Stonerrock på Scharinska

Kansas City Shuffle

Igår kväll spelade tre band på Scharinska. Tre väldigt olika band, men ändå med en hel del likheter. Först ut var Kansas City Shuffle, för mig ett helt okänt namn. Det visade sig vara kvällens positiva överraskning. Tung pre-Sabbath-bluesrock i stil med Graveyard, väldigt energifyllt och välspelat och med en duktig sångare. Vissa låtar balanserar farligt mycket på den gubbiga bluesens kant, men dom lyckas hela tiden hålla sig på rätt sida. Spelglädjen går det inte att missa och den oväntat stora publiken är med på noterna, från början till slut. Tydligen har bandet släppt en skiva och har en till på gång. Måste i alla fall kolla upp den nya när den kommer. (får väl hoppas på ett recensionsex.)

Skraeckoedlan

Som nummer två kliver Skraeckoedlan upp på scenen. Här är det mer 90-tal än 60-tal, men med rötterna på samma ställe. Väldigt svängig riffbaserad stonerrock i stil med Kyuss, men med en egen stil,  snygga gitarrriff som ibland luktar post-rock eller indierock, men hela tiden med stonerrockens tyngd. Sångaren, som ber om ursäkt för att han är hes osv, sjunger trots det hur bra som helst. Bandet bjuder mest på låtar från "Äppelträdet" men även på en helt ny instrumental låt.

Den stora publiken är även här med på noterna och det smittar av sig på bandet. När tonerna från "Haven" har tonat ut och bandet börjar packa ihop, så är det ett stort gäng som klappar och skriker efter mer, och som grädde på moset så får vi "Cactus" med allsång av de 5 första raderna. Underbart, underhållande, välspelat, tight! Länge sen jag hörde ett svenskt stonerband med sådan udd!

Skraeckoedlan

Sen blir det paus för filmvisning, Random Bastards skall ha premiärvisning av sin nya snowboard-film. Först massa krångel med ljudet, men sen drar filmen igång. Stonerpubliken ut, snowboardpubliken in. Jag kollar en stund, och det är massa halsbrytande våghalsiga trix, men efter en stund känns det som att det är samma sak hela tiden, bara på olika ställen.

Mexicoma

Efter filmen drar Mexicoma igång. Med sex man på scenen, varav tre gitarrister, så är det en väldigt massiv och tung ljudvägg som byggs upp. Tyvärr så lyckas inte Mexicoma fånga mitt intresse, de har rätt sound, sångaren sjunger helt ok, men jag hittar inget som gör att det sticker ut. Vanlig bredbent stoner. Skulle nog ha gått efter ett tag om det inte hade varit så att jag skulle köpa lite Skraeckoedlan merch som dom hade i logen (och vi fick vänta tills spelningen var slut för att kunna passera scenen) Men i alla fall så avslutade Mexicoma med en riktigt bra låt. Den skilde sig en hel del från det övriga materialet och var helt överlägset den mest intressanta (alltså sista låten innan extranumret) Den här låten var tyngre långsammare och med ett tillbakalutat gung, som närmast påminde mig om "Tomorrow never knows" av Beatles eller "Bullet the blue sky" av U2. Tydligen har dom en ny vinylskiva ute alldeles strax, om den innehåller mer sånt så kan det vara riktigt intressant.

Kvällens snyggaste topp? Skraeckoedlans.

Köpte lite prylar och snackade lite med Skraeckoedlan, dom hade skrivit material för ett nytt album och även snackat lite med en producent, men inspelningen hade inte börjat, men de planerar för en uppföljare mot slutet av året, eller tidigt nästa år. Enligt sångaren så skulle det nya materialet vara "lite mer retro" Kanske mer 70 än 90? Återstår att se.

Sammanfattningsvis väldigt trevligt och otroligt mycket folk. Kansas City Shuffle var kvällens överraskning och Skraeckoedlan var det som jag diggade mest.

/Krister

Soundtrack till det här inlägget: Meshuggah - Contradictions Collapse