Årsbästalistan plats 16-20

Plats 16: EF - Ceremonies

Jag lyssnade på EF i början av deras karriär sedan har jag tappat bort dem lite, men nu i höst köpte jag på mig tre album som dom har hunnit släppa och det här är släppt i år. Dom är ett post-rockband som spelar musik i samma skola som sigur rós, mogwai och kanske tristeza. Det är inte instrumentalt men känns ändå som sådan musik. Sången är inte i centrum omgiven av ett komp utan sången är mer ett av instrumenten, om man kan säga så. Vackert och vemodigt är det.

Plats 17: Vattnet Viskar - Sky Swallower

Ett amerikanskt post-blackband med svenskt namn. Svårt att inte bli nyfiken! Gillar det här för att det är ganska variationsrikt. Mycket fina melodiösa post-rockpartier, tunga sludgeriff och en hel del ganska traditionellt black-metalrens. Blir spännande att se om dom lyckas göra en till spänna

Plats 18: Benea Reach - Possession

Fem år hade gått och jag trodde att bandet var nedlagt, men det visade sig att dom bara arbetade långsamt men noggrant. En grymt välproducerad historia och som är väldigt variationsrik. Från Meshuggah-riffande, till refused-hard-core men med hela tiden närvarande post-rockslingor på gutarrerna, sången går också från mörkt growlande till grisskrik och vackara melodiösa partier. Gillar allra bäst när Ilka skriker sin ljusa skriksång med melodi, det är något man hör väldigt sällan.

Plats 19: My Bloody Valentine - MBV

Först var det ju lite chockartat att det kom en ny skiva med My bloody Valentine, det har ju snackats om det i åratal, men oftast har det slutat med att man trodde att det var ett rykte, men så helt plötsligt en dag i februari så fanns den bara där! Det var lite som gammal kärlek och det var otroligt uppskattad att få en nostalgikick. Jag tycker fortfarande att det är en bra skiva, men lite av den första euforin har lagt sig. Lyssnar fortfarande hellre på "Loveless" när jag är på MBV-humör. Men har man upptäckt dem nu i år så har man ju så att säga den riktiga godbiten kvar och några av låtarna på den här skivan håller riktigt hög klass.

Plats 20: Boards of Canada - Tomorrow´s Harvest

En helt ok skiva, inte Boards of Canadas bästa, men jag gillar deras sound och det är bättre än mycket annan electronica som släpps. Det känns inte lika nyskapande som första gången man hörde "music has the right to children" men det är en klart njutbar skiva som har snurrat ganska många varv ändå.

Förutom de 20 skivorna som jag valde ut så fanns det ju en hel del annat som ändå är bra. Som vanligt var det inget lätt jobb. De översta skivorna var ganska enkla, men från plats 10 och ner till typ 30 är det ganska svårt, det är lite olika vid olika lyssningar. Totalt hade jag med 42 skivor på min lista och då har jag ändå lämnat en del som jag har upptäckt nu under tiden jag har arbetat med listorna.

Men här är i alla fall lite tips på skivor som var nära att komma med på min lista.

Hammock - Oblivion hymns, Technicolor poets - All that is solid, Pan American - Cloud room, glass room, Black Sabbath - 13, Explosions in the sky - Prince avalanche (soundtrack), Bill Callahan - dream river, Sebadoh - Defend yourself, Loscil & Bvdub - Erebus, Eluvium - Nightmare ending, Pelican - Forever becoming, Stephen R Smith/Ulaan Khol - Ending/returning, Sigur Ros - Kveikur, Aidan Baker -Aneira

Som sagt så finns det ännu mer skivor som garanterat skulle kunna vara med och tävla, men dels hinner man inte lyssna på allt och dels hinner man inte ta reda på allt som har släppts. Vilka tycker ni saknas? Vilka har fått för dålig placering (eller för bra) Tyck gärna till och framförallt, tipsa om sådant jag borde ha hört!

/Krister

My Bloody Valentine - MBV

Efter 22 år så trodde man väl inte riktigt att det skulle komma något fler album, det har ju pratats om det ibland, men det var nog fler än jag som tänkte att det är nog mest snack och inte så mycket verkstad. Men så en dag i februari spred sig ryktet att en ny skiva fanns och att man kunde ladda ner och förhandsbeställa vinyl och cd. Det var lite med skräckblandad förtjusning som jag slog igång skivan första gången. Man vill ju inte att det skall vara pinsamt dåligt, eller låta som något som man inte alls känner igen. Men man behöver bara höra 5 sekunder så vet man att det är MBV. Det här bandet har nog fler fans som känner igen deras sound än som kan nämna specifika låtar. Att säga att det låter precis som på loveless är kanske inte sant, men det skulle mycket väl kunna vara en uppföljare som kom typ 2 år efter det mästerverket. Tiden har stått ganska stilla och i det här fallet är det enbart bra. De massiva mattorna av effektöverstyrda gitarrer, den närmast dränkta sången och de sockersöta melodierna, allt finns även här (och även det karakteristiska svajandet, som gör att det ibland känns som man lyssnar på ett kasettdäck som inte riktigt orkar dra runt) She found now och New You är de två låtarna som fastnar lättast, kanske hitlåtarna? Men det finns mycket mer som är bra, Is this and yes är en väldigt fin ballad.
De två sista låtarna, Nothing is och Wonder 2 är lite svårare låtar, inget för den som lyssnar för första gången, effekterna i den sistnämnda kan få även den mest uthärdige att bli lite sjösjuk, men det är precis som det skall vara. Jag tror definitivt att den här skivan kommer att vara med på min lista över årets bästa skivor. Länge leve shoegaze!

/Krister

MBV i lurarna!

Håller på att försöka bilda mig en tillräckligt konkret bild av nya My Bloody Valentine för att kunna skriva en recension. Det är ju väldigt stort bara att det äntligen har kommit nytt material från dessa shoegazemästare.

Recension kommer snart.

För övrigt så borde jag redan ha skrivit om den fantastiska nyheten som stod att läsa i VK förra veckan, nämligen att Thurston Moore är bokad till U & U festivalen som skall hållas i Umeå under 2014.

Mer info kommer om det också.

På tisdag skall jag på skräckteater med musik av Råd Kjetil Senza Testa, skall bli väldigt intressant.

Berättar väl lite om det också.

Hörs/Krister