Tillbaka till framtiden

Mitt förra inlägg handlade om fler bra skivor som kom under 2011, men nu blickar jag framåt igen. Till de skivor som har hunnit släppas och som kommer att släppas under 2012.

Det finns några jag redan har hunnit lyssna på, t.ex.


Thåström - Beväpna dig med vingar

Här tycker jag att han har gjort helt rätt igen. Inget som skiljer sig väldigt mycket från de två senaste skivorna, men det är ändå något mörkare och svårare. Inte lika tydliga hitlåtar, men jag tror att den kommer att växa mer och mer. Ibland påminner det lite om hur han lät med "Sällskapet" Om jag får tid kommer en mer utförlig recension efter några lyssningar till. Väntar fortfarande spänt på vinylen, har förhandsbokat men den har inte dykt upp än.



Bob Hund - Låter som miljarder

Den här vinylen dök däremot upp, till och med en dag innan releasedatum, sånt uppskattas. Däremot så är jag lite besviken, först och främst på omslaget, fult! Ser ut som en gratis reklamfinansierad telefonkatalog, sen är det lite kul att de webadresser som står i de olika företagslogotyperna leder till olika hemsidor som Bob hund vill tipsa om, en del till deras egen, men även till andra bands myspacesidor osv.
Själva musiken då? Första lyssningen var närmast en chock, men några lyssningar till har gjort att jag har börjat förstå lite vad dom gör. Jag vet att dom inte vill göra samma skiva igen, och nu har dom utforskat så många olika grejer, men jag har svårt att ta discomusik på allvar. Men det kan nog krävas fler lyssningar innan jag ger den slutgiltiga domen. Vet i alla fall att låten Såå nära, är en fantastisk poplåt.




Tennis Bafra -Abulia Jubilee
Det här låter så mycket Sonic Youth att det bara inte kan misslyckas. Allt, från de skeva gitarrerna, till sången och till låtuppbyggnaden. Men jag älskar det, än har inga favoritlåtar utkristalliserats, men jag skall gräva djupare, har faktiskt inte kollat upp om vinyl finns än, har bara lyssnat på spotify.



First Aid Kit - The Lion´s roar
Störtskön skiva, jag lyssnade aldrig på deras förra skiva, men nu har man ju knappt kunnat undgå att läsa, se och höra om dom, och trots hypen så gillar jag det. Jag kanske håller på att bli mainstream?



Damien Jurado - Maraqopa
Vinyl är beställd, men mp3 har snurrat ett par varv. Damien har delvis tagit en ny riktning, första låten är lite mer bluesinriktad, men hans lågmälda singer/songwriter-berättelser finns dock kvar.

Wovenhand - Black of the ink (ok, släppt under slutet av 2011)
ep med 6 låtar (en från varje album men i ny version) Släpps som en bok med samtliga texter från alla skivor, handskrivna av David Eugene Edwards (alltså inte handskrivna i varje ex, men handskrivet original)
Skall tydligen även komma en wovenhand live under vårkanten. Lär bli spännande.

Annat som är på gång och som jag ser fram emot att lyssna på är nya skivor från Meshuggah, Motorpsycho, Earth, Cult Of Luna, Riddarna och tydligen skall Khoma också komma med nåt nytt, vet inte om det är en ep eller mer. Det lär naturligtvis dyka upp massa mer också. Sen hoppas man ju alltid på nya intressanta okända band, så tipsa gärna när ni hör nåt nytt. Har precis upptäckt Field Rotation.

Vidare mot nyamusikaliska äventyr
/Krister

soundtrack till det här inlägget: Neptune Towers - Transmissions from Empire Algol

Årets bästa skivor 2011 Plats 16-20 + bonus

Plats 16: First love, Last rites - s/t
Bandet jag har sett live flest gånger i år, dom har även gjort en riktigt bra skiva. Doftar väldigt mycket 90-tal. Stökiga gitarrer och spröda sköra melodier. Ride, Slowdive, My Bloody Valentine mm är förebilder.

Plats 17: Invasionen - Saker som jag sagt till natten
Årets mest oväntade skiva på min lista. Gillade nämligen inte alls deras förra skiva och intresset var lågt när jag läste att dom skulle släppa nytt, men efter lite motstånd hörde jag tillslut en låt, som lät bättre än jag väntat mig och sedan var jag fast. Riktigt skön post-punk i Joy Divisions anda, fast med svenska texter. Finns dock någon låt som jag har svårt för, men så många bra så att det totalt sett är en riktigt bra skiva.

Plats 18: Bob Hund - Det överexponerade gömstället
Bob Hund har lyckats börja göra mer mogen musik utan att tappa alltför mycket integritet. Förmodligen orkar dom inte och vill inte försöka göra en ny skiva med tokspeedad uppgasad gitarrindie. Så dom gör något annat istället och har verkligen lyckats. Bra melodier, finurliga texter och arrangemang. Gillar speciellt de lite mer krautrock-inspirerade låtarna, men trots att skivan är bra, så var dom ännu bättre live!

Plats 19: Mogwai - Hardcore will never die, but you will
Ännu ett band som jag trodde att jag hade tappat intresset för, lyssnade aldrig på deras förra skiva. Men den här gången kunde jag inte låta bli och det var tur. Trots allt är dom en av de bättre "instrumentalbanden" (trots att dom ibland har sång så räknar jag dom fortfarande till instrumental musik)

Plats 20: Radiohead -The king of limbs
Sist på listan lyckades ännu ett gammalt favoritband klämma sig in. Visst är det ganska långt från Amnesiac, som jag anser vara mästerverket, men det finns ändå tillräckligt mycket bra ingredienser för att jag skall gilla det. Thom Yorke sjunger som vanligt bra och deras experimentlusta med olika elektroniska ljud och upphackade digitala rytmer har inte avtagit.
Den här skivan har snurrat rätt många varv hos mig.

Det finns så klart hur många skivor som helst som skulle kunna hamna här, men det här är dom som jag i nuläget känner att dom har varit bäst enligt mig. Placeringarna är naturligtvis inte lätta att bestämma, men å andra sidan så kanske det inte spelar så stor roll om man ligger 11 eller 16. Alla skivor på topp 20 är ju bra skivor och definitivt värda att köpa om du inte har dom. Även de skivor som jag har haft med i arbetet runt listan, men som hamnade strax utanför är ju helt klart köpvärda skivor. (kan t.ex. nämna Deportees, Explosions in the sky, och Bon Iver)

Avslutningsvis vill jag avsluta med två tips på skivor som inte är med på listan av den enkla anledningen att det är ep´s, men helt makalösa sådana och bland de bästa det här året.
Först: Stphen R.Smith - Floor of the sky Onseided lp med låtar på en sida och etsning i vinylen på andra sidan. Störtskön gitarrbaserad ambient. Han brukar göra bra grejer och det här är inget undantag. Finns att beställa från mig.


Årets andra ep är Low & Behold´s bloodred. Jason Martin från Starflyer 59 och Ryan Clarke från Demon Hunter har gjort en helt makalös goth-ep. Tänk Sisters of mercy, The Cure eller Depeche Mode sent 80 eller tidigt 90-tal. Hoppas verkligen på ett album under 2012, för det här är riktigt riktigt bra mörk popmusik.

/Krister

Nörderi på hög nivå!

Idag har jag inhandlat ett skivomslag, ingen skiva. Det var inte något misstag utan helt enligt planen. Det visade sig nämligen att det här skivomslaget trycktes när ett antikvariat i Stockholm
(Rönnels antikvariat) hade en utställning med Martin Kanns omslag. När man tänker efter så är det väl rätt naturligt att en man som har gjort massvis med skivomslag har ett omslag som katalog på sin utställning. För oss vinylnördar är det ju så att omslagen är en viktig del av hela upplevelsen kring skivan. Visst är musiken det centrala, men en nedladdad bild i en mp3 mapp har ingen chans i världen att mäta sig mot ett riktigt utvikbart vinylomslag. Det är värt så mycket mer!!

För mig som samlar på Bob Hundskivor så är det ju kul att se alla (eller i alla fall de flesta) samlade på samma ställe. Är ju trots allt några som fortfarande saknas i min samling. (i alla fall en del vinyler, så har någon bob hund vinyl att sälja, lämna en kommentar)

Gammal tidningsannons (1996)

Lördag på Umeå Open

Syket

Jag kom strax efter 20.00, ingen kö och nästan inga människor, men det var rätt skönt, hann i lugn och ro undersöka merchbordet och till min lycka så hade Bob hund med sig vinyler av "det överexponerade gömstället" Den släpptes i 555 ex och var slutsåld redan på hotstuff, skaffade även ett ex av Sykets "Fish band" på 12" vinyl., deras "With love" verkar inte vara ute på vinyl än, men den kommer väl snart.

