Livstecken och skivrea!

Har gått drygt en vecka sen mitt förra inlägg. Har helt enkelt varit ute, ledig, struntat i att skriva. Men jag har lyssnat på nya LOW - C´mon, det låter LOW helt enkelt. Vinyl beställd finns snart i distrot. Har även lyssnat på Radiohead, Rhys Chatham osv. Mycket som är bra.
Angående distrot så har jag under rätt lång tid haft lite rea på cd-skivor, nu är jag less på att dessa skivor står och tar upp plats i min väska så nu tokrear jag ut dom på tradera

Nya fina bra och ospelade skivor. Ni bestämmer hur mycket ni vill bjuda, men samtliga startar på 29 kronor. En del av dessa skivor är dessutom slutsålda och limiterade och i princip omöjliga att hitta här i landet, så passa på och bjud.

/Krister

(soundtrack Dan Zimmerman - Cosmic Patriot)

Mystiska drömmar

Härom natten så drömde jag att jag sprang på Blixa Bargeld (sångaren i Eistürzende Neubauten) på stan här i Umeå. Han kom fram till mig och frågade om jag visste vart det fanns nån kul skivbutik som han fick kika i. Så jag tog med honom på en rundtur till Burmans, Garageland och High Flying records, vet inte, nån som kan tyda drömmar? Kan det här vara ett tecken på att EN skall komma till nästa års M.A.D.E.-festival? Eller är det bara ett tecken på att man är en nörd rakt igenom? Hur det än är med den saken så var det i alla fall en ganska trevlig dröm. Bara gå omkring och småprata och kika på skivor med en av sina idoler, inte så dumt. /Krister

Gnällspikar!

Spotify har beslutat att begränsa hur mycket man kan lyssna med gratisversionen. 10 timmar/månad och varje låt max fem gånger (lite otydligt om det är fem gånger totalt eller fem gånger per månad) För mig som mest använder spotify för att kolla upp nya grejer eller provlyssna innan man beställer en skiva så gör det knappt någon skillnad. Men uppenbarligen så är det väldigt många som blir upprörda av att dom måste betala för musik. En facebookgrupp, massor av sura kommentarer på spotifys forum osv finns redan.. Jag blir bara trött, varför inte använda energin till att förändra något som är viktigt. För 49 kr i månaden kan du få tillgång till spotify och flera tusen skivor, vad kan du mer få för det? En second hand cd, ett paket cigaretter, inte riktigt en lunch, inte särskilt mycket alltså, men ändå massor av gnäll. Det verkar va så nuförtiden att alla vill ha allt, men ingen vill betala för det. Så är det ju även i resten av samhället, alla vill ha fungerande vård, skola, omsorg, bra vägar, fungerande tågtrafik, men samtidigt hyllas borgarnas skattesänkningspolitik. Så länge man är frisk, har jobb osv så kan man ju tjäna några hundralappar (men samtidigt gnälla över att tågen inte går i tid och att skolbarnen har sämre betyg)

Nej, sluta gnäll!, betala för det du vill ha!

/Krister

Flaming lips förgyller Record store day!

På lördag är det Record store day och det släpps en massa limiterade skivor runt hela världen. Ett av de mer intressanta släppen är en grym vinylbox av Flaming lips, här kan du se en reklamfilm som får det att vattnas i munnen. Boxen innehåller de fem första skivorna på Warner brothers, Frågar du mig så är det här flaming lips bästa period. Skivorna före tycker jag är alldeles för flummiga, och mest konstiga drogstinna oljudskaskader och skivorna efter den här perioden är lite för tillrättalagda, men här var mixen av galenskap, drogdimma och fantastisk popmusik helt perfekt. Jag har fyra av de fem skivorna på cd, men faktiskt ingen på vinyl, så det känns som att det är ett gyllene tillfälle! (ganska lätt offer för reklamen) Återstår väl bara att se vart den finns och till ett någorlunda rimligt pris.

/Krister

Earth igen!

Återkommer med jämna mellanrum till Earth (och det är ju inte konstigt) Igår fick jag hem ett vinylpaket med Saint Vitus - Mournful Cries samt Earth - 2 och Earth - 3 Thrones and dominions. Båda Earth skivorna har jag redan på cd, men det kändes som att det behövdes vinyl av dom, Earth skall liksom vara på vinyl. Därmed finns det nu fyra Earthskivor i min samling som jag har både på cd och vinyl, kan tyckas onödigt, men är man nörd så är man. Läste nån gång för länge sen om Morrisey, han berättade att skivor som han verkligen gillade kunde han köpa flera gånger (nästan varje gång han såg dem) och jag förstår precis vad han menar. När jag ser Godspeed you black emperors - lift your skinny fists... så vill jag bara köpa den igen, trots att jag har två ex av den (en cd en lp) Helt puckat? Vet inte, är det mer puckat än att varje gång man åker utomlands åka till samma ställe, eller att varje gång man går på restaurang beställa samma maträtt. Det är ju lite så att man vet precis vad man får, finns ingen risk att man blir besviken.

