Årets bästa skivor 2014 Plats 1-5

1. Loscil - Sea Island (kranky)

Minimalistisk electronica när den är som bäst. Jag älskar hans vemodiga låtar som skapar bilder av bilresor genom grå industrialiserade förorter, med regnet piskande mot bilrutan, låter inte så muntert, det är det inte heller men det är fruktansvärt bra, min absoluta favoritartist har än en gång gjort ett fantastiskt album!

2. Swans - To be kind  (Young God)

Väldigt massivt album, på alla sätt 3 lps och över två timmar långt. Det tar lite tid att sätta sig in i hela skivan men det är värt det. Monotont krossande blandas upp med vackra sorgsna melodier.

3. Beck - Morning Phase

Väldigt mycket som en uppföljare till Sea change, reverbindränkt singer/songwriterpop när den är som bäst. Beck behöver inte hålla på och experimentera och göra udda saker, han gör ju dessa "vanliga" låtar så fruktansvärt bra.

4. Earth - Primitive and deadly (southern lord)

Kan bara tacka och ta emot, Earth är tillbaka på banan igen, Angels of darkness… vol II var en ganska trög och halvsömnig historia, men här är dom tillbaks i samma fina form som innan. Vid första lyssningen var det naturligtvis lite chockartat med sång! Men jag tycker det fungerar utmärkt, Mark Lanegans röst är ju rätt behaglig och Rabia Shaheen Qazi var för mig en helt ny bekantskap men tycker att det passar bra ihop med earth´s långsamma blues.

5.Pallbearer - Foundations of burden (profound lore)

Episk doom men utan att vara allt för genretypiskt, skulle kunna hävda att det är doom med lite curevibbar.

Årets bästa skivor 2014 Plats 6-10

6. Yob - clearing the oath to ascend (neurot/relapse)

Dubbelalbum på 4 låtar, inga hitlåtar direkt, men efter ett tag blir man ett med de långsamma riffen, doom/drone i världsklass.

7. Tape - Casino (häpna)

Tape fortsätter att skapa egensinnig vacker instrumentalmusik, det är experimentellt men inte svårlyssnat.

8. Marrisa Nadler - July (sacred bones)

Om man, som jag, tycker att First Aid kits nya skiva var lite slätstruken så finns en fullgod ersättare här. Amerikansk folk/indie av hög kvalitet och inte lika polerat som våra svenska systrar.

9. Jennie Abrahamsson - Gemini Gemini

Jennie har hunnit till sin fjärde skiva och de här gången tycker jag att hon har hittat helt rätt. Det är lite mörkare, mer analoga synthar och skumma ljud, hennes sång och hennes melodier har alltid varit starka men nu har hon hittat ett sound som tilltalar mig helt.

10. E-Musikgruppe Lux Ohr - Spiralo  (Svart records)

Ett finskt nutida krautband som låter som tangerine dream, Klaus Schulze elller Edgar Froese lät på 70-talet. Kan man bli annat än överlycklig av sånt?

Årets bästa skivor 2014 Plats 11-15

11. Pig Eyes - s/t

Även det här året fick man höra något som lät lite nytt, visserligen med gamla byggstenar, som kraut, doomrock mm, men just den här blandningen har jag inte hört tidigare. Riktigt trevligt.

12. Wovenhand - Refractory obdurate  (deathwish)

Wovenhand fortsätter att göra lite tyngre dyster apokalyptisk rock, gillar den här mer än förra skivan, inte samma wowkänsla som första gången man hörde honom sjunga, men det är fortfarande väldigt mycket bättre än mycket annat som släpps.

13. Thurston Moore - the best day

Inget särskilt nytt här, men det låter som det bästa från Sonic Youth runt Sonic nurse och Murray Street, och något nytt sådant kände jag att jag behövde. Mycket trevligt! Det här är hästlängder bättre än hans akustiska skivor.

14. Killers walk among us - s/t (a tenderversion recordings)

Storslagen episk post-rock i samma skola som Mogwai eller Sigúr Ros, inte här är det särskilt nyskapande, men vad gör det? Det är precis så här man vill att det skall låta, när man är sugen på den här typen av musik.

