2017 års bästa skivor, plats 11-15

 Plats 11. Beck - Colors   (Capitol)

 Jag vet inte hur Beck gör, men oavsett vilken sorts skiva han gör så blir det bra, förra skivan var mer lågmäld alt.country, här är det up-tempo pop som egentligen är alleles för mainstrem för att fånga mitt intresse, men så klart älskar jag det ändå, årets feel-good skiva!

I don´t know how, but whatever Beck does, it´s great. His last record was more mellow alt.country, this time it´s up-tempo pop that in general would be too mainstream to catch my interest, but of course I love it, feel-good record of the year! 

  Plats 12. Jennie Abrahamson - Reverseries      (how sweet the sound)

Hon har kommit fram till album nr 5 och det blir mer och mer intressant för varje skiva. Eget och storslaget och med en hel del elektronik som hjäler till att skapa fina ljudbakgrunder, rösten har ju alltid varit fantastisk.

This is her  5:th album and everytime it´s more and more interesting. She have really found her own way and it´s epic. Lots of electronics used to create the backgrounds, and her voice has always been fantastic

Plats 13. Do make say think - Stubborn persistent illusions   (constellation) 

9 år har gått sen förra skivan, men det låter bättre än någonsin. Do make say think har skapat en egen nisch i den instrumentala postrocken, svårt att bekriva, men lätt att tycka om.

9 years have past since the last record but it´s better than ever. Do make say think have created their own niche in instrumental postrock, hard to describe, but easy to like.

 Plats 14. Brian Eno - Reflections    (Warp)

Det här är lite som en ny "discreet music" en lång låt (54 minuter)  som bygger på olika sekvenser som vävs ihop till ett vackert stycke musik. 

This is a little bit like a new "discreet music" one long song (54 minutes) It´s built up by sequences that is oven into a beautiful peace of music.

Plats 15.  Den sorte död - Intet kan stoppe den sorte död

(Angst/Offermose split/co-lab)   (Pomperipossa records)

Offermose och Angst kommer båda från Danmark och gör mörk elektronisk musik. Det här är både en split och en samarbetsskiva, på a-sidan så skapar dom musiken tillsammans, b-sidan är två från vardera bandet. Det rör sig om minimal kraut skapad med synthar, i finaste Tangerine dream, Klaus Schulze stil, men lite mörkare och dystrare.

Both Offermose and Angst hails from Denmark and the both do dark electronic music. This record is both a split and a cooperation between the bands. On the a-side the play togehter, and on the b-side they have two tracks each. The music is minimal kraut created with synths, it´s reminding me of Tangerine Dream and Klaus Schulze, but it´s a bit darker 

Årets bästa skivor 2014 Plats 6-10

6. Yob - clearing the oath to ascend (neurot/relapse)

Dubbelalbum på 4 låtar, inga hitlåtar direkt, men efter ett tag blir man ett med de långsamma riffen, doom/drone i världsklass.

7. Tape - Casino (häpna)

Tape fortsätter att skapa egensinnig vacker instrumentalmusik, det är experimentellt men inte svårlyssnat.

8. Marrisa Nadler - July (sacred bones)

Om man, som jag, tycker att First Aid kits nya skiva var lite slätstruken så finns en fullgod ersättare här. Amerikansk folk/indie av hög kvalitet och inte lika polerat som våra svenska systrar.

9. Jennie Abrahamsson - Gemini Gemini

Jennie har hunnit till sin fjärde skiva och de här gången tycker jag att hon har hittat helt rätt. Det är lite mörkare, mer analoga synthar och skumma ljud, hennes sång och hennes melodier har alltid varit starka men nu har hon hittat ett sound som tilltalar mig helt.

10. E-Musikgruppe Lux Ohr - Spiralo  (Svart records)

Ett finskt nutida krautband som låter som tangerine dream, Klaus Schulze elller Edgar Froese lät på 70-talet. Kan man bli annat än överlycklig av sånt?

En hyllningskväll till Isolation Years

Igår hölls en hyllningskväll till Isolation Years. Ett av Umeås bästa popband genom tiderna, tyvärr utan att bli så stora som dom har förtjänat. I går så bjöd stora delar av svensk popelit (med rötter i norrland) på en hyllningskväll till bandet. 13 låtar framfördes av ett husband bestående av medlemmar från Säkert!, Deportees, Syket mm samt med ett helt gäng solister, t.ex. Annika Norlin (Säkert!), Mikael Stenberg (Syket), Peder Stenberg (Deportees) Dennis Lyxzen (Refused, Invasionen), Patrik Backlund, Lisa Miskovsky, Skator (Lina Högström), Lovisa Nyström (Two White horses, Säkert!), Jennie Abrahamsson.