Nu längtar jag mest efter att den nya Earth skall släppas på vinyl, cd´n är släppt men vinylen kommer inte förrän slutet av april. Förhoppningsvis får jag tag i några ex, dom brukar försvinna fort, men jag har ju en bra kontakt, så oftast ordnar det sig :-)

/Krister

Jag behöver hjälp!

Idag, på väg mellan ett besök hos vänner och ett besök på en stor mataffär så stannade vi till för att äta pizza. Inte så ofta vi gör det och än mer sällan händer det att musiken som spelas på pizzerian är något som man fastnar för. I alla fall, idag när jag precis hade ätit min fantastiska "el greco" (med grillad paprika och zuccini, samt fetaost och oliver) så spelades "Wicked game" (Chris Isaak) i högtalrna, men inte med denne man, det lät exakt som LOW, men så gott jag nu kan min LOW-historia så har inte dom spelat in den låten. Googlade och gick igenom alla mina LOW-skivor utan resultat, naturligtvis finns det massa 7" singlar med LOW som jag inte har, men chansen att en pizzeria i Umeå skulle lyssna på en radiokanal eller cd-skiva med obskyra LOW-singlar är väl rätt liten. Men vad kan det ha varit som jag hörde? Skulle gärna vilja höra det igen.

José Gonzalez på TV ikväll

En timmes dokumentär om denne fantastiske låtskrivare, gitarrist och sångare. Det är sällan man ser honom i media, så man får väl passa på. "The extraordinary ordinary life of José González" heter filmen och visas ikväll kl 20.00 på svt2. Förhoppningsvis finns den väl på play också, men det vet jag inget om än. /Krister

Avslappnad söndag

Som avslutning på Umeå Open veckan var det en väldigt soft och avslappnad konsert på hamnmagsinet. Första bandet hann jag bara höra två låtar av, dom hette the Teacher and the bear, en kille och en tjej, akustisk gitarr, melodica, sång. Lätt helt ok, men hörde för lite för att kunna skaffa mig en genuin uppfattning.

Enligt spelschemat så skulle nästa akt vara Holmes, men av okänd anledning så hade dom bytt plats med Declan de Barra. Ensam på scenen, barfota så ger denne irländare oss en av festivalens höjdpunkter. Många av låtarna spelar han gitarr och sjunger, på några låtar sjunger han helt accapella, kompar sig själv med lite handklapp. Han får även lite komphjälp på dragspel på ett par låtar. Jag hade aldrig hört honom förut, men det här var sånt som gick in på rätt ställe på en gång. Med en skön röst som ibland påminde om David Eugene Edwards, en otrolig scennärvaro och roliga mellansnack så var de flesta väldigt nöjda (antar att bara de som kom strax innan han slutade, i tron att han snart skulle börja, var besvikna) Jag passade även på att köpa in några ex av hans senaste album, en grymt snygg vinylutgåva, limiterad i 300 x, väldigt påkostat omslag med artwork även på insidan, samt en liten numrerad tavla, en affisch samt ett fint texthäfte. Går att beställa för 140 kr + frakt.

Sist ut var bandet Holmes, om jag skulle beskriva deras musik för nån som hade samma referenser som jag själv så skulle jag nog säga att det handlar om alt.country med vissa influenser från post-rock. Lite i landet runt Isolation Years, Black heart procession osv. Sångaren sjunger med en ljus röst, som en icke nasal Neil Young, flera av låtarna börjar med skönt Young-gungiga poplåtar för att sedan övergå i post-rockiga instrumentalpartier mot slutet. Bandet använder även dynamiken skickligt. Keyboard och dragspel gör också att det inte bara blir vanlig gitarrpop, utan lite mer variation. Jag kommer definitivt att lyssna på det här bandet fler gånger. Köpte även in nåt ex av deras senaste skiva, tyvärr hade dom glömt vinylerna, så jag har bara cd (120 kr + frakt) men skall beställa några vinyler med nästa beställning.

