Plats 16: First love, Last rites - s/t
Bandet jag har sett live flest gånger i år, dom har även gjort en riktigt bra skiva. Doftar väldigt mycket 90-tal. Stökiga gitarrer och spröda sköra melodier. Ride, Slowdive, My Bloody Valentine mm är förebilder.
Bandet jag har sett live flest gånger i år, dom har även gjort en riktigt bra skiva. Doftar väldigt mycket 90-tal. Stökiga gitarrer och spröda sköra melodier. Ride, Slowdive, My Bloody Valentine mm är förebilder.
Plats 17: Invasionen - Saker som jag sagt till natten
Årets mest oväntade skiva på min lista. Gillade nämligen inte alls deras förra skiva och intresset var lågt när jag läste att dom skulle släppa nytt, men efter lite motstånd hörde jag tillslut en låt, som lät bättre än jag väntat mig och sedan var jag fast. Riktigt skön post-punk i Joy Divisions anda, fast med svenska texter. Finns dock någon låt som jag har svårt för, men så många bra så att det totalt sett är en riktigt bra skiva.
Årets mest oväntade skiva på min lista. Gillade nämligen inte alls deras förra skiva och intresset var lågt när jag läste att dom skulle släppa nytt, men efter lite motstånd hörde jag tillslut en låt, som lät bättre än jag väntat mig och sedan var jag fast. Riktigt skön post-punk i Joy Divisions anda, fast med svenska texter. Finns dock någon låt som jag har svårt för, men så många bra så att det totalt sett är en riktigt bra skiva.
Plats 18: Bob Hund - Det överexponerade gömstället
Bob Hund har lyckats börja göra mer mogen musik utan att tappa alltför mycket integritet. Förmodligen orkar dom inte och vill inte försöka göra en ny skiva med tokspeedad uppgasad gitarrindie. Så dom gör något annat istället och har verkligen lyckats. Bra melodier, finurliga texter och arrangemang. Gillar speciellt de lite mer krautrock-inspirerade låtarna, men trots att skivan är bra, så var dom ännu bättre live!
Bob Hund har lyckats börja göra mer mogen musik utan att tappa alltför mycket integritet. Förmodligen orkar dom inte och vill inte försöka göra en ny skiva med tokspeedad uppgasad gitarrindie. Så dom gör något annat istället och har verkligen lyckats. Bra melodier, finurliga texter och arrangemang. Gillar speciellt de lite mer krautrock-inspirerade låtarna, men trots att skivan är bra, så var dom ännu bättre live!
Plats 19: Mogwai - Hardcore will never die, but you will
Ännu ett band som jag trodde att jag hade tappat intresset för, lyssnade aldrig på deras förra skiva. Men den här gången kunde jag inte låta bli och det var tur. Trots allt är dom en av de bättre "instrumentalbanden" (trots att dom ibland har sång så räknar jag dom fortfarande till instrumental musik)
Ännu ett band som jag trodde att jag hade tappat intresset för, lyssnade aldrig på deras förra skiva. Men den här gången kunde jag inte låta bli och det var tur. Trots allt är dom en av de bättre "instrumentalbanden" (trots att dom ibland har sång så räknar jag dom fortfarande till instrumental musik)
Plats 20: Radiohead -The king of limbs
Sist på listan lyckades ännu ett gammalt favoritband klämma sig in. Visst är det ganska långt från Amnesiac, som jag anser vara mästerverket, men det finns ändå tillräckligt mycket bra ingredienser för att jag skall gilla det. Thom Yorke sjunger som vanligt bra och deras experimentlusta med olika elektroniska ljud och upphackade digitala rytmer har inte avtagit.
Den här skivan har snurrat rätt många varv hos mig.
Det finns så klart hur många skivor som helst som skulle kunna hamna här, men det här är dom som jag i nuläget känner att dom har varit bäst enligt mig. Placeringarna är naturligtvis inte lätta att bestämma, men å andra sidan så kanske det inte spelar så stor roll om man ligger 11 eller 16. Alla skivor på topp 20 är ju bra skivor och definitivt värda att köpa om du inte har dom. Även de skivor som jag har haft med i arbetet runt listan, men som hamnade strax utanför är ju helt klart köpvärda skivor. (kan t.ex. nämna Deportees, Explosions in the sky, och Bon Iver)Sist på listan lyckades ännu ett gammalt favoritband klämma sig in. Visst är det ganska långt från Amnesiac, som jag anser vara mästerverket, men det finns ändå tillräckligt mycket bra ingredienser för att jag skall gilla det. Thom Yorke sjunger som vanligt bra och deras experimentlusta med olika elektroniska ljud och upphackade digitala rytmer har inte avtagit.
Den här skivan har snurrat rätt många varv hos mig.
Avslutningsvis vill jag avsluta med två tips på skivor som inte är med på listan av den enkla anledningen att det är ep´s, men helt makalösa sådana och bland de bästa det här året.
Först: Stphen R.Smith - Floor of the sky Onseided lp med låtar på en sida och etsning i vinylen på andra sidan. Störtskön gitarrbaserad ambient. Han brukar göra bra grejer och det här är inget undantag. Finns att beställa från mig.
Årets andra ep är Low & Behold´s bloodred. Jason Martin från Starflyer 59 och Ryan Clarke från Demon Hunter har gjort en helt makalös goth-ep. Tänk Sisters of mercy, The Cure eller Depeche Mode sent 80 eller tidigt 90-tal. Hoppas verkligen på ett album under 2012, för det här är riktigt riktigt bra mörk popmusik.
/Krister
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar