Plats 11: Tom Waits - Bad as me
Den som väntar på nåt gott... Flera år sen förra skivan, men det är inte nåt fel på formen hos den här gamle mannen. Galen vriden blues, kanske inte lika bra som Mule Variations, men det är det å andra sidan få skivor överhuvudtaget som är.
Den som väntar på nåt gott... Flera år sen förra skivan, men det är inte nåt fel på formen hos den här gamle mannen. Galen vriden blues, kanske inte lika bra som Mule Variations, men det är det å andra sidan få skivor överhuvudtaget som är.
Plats 12: Björk - Biophilia
Efter två ganska tråkiga skivor så är Björk tillbaks i toppen igen. Här utforskar hon naturen, i både smått och stort och i både text och ljud. Köper man dessutom Appalbumet så får man med lite roliga spel och animationer till låtarna.
Plats 13: Tape - Revelationes
Tape gör alltid intressant musik som inte liknar så mycket annat. Men på den här skivan så har ljudexperimenten tonats ner lite till förmån för vacker säregen instrumentalmusik.
Tape gör alltid intressant musik som inte liknar så mycket annat. Men på den här skivan så har ljudexperimenten tonats ner lite till förmån för vacker säregen instrumentalmusik.
Plats 14: Low - C´mon
Även här har skivan föregåtts av några års väntan, visserligen har det kommit två skivor med Retribution Gospel Choir, men man har ändå saknat Low. Nu är dom tillbaks med ett riktigt bra popalbum, dom är inte riktigt lika "low" som på de tidiga skivorna, men det är fortfarande långt ifrån glättigt, även i upptempolåtarna.
Även här har skivan föregåtts av några års väntan, visserligen har det kommit två skivor med Retribution Gospel Choir, men man har ändå saknat Low. Nu är dom tillbaks med ett riktigt bra popalbum, dom är inte riktigt lika "low" som på de tidiga skivorna, men det är fortfarande långt ifrån glättigt, även i upptempolåtarna.
Plats 15: A Heavy Feather - You´re the lotion on darkness knuckles as it punches light in the face
David Sandström har gjort flera intressanta saker sen han la av med Refused. Här är det mesta elektroniskt och det är ganska spretigt, men utan att kännas splittrat. Lite Bowie, lite synth, lite annat smått och gott. Han sjunger bättre än någonsin och experimenterar precis lagom mycket.
David Sandström har gjort flera intressanta saker sen han la av med Refused. Här är det mesta elektroniskt och det är ganska spretigt, men utan att kännas splittrat. Lite Bowie, lite synth, lite annat smått och gott. Han sjunger bättre än någonsin och experimenterar precis lagom mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar