2018 års bästa skivor Plats 1-5

Link to a spotify playlist where you can here a song from almost all of the albums. 

https://open.spotify.com/user/krimor/playlist/036tYlEjE7s6JUB1mSea1A?si=coXEeeerSb-vjtauh6hsIQ

 

Plats 1: Less Bells - Solifuge  (Kranky)

Det här är definitivt ingen partyskiva, men letar man sånt får man leta hos någon annan. Det här är så magnifikt vackert, sorgset och ödsligt att det så klart är väldigt svårt att beskriva. Men drone/ambient elektronik med field recordings och en del riktiga instrument som t.ex. stråkar och glockenspiel hjälper till att skapa en atmosfär som man kan ta på. Det är till största delen instrumentalt, men när hon sjunger så är rösten mer som ett instrument bland andra. Enligt en intervju så har den karga ökennaturen i the Joshua Tree gett henne inspiration till den avskalade karga musiken, och även om det är en annan världsdel och en annan naturtyp så är det precis den ödsligheten jag letar och här har funnit. Det här är ju så klart inte en skiva som man tvärt kan lyssna på två minuter för att veta om man gillar det, men ge den tid. Du som inte orkar hela skivan, men ändå vill höra vad det handlar om, lyssna på "Forest ghosts" och  "Valentine"

 Plats 2: Råå - Skånes Järnvägar      (Malmö inre)     

Råå spelar jazzig kraut, man tuffar på i ett alldeles förtrffligt tågtempo, inte många stickspår här, utan det ärrepetitivt och vackert, berlinschool/krat men med sköna blåsinstrument. Längtar tills jag kan åka tåg med det här i lurarna. Sitta och drömma sig bort i en vacker rytmisk dröm. Börja med låten "Drömsekvens"

 Plats 3: Sherpa - Tigris & Euphrates    (Sulatron records)

Jag vet inte riktigt vart jag skall kategorisera det här, psykedelisk post-rock? Postgoth, ambient softrock, vet inte, men det jag däremot vet är att Sherpa från Italien, kan konsten att ta ett riff eller en slinga och hålla kvar den väldigt länge och sedan byta ut eller lägga till annat runt omkring, det är ett väldigt vinnande koncept om man vill fånga min uppärksamhet. På en låt slänger dom även in en Sitar, bara en sån sak. Det är dynamiskt utan att någonsin bli hårt, reverbindränkt men utan att bara bli en röra av ljud.

 Plats 4: Träden - s/t        (Subliminal sounds/Gåshud)

Träd, Gräs och Stenar har under ett halvt sekel bjudit på improviserad musik, nu är några av originalmedlemmarna döda, men de somär kvar har fått ny inspiration med lite yngre förmågor, t.ex. från Dungen och Amason och mn fö vidare traditione att skapa vackra och meditativa långa psykedeliska låtar. Den vackraste är "Hoppas du förstår" men mer typiskt för soundet är ändå låtar som "Hymn" och "Kung Karlsson"

Plats 5: Offermose - Mørkt foraar        (Pomperipossa)

Offermose är tillbaks och dom har med sig mörket. Dark ambient och Dungeon Synth i ljuv förening. Svepande synthslingor blandas upp av arpeggion och rytmer. Melodier i moll, viskande röster, allt är väldigt vackert, episkt och cinematiskt. Lyssna på "Solløs" och "I Troldkarlens dal"

More cassettes out.

Been a while since I updated. Three cassettes is out now.

Do you dream of noise? Cassette 1.  AOVL - Absence of visible light

Do you dream of noise?  Cassette 2. Rite of final hours - s/t

Do you dream of noise? 3 Cassette 3. Johan G Winther - Genom the namn.

If you would like to purchase any of these, contact me through my Facebook page here or at instagram @doyoudreamofnoise and send me a DM, if it doesn't work, leave a comment on this post. 

I´m also working on an update with more new stuff in my distro, both lp´s and cassettes, I´ll let you know when it´s up.

/Krister

Äntligen är mitt första kassettsläpp ute!