Sammantaget en väldigt trevlig tillställning (och god mat från folkkök)

/Krister

Mer skivor till salu

Fortsätter att lägga ut mer skivor på tradera, har massor av mer som skall ut, tänker även lägga ut en del ospelade grejer, sånt som har varit på rea, nu kanske ännu billigare. Törs inte lova nåt om när, men jag jobbar på så mycket jag hinner. Recension från söndagen på hamnmagasinet kommer imorgon hoppas jag, hann inte idag. /Krister Soundtrack: Aidan Baker - Oneiromancer

Lördag på Umeå Open

Syket

Jag kom strax efter 20.00, ingen kö och nästan inga människor, men det var rätt skönt, hann i lugn och ro undersöka merchbordet och till min lycka så hade Bob hund med sig vinyler av "det överexponerade gömstället" Den släpptes i 555 ex och var slutsåld redan på hotstuff, skaffade även ett ex av Sykets "Fish band" på 12" vinyl., deras "With love" verkar inte vara ute på vinyl än, men den kommer väl snart.

Sen gick jag ner i äpplet där Syket precis hade börjat. Dom spelar väldigt rytmisk och meditativ småpsykeldelisk pop. Sån där psykedelia som inte skrämmer bort dom som gillar popmelodier, men ändå har nåt som fångar både oss som vill ha det lite svårtuggat. Har lyssnat för lite än för att kunna säga nåt om vilka låtar som sticker ut osv, men jag står och trivs hela tiden. Det enda som stör är att ljudet ibland blir lite grötigt, men det tror jag inte är deras fel.

The Magic Numbers

Skyndar mig sedan upp till Idun där The Magic Numbers precis kör igång. Det är glad solskenspop men utan att vara glättigt, live blir det ganska tugnt ibland och tjejen som spelar bas rockar hårdare än de flesta på festivalen, grymt cool. Jag har tyvärr inte lyssnat på de två senaste skivorna så det är inte mycket jag känner igen, men bandet är väldigt tighta (trots att det tydligen är första spelningen i år) och det märks att dom är proffs. Spelglädjen är det heller inget fel på. Riktig feelgood-musik och stora delar av publiken verkar vara med på noterna så det måste ändå betecknas som en riktigt bra spelning.

Mera magic numbers

Efter deras spelning går jag ner till Äpplet igen där Doktor Kosmos har hunnit spela ett tag. Det är nästan fullt och full allsång. Doktor Kosmos gör sin första spelning på tre år och dom pratar mycket om hur speciellt Umeå är för dom. Deras ganska spretiga pop får alla partysugna att dansa och sjunga med och när dom mot slutet kör "Borgarsvin" så är det massor av knutna nävar i luften och allsång som skulle kunna rasera speglarna i taket.

Bob Hund

Nästa konsert är den jag är mestnervös för, men också en av de jag ser fram emot mest, nämligen Bob Hund. Jag tror att det här blir 5:e gången jag ser dom live (utspritt under en tidsperiod på 17 år!) och jag är lite nervös. Jag vill inte att det skall vara så att bandet inte är lika bra som jag minns dom, då skulle det ha varit bättre att inte se dom och leva på gamla minnen. Men ganska snabbt visar det sig att mina farhågor var helt i onödan. Även om dom inte har samma helt galna energi som när jag såg dom första gången så är det grymt bra. Mycket av materialet kommer från de två nya skivorna och det materialet är faktiskt väldigt starkt låtmaterial. Om de första skivorna byggde mycket på hysteriskt gitarrmangel så är de nya låtarna mer byggda på krautiga analogsynthslingor och med mer sparsmakade gitarrer. Väldigt svängigt och ibland så där bedövande monotont och bra. Tomas jobbar på, nästan som förr i tiden, han bygger torn av medhörningshögtalarna och klättrar runt, han tutar i sin trafikkon och trixar med orden, både i mellansnacken och i låtarna. "Tinnitus i hjärtat" från förra skivan är grym ikväll. Vi bjuds även på en del klassiker "Nu är det väl revolution på gång" (med massiv allsång), "Ett fall och en lösning", "Allt på ett kort" (första låten på förtsa ep´n) "Sha la la lilla molntuss" och till slut en ganska lång version av "det skulle va lätt för mig att säga att jag inte hittar hem, men det gör jag, tror jag" Jag har svårt att tänka mig att vare sig gamla eller nya Bob Hund fans lämnade lokalen besvikna. Dom visade att dom fortfarande kan leverera! Mängden unga människor med Bob Hund t-shirts vittnar dessutom om att bandet nog har en framtid, inte bara gamla nostalgiska fans.

Rymdkapten Jonas (från Bob Hund)

Utan rast och utan ro går j ner i Äpplet igen, där skall Adam Tensta dra igång. Har väl inte hört nåt mer än "My cool" och har egentligen inga förväntningar, men läste i tidningen att han skall köra med två livetrummisar och inte vilka som heslt utan Thomas Hedlund (Khoma, Cult of luna, Perishers mm,mm) och David Sandström (Refused mm,mm) Dom sätter igång och det är naturligtvis snortight och väldigt dansant. Feta basgångar, snygga effekter, allt sitter som det skall. Tröttnar dock efter 5-6 låtar (vilket tydligen var dumt, för jag hörde sen att David hade sjungit med bravur)

First love Last rites

Själv satt jag bara och slappade en liten stund innan First Love Last Rites drog igång på Nemis-scenen. Dom spelar vacker shogazepop i stil med Ride, My bloody Valentine osv. En del låtar är väldigt vackra mitt i oljudet, men jag känner också att jag håller på att ha uppfyllt kvoten musik man klarar att ta in under en kväll, så därför orkar jag inte riktgit njuta som jag borde, ser fram mot att se dom nån gång när huvet inte redan är fullt.

