2018 års bästa skivor Plats 1-5

Link to a spotify playlist where you can here a song from almost all of the albums. 

https://open.spotify.com/user/krimor/playlist/036tYlEjE7s6JUB1mSea1A?si=coXEeeerSb-vjtauh6hsIQ

 

Plats 1: Less Bells - Solifuge  (Kranky)

Det här är definitivt ingen partyskiva, men letar man sånt får man leta hos någon annan. Det här är så magnifikt vackert, sorgset och ödsligt att det så klart är väldigt svårt att beskriva. Men drone/ambient elektronik med field recordings och en del riktiga instrument som t.ex. stråkar och glockenspiel hjälper till att skapa en atmosfär som man kan ta på. Det är till största delen instrumentalt, men när hon sjunger så är rösten mer som ett instrument bland andra. Enligt en intervju så har den karga ökennaturen i the Joshua Tree gett henne inspiration till den avskalade karga musiken, och även om det är en annan världsdel och en annan naturtyp så är det precis den ödsligheten jag letar och här har funnit. Det här är ju så klart inte en skiva som man tvärt kan lyssna på två minuter för att veta om man gillar det, men ge den tid. Du som inte orkar hela skivan, men ändå vill höra vad det handlar om, lyssna på "Forest ghosts" och  "Valentine"

 Plats 2: Råå - Skånes Järnvägar      (Malmö inre)     

Råå spelar jazzig kraut, man tuffar på i ett alldeles förtrffligt tågtempo, inte många stickspår här, utan det ärrepetitivt och vackert, berlinschool/krat men med sköna blåsinstrument. Längtar tills jag kan åka tåg med det här i lurarna. Sitta och drömma sig bort i en vacker rytmisk dröm. Börja med låten "Drömsekvens"

 Plats 3: Sherpa - Tigris & Euphrates    (Sulatron records)

Jag vet inte riktigt vart jag skall kategorisera det här, psykedelisk post-rock? Postgoth, ambient softrock, vet inte, men det jag däremot vet är att Sherpa från Italien, kan konsten att ta ett riff eller en slinga och hålla kvar den väldigt länge och sedan byta ut eller lägga till annat runt omkring, det är ett väldigt vinnande koncept om man vill fånga min uppärksamhet. På en låt slänger dom även in en Sitar, bara en sån sak. Det är dynamiskt utan att någonsin bli hårt, reverbindränkt men utan att bara bli en röra av ljud.

 Plats 4: Träden - s/t        (Subliminal sounds/Gåshud)

Träd, Gräs och Stenar har under ett halvt sekel bjudit på improviserad musik, nu är några av originalmedlemmarna döda, men de somär kvar har fått ny inspiration med lite yngre förmågor, t.ex. från Dungen och Amason och mn fö vidare traditione att skapa vackra och meditativa långa psykedeliska låtar. Den vackraste är "Hoppas du förstår" men mer typiskt för soundet är ändå låtar som "Hymn" och "Kung Karlsson"

Plats 5: Offermose - Mørkt foraar        (Pomperipossa)

Offermose är tillbaks och dom har med sig mörket. Dark ambient och Dungeon Synth i ljuv förening. Svepande synthslingor blandas upp av arpeggion och rytmer. Melodier i moll, viskande röster, allt är väldigt vackert, episkt och cinematiskt. Lyssna på "Solløs" och "I Troldkarlens dal"

2018 års bästa skivor Plats 6-10

Plats 6: Anna von Hausswolff - Dead Magic  (Pomperipossa)

Anna är tillbaks med en ny mörk storslagen platta. Jag tycker dock inte att det når riktigt lika högt som förra skivan. Visst, dronepartierna är grymma och när det skall vara rock så är det rock, betydligt hårdare och maffigare än många metalband. Rent sångmässigt så tar Anna ut svängarna ännu mer och är ibland i närmast Diamanda Galas form, med halvbesatta skrik, jag tror det är någonstans där som det blir lite för mycket för mig, ni som följer mig vet ju att instrumental musik är det som ligger mig närmast, så när sången tar för stor plats så drar jag öronen åt mig. Men det är definitivt ytterligare en bra skiva från en av sveriges mest intressanta artister.

 Plats 7. Nils Frahm - All Melody     (Erased tapes)

På den här skivan rör sig Nils ganska fritt mellan pianomusik och dansant eletronica, och det fungerar alldeles utmärkt, det känns inte splittrat utan bara intressant. Själv har  jag lyssnat så mycket på hans pianogrejer så det känns ganska befriande med lite electronica också. Har lyssnat allra mest på "Sunson"

 Plats 8. Pelagos - Revolve     (Svart records)

Finsk proggressiv rock, men mer meditativt än meckigt. Det är ofta samma riff som upprepas nder lång tid och sången är ganska mörk inte särskilt varierad, snarare hypnotisk, men det är det man vill åt. Bäst är "River (Proxima Centauri)" och "Embryo"

Plats 9. Superfjord  All will be golden    (Svart records)

Superfjord spelar egentligen alldeles för proggig musik för min smak, men dom har tillräckliga mängder hippietrams för att jag ändå skall fångas och tycka om det. Även de ganska urflippade synharna gör att det hamnar på rätt sida. Bästa låten är "Master Architect" men lyssna även på "Rainbow" och "Parvati Valley" (för hippetrams)

 

Plats 10. Det Jordiska - s/t    (Lazy octopus)

Statisk och desperat post-punk, lite i stil med the Fall, trummaskinen och orgel bygger den statiska grunden och sen får den energiska gitarren och sången göra utflykterna. Deppiga, men samtidigt fyndiga texter, vardagsrealism, Norrland. Lyssna t.ex. på "I Bodens kommun" och "Socialt geni"  

More cassettes out.

Been a while since I updated. Three cassettes is out now.

Do you dream of noise? Cassette 1.  AOVL - Absence of visible light

Do you dream of noise?  Cassette 2. Rite of final hours - s/t

Do you dream of noise? 3 Cassette 3. Johan G Winther - Genom the namn.

If you would like to purchase any of these, contact me through my Facebook page here or at instagram @doyoudreamofnoise and send me a DM, if it doesn't work, leave a comment on this post. 

I´m also working on an update with more new stuff in my distro, both lp´s and cassettes, I´ll let you know when it´s up.

/Krister

Äntligen är mitt första kassettsläpp ute!

Har pratat ett tag om att starta ett kassettbolag och nu har det äntligen blivit av. Första kassetten släpptes häromdagen och går nu bra att beställa.  AOVL - Absence of visible light är fin dark ambient som jag är säker på att ni som gillar akter som Troum, Lustmord eller Kammarheit kommer att gilla. Musiken är gjord av C-J Larsgården som är ena halvan av drone/doombandet Yrsel. Kassetten finns i 50 den finns även för streaming på spotify samt på hans egen bandcamp https://tuguskalabel.bandcamp.com/.

Enklast beställer ni den fysiska kassetten från mig, genom att lämna en kommentar här, skicka ett mail, eller gå in på facebooksidan.

 Jag har som sagt även startat en facebook-sida, gå gärna in där och gilla, blir nog kanske mer småuppdateringar där. Sök bara på Do you dream of noise?

Det kommer fler släpp, men mer info om det senare!

Anna von Hausswolff och Berg på Väven

Först ut är Berg, han har en svår uppgift, han spelar ganska mörk minimalistisk drone inför en fullsatt lokal där troligen ungefär hälften av publiken aldrig har lyssnat på den här typen av musik, trots allt kommer en stor del av Anna publik från indiescenen.

Berg, live i Väven

Men han sköter det bra, han gör det han skall och det är väldigt snyggt minimalistiskt ljus. Det börjar med en lång mörk drone utan rytmer, efter ett tag börjar det smyga sig in tunga rytmer också. Det som kan bli tråkigt med den här typen av musik är att det inte är så mycket att titta på, en ensam kille med lite olika effekter, men han rör sig hela tiden bakom bordet och man ser att han gör saker som förändrar ljuden. Live så var det både mörkare och hårdare än vad jag upplever hans låtar på kassetten som han har släppt. Setet var lite kort (ca 20 minuter) men det kanske är smart ändå med tanke på att det är ovant för popbublik att lyssna på så här pass extrem musik. Men jag skulle gärna se honom spela längre och på en mer intim scen, typ på Verket.

David Svensson kör ett DJ-set både innan och efter Berg, han spelar riktigt hård drone men även lite minimalistisk electro och annat experimentellt.

Så är det då tillslut dags för Anna med band att äntra scenen. Jag har sjukt höga förväntningar, vilket ju naturligtvis är lite farligt.

Anna Von Hausswolff på Väven.

Men jag hade inte behövt vara orolig. Dom är ju totala proffs! Dom har dessutom hunnit spela ihop sig nu, ganska många spelningar sen skivan släpptes och det är grymt tight och välspelat. Den här gången får dom också spela tillräckligt högt, sist jag såg Anna var i somras på Stockholm music and arts men då var det så låg volym så dronekänslan försvann. Men redan under inledningslåten Discovery så känner man tyngden och man får gåshud redan här. Allt är dessutom så väldigt snyggt, låga lampor som  lyser uppåt och skapar en magisk stämning.

Den instrumentala delen av Pomperipossa är så grymt tung så att Black Sabbath skulle gråta av avundsjuka.

Anna Von Hausswolff på Väven

Hon hinner även med "sova" min favorritlåt från förra skivan Ceremony.

Rent generellt så känns det som att de instrumentala låtarna och instrumentala partierna har byggts ut lite om man jämför med skivan, det har tillkommit lite mer och dom dronear lite längre.
Kvällens höjdpunkt är, kanske inte helt oväntat,  Come wander with me/Deliverance, under den här låten känner jag en sådan euforisk upprymdhet och gåshudskänsla som jag inte har haft sen jag såg Godspeed You Black Emperor i Göteborg 2001 och det vill inte säga lite. Det är svårt att göra någonting tyngre och maffigare än så här. Under låten Stranger så lämnar Anna orgeln och kommer fram längst fram på scenen och sjunger, här visar hon att hennes röstresurser är helt otroliga också, hon har verkligen kraft i rösten, den här låten har också fått ett långt eteriskt intro där gitarristen gör ett skimrande vackert droneintro på en 12-strängad akustisk gitarr.

Jag är helt knockad och kommer att leva länge på den här kvällen. Alla som har möjlighet att se Anna under resterande spelningar, se till att ta chansen och till dom lyckliga som kan se henne på torsdag i Piteå när hon skall spela på orgeln där skivan är inspelad, er kan jag bara lyckönska, det kommer att bli ert livs upplevelse! Önskar så att jag kunde åka dit, men tyvärr. Men jag fick i alla fall snacka lite med henne efteråt och ta en skakig idolselfie, så det får räcka :-)

Anna Von Hausswolff och jag efter spelningen på Väven.

Årets bästa skivor plats 1-5

Plats 1: Anna von Hausswolff - the miraculous

2012 så valde jag Ceremony till årets bästa skiva, då trodde jag inte att det skulle gå överträffa den skivan, det var bland det bästa jag hade hört, men nu är Anna här med en ny skiva och den är precis lika bra, kanske till och med lite bättre. Soundet är än mörkare och väldigt influerat av doom och drone. Framfört på en magnifik kyrkorgel ger det en tyngd som inte många kan mäta sig med. Även den här gången struntar hon i popradiomallarna och vågar göra långa låtar "come wander with me/ Deliverance" är nästan 11 minuter lång och hela tiden intressant. Personligen tycker jag också att den 10 minuter långa "the miraculous" är helt makalös, där utforskar hon orgelns olika ljud och det är väldigt spännande ljud hon får fram. Synd bara att den här låten lär vara svår att framföra live, det går liksom inte sampla fram dessa ljud som orgeln gör. Hela vägen så är det mörkt, vackert och med sådan kraft att det inte alls känns fel på något vis att den här skivan är nominerad till "årets metal" av tidningen Gaffa. En av Annas stora styrkor är att hon vågar sjunga på sitt eget vis, det är inte alltid som hon sjunger traditionellt vackert, men det är väldigt kraftfullt och levande. Arbetet med att välja ut skivor till min lista var svårt, men den här skivan visste jag hela tiden att den skulle ligga högst upp, det var liksom ingen tvekan, bättre än så här blir det nämligen inte!

Plats 2: Chelsea Wolfe - Abyss

Chelsea Wolfe gör Musik musik som är riktigt mörk och hård utan att vara metal. Det finns mycket influenser från metal, men det är lika mycket industri och också stora delar pop. Hon har väldigt starka melodier som med blytung produktion ger en upplevelse utöver det vanliga. Svärtan och tyngden finns också i hennes väldigt uttrycksfulla röst.

Plats 3 - Föllakzoid - III

Psykedelisk monoton kraut från Chile, kan det vara något? Ja, klart det kan. Dom fortsätter att tuffa på i samma stil som på förra skivan, massor av delay, synthar som inte riktigt jobbar i takt med delayet men det ger en mer levande känsla.

Plats 4: Sufjan Stevens - Carrie and Lowell

De senaste skivorna har Sufjan varit ute på utflykter i marker som jag inte riktigt har förstått mig på, så när jag såg att det var en ny skiva på gång så var det inte med något väldigt stort intresse. Men jag 

fick i alla fall en länk där man kunde lyssna, så jag tänkte att jag ger det väl en chans. Döm om min förvåning när den gamla lågmälda Sufjan från Seven Swans var tillbaka och det med besked! Det är en lågmäld, vacker och väldigt personlig skiva som han har gjort. Inte alls särskilt mycket av hans mer experimentella sidor utan enkelt, vackert och effektivt. Årets kanske vackraste folk/singer/songwriter-skiva.

Plats 5: Paper - We design the future

Punkig kraut eller kanske krautig punk? Oavsett vilket så är det ett grymt driv som paper bjuder på. Analoga synthar, gitarrer och trummor mal på monotont och hårt, men det finns även softare låtar på skivan. Men det är när dom mal på med sin monotona punkkraut som det är som bäst.

Årets bästa skivor plats 16-20

Plats 16: Williams shift - We were wanderers

Ibland känner jag att jag är färdig med post-rock och kan gå vidare till något annat, men så kommer det någon ljuvlig skiva, som kanske egentligen inte bjuder på något helt nytt, men den har något som fångar mig, det här är en skiva som jag blir glad av. Matt från Saxon Shore och Soporus har ju gjort mycket jag har gillat förut och nu lyckas han igen, den här gången är det dessutom ganska mycket sång på skivan. Sången är flerstämmig och ibland är det nästan lite hockeykörer!, beskrivningen låter hemsk, men det är väldigt fångande. Det är sommar, sol, kärlek och bara en allmänt skön känsla.  (men om man vill så finns en kassett att köpa med instrumentala versioner, det funkar lika bra, på bandcamp finns även en version med bara sång, men den är jag lite mer skeptisk till :-)
Men har man något intresse av post-rock i den lite lättare skolan alltså typ som the album leaf, mogwai, saxon shore mm så tycker jag definitivt att du skall kolla upp den.

Plats 17: Nattavaara Rocks - Ox choral

Med massor av reverb, loopar, gitarr, synthar osv skapar Nattavaara rocks sköna melankoliska melodier som man kan drömma sig bort i. Vissa partier låter post-rock som Sigur rós eller hammock, men ibland blir det lite mer drone också! Vissa låtar innehåller element som får mig att tänka på folkmusik. Rytmerna är stora och bombastiska med ett sound som närmast får mig att tänka på neofolk och dark ambient-bandens sound.

Plats 18: Plats 18:  Godspeed you black emperor - Asunder, sweet and other distress

Godspeed visar att deras återkomst inte bara var en engångsföreteelse, utan dom fortsätter att göra helgjutna album. Musiken har blivit hårdare, mörkare och mer droneinfluerad, inget som stör mig, men dom är inte lika unika som när dom först kom, två av låtarna är mer mörka ljudcollage än låtar, men det passar väl in på skivan. 

Plats 19: José González - Vesitges and Claws

José González är tillbaks efter ett uppehåll (eller i alla fall har det inte kommit någon ny skiva, han har nog spelat rätt mycket) Den här gången är det inte riktigt lika avskalat som på de första skivorna, men det är fortfarande ganska lågmält. De första skivorna var mer folk och nu har det dragit lite mer mot pop, men hans fantastiska gitarrspel och hans sköna röst tilltalar mig fortfarande. 

Plats 20: The revolutionary army of the infant Jesus - Beauty will save the world

Det är med skräckblandad förtjusning man lyssnar på en ny skiva från ett band som man älskade för typ 20 år sen, visst det kom några nya låtar för något år sen och det lät ok, men det var ändå spännande att lyssna, skulle dom lyckas motsvara mina förväntningar? eller har vi vuxit åt olika håll? Revolutionary army… rör sig i samma skola som Current 93 och Dead can dance. Nå hur låter det då? Jo, det hörs tydligt att det är samma band, det är väl inte riktigt lika spännande som gift of tears skivan (från 1987) men jag gillar det, dom har inte spårat ur och gör något helt annat. Fortfarande har percussion och en repetitiv bas stor plats i musiken och röstsamplingarna är lika fina som förut. 

Årets bästa skivor 2014 Plats 1-5

1. Loscil - Sea Island (kranky)

Minimalistisk electronica när den är som bäst. Jag älskar hans vemodiga låtar som skapar bilder av bilresor genom grå industrialiserade förorter, med regnet piskande mot bilrutan, låter inte så muntert, det är det inte heller men det är fruktansvärt bra, min absoluta favoritartist har än en gång gjort ett fantastiskt album!

2. Swans - To be kind  (Young God)

Väldigt massivt album, på alla sätt 3 lps och över två timmar långt. Det tar lite tid att sätta sig in i hela skivan men det är värt det. Monotont krossande blandas upp med vackra sorgsna melodier.

3. Beck - Morning Phase

Väldigt mycket som en uppföljare till Sea change, reverbindränkt singer/songwriterpop när den är som bäst. Beck behöver inte hålla på och experimentera och göra udda saker, han gör ju dessa "vanliga" låtar så fruktansvärt bra.

4. Earth - Primitive and deadly (southern lord)

Kan bara tacka och ta emot, Earth är tillbaka på banan igen, Angels of darkness… vol II var en ganska trög och halvsömnig historia, men här är dom tillbaks i samma fina form som innan. Vid första lyssningen var det naturligtvis lite chockartat med sång! Men jag tycker det fungerar utmärkt, Mark Lanegans röst är ju rätt behaglig och Rabia Shaheen Qazi var för mig en helt ny bekantskap men tycker att det passar bra ihop med earth´s långsamma blues.

5.Pallbearer - Foundations of burden (profound lore)

Episk doom men utan att vara allt för genretypiskt, skulle kunna hävda att det är doom med lite curevibbar.

Årets bästa skivor 2014 Plats 16-20

16. the Afghan Whigs - do to the beast

Många år sedan Afghan Whigs släppte en skiva, det låter ju rätt mycket 90-tal fortfarande men det är ju det bästa årtalet så det funkar ju bara fint. Storslagen soulinfluerad indierock.

17. Cloudsound - Asperatus (tranquility tapes)

Väldigt vacker ambient/drone skapad med gitarr och effekter. Cloudsound hann med att släppa fler skivor under året men det här är den jag gillar bäst.

18. J Mascis - Tied to a star

J bjuder på ännu en soloskiva, även den här gången ganska avskalat, inte lika direkt som hans förra skiva, men det är bra. Kan hända att efter några lyssningar till så ångrar jag att den inte hamnade högre upp.

19. Sunn/Ulver - Terrestrials  (southern lord)

Samarbetskiva mellan dessa två band, är egentligen inget jättefan av något av banden, men jag gillar verkligen den här mixen, det är inte riktigt typiskt Sunn-mangel utan ganska soft, ambient och med en del riktigt vackra passager.

20. I break horses - Chiaroscuro 

Electronica/shoegaze, fina popmelodier som sköljs över av effekter och elektroniska rytmer, ibland på gränsen till för light för min smak, men oftast på rätt sida.

Förutom dessa skivor så finns en hel del som jag gillar men som inte fick plats på 20 i topp, t.ex. At the gates - At war with reality, Nicole Sabouné - Must exist, Mono - Rays of darkness/the last dawn, A winged victory of the sullen - Atomos, A silver Mt zion - Fuck off get free we pour light on everything, Goat - Commune, the Skull - For those witch are asleep  Godflesh - A world lit only by fire, Uran-s/t , Eluvium - Catalin, Electric Wizard - Time to die, Anjou- s/t, the Spacious mind - Greazy green & the stoney lonesomes volume 1, Wolves in the throne room - Celestite, Scraps of tape - Sjätte vansinnet, Damien Jurado - Brothers and sisters of the eternal Son, Hurula - Vi är människorna våra föräldrar varnade oss för.

Det finns även massa skivor som jag inte har hunnit med eller upptäckt i slutet av året (på andras listor) men som troligen kommer att vara skivor som jag lyssnar en hel del på nästa år, t.ex. Bohren und der club of gore - Piano Nights, Panabrite - Pavilion, Angel Olsen - Burn your fire for no witness, Sun Kil Moon - Benji, This will destroy you - Another language, Mogwai - Rave tapes

Årsbästalistan plats 11-15

Plats 11: Råd Kjetil Senza Testa - Of the Augmented living dead

Råd Kjetil Senza Testa släpper nya grejer hela tiden, det här släppet finns endast på kassett och soundcloud. Två låtar på vardera 25 minuter, men det här är något av det bästa jag har hört med RKST. Här har dom tagit borta alla gitarrer och det är så gott som bara analoga synthar- Det påminner en hel del om Tangerine Dream och Klaus Schulze och jag gillar det skarpt! Inte för att det är något fel med gitarrer, men dom har lyckats väldigt bra den här gången, utan gitarrer.

Plats 12: Yrsel - Abraxas

Svensk/fransk black/doom/droneduo. Ny upptäckt för mig och återigen så blir man förvånad hur mycket bra grejer det finns som man aldrig har upptäckt. Det här är flerdimensionell musik, inte något man slölysnnar på, men den som ger det tid kommer att få många trevliga upplevelser. Ibland rör dom sig mer mot elktronisk dark ambient och ibland mer i dronemetalland, men bra tycker jag att det är hela tiden.

Plats 13: Barn Owl - V

Upptäckte Barn Owl rätt sent, men det gör inte musiken sämre. Tidigare skivor har varit lite i samma stil som Earth´s senare skivor, men med mindre gitarrplock. Här har man tagit bort ännu mer och blivit än mer ambienta/droneiga. Mörkt, vackert och minimalistiskt skulle jag kalla det, enformigt, tråkigt, händelselöst skulle förmodligen en del andra säga, men dom har fel.

Plats 14: Kongh - Sole creation

Kongh har varit ett sådant band som jag har tyckt att det har varit "bra för att vara svenskt" ungefär. Dvs helt ok och man har köpt skivan för att stödja scenen så att säga, men den här skivan är dom riktigt bra, på riktigt! Det hårda har blivit hårdare och doommelodierna har blivit bättre.

Plats 15: Samling - Annanstans

Troligen den poppigaste skivan på min lista. Samlings förra skiva doftade mycket mer 70-tal och retrorock och det var det jag föll för, men den här nya skivan har ändå något som tilltalar mig. Den har melodier som sätter sig och den har texter som man kan sjunga med i, dessutom är det en hel del energi och fortfarande lite 70-talsfeeling, om än inte lika mycket som på första skivan.

Lite nyheter i distrot!

Hittade ett tyskt bolag som har släppt svensk musik (dom har släppt annat också, men kan ju inte ta in allt på en gång)

Här har vi snygga limiterade vinyler från Immanu El och EF

Yrsel är ett svenskt/franskt drone/doom/ambient-band, deras nya skiva, Abraxas finns också i mitt distro nu.

Kolla in här för att läsa mer om de olika skivorna. Skall även snart få in två olika kassetter med Råd Kjetil Senza testa. Mer info kommer då.

/Krister  (soundtrack: Afghan Whigs-Black love)

Årets julklapp?

Har du kompisar som har allt? Jag har gjort den perfekta julklappen för din doom/drone/sludge/stoner älskande kusin/pojkvän/flickvän/farsa/polare eller vem det nu kan tänkas vara.

Ett egenhändigt tillverkat Memoryspel med drone/doom/stoner/sludge skivomslag. Dessutom medföljer en liten lista på vilka skivor det är och när de är släppta

36 stycken par med ett urval av klassiker samt några mer okända grejer. Vad kostar kalaset då?

80 kr och bor du så jag måste skicka med posten så kostar det 12 kr till. Har dock i nuläget bara två exemplar så skynda dig och beställ om du vill köpa ett! Man kan antingen gå in på min profil och klicka på skicka mail eller också lämna en kommentar, jag publicerar inte kommentarer med beställningar och som innehåller adresser och sånt, men om du lämnar en kommentar med din mailadress så kan jag maila dig.

Mvh/Krister

Vardagslycka!

Lycka (om än köpt för pengar) är när man får hem en grymt tung vinylbox. 3 tjocka vinylskivor och med riktiga omslag (en dubbel, foldout och en vanlig, men inga mesiga tunna omslag som det ibland kan vara i boxar), grymt vackra med närbildar på elkontakter, apparater mm.

Så vem eller vad är vidnaObmana? säger då förmodligen en rätt stor del av sveriges befolkning. Han är en belgisk ambient/noisemusiker vid namn Dirk Serries, numera känd som Fear Falls Burning. Numer gör han väldigt mycket gitarrbaserad ambient/drone, men under tiden som vidnaObmana var det klassisk tapeloop, sampling, rundgångs noise och med hårda mekaniska rytmer. Första sidan låter verkligen som tidiga Blackhouse (typ som hope like a candle eller 5 minutes after i die). Får återkomma med mer när jag har hunnit lyssna in mig lite mer.

/Krister

Life of Brian

Brian Eno - Small craft on a milk sea
Brian McBride - The Effective disconnect


Två män vid namn Brian har släppt nya skivor och båda dessa män har gjort så mycket intressant tidigare så man är ju tvungen att kolla upp dessa nya släpp. Börjar med den äldre, Brian Eno, ( Han har släppt hur mycket som helst och i massor av konstellattioner. Han räknas väl som en av ambientmusikens grundare. I alla fall var det hans Ambient Music skivor som gjorde begreppet känt för gemene man. Men han har även svävat ut i rätt konstig skruvad pop och kraut mm,mm. Nå hur låter Eno 2010? Till en början så tänker jag att det här är nog en ny ambientplatta, för det börjar väldigt lugnt, lite vackert pianoplinkande. Men efter några låtar så kommer det även lite skramligare saker. Ett spår låter väldigt mycket Neu! Sedan följer lite låtar som låter som hyfsat modern electronica för att sedan avslutas med skön ambient igen. Jag har inte hört alla hans skivor på 2000-talet, men den här gillar jag verkligen. Skivan är instrumental, vilket jag tycker är ett plus. Visst har Eno gjort fantastiska poplåtar, men det är ändå hans instrumentala musik som jag är mest intresserad av.