Det var väldigt kul att höra bandets låtar igen, en del valde att göra versioner som var ganska trogna originalen. Mest personliga var nog låtarna av Säkert och av Skator, Skator (kompad av M. Stenberg på orgel gjorde en skön version av Cold Morning, men tyngst och enligt mig allra bäst var det under Talkin´Backwardmaskin´blues med Syketsångaren Mikael Stenberg. Dennis Lyxzen fick ta sig an två låtar, New start och Yellow cross on blue, passade honom att köra två up-tempolåtar.

Avslutningsvis så kom alla upp på scenen för att sjunga med i raj-raj-rajpartiet på Three minute convert.

Man slås av hur många bra låtar dom faktiskt hade, samt hur många begåvade artister som finns här i Umeå. Man kan ju hoppas att en sån här kväll kan få bandmedlemmarna så taggade att dom skulle kunna tänka sig att göra nåt mer tillsammans, dom har väl egentligen aldrig splittrats, utan bara lagts på is.

Här följer en drös halvsuddiga bilder. Svårt att ta bra bilder med mobilen när det är mörkt och det man skall fota rör på sig hela tiden :-)

 Henrik Oja och Jennie Abrahamsson i Light the torch

 Lisa Miskovsky och Peder Stenberg (Deportees) i Albino Child

 Annika Norlin (Säkert!) i Daddy I´m a pilgrim now.

 Skator (Lina Högström)  i Cold Morning in Minusinsk

 Mikael Stnberg (Syket) i Talkin´ Backward masking blues

 Dennis Lyxzen (Refused, Invasionen) i New Start

 Lovisa Nyström (Two White Horses) i Say oh say

 Hela gänget, med allsång och allt i Three minute convert.

 Här den kompletta set-listan, men inte med vem som sjöng vad.

Efteråt på backstageområdet bjöds det till och med på fotosession, bandbild 2012 (well, utan blixt = suddigt, men om man känner medlemmarna väl så ser man att det är dom :-)

Vänster till Höger Mats, Daniel, Jakob N, Jacob M, Anton.

Som sagt, hoppas bandmedlemmarna blev så peppade på sina egna låtar att dom beslutar sig för att spela ihop igen.

/Krister

Love is a dog from hell...

.. var titeln på en samlingsskiva här i stan på 90-talet, det är även titeln på en riktigt bra låt av Godflesh, om det har nåt samband med varandra vet jag inte, men det kanske finns nån därute som vet? I alla fall har det inget samband med resten av det jag tänker skriva om.

Inte så många dagar kvar till semester, skall bli skönt. Man brukar ju tro att man skall hinna göra massa saker då, sen blir det aldrig så, men jag har några grejer jag vill hinna göra, jag vill se massa musik dvd´s som jag har, men inte har sett, Mono dokumentär, Efterklang performing Parades, Final Exit live 97 och 07, sen har jag ju en önskan om att få lyssna på Flaming Lips "Zaireeka" med fyra separata ljudsystem, men det krävs ju lite roddning för det.
Men Neurosis "Times of grace" samtidigt med Tribes of neurots "grace" brukar jag kunna styra upp här hemma ibland och det är alltid lika härligt.
Missade Mono på P3 live i veckan (från Umeå Open), men det finns på p3 play, på måndag är det Efterklang på p3 live (från spelningen på Strand) så nog finns det saker att göra. Sen är det ju en hel del tråkigt jobb man måste göra när man bor i hus, men får man bara med sig en liten cd-spelare ut så kan man stå ut med det mesta.

Var precis tvungen att se tre minuter av det där bröllopet ändå, visade sig att Jennie Abrahamsson skulle spela en låt, hon är ju trots allt en gammal vän och som jag brukar hålla tummarna att det skall gå bra för, det är hon värd, hon är grymt duktig! Synd bara att den där gymkillen skulle börja hålla tal innan låten var slut, så det blev nedtoning och tvärt kast in i slottet. (och tvärt kast tillbaks till datorn för mig)