counter

måndag 31 oktober 2011

Äntligen dags att damma av The Magic Lantern


På onsdag är det äntligen dags för The Magic Lantern att vakna från sin långa skönhetssömn. Det kan nog vara runt 4 år sen vi stod på en scen sist. Vi har funnits hela tiden men inte arbetat så intensivt, Men nu är det dags! Bara nya låtar kommer det att bli, och lite annat sound, lite mindre post-rock och lite mer Kraut, psyk, space, mer Acid Mothers Temple, Farflung och Can än Mogwai och This Will Destroy You, men lite av dom gamla influenserna finns kvar. Men är du sugen på ganska flippad instrumentalrock, se till att vara där på onsdag.

/Krister

söndag 30 oktober 2011

Invasionen och Syket på profilteatern


Invasionen har releaseparty och har bjudit in Syket. Kvällen till ära så inviger Syket sin nya backdropfilm. Mycket snyggt och lagom flummigt. Jag tänker lite på 24 hour party people när jag ser den, massor av osammanhängande bilder projicerade över varandra, men det är snyggt och passar bra till musiken. Syket bjuder på några nya låtar, jag har lite svårt att bilda mig nån uppfattning om dessa efter en lyssning, men dom verkar i alla fall inte ha bytt stil helt. Det märks att dom har spelat ganska mycket nu på slutet, jämfört med första gången jag såg bandet så är dom väldigt samspelta och proffsiga. Deras ganska dansanta shoegaze gör sig väldigt bra live, basen är tyngre, gitarrerna är tyngre och noisepartierna grymmare.


Efter en omriggningspaus är det dags för Invasionen. Förra gången jag såg dom var jag inte ett dugg imponerad, men då hade dom inte heller släppt den nya skivan "saker som jag sagt till natten" Den här gången är det helt fantastiskt. Dennis har ju alltid en stark scenpersonlighet, men nu sjunger han riktigt bra också, övning ger färdighet. Låtarna på den nya skivan är ju så grymt mycket bättre än tidigare alster och live så är det några låtar som lyfter till nya höjder. Norrsken och 120 DB är två låtar som blev otroligt mäktiga live, mer väntat var att Sanningsenligt och Arvegods skulle vara bra.


Killen som spelar gitarr spelar ruskigt bra och intensivt, Sara gör massa snygga basgrejer och André trummar som besatt men aldrig för mycket. Han sköter även nån sorts trummaskin som gör dom coola joy divison ljuden som kan höras på flera låtar. Dennis snackar ovanligt lite mellan låtarna och rörelsemönstret har blivit lite lugnare, men han gör en massa halvmaniska grejer med händerna som genast får mig att tänka att han måste ha specialstuderat Thåström. Tanken kommer som ett brev på posten, Dennis är Thåström för dagens punkgeneration. I alla fall så är jag helt övertygad om att det lär bli flitigt turnerande för detta band och jag ser dm gärna igen. Intensivt, uppriktigt desperat och väl spelat/sjunget. Precis som det ska!
Måste bara kolla upp nu om det finns kvar nåt ex av 12" vinylen dom släppte, den skulle vara snygg bredvid vinylutgåvan av "saker som jag sagt till natten"

/Krister

Soundtrack: Tom Waits - Bad As Me

Konsert på Verket i kväll.

Om jag hade orkat skulle jag gå på Verket ikväll, men jag var uppe lite väl sent igår, så det blir nog att slappa och lyssna på Björk och Tom Waits istället.
Men för de som är unga och pigga, gå och lyssna på Hamngatan (bra pop från Luleå), Salenko (spännande musik från Skellefteå) samt Vaken (som jag inte vet något om) Kl 19.00 börjar det.
Själv skall jag försöka hinna skriva ihop en recension på Syket och Invasionen som jag såg igår.
/Krister

fredag 28 oktober 2011

Kort utflykt till ett parallellt universum

Igår gjorde jag en utflykt som kändes som en resa till en annan galax, eller i alla fall till en annan tid. Whitecross spelade i Umeå, för runt 20 år sedan så var dom ett av de band som jag lyssnade väldigt mycket på (tillsammans med stryper, barren cross och bloodgood) På den tiden så var man ju sjukt imponerad av gitarrhjältar som kunde spela fort och som behärskade "tapping" Rex Carrol i Whitecross hör till den absoluta världstoppen när det gäller tapping och han är även en väldigt snabb och teknisk gitarrist. Nuförtiden har jag väldigt svårt för den här typen av hårdrock, i alla fall sådan som inte är insjunken i nostalgins dimma. (har väldigt svårt att ta sån här musik på allvar, förbandet Laudamus har även dom hållit på sen 80-talet med sin mycket Stryperinfluerade hård-rock, men jag är rätt svårflörtad. Som sagt, det går bra med det jag lyssnade på när jag var tonåring, men ny musik som låter likadant går bort, helt utan för mitt nutida intresseområde. De 4 första skivorna av Whitecross finns där i minnet och det är också väldigt mycket material från den tiden som framförs, är väl närmast att betrakta som tjänstefel om man inte gör det. Så vi bjuds alltså på riffgladmetal a la -86 och med massvis med långa solon med hejdlöst mycket tapping, och jag tycker hela tiden att det är kul, till och med under det 10 minuter långa trumsolot!!! (andra halvan spelar trummisen med enbart händerna) Bandet haråldrats och orkar inte röja alltför mycket, men tight är det. Annat som gör det hela till en kul kväll är, bandanas, blekt permanentat hår, snusnäsduk på mikrofonstativet, cowboyboots mm,mm, allt fanns där, både på bandmedlemmar och en del i publiken. Som sagt, en utflykt till en annan galax, universum eller tidsålder. Nu är jag tillbaks i verkligheten igen och vet inte säkert om jag bara drömde, men var det så har jag precis vaknat med ett leende på läpparna.

Imorgon skall jag se och höra Syket och Invasionen, i den här galaxen.

/Krister

Soundtrack: Beatles - Past masters vol 2

onsdag 26 oktober 2011

Invasionen och A Heavy Feather, recensioner

Som umebo, musik-intresserad, 70-talist mm så är det nog stor chans (eller risk) att man har stött på herrarna Sandström och Lyxzén och en del av deras musikaliska projekt. Själv har jag följt med på ganska när håll under hela 90-talet och jag har även lyssnat en del på Davids tidiga soloskivor, men på senare år har jag inte haft nåt större intresse för det dom har gjort. Visst var AC4 en kul adrenalinkick, men inget som gav mig nåt bestående, David Sandström Overdrive har visserligen gjort en del bra, men samma där, inte nåt jag har orkat engagera mig i. Dennis, Lost patrol har jag inte förstått mig på och när jag såg Invasionen live förra året så var det visserligen kul, för han är ju en stor underhållare, men bra var det inte. Så döm om min förvåning när jag nu i snart två veckor har lyssnat på Invasionens nya skiva "Saker som jag sagt till natten", varv efter varv. Det är faktiskt riktigt bra. ibland är Joy Division lite väl starkt närvarande, men det är väl troligen därför också som jag tycker att det är så bra. Låtarna "Arvegods" och "Sanningsenligt" är de som doftar allra mest av Joy Division. Men även resten av skivan är bra, lite dystopisk new wavepop, och alltihop är snyggt producerat av Henrik Oja, de krautiga gitarrerna och de ödsliga ljudeffekterna passar perfekt med de eftertänksamma texterna. Inte så mycket plakatpolitik här. Ganska personliga texter, sen har jag fortfarande inte riktigt kommit överens med mig själv om jag ska hissa eller dissa att Dennis texter ibland är skrivna på västerbottensmål. (det här är vad vi vart) Det kan ju ses som nån sorts statement, eller också bara som irriterande dålig svenska, men vilket växlar från gång till gång. Tillslut så måste även omslaget få sig en eloge. Även här luktar det en rejäl dos Joy Division, Ta fram "Closer" och titta på det, och jämför sedan med det här. Snyggt är det i alla fall, vinylen kommer i en glansig fold-out, precis som man vill att det skall göra.

Davids senaste projekt heter A Heavy Feather, David har hela tiden gjort mer experimentella skivor än Dennis, så är det även den här gången. Men trots att det är experimentellt så är det aldrig svårlyssnat. En hel del elektroniska och dansanta inslag. David sjunger bättre än någonsin, jag tycker att det låter en hel del Bowie ibland. Trots att det blandas både stilar och instrument ganska flitigt så känns det inte spretigt, bara omväxlande. Personligen gillar jag bäst första låten "the wrong animal" samt "trouble", duetten med Lovisa Nyström (från two white horses och säkert!) Men det finns fler låtar som är helt klart intressanta. Dessutom tror jag att den här skivan är en sådan som det tar lite tid att komma in i, så några lyssningar till så har jag säkert hittat fler favoriter. Det känns väldigt genomarbetat, inte alls någon framstressad skiva. Antagligen så lär det väl vara en skiva som får bra kritik, men inte säljer så mycket, brukar ju funka så när dom flesta bara vill ha all kultur färdigtuggat, bara att svälja. Tur i alla fall att det finns dom som gör nåt för oss som vill ha lite mer.
Till skillnad mot invasionens skiva så är jag dock inte imponerad över omslagslayouten. Väldigt tråkig!

/Krister

Ps. Invasionen spelar på lördag tillsammans med Syket på Profilteatern. Biljetter finns på Burmans musik. Kan nog bli en riktigt bra tillställning.

(soundtrack: Gadget - Remote)

tisdag 25 oktober 2011

Listor, listor, listor! 5 skivor jag ständigt återvänder till

Jag gillar listor, läsa listor, skriva listor hålla koll på listor osv, men det tar enorm energi och tid ibland att göra seriösa årsbästalistor och sånt, men jag kommer med ojämna mellanrum att slänga in en kort lista som inte kräver särskilt mycket eftertanke. Kan vara om stort eller smått, troligtvis mest runt musik, skivor, konserter, men det får vi väl se.

Här kommer den första listan.

5 skivor som jag ständigt återvänder till. (utan inbördes ordning)

Björk - Vespertine
Radiohead - Amnesiac
R.E.M. - automatic for the people
the Cure - Disintegration
Early Day Miners - Let us garlands bring

/Krister
(soundtrack: Tristeza - A Colores)

lördag 22 oktober 2011

Loney Dear i Tegskyrkan

Igår spelade Loney Dear (eller Emil Svanängen som han heter) i Tegskyrkan här i Umeå. Jag har sett Loney Dear ett antal gånger och jag har aldrig varit besviken. Inte heller den här gången. En sak som är väldigt kul med Emil och hans projekt med Loney Dear är att han verkar vilja pröva på att framföra sin musik på många olika sätt. Jag har sett honom med rocksättning, med blås och allt, men även med en Jazztrio Den här gången var det en duo. Emil själv och en tjej som hette Malin Ståhlberg. Dessutom har Emil en hel maskinpark av diverse pedaler (som får det att vattnas i munnen på en effektnörd som mig.) Att spela i en kyrka är ju en ganska perfekt inramning för Loney Dear i den här tappningen. Det är vackert och stämningsfullt, precis som belysningen i kyrkan. Dessutom så slipper man alla öldrickande snacksaliga typer som brukar förstöra konserter när man ser den här typen av konserter på något uteställe. Kommer faktiskt ihåg sist jag såg honom när han bad publiken att vara tyst och visa respekt för de som hade betalat för att lyssna på hans musik. Ofta så är det ju väldigt lågmält och när han gör sina små supertysta gitarrgrejer på den 12-strängade gitarren behövs det inte mycket för att ljudet skall dränkas.


Materialet som framförs är till ganska stor del hämtat från den nya skivan "hall music" men en del gamla låtar bjöds det också på (men inte någon "ignorant boy, beautiful girl" (om inte det var första låten förstås, som jag missade pga att jag hade läst fel om vilken tid det började) Genomgående håller det väldigt hög klass. Emil spelar gitarr, orgel, flygel samt alla sina effekter. Malin sjunger och spelar dragspel. Från början trodde jag att bastonerna som fyllde kyrkan var förinspelade, men mot slutet såg jag att han satt och trampade på baspedaler (typ sådana som brukar sitta på en kyrkorgel) Imponerande att både kunna styra loop-pedalerna och baspedalerna samtidigt som man sjunger och spelar gitarr. Om man skall jämföra Loney Dear med andra artister så är väl kanske senare års Sigur Rós (kanske även Jonsis soloskiva) det jag kommer på som är närmast. Det är väldigt mycket känsla, väldigt mycket variation i sången och framförallt i sångrösten. Alltifrån viskningar till ganska galna skrik. Stämningen är också väldigt avslappnad, familjärt och trevligt. Publiken får vid ett flrtal tillfällen vara med och sjunga, under ledning av Emil. Jag har väldigt svårt att tänka mig att någon som var där gick därifrån besviken, inte jag i alla fall! (min enda besvikelse var att tack vare min sena ankomst så hade vinylen av "hall music" redan tagit slut. Får se om jag kan fixa den från nåt annat håll.)

fredag 21 oktober 2011

Loney, dear ikväll!

Ikväll spelar Loney, Dear på Tegskyrkan i Umeå. Har du inte köpt biljett så kolla upp om det finns kvar. Jag har biljett och kommer även att skriva om konserten sen.
Tror på en fantastisk konsert, dessutom bör risken att fulla personer snackar sönder konserten vara ganska liten i en sådan lokal.

Vi ses där!

/Krister

torsdag 20 oktober 2011

Mer och mindre intressanta nyheter!

Moloken har släppt en video till en av sina låtar från nya skivan. Du kan bl.a. se den på Vk.se
På samma ställe kan man även läsa att Immortal och Entombed m.fl. kommer till house of metal 2012. Inför kulturhuvudstadsåret 2014 så kommer Norrlandsoperan att göra en symfoniorkesterversion av Refuseds skiva - The shape of punk to come, känns hyfsat surrealistiskt, men kan säkert bli intressant. En sak som känns än mer overkligt är att Whitecross spelar i Umeå näst vecka! )på riktigt alltså, det är inte första april, läs mer här.För typ 20 år sen åkte jag till Göteborg för att se dem. Det var också ungefär då som bandet gjorde en skiva som jag har lyssnat på, men tydligen finns dom än och spelar fortfarande. För er som inte har en aning, så spelar dom det som ibland kallas "white metal" (som inte har nåt med nån sorts white power att göra, utan bara var motsatsen till black metal) Dvs. Kristen hårdrock. Tillsammans md stryper, bloodgood och barren cross var nog whitecross ett av de största banden. Har trots allt en hel del nostalgiska minnen kring de första skivorna, så det kanske blir så att man måste pallra sig dit.

Ja, mer eller mindre konstiga nyheter, och dessutom är Gadaffi död, men det får nån annan skriva om.

Soundtrack: Beatles - white album

söndag 16 oktober 2011

Ny låt från Moloken

En av låtarna från kommande skivan "Rural" finns att lyssna på här.
Låter mörkt, tungt och mycket lovande! Lyssna på de olycksbådande gitarrerna i slutet. Dom vet hur en tung slipsten skall dras! Cd´n släpps i slutet av November, när vinylen släpps är inte klart än, men jag meddelar så fort jag vet nåt mer.

/KristerLänk

Men hur blir det då med Sonic Youth?

Thurston Moore och Kim Gordon skiljer sig efter 27 års äktenskap. Tråkigt som det ju alltid är med skilsmässor, eftersom jag inte känner dom personligen så struntar jag i att spekulera om varför och allt sånt, det som jag däremot är intresserad av är Sonic Youth´s framtid. Enligt skivbolaget Matador så kommer bandet att genomföra sin turne i sydamerika nu i november, därefter står det att "plans beyond the tour are uncertain" Så det kan alltså innebära att när dom spelar i Sao Paulo i Brasilien den 14:e november så kan det vara den sista spelningen, men det är som sagt osäkert.

Skulle det vara så får man väl vara glad att man har fått se dom live två gånger i alla fall, samt vara glad åt alla fantastiska skivor som har kommit genom åren. Det finns så mycket bra att minnas, på senare år så har Sonic Nurse och Murray Street varit två oslagbara album, tidigare så finns ju odödliga klassiker som Goo, Daydream Nation, Dirty och Experimental Jet set... , och från "indietiden" så älskar jag både Evol och Sister. Dessutom har dom ju släppt massa annat mer eller mindre konstigt, de tre första SYR-skivorna går inte heller av för hackor.
Tröstande är väl i alla fall att ingen av dom lär sluta göra musik även om dom inte gör det tillsammans, dom är ju inblandade i rätt många olika projekt.

"Hug me I´m Dirty"

/Krister

Soundtrack: Sonic Youth - 100%

lördag 15 oktober 2011

Råd Kjetil Senza Testa

Igår kväll var jag på MOVE och såg/lyssnade på Råd Kjetil Senza Testas två timmar långa videoinstallation. Ganka skönt så där en fredagkväll när man är lite trött efter en veckas arbete, bara sätta sig ner och njuta av kautig ambient i två timmar. Musiken växlar från soft väldigt flytande ambient till kraut som påminner en hel del om Klaus Schulze och Tangerine Dreams tidigare prylar. Filmen är, som brukligt ett kollage av filmsnuttar som återkommer men i lite förändrade versioner, olika färgtoner osv, det är snyggt, och efter ett tag kan man vad som händer. Mycket är urbana motiv, järnvägar, bilar längs motorväg, men ändå med någon slags ödslig känsla.
Efter ett tag känner jag att jag egentligen inte behöver filmen, när man har passerat en timme så kan man de olika filmsnuttarna och kan bara sjunka in i musiken. Helst skulle man få sitta i en biosalong och allra helst med hörlurar, då skulle man slippa höra alla som inte verkar bry sig särskilt mycket om vare sig musiken eller filmen. Det är alltid nackdelen när relativt smala grejer skall framföras på platser där även "vanligt folk" går, men på det stora hela är jag väldigt nöjd med kvällen. Hoppas RKST släpper det här som DVD eller lägger upp det på nätet nånstans.

/Krister

tisdag 11 oktober 2011

Mycket som händer nu.

Om man kunde, hann och hade råd att gå på allt man ville så skulle jag ha fullt upp med att gå på konserter och kulturarrangemang nu. T.ex. skulle jag gå på Scharinska imorgon och lyssna på sideshow stringband, det är gratis och dom skall börja spela runt 22.00, på fredag så visar Råd Kjetil Senza Testa en två timmar lång videoinstallation med förinspelad musik på Pub Freja, vet inte om det kostar något. På lördag spelar trummor och orgel på Scharinska. Tyvärr hinns inte allt med, får nog välja en grej och då blir det nog det smalaste, dvs Råd Kjetil.

Redan nästa vecka är det sen dags för Loney, Dear (och veckan efter det Syket) Mycket nu helt enkelt, men det skall man ju inte klaga på!

/Krister

Soundtrack: Son Volt - Straightaways

söndag 9 oktober 2011

Paper på Scharinska, recension

När jag såg Paper i somras så var det helt magiskt bra. Sånt kan vara lite farligt, när förväntningarna är sjukt höga så kan det lätt sluta med platt fall, men ni kan vara lugna, Paper levererade även den här gången. Dom är som en mekanisk maskin som går på toppen av sin förmåga, en ångmaskin med dubbel dos av meta-tabletter, eller en elektrisk apparat på för mycket ström, man väntar nästan att något skall gå sönder, men allt håller ihop. Deras punkiga kraut/new wave lämnar ingen oberörd. Jag är speciellt förtjust i de relativt långa instrumentala partierna. En låt presenteras som en låt från nästa skiva, det är en lite långsammare låt och med än mer krautvibbar, bådar gott! Än en gång får jag väl säga att Paper har gjort det! Jag kan bara konstatera att i Papers fall så vinner liveframträdandet rejält mot skivan (utan att vara dåliga på skiva)
Den här kvällen spelade även First Love, Last Rites och Culkin, men slö och trött som jag var så satt jag och pratade om den alltför åsidosatta dark ambient scenen och att man skulle ordna en noise/industrial/dark ambient festival det har ju varit en dröm länge, men antar att det är bäst att låta det stanna vid en dröm. (att det över huvudtaget finns tre personer i samma lokal som diskuterar sådant får väl anses ganska stort i en stad som Umeå) Får i alla fall önska Kammarheit lycka till på spelningen i Tyskland, där han bland annat skall spela med ett av tidernas bästa band i genren, nämligen Bad Sector.

/Krister
Soundtrack: Deep cuts

fredag 7 oktober 2011

Paper ikväll (igår massa ludd)

Igår torsdag, hade jag en kväll där egentligen inget fanns inplanerat (väldigt ovanligt för att vara mig) tänkte att jag skulle gå igenom skivorna från mässan i söndags och plocka bort sånt som var slutsålt och så, tänkte även skriva ett långt inlägg som skulle handla om paper, men även om en rolig videosnutt med Judas Priest, men inget av det blev av. Här (på min sambos blogg) kan ni se vad jag gjorde istället.

Nu skriver jag bara , vi ses på Paper ikväll.

/Krister

söndag 2 oktober 2011

Då var det här året slut...

...eller inte riktigt, men i alla fall så har årets båda skivmässor gått av stapeln. Vårmässan var bland de sämsta någonsin, men dagens mässa var riktigt bra, både försäljningsmässigt och köpmässigt.
Jag fick i alla fall tag i ett ex av Abandons trippelvinyl, har dock inte kollat om fler ex finns att köpa in till distrot, men med tanke på att den bara är tryckt i 275 ex, så lär den ta slut snabbt. Så jag får väl ta tag i det. Mest vinyl blev det, men även lite cd, fördelen med cd är ju att eftersom ingen vill ha dom nu så är dom ofta rätt billiga. Jag föredrar vinyl men har inga problem med cd heller, mycket hellre det än mp3. Köpte bl.a. en tidig live med sonic youth, förmodligen en rätt kaosartad upplevelse, har inte lyssnat än.
För er som har tänkt beställa något från mitt distro så får ni vara beredda på att en del saker har tagit slut, men det lär ta några dagar innan jag får tid att kolla igenom och plocka bort sånt som är slutsålt.

Trött, stirrig men nöjd!
/Krister

Soundtrack: Vic Chesnutt - West of Rome (cd inköpt idag för 20 kr)