Den andre Brian (McBride) är kanske inte lika känd, men säger man att han är ena halvan av Stars Of The Lid, så är det i alla fall en del som vet vad det handlar om. SOTL har under många år gett oss flera timmar av ambient/drone, så tyst, minimalistiskt och stillsamt att det ibland nästan är svårt att uppfatta, (särskilt på "tired sounds of SOTL) Deras musik är som en långsam ström av ljud som flyter ihop i en väv, det känns som att accorden varken har början eller slut.
På soloskivan så är det fortfarande soft ambient, men det känns lite "lättare" som en vän skrev, "om SOTL gör musik för mörka stjärnklara nätter, så är hans soloskiva något för tidiga höstmornar" Det är något ljusare, lite mer positivt, men utan att vara glättigt. Jag som har väntat i år på en ny Stars of the lid skiva känner i alla fall att jag är glad för den här, vill dock fortfarande ha en ny storslagen skiva från huvudbandet. Men den här lär nog vara med på min årsbästalista.


/Krister

Det är inte helt dött, även om det verkar så

Det händer saker trots att jag inte skriver så mycket.
Dels pysslar man på med sånt som man måste göra på sommaren när man bor i hus, dels ränner jag runt på massa loppisar och fyndar skivor, sen vill ju barnen hinna bada, leka mm.
I alla fall, när det gäller mitt eget musikskapande så rör det på sig lite ändå i sommarvärmen. Fick precis veta att vårt instrumentala band ,The Magic Lantern skall ha med en låt i en amerikansk MTV producerad tv-serie, vet inte vilken låt och vilken serie, men det får vi väl se, kul i alla fall att nån hittar åt sånt man har gjort.
Vårt hårda band Words Unspoken
har två spelningar nästa vecka, det är ganska precis lika mycket som vi har haft på två år hittills så man kan väl säga att det rör på sig. Onsdag 21/7 på stallet på I20 och lördag 24/7 i Beleiver MC-garaget i Sävar.
Har dessutom börjat spela in en låt med ett nytt projekt, drone ambient kan man väl kalla det, berättar mer om det senare.

Drone i försommarkvällen!

För ett par veckor sen fick jag en skiva från bandet Cursus. Har lyssnat en del men inte hunnit skriva om den. Cursus är ett ungt svenskt droneband som låter mycket lovande. Fick en tidigare skiva för ett tag sen och där lät det väldigt mycket Earth. Men på den här skivan har de hittat ett lite mer eget sound, tycker närmast att det påminner om en del Nadjaskivor, men med lite coola trumpetgrejer. (domedagstrumpeter) Dom har lyckats få till ett fett gitarrljud som gör att jag blir sugen på ringa Kapten och planera in en fet drone/ambientnatt i sommar, med orangestärkare, big muff och massa effekter. Skivan flyter sakta fram som en flod av smält asfalt, mörkt och segt (observera att segt inte är ett negativt ord i dronesammanhang) Ibland bryts dock mörkret upp av något vackert ljusare parti, men inte för länge innan mörkret får ta över igen. Skivan är 47 minuter lång, fördelat på tre låtar, så ni fattar att det inte är nån easylistening med radiohits vi pratar om. Den svenska dronemarknaden är väl inte så stor, men det här bandet kommer jag att hålla fortsatt koll på. Vill du också hålla lite koll så kan du gå in på
deras myspace