15. Råd Kjetil Senza Testa - The turing test (funeral fog records cassette)

RKST fortsätter att utforska de elektroniska inslagen, syntharna men även mer industriella skrapande ljud mm har smugit sig in i musiken, inte mig emot. Den här kassetten innehåller två långa låtar som aldrig släpper greppet om dig.

Årets bästa skivor 2014 Plats 16-20

16. the Afghan Whigs - do to the beast

Många år sedan Afghan Whigs släppte en skiva, det låter ju rätt mycket 90-tal fortfarande men det är ju det bästa årtalet så det funkar ju bara fint. Storslagen soulinfluerad indierock.

17. Cloudsound - Asperatus (tranquility tapes)

Väldigt vacker ambient/drone skapad med gitarr och effekter. Cloudsound hann med att släppa fler skivor under året men det här är den jag gillar bäst.

18. J Mascis - Tied to a star

J bjuder på ännu en soloskiva, även den här gången ganska avskalat, inte lika direkt som hans förra skiva, men det är bra. Kan hända att efter några lyssningar till så ångrar jag att den inte hamnade högre upp.

19. Sunn/Ulver - Terrestrials  (southern lord)

Samarbetskiva mellan dessa två band, är egentligen inget jättefan av något av banden, men jag gillar verkligen den här mixen, det är inte riktigt typiskt Sunn-mangel utan ganska soft, ambient och med en del riktigt vackra passager.

20. I break horses - Chiaroscuro 

Electronica/shoegaze, fina popmelodier som sköljs över av effekter och elektroniska rytmer, ibland på gränsen till för light för min smak, men oftast på rätt sida.

Förutom dessa skivor så finns en hel del som jag gillar men som inte fick plats på 20 i topp, t.ex. At the gates - At war with reality, Nicole Sabouné - Must exist, Mono - Rays of darkness/the last dawn, A winged victory of the sullen - Atomos, A silver Mt zion - Fuck off get free we pour light on everything, Goat - Commune, the Skull - For those witch are asleep  Godflesh - A world lit only by fire, Uran-s/t , Eluvium - Catalin, Electric Wizard - Time to die, Anjou- s/t, the Spacious mind - Greazy green & the stoney lonesomes volume 1, Wolves in the throne room - Celestite, Scraps of tape - Sjätte vansinnet, Damien Jurado - Brothers and sisters of the eternal Son, Hurula - Vi är människorna våra föräldrar varnade oss för.

Det finns även massa skivor som jag inte har hunnit med eller upptäckt i slutet av året (på andras listor) men som troligen kommer att vara skivor som jag lyssnar en hel del på nästa år, t.ex. Bohren und der club of gore - Piano Nights, Panabrite - Pavilion, Angel Olsen - Burn your fire for no witness, Sun Kil Moon - Benji, This will destroy you - Another language, Mogwai - Rave tapes

Årsbästalistan plats 16-20

Plats 16: EF - Ceremonies

Jag lyssnade på EF i början av deras karriär sedan har jag tappat bort dem lite, men nu i höst köpte jag på mig tre album som dom har hunnit släppa och det här är släppt i år. Dom är ett post-rockband som spelar musik i samma skola som sigur rós, mogwai och kanske tristeza. Det är inte instrumentalt men känns ändå som sådan musik. Sången är inte i centrum omgiven av ett komp utan sången är mer ett av instrumenten, om man kan säga så. Vackert och vemodigt är det.

Plats 17: Vattnet Viskar - Sky Swallower

Ett amerikanskt post-blackband med svenskt namn. Svårt att inte bli nyfiken! Gillar det här för att det är ganska variationsrikt. Mycket fina melodiösa post-rockpartier, tunga sludgeriff och en hel del ganska traditionellt black-metalrens. Blir spännande att se om dom lyckas göra en till spänna

Plats 18: Benea Reach - Possession

Fem år hade gått och jag trodde att bandet var nedlagt, men det visade sig att dom bara arbetade långsamt men noggrant. En grymt välproducerad historia och som är väldigt variationsrik. Från Meshuggah-riffande, till refused-hard-core men med hela tiden närvarande post-rockslingor på gutarrerna, sången går också från mörkt growlande till grisskrik och vackara melodiösa partier. Gillar allra bäst när Ilka skriker sin ljusa skriksång med melodi, det är något man hör väldigt sällan.

Plats 19: My Bloody Valentine - MBV

Först var det ju lite chockartat att det kom en ny skiva med My bloody Valentine, det har ju snackats om det i åratal, men oftast har det slutat med att man trodde att det var ett rykte, men så helt plötsligt en dag i februari så fanns den bara där! Det var lite som gammal kärlek och det var otroligt uppskattad att få en nostalgikick. Jag tycker fortfarande att det är en bra skiva, men lite av den första euforin har lagt sig. Lyssnar fortfarande hellre på "Loveless" när jag är på MBV-humör. Men har man upptäckt dem nu i år så har man ju så att säga den riktiga godbiten kvar och några av låtarna på den här skivan håller riktigt hög klass.

Plats 20: Boards of Canada - Tomorrow´s Harvest

En helt ok skiva, inte Boards of Canadas bästa, men jag gillar deras sound och det är bättre än mycket annan electronica som släpps. Det känns inte lika nyskapande som första gången man hörde "music has the right to children" men det är en klart njutbar skiva som har snurrat ganska många varv ändå.

Förutom de 20 skivorna som jag valde ut så fanns det ju en hel del annat som ändå är bra. Som vanligt var det inget lätt jobb. De översta skivorna var ganska enkla, men från plats 10 och ner till typ 30 är det ganska svårt, det är lite olika vid olika lyssningar. Totalt hade jag med 42 skivor på min lista och då har jag ändå lämnat en del som jag har upptäckt nu under tiden jag har arbetat med listorna.

Men här är i alla fall lite tips på skivor som var nära att komma med på min lista.

Hammock - Oblivion hymns, Technicolor poets - All that is solid, Pan American - Cloud room, glass room, Black Sabbath - 13, Explosions in the sky - Prince avalanche (soundtrack), Bill Callahan - dream river, Sebadoh - Defend yourself, Loscil & Bvdub - Erebus, Eluvium - Nightmare ending, Pelican - Forever becoming, Stephen R Smith/Ulaan Khol - Ending/returning, Sigur Ros - Kveikur, Aidan Baker -Aneira

Som sagt så finns det ännu mer skivor som garanterat skulle kunna vara med och tävla, men dels hinner man inte lyssna på allt och dels hinner man inte ta reda på allt som har släppts. Vilka tycker ni saknas? Vilka har fått för dålig placering (eller för bra) Tyck gärna till och framförallt, tipsa om sådant jag borde ha hört!

/Krister

Året närmar sig sitt slut.

Från och med i morgon kommer jag att börja publicera min årsbästalista, men redan nu kommer en lista på mina bästa livekonserter under 2013.

Topp 5: 

1. Cult of Luna  - Debaser Medis (28/2)

Väldigt länge sedan jag såg dom live och med en ny fantastisk skiva i bagaget, det hade varit konstigt om det inte hade blivit bra. Dom infriade alla förväntningar! Samma kväll spelade även Switchblade och dom levererade också.

2. MF/MB/ Umeå open (April)

Här hade jag hört nya skivan och tyckte det lät bra, men att det skulle vara så makalöst bra live hade jag inte fattat. Som att bli torktumlad, överkörd, nedslagen och avspolad med brandslang, men njuta av varje sekund!

3. the Coathangers  Umeå Open  (April)

Kanske inte den bästa konserten rent speltekniskt, men deras glädje, utstrålning och ursinniga punk var helt oemotståndlig!

4. Kongh Idun Umeå (Maj)

Tanken var väl att Meshuggah skulle krossa allt motstånd, men den här kvällen så tyckte jag att dom var lite tråkiga och stela, däremot var Kongh bättre än någonsin!

5. INVSN hemlig spelning på engelska Scharinska (oktober?)

INVSN provspelade inför USA-turnen, enda? gången låtarna från nya skivan framfördes med engelska texter (i Sverige) Väldigt laddat band och laddad publik. Releasepartyt var också bra, men betydligt mer splittrat.

Uppenbarligen var våren bättre än hösten.

Finns väl en del andra konserter som jag kan nämna, men utan någon inbördes ordning, men sånt som jag var nöjd med att se i alla fall, även om det inte var världsomvälvande.

T.ex. Converge på Scharinska, High on Fire på Debaser slussen, Wintergatan på Scharinska, Nicole Sabouné på Scharinska, Samling på Umeå Open, First love, last rites på NO-fest, ÅBE2 på NO-fest, 

And You Will know us by the trail of dead på Umeå Open,  Borg 64 oct Inevitable end på Discouraged fest, System Annihilated på Scharinska oct Moloken på Verket. Har säkert glömt en del också, men get bleb väl något i all a fall.

/Krister

Nu har jag börjat...

Japp, jag har börjat jobbet med att sammanställa min lista över årets bästa skivor. Som vanligt är det svårt, både att komma ihåg vilka skivor som verkligen är släppta i år, eller kom dom förra året, men jag köpte dom i år? osv, men sedan att försöka komma fram till vilka man gillar mest, särskilt när det rör sig om så olika musikstilar också, men det kommer en lista, men inte än, arbetet har precis börjat.

/Krister

Årets bästa skivor plats 1-5

 Plats 1: Anna Von Hausswolff - Ceremony

Jag gillade Singing from the grave, men det här är på en helt annan nivå! jag blev helt brädad redan första gången jag hörde skiva och livekonserten var ju helt makalös. Jag har lyssnat väldigt många varv på skivan och hittar hela tiden nya gjejer att njuta av. Det är ovanligt med en svensk skiva som så fullständigt har struntat i vad som är trendigt och vad som kan sälja, hon har bara gjort det hon vill och det lär löna sig i längden. Jag tror att vi ändå är rätt många som vill lyssna på musik som ger något, som inte bara skall fungera som bakrgrund till alla annat som händer. Här har du chansen att få en tvättäkta musikupplevelse! Låten Sova, måste vara bland det bästa som har spelats in på den här sidan av Atlanten.

 

 Plats 2: Godspeed you black emperor! - Allelujah, don´t bend, ascend.

När jag läste att GYBE skulle släppa nytt så var det med skräckblandad förtjusning. Samtidigt som jag verkligen ville ha mer av detta band så var jag rädd att det inte skulle vara lika bra som för tio år sedan. hela post-rock genren har ju dessutom fyllts upp av massa band som har smörat till det och gjort det till nån sorts muzak, men en del finns det fortfarande som kan bjuda på  något äkta. Dom har inte direkt gjort något nyskapande nu (som det var från början) men dom har fortsatt där dom slutade och det är fortfarande riktigt bra. mörk monoton rock med lite mellanösterninfluerade gitarriff, röstsamplingar, fieldrecordings osv. En av årets mest intressanta skivor!

 

 Thåström - Beväpna dig med vingar.

Thåström är tillbaks igen, den här gången har han närmat sig soundet som Sällskapet gav oss för nåt år sen. Det lite mörka, industriella finns där hela men precis lagom mycket. Det tar inte över så att det blir för svårt. De mörka poetiska texterna kompletteras bra av musiken och ljudlandskapen. Thåström visar att det går att åldras med stil.

 Plats 4: First Aid Kit - the lion´s roar
Deras countrydoftande folkpop har tagit hela världen med storm, och det finns det god grund för. Båda systrarna sjunger fantastiskt bra och tillsammans är det helt oslagbart. Återstår att se om dom har material till att skapa en värdig uppföljare, men det tror jag. Det känns inte som att dom är några posörer som kommer att försvinna lika snabbt som dom kom. Med dessa sångröster så lär dom vara kvar i toppen ett tag.

Plats 5: Om - Advaitic songs
OM gör ganska minimalistisk riffbaserad drone, de är inte rädda för att hålla på med samma riff länge. De österländska influenserna har fått större plats nu än på tidigare skivor och det passar väldigt bra tillsammans med Als droneiga stonerriff och monotona sång.

Årets bästa skivor: Plats 6-10

 Plats 6: PG.lost - Key

Som jag skrevi i Godspeed recensionen så har post-rockgenren i stora delar blivit urvattnad. Men PG.lost försvarar också hedern för genren. Med briljanta melodier och med en aggressivitet som många band saknar så visar dom att det fortfarande går göra instrumentalrocken intressant och farlig.

 

 Plats 7: Loscil - Sketches from New Brighton

Minimalistisk electronica, ibland med dubfeeling. Men gärna också ödsligt och ambient. Jag tror inte att det är Loscils bästa album, men han har sjukt hög lägsta nivå, så den klarar sig bra i årets skörd ändå.

Plats 8: Goat - World Music

Jag blir så glad att man fortfarande 2012 kan få höra något nytt och som inte direkt låter som något annat man har hört. Visst, rötterna från 70 talet finns där, men den unika mixen av 70 talets hårdrock, afropop och funk har jag aldrig hört tidigare, och det är inte bara en udda mix, utan det funkar och är riktigt svängigt och bra. Lyssna t.ex. på hitlåten Run to your mama. Mycket bättre än så blir det inte!

Plats 9: Witchcraft - Legend

Mer retrorock! Det här året har faktiskt Witchcraft gjort en bättre skiva än Graveyard. Man har tagit ett stort steg och verkligen lyckats få till en doomin, svängig 70-talshyllning. Väldigt bra sång är det också hela vägen.

 Plats 10: Neurosis - Honor found in decay

Det är inte så ofta Neurosis släpper nytt, men när dom gör det är det en högtidsstund. Den här gången är det mer högtid än på länge! Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad dom gör, men deras mix av monoton mörk metal, folkmusik och ljudcollage tilltalar mig. Soundet är lite mer tillbaks som det var på klassiker som A Sun that never sets och times of grace.

Årets bästa skivor plats 11-15

 Plats 11: Skator - Vita kalla

Skator är Lina Högström från Umeå. Hon spelar gitarr och sjunger och det är väldigt naket och avskalat. Hennes röst påminner mig om Ane Brun, men hon har ett mer avskalat och experimenterande sätt att sjunga och spela på. Fina texter på svenska och ett väldigt fint omslag. Om jag hade haft olika kategorier så hade det här definitivt varit årets nykomling.

 Plats 12: Meshuggah - Koloss

Enligt dem själva så har Meshuggah övergett perfektionismen för att skapa en skiva med mer sväng och liv. Jag hör svänget men märker inte av att man har skurit ner på pefektionismen. det är snortight och som en hel radda knynävsslag i ansiktet. Det som märks däremot är att det är lite fler partier som bara är toksvängiga utan att avbrytas av nån 13/7 dels baktaktsparti med baklängessolo. (men det finns sånt också, bara inte hela tiden) Så jag skulle vilja säga att det är deras bästa skiva sen Destroy, erase, improve.

 Plats 13: Graveyard - Lights out

Lite hårdare, lite mörkare och kanske en aning mer svårtillgänglig än förra skivan, men ju mer man lyssnar ju mer förstår man att Graveyard har gjort en värdig uppföljare. Retrorocken lever och frodas.

 Plats 14: The tallest man on earth - There´s no leaving now.

Efter första skivan som var en ren Dylan rip off (fast väldigt  bra sådan) så har the tallest man hunnit skaffa sig ett eget uttryck och nu gör han väldigt bra känslosam folkpop. Ganska ensam på den här scenen i Sverige, möjligen tillsammans med José Gonzalez.

Plats 15: The Sword - Apocryphon

Mer retrorock. Svängig rock med rötterna i 70-talet, men med nya influenser. Mixa Black sabbath och mastodon så är du i närheten. Jag har inte lyssnat på the sword tidigare så jhag gör inga jämförelser med deras tidigare skivor.

