Syket, Nicole Sabouné och First love, last rites på Scharinska

 Torsdagkväll på Scharinska och det hyllade Umeåbandet Syket har releaseparty för sin andra skiva "Can you keep a secret" Under kvällen spelar även Nicole Sabouné och First love, Last rites.

 

 Syket.

Först ut är Syket. Det är ganska mycket folk, varmt och trångt i spanska salen, men även på scenen. 7 personer på Scharinskas lilla scen är ingen lek. Syket spelar, av förståeliga skäl, mest låtar från den nya skivan. Eftersom den släpptes i veckan så har jag bara hunnit lyssna typ två varv på den. Men det känns att Syket har försökt göra en uppföljare som inte skall låta likadant som den första, på gott och ont om jag får säga min mening. Jag älskar den shoegaze-inspirerade psykedeliska rocken i låtar som Grillstugan och let it heal på debuten, på den nya skivan får syntharna ta betydligt mer plats, men jag tycker att dom använder lite väl mycket 80-talssmetiga synthljud. På vissa håll finns fortfarande shoegazevibbarna kvar, men det är mer flörtar med manchestersoundet, mer dansant. Jag skall inte döma ut skivan, utan lyssna mer, men när dom avslutar med Grillstugan, så blir det för mig bara en stor uppenbarelse över hur mycket jag har stått och saknat det gamla soundet. Kalla mig bakåsträvare eller vad ni vill, men jag står för det.

Nicole Sabouné

Efter lite paus är det dags för Nicole Sabouné, jag har inte hört mycket av eller om henne tidigare. Bara de två singlarna. Desto roligare då när man får en glad överraskning. Nicole och bandet bjuder på en väldigt energifylld och nervig liveshow. De första låtarna i setet är riktigt bra post-punk, det andas både gamla ikoner som Joy Division och tidiga the Cure, men finns även kopplingar till band som Paper. Den första singeln "Unseen footage from a forthcoming funeral" är en riktig hit. Men det trevligaste är som sagt hur hög kvalitet det är på låtarna som inte finns att lyssna på någonstans än, det bådar gott inför ett kommande album.

Nicole Sabouné

                                      

 Nicole Sabouné och delar av bandet.

                                      

 First love, last rites

Sist ut var First love, last rites. Det var betydligt färre människor kvar nu, men jag skyller det på att det var vardagkväll. First love, last rites gör inget nytt eller oväntat. Dom, precis som jag, älskar shoegaze och indierock från första halvan av 90-talet, och det hymlar dom inte med. Jag har inte hört den nya skivan än, men jag gillar bara hela soundet och allt. Det är lite som en ljum sommarkväll och solnedgång, man bara gillar det, inte nån specifik del av det hela. Visst finns det låtar som sticker ut och som jag känner igen och kommer ihåg, men det är de distade gitarrerna, den lågmälda sången och de disharmoniska riffen i sin helhet som plockar fram magin.

First love, Last rites.

Skall försöka hinna med att skriva recensioner från fredag och lördag på Umeå Open också, så håll utkik, när man bara skriver på fritiden så hinner man inte vara lika snabb som de som har det som jobb, men håll ut, det kommer!

/Krister

Umeå Open har kört igång.

Idag började Umeå Open med Plura och Carla i Tegskyrkan. Det fortsätter sedan med spelningar hela veckan. Imorgon spelar bl.a Glesbygd´n på Hamnmagasinet, på torsdag har Syket releaseparty på Scharinska, där spelar även First Love, Last Rites och Nicole Sabouné.

Sedan fredag och lördag är det dom stora dagarna på Idun. Själv är jag grymt peppad på MF/MB, Samling och Cult of luna. Tror även att And you will know us by the trail of dead kommer att bli bra, sen skall man ju alltid upptäcka nåt nytt också, som man inte har hört tidigare, men vad det blir får jag återkomma med senare.

/Krister

Årets bästa skivor 2011 Plats 16-20 + bonus

Plats 16: First love, Last rites - s/t
Bandet jag har sett live flest gånger i år, dom har även gjort en riktigt bra skiva. Doftar väldigt mycket 90-tal. Stökiga gitarrer och spröda sköra melodier. Ride, Slowdive, My Bloody Valentine mm är förebilder.

Plats 17: Invasionen - Saker som jag sagt till natten
Årets mest oväntade skiva på min lista. Gillade nämligen inte alls deras förra skiva och intresset var lågt när jag läste att dom skulle släppa nytt, men efter lite motstånd hörde jag tillslut en låt, som lät bättre än jag väntat mig och sedan var jag fast. Riktigt skön post-punk i Joy Divisions anda, fast med svenska texter. Finns dock någon låt som jag har svårt för, men så många bra så att det totalt sett är en riktigt bra skiva.

Plats 18: Bob Hund - Det överexponerade gömstället
Bob Hund har lyckats börja göra mer mogen musik utan att tappa alltför mycket integritet. Förmodligen orkar dom inte och vill inte försöka göra en ny skiva med tokspeedad uppgasad gitarrindie. Så dom gör något annat istället och har verkligen lyckats. Bra melodier, finurliga texter och arrangemang. Gillar speciellt de lite mer krautrock-inspirerade låtarna, men trots att skivan är bra, så var dom ännu bättre live!

Plats 19: Mogwai - Hardcore will never die, but you will
Ännu ett band som jag trodde att jag hade tappat intresset för, lyssnade aldrig på deras förra skiva. Men den här gången kunde jag inte låta bli och det var tur. Trots allt är dom en av de bättre "instrumentalbanden" (trots att dom ibland har sång så räknar jag dom fortfarande till instrumental musik)

Plats 20: Radiohead -The king of limbs
Sist på listan lyckades ännu ett gammalt favoritband klämma sig in. Visst är det ganska långt från Amnesiac, som jag anser vara mästerverket, men det finns ändå tillräckligt mycket bra ingredienser för att jag skall gilla det. Thom Yorke sjunger som vanligt bra och deras experimentlusta med olika elektroniska ljud och upphackade digitala rytmer har inte avtagit.
Den här skivan har snurrat rätt många varv hos mig.

Det finns så klart hur många skivor som helst som skulle kunna hamna här, men det här är dom som jag i nuläget känner att dom har varit bäst enligt mig. Placeringarna är naturligtvis inte lätta att bestämma, men å andra sidan så kanske det inte spelar så stor roll om man ligger 11 eller 16. Alla skivor på topp 20 är ju bra skivor och definitivt värda att köpa om du inte har dom. Även de skivor som jag har haft med i arbetet runt listan, men som hamnade strax utanför är ju helt klart köpvärda skivor. (kan t.ex. nämna Deportees, Explosions in the sky, och Bon Iver)

Avslutningsvis vill jag avsluta med två tips på skivor som inte är med på listan av den enkla anledningen att det är ep´s, men helt makalösa sådana och bland de bästa det här året.
Först: Stphen R.Smith - Floor of the sky Onseided lp med låtar på en sida och etsning i vinylen på andra sidan. Störtskön gitarrbaserad ambient. Han brukar göra bra grejer och det här är inget undantag. Finns att beställa från mig.


Årets andra ep är Low & Behold´s bloodred. Jason Martin från Starflyer 59 och Ryan Clarke från Demon Hunter har gjort en helt makalös goth-ep. Tänk Sisters of mercy, The Cure eller Depeche Mode sent 80 eller tidigt 90-tal. Hoppas verkligen på ett album under 2012, för det här är riktigt riktigt bra mörk popmusik.

/Krister

Paper på Scharinska, recension

När jag såg Paper i somras så var det helt magiskt bra. Sånt kan vara lite farligt, när förväntningarna är sjukt höga så kan det lätt sluta med platt fall, men ni kan vara lugna, Paper levererade även den här gången. Dom är som en mekanisk maskin som går på toppen av sin förmåga, en ångmaskin med dubbel dos av meta-tabletter, eller en elektrisk apparat på för mycket ström, man väntar nästan att något skall gå sönder, men allt håller ihop. Deras punkiga kraut/new wave lämnar ingen oberörd. Jag är speciellt förtjust i de relativt långa instrumentala partierna. En låt presenteras som en låt från nästa skiva, det är en lite långsammare låt och med än mer krautvibbar, bådar gott! Än en gång får jag väl säga att Paper har gjort det! Jag kan bara konstatera att i Papers fall så vinner liveframträdandet rejält mot skivan (utan att vara dåliga på skiva)
Den här kvällen spelade även First Love, Last Rites och Culkin, men slö och trött som jag var så satt jag och pratade om den alltför åsidosatta dark ambient scenen och att man skulle ordna en noise/industrial/dark ambient festival det har ju varit en dröm länge, men antar att det är bäst att låta det stanna vid en dröm. (att det över huvudtaget finns tre personer i samma lokal som diskuterar sådant får väl anses ganska stort i en stad som Umeå) Får i alla fall önska Kammarheit lycka till på spelningen i Tyskland, där han bland annat skall spela med ett av tidernas bästa band i genren, nämligen Bad Sector.

/Krister
Soundtrack: Deep cuts

JAAAAAAA! Äntligen kommer PAPER till Umeå!

Här kan du gå in och läsa mer. Ser ut att kunna bli en trevlig kväll. Så boka in fredag 7/10:e och scharinska. Paper, First love last rites samt Cultin. Paper såg jag senast i somras på Trästock (läs recension här) och det var troligtvis årets bästa konsert så nu blir det att se om dom kan upprepa sig eller om det var en engångsgrej. Med tanke på att skivmässan är söndag den 2/10:e så verkar första veckan i oktober bli rena rama julafton, i alla fall på papperet.

/Krister

Soundtrack: Differnet - We are differnet, how are you?

Fredag på trästockfestivalen

The All Janet

Jag skrev tidigare om att the All Janet var en av mina konserter som jag såg fram emot mest under sommaren. Tyvärr så kom vi lite sent, stressade och varma efter en otroligt varm bilresa och jakt på parkering. Inne i "krafthallen" möttes vi av en än mer kompakt värme. Det jag hann höra lät dock ungefär som jag hade förväntat mig, men under rådande omständigheter så blev det en ytterst kort vistelse för mig i lokalen. Barnen var inte ett dugg sugna på att vara inne och svettas och trängas och inte se nåt, särskilt inte när det fanns en splitterny lekpark alldeles utanför. Hade mer tur med nästa spelning. Då hade barnen och sambon hittat ett tält där man fick sitta och pyssla. Så jag gick själv och såg the Spacious mind.

the Spacious Mind

Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag ser dom, kanske 5:e eller 6:e gången. Idag bjöd dom inte på den mest intressanta omgången. Keyboardisten Jens var inte med idag och hans spaceutflykter saknades, det kändes också lite som att dom stod och stampade och inte riktigt kom igång. Jag vet att dom kan ge så mycket mer! Efter ett tag så kom dom dock igång och det bjöds på lite skönt krautgung, men mitt helhetsintryck är ändå att det var ett halvengagerat TSM som stod på scenen.

Säkert!

Utomhus, fint väder, stor publik, nästan hemmaplan (hemmaplan för en del medlemmar) Det är upplagt för succé, och det lyckas bara bra. Jag är fortfarande inte så insatt i Säkerts låtar så jag vet vad dom heter osv, men jag känner igen de flesta. Trots att hon behandlar en del jobbiga ämnen i låtarna så gör hon det ofta på ett kul och fyndigt sätt. Annika bjuder på sig själv och det märks att hon har kul. Dom kör även en svensk version av the Wannadies "my Hometown" ( stort jubel från skellefteåpubliken) Det är verkligen fantastiskt att det går göra musik som de stora massorna gillar, utan att behöva tumma på kvaliten. Jag skulle kunna säga att den musik som Säkert! gör är bland den bästa svenska popmusiken just nu!

First love last rites

För tredje gången på lika många månader ser jag FLLR och det blir bara bättre och bättre! kanske för att man börjar känna igen låtarna, kanske för att dom är mer peppade ikväll. Hursomhelst så bjuder dom på väldigt välspelad 90-tals shoegaze. Tänk Ride, My bloody valentine mm. Fina melodier och massor av gitarrmangel.

