2018 års bästa skivor Plats 11-15

            

 Plats 11: Yob - Our raw heart     (Relapse records)

Yob lyckas faktiskt skapa något unikt inom doom-metal, långa episka storslagna låtar som trots att det helt klart är metal, så är det något mer, riffen är vackra och det är ganska mycket psykedelia över det hela.

Plats 12: Alpha Mound - Dvahla   (Lamour records)

Alpha Mound skapar ambient/electronica, ofta rytmiskt, men utan trummor, utan mer arpeggiomönster som skapar rytmerna. Det är väldigt vackert, filmiskt och suggestivt.

 Plats 13: the Exorcist Gbg - II      (Höga Nord)

The Exorcist gör ganska hård men även dansant kraut, riktiga trummor och bas som spelar både rockigt, funkigt och stökigt, sen ovanpå det massa coola synthslingor.  

Plats 14: Kulma - s/t  (Pomperipossa)

Kulma gör mörk drone/ambient, gitarrer, ebow och diverse elektroniska instrument används för att skapa mörka ljudlandskap. Nästan 40 minuter som sitter ihop i ett stycke. Bl.a. Christian Berg (från Kite och Berg) finns med i den här konstellationen.

 Plats 15: Dead Vibrations - s/t   (Fuzz club)

Dead Vibrations gör välspelad stökig indie/shoegaze. Framförallt inspirerat av t.ex. Ride och the Jesus and Mary Chain.

2017 års bästa skivor, plats 6-10

 

 Plats 6. Slowdive - Slowdive   (Dead oceans)

Efter 22 år så kommer ett av mina absoluta favoriter från shoegaze-eran tillbaks, det var knappt så man vågade lyssna, men som tur var så har inte mycket förändrats, visst är produktionen modernare, men soundet är detsamma och låtarna lika bra, 90-talet, välkommen tillbaka, Slowdive, välkommen tillbaka!

After 22 years one of my absolute favorites from the shoegaze-era returns, it was barely I had the courage to listen, but luckily not much has changed, of course the production is more up to date, but the sound is the same and the songs are as good. The 90´s welcome back, Sloedive, welcome back!

 Plats 7. Havenaire - Rabot   (Glacial movements)

Väldigt skön melodiös ambient/drone, musiken är lika ödslig och vacker som de glaciärer som finns avbildade på omslaget. Till största delen skapat med olika synthar.

Very nice melodic ambient/drone, the music is just as desolate and beautiful as the glaciers pictured on the cover. Mostly created with different synthezisrs

 Plats 8. the Jesus and Mary chain - Damage and joy    (Artificial plastic records) 

Efter nästan 20 års tystnad släpper dom ett nytt album och det är riktigt bra larmig gitarrrock, precis som dom alltid har gjort. Låten "Presidici (El Chapaquiditch)" har varit årets pepplåt. Grymt kul att dom är tillbaks.

After almost 20 years of silence, they´re back and it´s good and noisey guitarrock, just like they always did. The song "Presidici (El Chapaquiditch) has been my feel-good song of this year. Really nice that they are back.

 Plats 9. Thåström - Centralmassivet      (razzia)

Thåström fortsätter att utforska och experimentera med mörk minimalism och poesi. De fantastiska detaljerna gör att det aldrig blir tråkigt.

Thåström continues to explore and make experiments with dark minimalism ad poetry. Fantastic details, and never boring.

  Plats 10. Fever ray - Plunge      (Rabid records)

Den här skivan är inte släppt i fysiskt format än, så jag tänkte först spara den till nästa år, men ändrade mig ändå, officiellt är den ju släppt i år. Den andra skivan från en stor favorit har ju onekligen en del förväntningar. Det jag kan säga är att den här skivan är inte lika bra som debuten, men det är fortfarande en väldigt bra skiva. Det är dansant och mörk synth, men inte lika mörkt som på första skivan. Men det kan hända att den växer än mer när man får den på riktigt.

This record hasn´t been released physically yet, so first I thought I would save it for next year, but I changed my mind, it´s officially released this year. The second record from one of your favorites of course has some to prove. I can say that this record is not as good as her debut but it´s still a good record. It´s dark synth that you can dance to, but it´s not as dark as the first album. Maybe it grows a little bit more hen I get it for real.

