En hyllningskväll till Isolation Years

Igår hölls en hyllningskväll till Isolation Years. Ett av Umeås bästa popband genom tiderna, tyvärr utan att bli så stora som dom har förtjänat. I går så bjöd stora delar av svensk popelit (med rötter i norrland) på en hyllningskväll till bandet. 13 låtar framfördes av ett husband bestående av medlemmar från Säkert!, Deportees, Syket mm samt med ett helt gäng solister, t.ex. Annika Norlin (Säkert!), Mikael Stenberg (Syket), Peder Stenberg (Deportees) Dennis Lyxzen (Refused, Invasionen), Patrik Backlund, Lisa Miskovsky, Skator (Lina Högström), Lovisa Nyström (Two White horses, Säkert!), Jennie Abrahamsson.

Det var väldigt kul att höra bandets låtar igen, en del valde att göra versioner som var ganska trogna originalen. Mest personliga var nog låtarna av Säkert och av Skator, Skator (kompad av M. Stenberg på orgel gjorde en skön version av Cold Morning, men tyngst och enligt mig allra bäst var det under Talkin´Backwardmaskin´blues med Syketsångaren Mikael Stenberg. Dennis Lyxzen fick ta sig an två låtar, New start och Yellow cross on blue, passade honom att köra två up-tempolåtar.

Avslutningsvis så kom alla upp på scenen för att sjunga med i raj-raj-rajpartiet på Three minute convert.

Man slås av hur många bra låtar dom faktiskt hade, samt hur många begåvade artister som finns här i Umeå. Man kan ju hoppas att en sån här kväll kan få bandmedlemmarna så taggade att dom skulle kunna tänka sig att göra nåt mer tillsammans, dom har väl egentligen aldrig splittrats, utan bara lagts på is.

Här följer en drös halvsuddiga bilder. Svårt att ta bra bilder med mobilen när det är mörkt och det man skall fota rör på sig hela tiden :-)

 Henrik Oja och Jennie Abrahamsson i Light the torch

 Lisa Miskovsky och Peder Stenberg (Deportees) i Albino Child

 Annika Norlin (Säkert!) i Daddy I´m a pilgrim now.

 Skator (Lina Högström)  i Cold Morning in Minusinsk

 Mikael Stnberg (Syket) i Talkin´ Backward masking blues

 Dennis Lyxzen (Refused, Invasionen) i New Start

 Lovisa Nyström (Two White Horses) i Say oh say

 Hela gänget, med allsång och allt i Three minute convert.

 Här den kompletta set-listan, men inte med vem som sjöng vad.

Efteråt på backstageområdet bjöds det till och med på fotosession, bandbild 2012 (well, utan blixt = suddigt, men om man känner medlemmarna väl så ser man att det är dom :-)

Vänster till Höger Mats, Daniel, Jakob N, Jacob M, Anton.

Som sagt, hoppas bandmedlemmarna blev så peppade på sina egna låtar att dom beslutar sig för att spela ihop igen.

/Krister

Årets bästa skivor plats 1-5

 Plats 1: Anna Von Hausswolff - Ceremony

Jag gillade Singing from the grave, men det här är på en helt annan nivå! jag blev helt brädad redan första gången jag hörde skiva och livekonserten var ju helt makalös. Jag har lyssnat väldigt många varv på skivan och hittar hela tiden nya gjejer att njuta av. Det är ovanligt med en svensk skiva som så fullständigt har struntat i vad som är trendigt och vad som kan sälja, hon har bara gjort det hon vill och det lär löna sig i längden. Jag tror att vi ändå är rätt många som vill lyssna på musik som ger något, som inte bara skall fungera som bakrgrund till alla annat som händer. Här har du chansen att få en tvättäkta musikupplevelse! Låten Sova, måste vara bland det bästa som har spelats in på den här sidan av Atlanten.

 

 Plats 2: Godspeed you black emperor! - Allelujah, don´t bend, ascend.

När jag läste att GYBE skulle släppa nytt så var det med skräckblandad förtjusning. Samtidigt som jag verkligen ville ha mer av detta band så var jag rädd att det inte skulle vara lika bra som för tio år sedan. hela post-rock genren har ju dessutom fyllts upp av massa band som har smörat till det och gjort det till nån sorts muzak, men en del finns det fortfarande som kan bjuda på  något äkta. Dom har inte direkt gjort något nyskapande nu (som det var från början) men dom har fortsatt där dom slutade och det är fortfarande riktigt bra. mörk monoton rock med lite mellanösterninfluerade gitarriff, röstsamplingar, fieldrecordings osv. En av årets mest intressanta skivor!

