni andra bra skivor? Kommentera gärna, jag kommer inte att ändra min lista, men jag kollar gärna upp sånt jag har missat, glömt att det kom det här året osv.

/Krister

RUT, ROT, RYT!

Valår och mer löften än vanligt från båda håll, mer smutskastning, mer ytligt personfixerat fördummande.

Sittande regeringen har fört en hård kamp mot bidragsberoende (i bokstavlig mening, mot de som är beroende av bidrag) Istället har man använt pengar som dessa behövande har behövt för ett drägligt liv, till att folk som är friska, har jobb, bostad mm kan få lite guldkant på tillvaron. Avdrag kallas det, men egentligen är ju ROT och RUT också bidrag, bidrag till dem som redan har det så gott att man kan välja att renovera huset eller stugan, eller som anser sig ha råd att anlite städhjälp eller gräsklippningshjälp.

Visst, det har förekommit fusk, inom alla grupper, skillnaden är att när en lågutbildad ensamstående mamma med tre barn trixar med tillfällig föräldrapenning så gör hon det för att kunna ge sina barn mat, eller kläder, knappast till nån lyx, det är inte rätt, men förståeligt. Inom borgargrupperna så är ju annars skattefiffel och skatteplanering nåt det skryts om, att skriva över privat konsumtion på firman för att få göra avdrag, att placera pengar utomlands eller skriva över tillgångar på barnen, kanske inte olagligt, men visst är det en form av fusk. Framförallt så är orsaken enbart att man inte vill dela med sig, man vill ha mer själv!

Som jag ser det finns det bara två skäl att rösta borgerligt, antingen så förstår man inte orsak/verkan av sina beslut (därför att man saknar kontakt med annan verklighet än sin egen, man känner inga som drabbas av nedskärningarna, inga som behöver vända på varje krona för att få det att gå ihop, som aldrig kan åka på semester, inte ens inom landet osv) Det andra skälet är att man är egoistisk, att man helt enkelt bortser från orättvisor och resonerar "det här är bra för mig, alltså är det bra"
Oupplysta eller egoister alltså! Inget av dem är kanske något borgare vill stoltsera med så därför gapar dom på om individens rätt, om "människors rätt till arbete" (men inget om människors rätt att hinna med nåt annat i livet, det är bara förunnat dom som har råkat födas med rika föräldrar) Om orättvisa skatter, om hög bensinskatt (men inget alternativ till hur vi skall lösa klimatkrisen, bara blunda och fortsätta som inget har hänt är inte särskilt långsiktigt)


Så ett litet RYT! från mig, det lär kunna komma mer. För er som läser den här bloggen för att jag skriver om musik, här kommer det, lyssnade precis på Kongh - "shadows of the shapeless" och James Blackshaw - "Lost prayers and motionless dances"
Ser fram emot nya skivor från Damien Jurado och Wovenhand (Wovenhand spelar för övrigt i Göteborg 25/5 och Stockholm 28/5, gå dit ni som har möjlighet, missa inte heller Dinosuar jr och Built to spill i Stockholm ons den 26/5, jag missar ju båda dessa + mycket mer, men det får gå ändå :-)

Fotnot: Bilden visar en vägg där ROT-avdrag skulle kunna nyttjas, (på någon utförsäkrads bekostnad)

Nya musikaliska bekantskaper

Hör nån gång då och då folk som klagar på att de inte vet vad de skall lyssna på, eller att det inte finns nåt som ger dem något nuförtiden. Men jag har aldrig kommit till nåt sånt läge än, det känns som att mängden bra musik är helt obegränsad. När jag var yngre så hände det oftare att man köpte en skiva och så lyssnade man bara på den i tre veckor och man satt och läste med i texthäftet osv, tills man kunde alla låtar utantill. Det händer inte så ofta nu, vilket man kan sakna ibland, men det dyker ändå upp band och artister som man fastnar för och som man lyssnar väldigt mycket på, även om det inte är en specifik skiva. Några sådana från de senaste åren i min värld är Earth, OM, White Rainbow, Nadja, Stephen R. Smith och bland de senaste tillskotten, James Blackshaw. Han är en makalös gitarrist som rör sig i den experimentella folkmusikens land, har bl.a. jämförts med Bert Jansch (Pentangle mm) och Jack Rose. Mestadels instrumentalt och många av låtarna är långa och meditativa. Definitivt något att kolla upp om du vill ha nåt nytt och spännande! När jag har tid och lust kommer jag att skriva mer om flera av de artister jag nämnde i inlägget.