Årets bästa skivor plats 6-10

Plats 6: Nicole Sabouné - Miman

Nicole har tagit ett stort steg mot en betydligt mognare skiva. Här är det inte så mycket dansant och publikfriande, här är det mörkt, dystopiskt, monotont och med industriellt skrammel i bakgrunden. the Cure, Nick Cave och Sisters of mercy svävar i bakgrunden, men det finns även inslag av post-punk som Joy Division. På hennes första skiva kändes det ibland lite teatraliskt med hennes röst, men nu sjunger hon mer självsäkert och det känns verkligen som att det här är hennes skiva, inte något som en producent har fått henne att göra.

Plats 7: Ring them bells - No one´s dead, we´re just dressed in black

Ring them bells från Danmark gör inte något nytt, men det dom gör gör dom fruktansvärt bra! Det här är shoegaze/indie av ypperlig kvalitet. Gitarrer dränkta i effekter, skön sång och inget hymlande om vart influenserna hämtas ifrån, The Jesus and Mary Chain, Starflyer 59, Ride osv. Gillar du indie från 90-talet, men med modernt sound, då skall du genast kolla upp detta band.

Plats 8: Low lumens - Dawn/dusk

Low lumens gör någon sorts elektroakustisk sagomusik. Härliga dataspelsljud, digitala trummaskiner och cut-up rytmer blandas med fina orgelljud. Melodierna är mer åt post-rockhållet men soundet är mer electronica. Jag är stormförtjust i det här.

Plats 9: Midaircondo - IV

Den här svenska duon har hela tiden mixat jazz och electronica och i deras skapande så har improvisationen en stor plats, det gör att det är väldigt levande musik, trots att mycket av det är digitalt. Samplingar vävs ihop med liveinspelningar och skapar sköna vävar av ljud. Båda sångerskor har kraftfulla och personliga röster, men ofta med en del effekter pålagda. Läste att dom tyvärr har beslutat att lägga ner bandet, men man får vara glad åt de guldkorn dom har gett oss under de år dom har hållit på.

Plats 10: Björk - Vulnicura

Björk har återigen gjort ett väldigt vackert album, den här gången är det inte lika urflippat och konstlat som det bitvis var på förra skivan. Här är det lite mer som på Vespertine, det är smäktande vackra stråkar uppblandad med glitchiga electronicaljud. Den här skivan skall man helst lyssna på i hörlurar, alla ljud blir så mycket större och det är så många intressanta ljud som lätt försvinner om man bara har på skivan i bakgrunden, en skiva som kräver lite koncentration, men när man väl ger den uppmärksamhet och tid så får man valuta för det.

Årets bästa skivor 2014 Plats 16-20

16. the Afghan Whigs - do to the beast

Många år sedan Afghan Whigs släppte en skiva, det låter ju rätt mycket 90-tal fortfarande men det är ju det bästa årtalet så det funkar ju bara fint. Storslagen soulinfluerad indierock.

17. Cloudsound - Asperatus (tranquility tapes)

Väldigt vacker ambient/drone skapad med gitarr och effekter. Cloudsound hann med att släppa fler skivor under året men det här är den jag gillar bäst.

18. J Mascis - Tied to a star

J bjuder på ännu en soloskiva, även den här gången ganska avskalat, inte lika direkt som hans förra skiva, men det är bra. Kan hända att efter några lyssningar till så ångrar jag att den inte hamnade högre upp.

19. Sunn/Ulver - Terrestrials  (southern lord)

Samarbetskiva mellan dessa två band, är egentligen inget jättefan av något av banden, men jag gillar verkligen den här mixen, det är inte riktigt typiskt Sunn-mangel utan ganska soft, ambient och med en del riktigt vackra passager.

20. I break horses - Chiaroscuro 

Electronica/shoegaze, fina popmelodier som sköljs över av effekter och elektroniska rytmer, ibland på gränsen till för light för min smak, men oftast på rätt sida.