Har pratat ett tag om att starta ett kassettbolag och nu har det äntligen blivit av. Första kassetten släpptes häromdagen och går nu bra att beställa.  AOVL - Absence of visible light är fin dark ambient som jag är säker på att ni som gillar akter som Troum, Lustmord eller Kammarheit kommer att gilla. Musiken är gjord av C-J Larsgården som är ena halvan av drone/doombandet Yrsel. Kassetten finns i 50 den finns även för streaming på spotify samt på hans egen bandcamp https://tuguskalabel.bandcamp.com/.

Enklast beställer ni den fysiska kassetten från mig, genom att lämna en kommentar här, skicka ett mail, eller gå in på facebooksidan.

 Jag har som sagt även startat en facebook-sida, gå gärna in där och gilla, blir nog kanske mer småuppdateringar där. Sök bara på Do you dream of noise?

Det kommer fler släpp, men mer info om det senare!

Yes! I dream of noise!

Foam, med lustiga hattar.

Inte särskilt ofta jag skriver om riktig noise på min blogg, men igår var det ju dags för Noisebath, hela sex akter på samma kväll. Kan lätt bli lite mastigt, men eftersom alla ändå spelade ganska kort så tyckte jag att det funkade. Först ut var Foam, som inte direkt spelar noise, men det utlovades ju även experimentell musik, och där kan dom nog passa in. Psykedelisk rock med blås skulle jag kalla det. Personligen gillade jag bäst den första långa låten med ganska monoton basgång.

Noisebath-arrangören Daniel Lund spelade tillsammans med Sofia Kurkinen, mörk musik, mörk backdrop och mörk musik. Mer ambient än noise, men rätt trevligt. Sedan var det dags för den första noise-akten, O.M.S-N.M.A. från Belgien, tyvärr så tyckte jag att det var lite tråkigt, visst gjorde han en del häftiga ljud, men det känns som att det fanns ingen tanke och ingen struktur, jag är väl antagligen inte tillräckligt "true" när det gäller noise.

Hjorten

Nästa person på scenen var Johan Hjort, eller Hjorten som han kallar sig. Här blev det mer intressant, dels en backdropfilm (med ljudvågor) men sedan använde han en hel del små roliga elektronikprylar för att skapa ljud med.

Audio Warfare

Audio Warfare är rutinerad och det märks, här är det ganska hård rytmisk industri/noise som gäller, tänker på band som t.ex. Brighter Death Now och In Slaughter Natives, han har ingen backdrop men han rör sig på scenen och man ser att han jobbar på med att skapa en del ljud, det är alltid kul när man ser vad dom gör och när inte allt är förinspelat.

Manifest

Sist ut är Manifest, enligt mig är han även bäst ikväll. Riktigt hård industri, ibland med ambienta inslag, lite som Lustmord, men i ett parti är det värsta dronekänslan också. Han har också backdropfilm, nästan lite för "industriklyschigt" men ändå väldigt passande till musiken. Det är en ohelig blandning av gamla skräckfilmer, tortyrredskap, fallande bomber och svampmoln, mörkt och apokalyptiskt, precis som musiken. Han använder också en hel del andra ljudkällor än datorn.

Publiktillströmningen är oväntat stor och det är riktigt trångt i lokalen ibland, vilket måste betecknas som en succé när det handlar om en så här pass smal genre. Daniel var grymt peppad och förhoppningsvis kan det väl leda till att det inte behöver ta 6-7 år till nästa gång det kan bli en noise/industri/ambient konsert i Umeå.

/Krister

Paper på Scharinska, recension

När jag såg Paper i somras så var det helt magiskt bra. Sånt kan vara lite farligt, när förväntningarna är sjukt höga så kan det lätt sluta med platt fall, men ni kan vara lugna, Paper levererade även den här gången. Dom är som en mekanisk maskin som går på toppen av sin förmåga, en ångmaskin med dubbel dos av meta-tabletter, eller en elektrisk apparat på för mycket ström, man väntar nästan att något skall gå sönder, men allt håller ihop. Deras punkiga kraut/new wave lämnar ingen oberörd. Jag är speciellt förtjust i de relativt långa instrumentala partierna. En låt presenteras som en låt från nästa skiva, det är en lite långsammare låt och med än mer krautvibbar, bådar gott! Än en gång får jag väl säga att Paper har gjort det! Jag kan bara konstatera att i Papers fall så vinner liveframträdandet rejält mot skivan (utan att vara dåliga på skiva)
Den här kvällen spelade även First Love, Last Rites och Culkin, men slö och trött som jag var så satt jag och pratade om den alltför åsidosatta dark ambient scenen och att man skulle ordna en noise/industrial/dark ambient festival det har ju varit en dröm länge, men antar att det är bäst att låta det stanna vid en dröm. (att det över huvudtaget finns tre personer i samma lokal som diskuterar sådant får väl anses ganska stort i en stad som Umeå) Får i alla fall önska Kammarheit lycka till på spelningen i Tyskland, där han bland annat skall spela med ett av tidernas bästa band i genren, nämligen Bad Sector.