 

 Thåström - Beväpna dig med vingar.

Thåström är tillbaks igen, den här gången har han närmat sig soundet som Sällskapet gav oss för nåt år sen. Det lite mörka, industriella finns där hela men precis lagom mycket. Det tar inte över så att det blir för svårt. De mörka poetiska texterna kompletteras bra av musiken och ljudlandskapen. Thåström visar att det går att åldras med stil.

 Plats 4: First Aid Kit - the lion´s roar
Deras countrydoftande folkpop har tagit hela världen med storm, och det finns det god grund för. Båda systrarna sjunger fantastiskt bra och tillsammans är det helt oslagbart. Återstår att se om dom har material till att skapa en värdig uppföljare, men det tror jag. Det känns inte som att dom är några posörer som kommer att försvinna lika snabbt som dom kom. Med dessa sångröster så lär dom vara kvar i toppen ett tag.

Plats 5: Om - Advaitic songs
OM gör ganska minimalistisk riffbaserad drone, de är inte rädda för att hålla på med samma riff länge. De österländska influenserna har fått större plats nu än på tidigare skivor och det passar väldigt bra tillsammans med Als droneiga stonerriff och monotona sång.

Årets bästa skivor: Plats 6-10

 Plats 6: PG.lost - Key

Som jag skrevi i Godspeed recensionen så har post-rockgenren i stora delar blivit urvattnad. Men PG.lost försvarar också hedern för genren. Med briljanta melodier och med en aggressivitet som många band saknar så visar dom att det fortfarande går göra instrumentalrocken intressant och farlig.

 

 Plats 7: Loscil - Sketches from New Brighton

Minimalistisk electronica, ibland med dubfeeling. Men gärna också ödsligt och ambient. Jag tror inte att det är Loscils bästa album, men han har sjukt hög lägsta nivå, så den klarar sig bra i årets skörd ändå.

Plats 8: Goat - World Music

Jag blir så glad att man fortfarande 2012 kan få höra något nytt och som inte direkt låter som något annat man har hört. Visst, rötterna från 70 talet finns där, men den unika mixen av 70 talets hårdrock, afropop och funk har jag aldrig hört tidigare, och det är inte bara en udda mix, utan det funkar och är riktigt svängigt och bra. Lyssna t.ex. på hitlåten Run to your mama. Mycket bättre än så blir det inte!

Plats 9: Witchcraft - Legend

Mer retrorock! Det här året har faktiskt Witchcraft gjort en bättre skiva än Graveyard. Man har tagit ett stort steg och verkligen lyckats få till en doomin, svängig 70-talshyllning. Väldigt bra sång är det också hela vägen.

 Plats 10: Neurosis - Honor found in decay

Det är inte så ofta Neurosis släpper nytt, men när dom gör det är det en högtidsstund. Den här gången är det mer högtid än på länge! Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad dom gör, men deras mix av monoton mörk metal, folkmusik och ljudcollage tilltalar mig. Soundet är lite mer tillbaks som det var på klassiker som A Sun that never sets och times of grace.

Årets bästa skivor plats 11-15

 Plats 11: Skator - Vita kalla

Skator är Lina Högström från Umeå. Hon spelar gitarr och sjunger och det är väldigt naket och avskalat. Hennes röst påminner mig om Ane Brun, men hon har ett mer avskalat och experimenterande sätt att sjunga och spela på. Fina texter på svenska och ett väldigt fint omslag. Om jag hade haft olika kategorier så hade det här definitivt varit årets nykomling.

 Plats 12: Meshuggah - Koloss

Enligt dem själva så har Meshuggah övergett perfektionismen för att skapa en skiva med mer sväng och liv. Jag hör svänget men märker inte av att man har skurit ner på pefektionismen. det är snortight och som en hel radda knynävsslag i ansiktet. Det som märks däremot är att det är lite fler partier som bara är toksvängiga utan att avbrytas av nån 13/7 dels baktaktsparti med baklängessolo. (men det finns sånt också, bara inte hela tiden) Så jag skulle vilja säga att det är deras bästa skiva sen Destroy, erase, improve.

 Plats 13: Graveyard - Lights out

Lite hårdare, lite mörkare och kanske en aning mer svårtillgänglig än förra skivan, men ju mer man lyssnar ju mer förstår man att Graveyard har gjort en värdig uppföljare. Retrorocken lever och frodas.

 Plats 14: The tallest man on earth - There´s no leaving now.