Sen gick jag ner i äpplet där Syket precis hade börjat. Dom spelar väldigt rytmisk och meditativ småpsykeldelisk pop. Sån där psykedelia som inte skrämmer bort dom som gillar popmelodier, men ändå har nåt som fångar både oss som vill ha det lite svårtuggat. Har lyssnat för lite än för att kunna säga nåt om vilka låtar som sticker ut osv, men jag står och trivs hela tiden. Det enda som stör är att ljudet ibland blir lite grötigt, men det tror jag inte är deras fel.

The Magic Numbers

Skyndar mig sedan upp till Idun där The Magic Numbers precis kör igång. Det är glad solskenspop men utan att vara glättigt, live blir det ganska tugnt ibland och tjejen som spelar bas rockar hårdare än de flesta på festivalen, grymt cool. Jag har tyvärr inte lyssnat på de två senaste skivorna så det är inte mycket jag känner igen, men bandet är väldigt tighta (trots att det tydligen är första spelningen i år) och det märks att dom är proffs. Spelglädjen är det heller inget fel på. Riktig feelgood-musik och stora delar av publiken verkar vara med på noterna så det måste ändå betecknas som en riktigt bra spelning.

Mera magic numbers

Efter deras spelning går jag ner till Äpplet igen där Doktor Kosmos har hunnit spela ett tag. Det är nästan fullt och full allsång. Doktor Kosmos gör sin första spelning på tre år och dom pratar mycket om hur speciellt Umeå är för dom. Deras ganska spretiga pop får alla partysugna att dansa och sjunga med och när dom mot slutet kör "Borgarsvin" så är det massor av knutna nävar i luften och allsång som skulle kunna rasera speglarna i taket.

Bob Hund

Nästa konsert är den jag är mestnervös för, men också en av de jag ser fram emot mest, nämligen Bob Hund. Jag tror att det här blir 5:e gången jag ser dom live (utspritt under en tidsperiod på 17 år!) och jag är lite nervös. Jag vill inte att det skall vara så att bandet inte är lika bra som jag minns dom, då skulle det ha varit bättre att inte se dom och leva på gamla minnen. Men ganska snabbt visar det sig att mina farhågor var helt i onödan. Även om dom inte har samma helt galna energi som när jag såg dom första gången så är det grymt bra. Mycket av materialet kommer från de två nya skivorna och det materialet är faktiskt väldigt starkt låtmaterial. Om de första skivorna byggde mycket på hysteriskt gitarrmangel så är de nya låtarna mer byggda på krautiga analogsynthslingor och med mer sparsmakade gitarrer. Väldigt svängigt och ibland så där bedövande monotont och bra. Tomas jobbar på, nästan som förr i tiden, han bygger torn av medhörningshögtalarna och klättrar runt, han tutar i sin trafikkon och trixar med orden, både i mellansnacken och i låtarna. "Tinnitus i hjärtat" från förra skivan är grym ikväll. Vi bjuds även på en del klassiker "Nu är det väl revolution på gång" (med massiv allsång), "Ett fall och en lösning", "Allt på ett kort" (första låten på förtsa ep´n) "Sha la la lilla molntuss" och till slut en ganska lång version av "det skulle va lätt för mig att säga att jag inte hittar hem, men det gör jag, tror jag" Jag har svårt att tänka mig att vare sig gamla eller nya Bob Hund fans lämnade lokalen besvikna. Dom visade att dom fortfarande kan leverera! Mängden unga människor med Bob Hund t-shirts vittnar dessutom om att bandet nog har en framtid, inte bara gamla nostalgiska fans.

Rymdkapten Jonas (från Bob Hund)

Utan rast och utan ro går j ner i Äpplet igen, där skall Adam Tensta dra igång. Har väl inte hört nåt mer än "My cool" och har egentligen inga förväntningar, men läste i tidningen att han skall köra med två livetrummisar och inte vilka som heslt utan Thomas Hedlund (Khoma, Cult of luna, Perishers mm,mm) och David Sandström (Refused mm,mm) Dom sätter igång och det är naturligtvis snortight och väldigt dansant. Feta basgångar, snygga effekter, allt sitter som det skall. Tröttnar dock efter 5-6 låtar (vilket tydligen var dumt, för jag hörde sen att David hade sjungit med bravur)

First love Last rites

Själv satt jag bara och slappade en liten stund innan First Love Last Rites drog igång på Nemis-scenen. Dom spelar vacker shogazepop i stil med Ride, My bloody Valentine osv. En del låtar är väldigt vackra mitt i oljudet, men jag känner också att jag håller på att ha uppfyllt kvoten musik man klarar att ta in under en kväll, så därför orkar jag inte riktgit njuta som jag borde, ser fram mot att se dom nån gång när huvet inte redan är fullt.

Sammanfattningsvis så är jag väldigt nöjd med min kväll på Umeå Open. Man måste väl säga att dom har lyckats ganska bra i år (även om jag har gnällt lite på artistutbudet) men dom har ju fått dit rätt mycket folk. Iden med att sprida ut festivalen både i tid och i plats tror jag nog kan vara bra. Man kanske får in folk som inte skulle ha kommit om det bara hade varit på Folkets hus hela tiden. Det jag fortfarande tycker att Umeå Open borde bli bättre på (studera t.ex. House of Metal) är att ha andra saker som händer ute i foajen t.ex. mer försäljare som säljer skivor, kläder, hantverk, kanske olika tävlingar, fler olika matställen med olika utbud osv, sånt gör det roligare som besökare, är det inget band man vill se för tillfället så kan det vara kul att gå omkring och titta på lite annat. Jag lovar att det finns dom som är intresserade av att visa upp sina grejer. /Krister

(recensioner från söndagens konsert på hamnmagasinet kommer också att komma inom de närmaste dagarna)

Soundtrack: Birchville Cat Motel/yellow swans split

Ha! Vad var det jag sa!

I mitt förra inlägg skrev jag om att Bob hunds hemliga spelning skulle kunna vara på Umeå Open, och i dagnes VK kan man läsa vad? Jo att Bob hund kommer till Umeå Open. Bob hund och Säkert är de enda släppta artisterna hittills, Säkert! var väl inte så oväntat. Antar väl att jag förr eller senare måste lyssna på henne, har knappt hört henne varken som Säkert! eller som Hello Saferide, men det kanske snart är dags, precis som det kanske är dags att lyssna på Håkan Hellström. Det är ju väldigt många som skriver så mycket positivt om dom hela tiden. Tror dessvärre att det är en av orsakerna till att jag inte riktigt har kommit mig för att lyssna på dom.

Bob hund kan nog bli kul att se live igen, det var ganska många år sen nu. Får bara hoppas att Umeå Open klämmer fram några riktigt intressanta internationella artister i år.

Här följer min önskelista på artister som jag vill se på Umeå Open, en del realistiska, en del inte.

Tom Waits, Motorpsycho, Silverbullit, Ikons, Radiohead, Smog (eller Bill Callahan), Tortoise, a place to bury strangers, final, Nadja, Fear falls burning, Cult of luna, Rickard Jäverling, Sigur ros, Jesu, Jonathan Johansson, Juana Molina för att nämna några.

/Krister

Soundtrack: Ohm - The Black River 7"

Ny musik och gratis musik!

Läste idag att the Radio Dept har en ny ep ute "Never Follow Suit" heter den och innehåller 5 spår. Finns tydligen även på vinyl, det måste jag kolla upp.

Läste även en nyhet som, i alla fall i min värld, fortfarande är en ganska stor händelse. Bob hund spelar in nytt och ger sig ut på turne. Slutet av mars/början av april. Umeå finns inte med på turnelistan, men det finns ett datum där det står "spelning på än så länge hemlig ort" Eftersom det datumet sammanfaller med lördagen på Umeå Open så hoppas ju i alla fall jag att Umeå är den hemliga orten, men det är som sagt bara en egen spekulation utan som helst grund eller källa.

Så avslutar vi med det som var gratis.
Fick ett mail från en kille om att man just nu kunde ladda ner en gratis samling från
Meteor city Gratis är ju gott och särskilt när det dessutom är lagligt. Meteor City håller på med stoner/doom/drone mest, har inte hunnit lyssna på samlingen än, men bara att Farflung är med gör ju att det är värt att lägga några minuter på att dra hem den.

/Krister

(soundtrack till det här inlägget: Austrian Death Machine)