Årets bästa skivor Plats 16-20

 Årets bästa skivor plats 16-20

 Plats 16: Sigur Rós - Valtari ett med

Sigur rós har en hög lägstanivå. Jag gillar att dom har gått tillbaks till ett mer melankoliskt sound igen, efter förra skivans gladpop. Det är storslaget och episkt, men det är inte direkt så att man hittar några hitlåtar. Men det är en skiva som jag tycker om och som lär få snurra fler varv. 

 

 Plats 17: the Soundtrack of our lives - throw it to the universe

Soundtrack lägger ner för att dom nu har nått sitt mål: att bli världens bästa band. Den här skivan är bra, men tycker fortfarande att behind the music är deras bästa skiva.

Plats 18: Mono - For my parents

 Mono har gjort en till riktigt bra skiva, det som gör att den inte är högre upp på listan är att det ibland kan bli lite för mycket av det goda. Ibland är det så episkt och filmiskt att man nästan blir fnissig. Det monotona gitarrmanglandet får inte så stor plats, men flera av låtarna är ändå riktigt bra massiv post-rock.

 Plats 19: Efterklang - Piramida

På den förra skivan hade Efterklang skurit bort lite experimentlusta för att satsa mer på rena poplåtar. Nu har man tagit tillbaks lite mer experiment igen och därmed också gjort en mer intressant skiva igen. Delvis inspelad i det nedlagda gruvsamhället Piramida, en stark rekommendation är att lyssna i hörlurar, då hör man alla fina småljud tydligare.

Plats 20: Damien Jurado - Maraqopa.
Jag har följt Damien ända sen hans tidiga lo-fi skivor. Har alltid gillat det han har gjort, på den senaste skivan har han för första gången börjat utforska lite blues. Jag tycker fortfarande att det är bra, men det finns andra Damien skivor som jag hellre lyssnar på. Men den här växer för varje gång.

Arbetet med att välja ut de 20 bästa skivorna har som vanligt varit svårt, men i år tror jag att det var svårare än på länge. Jag har haft närmare 50 skivor på listan och att dessa plocka ut 20 som jag gillar mest har krävt en hel del jobb. Det finns många skivor som fortfarande förtjänar att lyssnas på även om de inte är med på min lista. Ni får gärna kommentera och tipsa om vilka skivor ni hellre hade haft på listan, eller vilka ni håller med om. Alltid kul att höra vad andra tycker och kanske även få tips på andra skivor som jag har missat.

Några skivor som definitivt är värda att lyssna på är tex Converge, Baroness, Ulaan Markhor, Loosegoats, A Lanky swede, Swans, Dinosaur Jr, Kingdom of evol och Tennis Bafra.

Här kan du lyssna på en låt från varje skiva (utom två som inte fanns på spotify)

/Krister

Årets bästa konserter.

Trots att jag inte tycker att jag har hunnit med så mycket konserter så visar det sig vid en lite närmare koll på bloggen och i almanackan att det ändå har blivit en hel del. Inga megastora produktioner med världsartister, men en hel del som har varit bra ändå.

Här kommer ett urval, de flesta av dem med länkar till vad jag skrev om dem när jag precis hade sett dem.

1. Refused på Exel Arena 16/12 Inte bara för att den konserten ligger närmast kvar i minnet. En kombination av en fantastisk liveshow, stor publik i masspsykos och en pepp uppbyggd under flera år. Allt stämde! Låtvalet, framförandet, det visuella!

2. Anna Von Hausswolff -  Sagateatern 12/10. Här var det ingen nostalgi utan bara pur magi! Kan väl redan här avslöja att Anna Von Hausswolffs skiva finns med långt upp på min årsbästalista och live så spelade hon mest låtar från den, men med bandet hon hade med sig så lyfte låtarna ännu en nivå. Otroligt vackert, kraftfullt och egensinnigt.