Nuclear 45

Festivalen firar 20-årsjubileum och har därför bjudit in ett antal gamla lokala band som har återförenats. Ett av dessa är N45, Tydligen har dom inte spelat på 10-år, "så här lät vi då, så här låter vi nu" Jag vet att jag såg dom några gånger på mitten av 90-talet, men jag blev ändå förvånad över hur bra det var. Ganska hård, men dansant EBM/synth med karakteristisk mörk sång.

F.K.Ü.

Det sista jag ser innan jag går och sover är några låtar med "skräckthrasharna" F.K.Ü. (Freddie Krügers Underwear) Visst kan dom spela och dom kan bjuda på show och dom verkar ha en ganska stor hängiven skara fans, men jag har dock lite svårt för "buskismetal" Ser några låtar sen passerar jag stora scenen där Sahara Hotnights spelar inför en väldigt stor publik, jag är dock måttligt intresserad, vill hellre sova.

Det kommer mer recensioner från lördagen

/Krister

Recensioner från trästock kommer!

Men inte nu, är för seg för att skriva, men kan nämna att jag har sett bl.a the spacious mind, säkert!, Nuclear 45, First love last rites, Stefan Sundström, Penniless, Paper och Suis La Lune, kommer nog inte utförliga recensioner på alla, men kan redan nu avslöja att paper just nu ligger i topp på min "2011 års bästa livespelningar" det var helt sinnessjukt bra. Skriver mer imorgon.
/Krister

Nu har täfteåfestivalen lagt upp sitt spelschema så det är bara att börja planera! Själv blir det nog mest lördagen för min del, eventuellt en sväng på fredagkväll, men det återstår att se.

Lören bjuder på godbitar som Krev, First Love Last Rites, Sideshow stringband och så vill jag gärna se the violent sea. Är säkert en massa annat bra också.

/Krister

Lördag på Umeå Open

Syket

Jag kom strax efter 20.00, ingen kö och nästan inga människor, men det var rätt skönt, hann i lugn och ro undersöka merchbordet och till min lycka så hade Bob hund med sig vinyler av "det överexponerade gömstället" Den släpptes i 555 ex och var slutsåld redan på hotstuff, skaffade även ett ex av Sykets "Fish band" på 12" vinyl., deras "With love" verkar inte vara ute på vinyl än, men den kommer väl snart.

Sen gick jag ner i äpplet där Syket precis hade börjat. Dom spelar väldigt rytmisk och meditativ småpsykeldelisk pop. Sån där psykedelia som inte skrämmer bort dom som gillar popmelodier, men ändå har nåt som fångar både oss som vill ha det lite svårtuggat. Har lyssnat för lite än för att kunna säga nåt om vilka låtar som sticker ut osv, men jag står och trivs hela tiden. Det enda som stör är att ljudet ibland blir lite grötigt, men det tror jag inte är deras fel.

The Magic Numbers

Skyndar mig sedan upp till Idun där The Magic Numbers precis kör igång. Det är glad solskenspop men utan att vara glättigt, live blir det ganska tugnt ibland och tjejen som spelar bas rockar hårdare än de flesta på festivalen, grymt cool. Jag har tyvärr inte lyssnat på de två senaste skivorna så det är inte mycket jag känner igen, men bandet är väldigt tighta (trots att det tydligen är första spelningen i år) och det märks att dom är proffs. Spelglädjen är det heller inget fel på. Riktig feelgood-musik och stora delar av publiken verkar vara med på noterna så det måste ändå betecknas som en riktigt bra spelning.

Mera magic numbers

Efter deras spelning går jag ner till Äpplet igen där Doktor Kosmos har hunnit spela ett tag. Det är nästan fullt och full allsång. Doktor Kosmos gör sin första spelning på tre år och dom pratar mycket om hur speciellt Umeå är för dom. Deras ganska spretiga pop får alla partysugna att dansa och sjunga med och när dom mot slutet kör "Borgarsvin" så är det massor av knutna nävar i luften och allsång som skulle kunna rasera speglarna i taket.