Sammanfattningsvis så är jag väldigt nöjd med min kväll på Umeå Open. Man måste väl säga att dom har lyckats ganska bra i år (även om jag har gnällt lite på artistutbudet) men dom har ju fått dit rätt mycket folk. Iden med att sprida ut festivalen både i tid och i plats tror jag nog kan vara bra. Man kanske får in folk som inte skulle ha kommit om det bara hade varit på Folkets hus hela tiden. Det jag fortfarande tycker att Umeå Open borde bli bättre på (studera t.ex. House of Metal) är att ha andra saker som händer ute i foajen t.ex. mer försäljare som säljer skivor, kläder, hantverk, kanske olika tävlingar, fler olika matställen med olika utbud osv, sånt gör det roligare som besökare, är det inget band man vill se för tillfället så kan det vara kul att gå omkring och titta på lite annat. Jag lovar att det finns dom som är intresserade av att visa upp sina grejer. /Krister

(recensioner från söndagens konsert på hamnmagasinet kommer också att komma inom de närmaste dagarna)

Soundtrack: Birchville Cat Motel/yellow swans split

Största möjliga tystnad

Punklegenden Nina Hagen kommer till M.A.D.E. lite coolt, har verkligen ingen relation till henne, men det kan kanske bli intressant. Men än mer intressant är att man firar John Cage´s 99-årsdag. Enligt uppgift skall även verket 4,33 framföras, detär väldigt arty men också väldigt kul, hoppas på en stor orkester för det :-) ( för att förtydliga för er som inte känner till det, 4,33 är ett verk av John Cage som enbart består av tystnad, men som på grund av de ljud som alltid förekommer i tystnad så blir verket ändå olika varje gång det framförs) /Krister

Graveyard rockade hårt

Torsdagkväll på Scharinska, jag kommer dit strax före 22.00, då är det ännu inte så mycket folk, men fler kommer hela tiden. Ganska precis 22.00 går Sad Day for Puppets på scenen. Dom har ett lite svårt uppdrag. De flesta som är på plats är där för att höra Graveyard så deras 90-talsdoftande gitarrmangelindie går väl inte hem i alla stugor. Jag tycker det är helt ok, men lite utan själ och bandet ser ut att liksom be om ursäkt för att dom är där. När dessutom nästan samtliga låtar slutar med ett långt mangligt oljudsslut blir till och med jag lite trött. Riddarna kliver upp på scenen och med en väldig karisma får dom med sig större delen av publiken. Snabba ganska trixiga stonerriff, galna gitarrljud och aggresiv sång på svenska gör sitt. Det är riktigt underhållande att se, dock tror jag att det kan falla lite platt på skiva, men jag har inte hört skivan så jag skall inte såga nåt i förväg. Mot slutet skicka gitarristen ut gitarren i publiken för att sedan springa ut och ställa sig och lyssna. Riddarna lär vi nog få höra mer om. Ett band som verkligen har kul och vågar pröva galna idéer och det smittar av sig på publiken. Strax efter midnatt så står då Graveyard äntligen på scenen. Retrorock har det kallats och det är väl inget konstigt med det. Blue Cheer, Led Zeppelin, Black Sabbath och Hendrix manic depression är sånt som jag tänker på hela tiden. Dom har en enorm energi och trummisen och basisten driver på som ett skenande ånglok. Jag imponeras flera gånger av deras oerhört skickliga sätt att hantera musiken dynamiskt, samma riff kan låta på många olika sätt beroende på hur det spelas. Skulle jag jämföra den här spelningen med ett annat av de retrohypade banden "Ghost" och deras spelning på House Of Metal så kan man säga att Ghost bleknade bort, som ett spöke, visst ghost var kul och bra, men det här röjet, den här energin, det var helt omöjligt att stå still. Många av låtarna byggdes dessutom ut med långa bluesjam, kanske för mycket för en del, men jag och många med mig slukades helt upp i dessa jam och för mig hade det gärna kunnat hålla på ett tag till. Det var med ett stort leende som jag lämnade Scharinska. Klantigt nog så fick jag inte med mig min kamera dit, men här på VK´s hemsida finns det i alla fall en bild. /Krister