Efter första skivan som var en ren Dylan rip off (fast väldigt  bra sådan) så har the tallest man hunnit skaffa sig ett eget uttryck och nu gör han väldigt bra känslosam folkpop. Ganska ensam på den här scenen i Sverige, möjligen tillsammans med José Gonzalez.

Plats 15: The Sword - Apocryphon

Mer retrorock. Svängig rock med rötterna i 70-talet, men med nya influenser. Mixa Black sabbath och mastodon så är du i närheten. Jag har inte lyssnat på the sword tidigare så jhag gör inga jämförelser med deras tidigare skivor.

Årets bästa skivor Plats 16-20

 Årets bästa skivor plats 16-20

 Plats 16: Sigur Rós - Valtari ett med

Sigur rós har en hög lägstanivå. Jag gillar att dom har gått tillbaks till ett mer melankoliskt sound igen, efter förra skivans gladpop. Det är storslaget och episkt, men det är inte direkt så att man hittar några hitlåtar. Men det är en skiva som jag tycker om och som lär få snurra fler varv. 

 

 Plats 17: the Soundtrack of our lives - throw it to the universe

Soundtrack lägger ner för att dom nu har nått sitt mål: att bli världens bästa band. Den här skivan är bra, men tycker fortfarande att behind the music är deras bästa skiva.

Plats 18: Mono - For my parents

 Mono har gjort en till riktigt bra skiva, det som gör att den inte är högre upp på listan är att det ibland kan bli lite för mycket av det goda. Ibland är det så episkt och filmiskt att man nästan blir fnissig. Det monotona gitarrmanglandet får inte så stor plats, men flera av låtarna är ändå riktigt bra massiv post-rock.

 Plats 19: Efterklang - Piramida

På den förra skivan hade Efterklang skurit bort lite experimentlusta för att satsa mer på rena poplåtar. Nu har man tagit tillbaks lite mer experiment igen och därmed också gjort en mer intressant skiva igen. Delvis inspelad i det nedlagda gruvsamhället Piramida, en stark rekommendation är att lyssna i hörlurar, då hör man alla fina småljud tydligare.

Plats 20: Damien Jurado - Maraqopa.
Jag har följt Damien ända sen hans tidiga lo-fi skivor. Har alltid gillat det han har gjort, på den senaste skivan har han för första gången börjat utforska lite blues. Jag tycker fortfarande att det är bra, men det finns andra Damien skivor som jag hellre lyssnar på. Men den här växer för varje gång.

Arbetet med att välja ut de 20 bästa skivorna har som vanligt varit svårt, men i år tror jag att det var svårare än på länge. Jag har haft närmare 50 skivor på listan och att dessa plocka ut 20 som jag gillar mest har krävt en hel del jobb. Det finns många skivor som fortfarande förtjänar att lyssnas på även om de inte är med på min lista. Ni får gärna kommentera och tipsa om vilka skivor ni hellre hade haft på listan, eller vilka ni håller med om. Alltid kul att höra vad andra tycker och kanske även få tips på andra skivor som jag har missat.

Några skivor som definitivt är värda att lyssna på är tex Converge, Baroness, Ulaan Markhor, Loosegoats, A Lanky swede, Swans, Dinosaur Jr, Kingdom of evol och Tennis Bafra.

Här kan du lyssna på en låt från varje skiva (utom två som inte fanns på spotify)

/Krister

Årets bästa konserter.

Trots att jag inte tycker att jag har hunnit med så mycket konserter så visar det sig vid en lite närmare koll på bloggen och i almanackan att det ändå har blivit en hel del. Inga megastora produktioner med världsartister, men en hel del som har varit bra ändå.

Här kommer ett urval, de flesta av dem med länkar till vad jag skrev om dem när jag precis hade sett dem.

1. Refused på Exel Arena 16/12 Inte bara för att den konserten ligger närmast kvar i minnet. En kombination av en fantastisk liveshow, stor publik i masspsykos och en pepp uppbyggd under flera år. Allt stämde! Låtvalet, framförandet, det visuella!

2. Anna Von Hausswolff -  Sagateatern 12/10. Här var det ingen nostalgi utan bara pur magi! Kan väl redan här avslöja att Anna Von Hausswolffs skiva finns med långt upp på min årsbästalista och live så spelade hon mest låtar från den, men med bandet hon hade med sig så lyfte låtarna ännu en nivå. Otroligt vackert, kraftfullt och egensinnigt.

3. Thåström på Umeå Open 30/3 Precis som alla andra gånger jag har sett Thåström så levererade han en gedigen show, med en bra blandning från sin digra låtskatt. Han har även alltid ett genomtänkt och genomarbetat visuellt koncept som ger det hela en extra dimension. Låtarna på den nya skivan har dessutom ett mörker och en tyngd som gjorde sig otroligt bra live.