3. Thåström på Umeå Open 30/3 Precis som alla andra gånger jag har sett Thåström så levererade han en gedigen show, med en bra blandning från sin digra låtskatt. Han har även alltid ett genomtänkt och genomarbetat visuellt koncept som ger det hela en extra dimension. Låtarna på den nya skivan har dessutom ett mörker och en tyngd som gjorde sig otroligt bra live.

4. First Aid Kit på MADE  Jag slogs av hur fantastiska sångerskor båda systrarna är och tillsammans är de helt oslagbara. Kul att det var så pass kraftfullt live, var lite rädd att det skulle bli lite för snällt, men det var mäktigt utan att vara sönderproducerat.

5. Blixa Bargeld på MADE Sångaren från Einstürzende Neubauten gästade MADE. Jag hade ingen större aning om vad jag skulle vänta mig av honom solo, men blev väldigt överraskad, och nöjd! Det var oväntat kul, udda och bra.

6. Moloken på Discouraged fest  14-15/9 Som vanligt så gav Moloken allt och manglade över oss med sin progressiva doom/black-core. Är alltid fascinerad av hur det går att få till så klart ljud samtidigt som det är så otroligt brötigt och disharmoniskt ibland. Gästinhoppet av Fredrik (Totalt Jävla Mörker) på Ulv gav ytterligare ett lyft till det hela.

7. Khoma på Discouraged fest  14-15/9 (samma länk som ovan om du vill läsa mer)
Några år sedan Khoma spelade i Umeå och ett stort sug efter att se dem. Dessutom mycket mer sammansvetsat och välrepat och mindre nervöst än sist jag såg dem. Janne sjuöng bättre än någonsin och tyngden är massiv!

8. the Soundtrack of our lives på Täfteåfestivalen the Soundtrack of our lives är ett säkert livekort och även den här kvällen var det riktigt bra. Låtar från hela karriären spelades och med glöd och energi. Såg dom tyvärr inte när dom gästade Umeå igen i november, inomhus kan ju bli än mer intimt och nära än utomhusscen på en festival, men tillräckligt bra för att komma med på min lista var det.

9. I Break horses på Umeå Open Skön analogt baserad shoegaze. Monotont och meditativt. Precis i min smak. Kanske inte så mycket show, men att stå där längst fram och bara sjunka in i de massiva ljudmattorna var som balsam för själen.

Anat bra som jag har sett är t.ex. Lord Algesten, Loosegoats, Skraeckoedlan, Åbe, Tennis Bafra, Riddarna, Anna Ternheim, Mattias Alkberg, Soldier One och säkert en bunt till som jag inte kommer på just nu.

/Krister

SÅ! Nu har årets svåraste jobb satt igång!

Jag har börjat arbetet med att göra min årsbästalista. Måste erkänna att jag nog aldrig har börjat i så god tid, men det lär behövas. Satt och gick igenom lite av vad som har släppts under året, naturligtvis är det ju hur mycket som helst, men av skivor som jag har någorlunda koll på och som jag i alla fall har hunnit lyssna någonting på så har jag valt ut runt 40 stycken, de senaste åren har listan varit på de 20 bästa, så jag siktar väl på det i år också. Nu är det bara att börja gallra ut vilka som skall vara med och sen det svåraste, vilken placering?

Har dessutom fått in en del nytt igen (och sålt slut på lite annat) Skall uppdatera innan helgen.

Nästa helg blir det designmarknad på Hamnmagasinet på lördag 1/12 och skivmässa på Scharinska på söndag. 2/12

/Krister

Soundtrack: Thåström - Som jordgubbarna smakade

Mer bra skivor från 2011

Här kan du se min årsbästalista för 2011. Det är ju alltid svårt att göra en komplett lista, dels glömmer man att en del skivor kom just under det året och en del har man helt enkelt inte hunnit med att lyssna på. Så här kommer ett urval av bra skivor som kom under 2011 och som nog skulle ha varit med och slagits om platserna på listan om jag bara hade hunnit höra dem innan jag gjorde listan.