Förutom dessa skivor så finns en hel del som jag gillar men som inte fick plats på 20 i topp, t.ex. At the gates - At war with reality, Nicole Sabouné - Must exist, Mono - Rays of darkness/the last dawn, A winged victory of the sullen - Atomos, A silver Mt zion - Fuck off get free we pour light on everything, Goat - Commune, the Skull - For those witch are asleep  Godflesh - A world lit only by fire, Uran-s/t , Eluvium - Catalin, Electric Wizard - Time to die, Anjou- s/t, the Spacious mind - Greazy green & the stoney lonesomes volume 1, Wolves in the throne room - Celestite, Scraps of tape - Sjätte vansinnet, Damien Jurado - Brothers and sisters of the eternal Son, Hurula - Vi är människorna våra föräldrar varnade oss för.

Det finns även massa skivor som jag inte har hunnit med eller upptäckt i slutet av året (på andras listor) men som troligen kommer att vara skivor som jag lyssnar en hel del på nästa år, t.ex. Bohren und der club of gore - Piano Nights, Panabrite - Pavilion, Angel Olsen - Burn your fire for no witness, Sun Kil Moon - Benji, This will destroy you - Another language, Mogwai - Rave tapes

My Bloody Valentine - MBV

Efter 22 år så trodde man väl inte riktigt att det skulle komma något fler album, det har ju pratats om det ibland, men det var nog fler än jag som tänkte att det är nog mest snack och inte så mycket verkstad. Men så en dag i februari spred sig ryktet att en ny skiva fanns och att man kunde ladda ner och förhandsbeställa vinyl och cd. Det var lite med skräckblandad förtjusning som jag slog igång skivan första gången. Man vill ju inte att det skall vara pinsamt dåligt, eller låta som något som man inte alls känner igen. Men man behöver bara höra 5 sekunder så vet man att det är MBV. Det här bandet har nog fler fans som känner igen deras sound än som kan nämna specifika låtar. Att säga att det låter precis som på loveless är kanske inte sant, men det skulle mycket väl kunna vara en uppföljare som kom typ 2 år efter det mästerverket. Tiden har stått ganska stilla och i det här fallet är det enbart bra. De massiva mattorna av effektöverstyrda gitarrer, den närmast dränkta sången och de sockersöta melodierna, allt finns även här (och även det karakteristiska svajandet, som gör att det ibland känns som man lyssnar på ett kasettdäck som inte riktigt orkar dra runt) She found now och New You är de två låtarna som fastnar lättast, kanske hitlåtarna? Men det finns mycket mer som är bra, Is this and yes är en väldigt fin ballad.
De två sista låtarna, Nothing is och Wonder 2 är lite svårare låtar, inget för den som lyssnar för första gången, effekterna i den sistnämnda kan få även den mest uthärdige att bli lite sjösjuk, men det är precis som det skall vara. Jag tror definitivt att den här skivan kommer att vara med på min lista över årets bästa skivor. Länge leve shoegaze!

/Krister

Skivor som förändrade världen (del 2)

Den här skivan ser inte ut som något som skulle förändra världen, bara en helt silvergrå framsida, inget mer. Men när den kom i början av 1995 så förändrade den mitt fokus på musik totalt. Uppvuxen med hårdrock, inlurad på synthpop, trallpunk och inspirerad av hard-core vågen i Umeå så tyckte jag att jag hade ganska vid smak, hade även nosat lite på manchesterbanden, shoegazeprylar osv, men inte riktigt förstått grejen. Men när Starflyer 59 släppte sin första skiva (som senare har fått namnet "silver" pga av omslagsfärgen) så var det nog det mest magiska jag hade hört. Med mer dist på gitarrerna än alla metalband tillsammans uppblandat med delay, tremolo och allsköns skruvade effekter skapade dom ljudmattor som man bara hade kunnat drömma om tidigare. Till detta lades till helt sjukt vackra gitarrmelodier och som grädde på moset halvt viskande popmelodier. Starflyer har hunnit med massor av skivor och jag har skaffat de flesta, intresset kvarstår fortfarande men ingen annan skiva har riktigt kunna ge samma upplevelse. Nuförtiden gör dom mer avskalad popmusik som doftar både the smiths och the jesus and mary chain. Det som gör det extra aktuellt att skriva om den här skivan nu är att den i år, 2009, för första gången har släppts på vinyl. (av det lilla bolaget "crossroads of america) Följ den här länken http://xrarecords.com/index.php och klicka på låten "Hazel Would" om du vill höra en låt från skivan. Som sagt efter den här skivan så följde en lång period av gitarrbaserat noise, shoegaze mm.