Bob Hund

Nästa konsert är den jag är mestnervös för, men också en av de jag ser fram emot mest, nämligen Bob Hund. Jag tror att det här blir 5:e gången jag ser dom live (utspritt under en tidsperiod på 17 år!) och jag är lite nervös. Jag vill inte att det skall vara så att bandet inte är lika bra som jag minns dom, då skulle det ha varit bättre att inte se dom och leva på gamla minnen. Men ganska snabbt visar det sig att mina farhågor var helt i onödan. Även om dom inte har samma helt galna energi som när jag såg dom första gången så är det grymt bra. Mycket av materialet kommer från de två nya skivorna och det materialet är faktiskt väldigt starkt låtmaterial. Om de första skivorna byggde mycket på hysteriskt gitarrmangel så är de nya låtarna mer byggda på krautiga analogsynthslingor och med mer sparsmakade gitarrer. Väldigt svängigt och ibland så där bedövande monotont och bra. Tomas jobbar på, nästan som förr i tiden, han bygger torn av medhörningshögtalarna och klättrar runt, han tutar i sin trafikkon och trixar med orden, både i mellansnacken och i låtarna. "Tinnitus i hjärtat" från förra skivan är grym ikväll. Vi bjuds även på en del klassiker "Nu är det väl revolution på gång" (med massiv allsång), "Ett fall och en lösning", "Allt på ett kort" (första låten på förtsa ep´n) "Sha la la lilla molntuss" och till slut en ganska lång version av "det skulle va lätt för mig att säga att jag inte hittar hem, men det gör jag, tror jag" Jag har svårt att tänka mig att vare sig gamla eller nya Bob Hund fans lämnade lokalen besvikna. Dom visade att dom fortfarande kan leverera! Mängden unga människor med Bob Hund t-shirts vittnar dessutom om att bandet nog har en framtid, inte bara gamla nostalgiska fans.

Rymdkapten Jonas (från Bob Hund)

Utan rast och utan ro går j ner i Äpplet igen, där skall Adam Tensta dra igång. Har väl inte hört nåt mer än "My cool" och har egentligen inga förväntningar, men läste i tidningen att han skall köra med två livetrummisar och inte vilka som heslt utan Thomas Hedlund (Khoma, Cult of luna, Perishers mm,mm) och David Sandström (Refused mm,mm) Dom sätter igång och det är naturligtvis snortight och väldigt dansant. Feta basgångar, snygga effekter, allt sitter som det skall. Tröttnar dock efter 5-6 låtar (vilket tydligen var dumt, för jag hörde sen att David hade sjungit med bravur)

First love Last rites

Själv satt jag bara och slappade en liten stund innan First Love Last Rites drog igång på Nemis-scenen. Dom spelar vacker shogazepop i stil med Ride, My bloody Valentine osv. En del låtar är väldigt vackra mitt i oljudet, men jag känner också att jag håller på att ha uppfyllt kvoten musik man klarar att ta in under en kväll, så därför orkar jag inte riktgit njuta som jag borde, ser fram mot att se dom nån gång när huvet inte redan är fullt.

Sammanfattningsvis så är jag väldigt nöjd med min kväll på Umeå Open. Man måste väl säga att dom har lyckats ganska bra i år (även om jag har gnällt lite på artistutbudet) men dom har ju fått dit rätt mycket folk. Iden med att sprida ut festivalen både i tid och i plats tror jag nog kan vara bra. Man kanske får in folk som inte skulle ha kommit om det bara hade varit på Folkets hus hela tiden. Det jag fortfarande tycker att Umeå Open borde bli bättre på (studera t.ex. House of Metal) är att ha andra saker som händer ute i foajen t.ex. mer försäljare som säljer skivor, kläder, hantverk, kanske olika tävlingar, fler olika matställen med olika utbud osv, sånt gör det roligare som besökare, är det inget band man vill se för tillfället så kan det vara kul att gå omkring och titta på lite annat. Jag lovar att det finns dom som är intresserade av att visa upp sina grejer. /Krister

(recensioner från söndagens konsert på hamnmagasinet kommer också att komma inom de närmaste dagarna)

Soundtrack: Birchville Cat Motel/yellow swans split