Några tips till alltså. Kan ju börja med att nämna de som jag redan hade med i utgallringen men som fick nöja sig med att hamna just utanför listan.
- Explosions in the sky - Take care, take care, take care. Bra skiva med väldigt fint och påkostat omslag, men den hade inte riktigt det lilla extra som behövdes, jag lyssnar hellre på bandets två första skivor.

- Deportees - Islands and Shores Även det här är en bra skiva och det är ett mycket bra liveband, men bitvis tycker jag att den här skivan är alldeles för mesig, jag kan ha fel, men ibland kändes det nästan som att det var 80-tal och man lyssnade på Wham, nej då lyssnar jag mycket hellre på förra skivan. (men måste ge den nya några fler chanser och se om Whamkänslan försvinner:-)

Bon Iver - s/t Lite samma problem som deportees, det är väldigt bra ibland, gillar de mer folkinspirerade låtarna, men ibland är det för slimmat, välproducerat och mesigt för att jag riktigt skall kunna tycka att det är bra, det är inte så att jag är tvungen att stänga av, men det är tillräckligt för att det skulle hamna utanför 20 topp på listan.

Det var dom jag hade med då, nu kommer de jag inte hade hunnit höra. Ids inte spekulera vart på listan dessa skulle ha hamnat, men är ganska säker på att en del av dem hade klämt in sig ganska långt upp.



Kurt Vile - Smoke Ring For My Halo
Precis sånt som jag gillar, lite lo-fi, inte så slickt, en del som J Mascis, Smog osv. Kommer garanterat att spelas flera varv här hemma, får även ta mig tid att lyssna på hans tidigare alster.




Fleet Foxes - Helplessness blues
Behöver väl knappt någon presentation. Ganska ofta funkar jag så att om det skrivs för mycket om ett band, då orkar jag inte lyssna på dom, det blir liksom för mycket hype, sen brukar det ändå ofta visa sig, när jag till slut lyssnar, att det fanns en bra anledning till att det skrevs så mycket. Exakt så var det med den här skivan, var så less på att det skrevs om den i varenda tidning, så jag gav den aldrig en chans, men nu är jag också fast.



Kate Bush - 50 Words for snow
Förstod att det skulle vara bra, men hann aldrig höra den under 2011, men nu har jag lyssnat, riktigt bra egensinnig skiva och med en låt som troligtvis var bästa låt överhuvudtaget 2011, nämligen "Snowed in at Wheeler Street" (där Elton John gästsjunger.)



Ulaan Khol - La Catacomb
Årets mest udda release, tänk att 2011 släppa en kassett! (det medföljer visserligen en nedladdningskupong, men ändå!) Stephen R. Smith fanns med på min lista med en vinyl ep i eget namn, Ulaan Khol är ett annat av hans projekt. Det är egentligen ingen enorm skillnad i sound mellan de olika banden, alla rör sig i gitarrdrone/ambient-markerna



Skraeckoedlan - Äppelträdet
Generellt hade jag ganska mycket svenskt på min lista, vilket är lite ovanligt, men det kom mycket bra (precis som det ser ut att göra 2012) Det här bandet snubblade jag över på spotify, minns faktiskt inte hur, men det är något så udda som stonerrock på svenska (en del låtar är på engelska) Tänk er Kyuss fast med svenska flummiga texter, vinyl är beställd!



Thurston Moore - Demolished Thoughts
Det här var också en sån skiva som jag visste att jag skulle gilla. Sonic Youth är ju och har länge varit ett av mina absoluta favoritband och det är ingen hemlighet att Thurston sjunger bra och gör bra låtar. Sen har jag nog inte hört något så här avskalat tidigare, men jag gillar det skarpt!



Samling - När mullret dövar våra öron blir vi rädda
Mer svenskt! 70-talet är tillbaks igen och det är inne att sjunga på svenska. Samling låter ganska mycket som dungen, eller om du flyttar dig till 70-talet så låter det som James och Karin eller Mikael Ramel, men med lite uppblandning av den numera så hypade folkrocken (a la fleet foxes) Men jag tycker att det är helt makalöst skönt!