/Krister
Soundtrack: Deep cuts

Kammarheit på Sunset park festival

Kammarheit

Det är ingen lätt uppgift som Kammarheit har, att framföra dark ambient musik utomhus på en scen i en park. Även om en del av människorna som är i parken är någorlunda medvetna om musik så är ändå dark ambient en så pass smal musik och som kräver så mycket av sina lyssnare att det lätt blir för svårt. Men för oss som vill och förstår så är det en riktigt bra spelning vi får bevittna. Från början är det lite låg volym och överröstas nästan av alla som pratar (en del förstår säkert inte ens att det har börjat) men efterhand som "pratarna" droppar av och volymen höjs så blir det mer och mer att sjunka in i. Förutom en dator och lite effektboxar så har han även en cymbal och stråke, samt en liten metallkopp och någon sorts borste som han gör ljud med. Allt sånt hjälper ju till att liva upp det hela, ofta kan ambient konserter bli tråkiga när det bara är en kille som gömmer sig bakom en laptop, men här får man se hur han framställer vissa ljud, för att sedan förvränga dem och väva in dem i den kompakta mörka ljudväven. Med den lilla metallskålen gör han både skrapande ljud och klockliknande klämtanden sm passar perfekt in i ljudbilden. Det enda minuset är att de två stora Tv-skärmarna med backdrop-bilder är för små, skulle nog behövas en videokanon på duk om bilderna skall ge den effekt som det är tänkt. Men det är småsaker, så inte så mycket gnäll om det. Vi som gillar sånt här är ju verkligen svältfödda på liveakter inom genren, särskilt sen Moonshake-Anders flyttade. För Kammarheit var det 6-år sen han spelade i Sverige sist.




Kammarheit var det enda jag hörde, såg en låt med Waves under water, men det var inget för mig så jag gick en sväng och kom tillbaks när Das Ich skulle spela enligt schemat. Men istället möttes vi av det mystiska beskedet att ingen visste vart dom var, dom hade lämnat sin hemstad i tyskland på fredag, och sen dess hade ingen haft kontakt med dom. Sunset arrangörerna hade försökt ringa dom, kontaktat deras skivbolag, pratat med ambassad och polis, men inga spår. Jag tittade en stund på Jamo Jamo art ssom spelade på afrikanska trummor och några killar och tjejer gjorde eldkonster till, rätt kul att titta på. Men kvällens stora samtalsämne var naturligtvis vad som hade hänt med Das Ich? Har någon hört nåt mer nu, så nämn det gärna i en kommentar. På det stora hela är Sunset Park en trevlig festival som har förstått det här med att det är viktigt med kringarrangemangen, det finns både konst, second hand prylar osv att kolla på och shoppa, samt ett mattält (som Big Family Cruisers stod för) Senare under kvällen skulle även hypade umeåbandet Zonaria spela, men då hade jag redan åkt hem.

/Krister

Dark ambient i Umeå!

På lördag anordnas Sunset park festival igen. Förra året bjöd man bland annat på Arcana. I år är det största bandet Das Ich, tysk synt/EBM kanske? är inte jättehemma på den delen av scenen, men det som jag tycker är mest intressant och som jag kommer att försöka se är Kammarheit. Umeåprojekt som väl främst kan liknas vid Lustmord eller Lull. Han har släppt två fina bra skivor på Cyclic law och även släppt ett väldigt bra album under namnet Cities last broadcast. Nu är ju dark ambient kanske inte den mest upphetsande livemusiken, avnjuts kanske bäst i en skön soffa med hörlurar och en kopp the, men man måste ju supporta scenen! Så är det inte gruvligt dåligt väder så skall jag försöka vara på plats i döbelns park runt 21.00!

/Krister