4. First Aid Kit på MADE  Jag slogs av hur fantastiska sångerskor båda systrarna är och tillsammans är de helt oslagbara. Kul att det var så pass kraftfullt live, var lite rädd att det skulle bli lite för snällt, men det var mäktigt utan att vara sönderproducerat.

5. Blixa Bargeld på MADE Sångaren från Einstürzende Neubauten gästade MADE. Jag hade ingen större aning om vad jag skulle vänta mig av honom solo, men blev väldigt överraskad, och nöjd! Det var oväntat kul, udda och bra.

6. Moloken på Discouraged fest  14-15/9 Som vanligt så gav Moloken allt och manglade över oss med sin progressiva doom/black-core. Är alltid fascinerad av hur det går att få till så klart ljud samtidigt som det är så otroligt brötigt och disharmoniskt ibland. Gästinhoppet av Fredrik (Totalt Jävla Mörker) på Ulv gav ytterligare ett lyft till det hela.

7. Khoma på Discouraged fest  14-15/9 (samma länk som ovan om du vill läsa mer)
Några år sedan Khoma spelade i Umeå och ett stort sug efter att se dem. Dessutom mycket mer sammansvetsat och välrepat och mindre nervöst än sist jag såg dem. Janne sjuöng bättre än någonsin och tyngden är massiv!

8. the Soundtrack of our lives på Täfteåfestivalen the Soundtrack of our lives är ett säkert livekort och även den här kvällen var det riktigt bra. Låtar från hela karriären spelades och med glöd och energi. Såg dom tyvärr inte när dom gästade Umeå igen i november, inomhus kan ju bli än mer intimt och nära än utomhusscen på en festival, men tillräckligt bra för att komma med på min lista var det.

9. I Break horses på Umeå Open Skön analogt baserad shoegaze. Monotont och meditativt. Precis i min smak. Kanske inte så mycket show, men att stå där längst fram och bara sjunka in i de massiva ljudmattorna var som balsam för själen.

Anat bra som jag har sett är t.ex. Lord Algesten, Loosegoats, Skraeckoedlan, Åbe, Tennis Bafra, Riddarna, Anna Ternheim, Mattias Alkberg, Soldier One och säkert en bunt till som jag inte kommer på just nu.

/Krister

Årets trevligaste livstecken!

Jag tänkte tipsa om två trevliga livstecken från artister som man inte hade hört något ifrån på ett tag.
Det ena är Sebadoh som har släppt en digital ep "the Secret Ep" den sägs vara en försmak av ett kommande album under 2013. Jag trodde inte det skulle bli något mer Sebadoh nu när Lou är tillbaks i Dinosaur Jr igen, men tydligen har han ändå tid, vilket jag är glad för. På den senaste Dinosaur skivan tycker jag att Lou´s låtar är lite tråkiga och intetsägande, men den här 5 låtars ep´n låter som sebadoh, och det låter som att dom har kul, inte bara som något dom måste göra. Hoppas bara energin och lusten räcker till en hel skiva.

Den andra ep´n jag tänker skriva om är Jason Molinas - Autumn bird songs. Efter några års tystnad så är han äntligen tillbaks. han har enligt uppgift varit sjuk, riktigt vilken sjukdom är lite oklart, men han har behandlats på behandlingshem, men eftersom han inte var sjukförsäkrad så har han nu stora skulder. Skivan som han har släppt nu är en 10" vinylskiva med en tillhörande bok med artwork av William Schaff (som bland annat har gjort artwork till Godspeed you black emperors Lift your skinny fists)
Som jag förstår det så går överkottet från skivan och boken till att betala Molinas skulder.
Musikaliskt så är det det starkaste han har släppt på länge. Väldigt avskalat och nära. Oftast bara med en gitarr och hans röst, det är vackert, smärtsamt och väldigt känslofyllt. En del av Magnolia electric co skivorna har varot lite för mycket bredbent blues för mig, men så här är Molina verkligen i världsklass. Frågar ni mig är det här hans bästa sen Ghost tropic med Songs:Ohia. Hoppas nu bara att jag snart får boken och skivan som är beställda. Låtarna har jag redan på mp3 men jag vill gärna ha boken och bläddra i och 10" vinyl är ju det optimala formatet för musik.

Mer listor om året 2012 kommer att komma inom de närmaste dagarna, årets livekonserter, årets skivor, + lite annat smått och gott.

/Krister