Skivor som förändrade världen vol 4

Idag har jag lyssnat på den senaste skivan från Bohren und der club of gore, "dolores" Det låter ungefär som vanligt. Men det är deras skiva "Black Earth" som är föremålet för det här inlägget.

Den skivan släpptes 2004 och det var definitivt första gången jag hörde den här sortens musik. Doomjazz, eller dark ambientjazz brukar det kallas. Det är i alla fall väldigt mörkt och väldigt långsamt och doomigt, dessutom med låttitlar som skulle platsa på en döds eller doomskiva (t.ex. Grave wisdoom, skeletal remains eller the art of coffins). Skillnaden är att allt framförs på instrument som hör hemma mer i jazzvärlden än metalvärlden, kontrabas, saxofon, rhodes och även lite spaciga instrument som mellotron. Jag minns att det första jag tänkte på var hur otroligt svårt det måste vara att pela trummor till det här, för det går så långsamt så man hinner springa och koka en kopp kaffe mellan varje virvelslag (om man är snabb) Men efter några lyssningar så tog musikens skönhet överhanden. Riktigt mörkt, men också fantastiskt vackert och kraftfullt på något svårbeskrivet sätt.

När man ständigt är på jakt efter nya musikaliska upplevelser så är sådana här skivor riktiga guldkorn, när man får höra något helt nytt. Nu kanske det inte är så nytt, nu finns det ju flera andra band i samma genre (och bohren har väl hållit på sen tidigt 90-tal) men för mig var det nytt och spännande och det finns säkert en hel del folk därute som inte har upptäckt dom än.

/Krister

Soundtrack: Antestor - Det tapte liv

Skivor som förändrade världen (del 3)

Det var antingen 1991 eller 92 och jag och en kompis hade liftat till Göteborg (från Umeå, på vintern!) Vi skulle åka på en festival i Skandinavium. Vi hade inte ordnat med vart vi skulle sova heller, det ordnar sig, sa vi självsäkert. För min kompis som kände en del folk där så var det inga problem, efter några timmar på festivalen hade han träffat nån med en soffa i sin etta, men det var omöjligt att få plats med två personer. ( vi sov hos nån kompis kompis kompis i Uddevalla på vägen ner) Hursomhelst träffade jag en person som jag i alla fall hade hört talas om. Pratade lite med honom, frågade om han visste nånstans där jag kunde sova. Då stiger en för mig okänd kille fram och säger, "du kan sova hos mig om en madrass på golvet duger" Jag var tacksam och nöjd. Vi sov inte så mycket den natten men lyssnade igenom en hel del skivor. Den okände unge mannen var ingen mindre än Samuel Durling, hjärnan bakom bandet Mental Destruction. Jag köpte deras nysläppta skiva "the intensity of darkness" Jag hade läst en intervju med bandet innan i ett fanzine och hade en samling där bandet hade med en låt så jag visste lite om vad dom pysslade med. Men man kan nog ändå säga att det var här mitt intresse för industrimusik föddes. Vi fortsatte att hålla kontakten och Samuel spelade in kassettband med annan spännande musik. (innan internet och mp3) Har haft äran att se Mental live 2 gånger (Stockholm -97 Oslo -04) och båda gånger har det varit totala urladdningar. Skulle nog kanske inte ha med "the intensity of darkness" på 10 i topp listan över världshistoriens bästa industriskivor, men den är en viktig milstolpe i min egen skivsamling. (och trots allt en helt ok skiva låten Metamorphoses är en klassiker som håller än)

/Krister

(soundtrack till det här inlägget: Kyuss - Wretch)

Skivor som förändrade världen (del 2)

Den här skivan ser inte ut som något som skulle förändra världen, bara en helt silvergrå framsida, inget mer. Men när den kom i början av 1995 så förändrade den mitt fokus på musik totalt. Uppvuxen med hårdrock, inlurad på synthpop, trallpunk och inspirerad av hard-core vågen i Umeå så tyckte jag att jag hade ganska vid smak, hade även nosat lite på manchesterbanden, shoegazeprylar osv, men inte riktigt förstått grejen. Men när Starflyer 59 släppte sin första skiva (som senare har fått namnet "silver" pga av omslagsfärgen) så var det nog det mest magiska jag hade hört. Med mer dist på gitarrerna än alla metalband tillsammans uppblandat med delay, tremolo och allsköns skruvade effekter skapade dom ljudmattor som man bara hade kunnat drömma om tidigare. Till detta lades till helt sjukt vackra gitarrmelodier och som grädde på moset halvt viskande popmelodier. Starflyer har hunnit med massor av skivor och jag har skaffat de flesta, intresset kvarstår fortfarande men ingen annan skiva har riktigt kunna ge samma upplevelse. Nuförtiden gör dom mer avskalad popmusik som doftar både the smiths och the jesus and mary chain. Det som gör det extra aktuellt att skriva om den här skivan nu är att den i år, 2009, för första gången har släppts på vinyl. (av det lilla bolaget "crossroads of america) Följ den här länken http://xrarecords.com/index.php och klicka på låten "Hazel Would" om du vill höra en låt från skivan. Som sagt efter den här skivan så följde en lång period av gitarrbaserat noise, shoegaze mm.

Skivor som förändrade världen (del 1)

Under den här rubriken så kommer jag att berätta om skivor som har förändrat min värld. Det kan handla om den första skivan jag lyssnade på inom en viss genre, eller bara nån skiva som har betytt mycket på andra sätt. Skivorna här kommer att väljas ut, helt utan kronologisk ordning, utan hänsyn till egentlig musikalisk kvalitet, utan enbart baseras på mina egna högst subjektiva omdömen om dessa skivor. Vissa har naturligtvis nötts hårt av tidens tand, men det är ointressant just här och just nu.

Den första skivan jag tänker berätta om är Godspeed You Black Emperor ! - Lift Your Skinny Fists Like Antennas To Heaven (Släppt 2000 av Kranky)

Lyssnade först på den här skivan hos Ben, Jan, Sarah m.fl. i deras kollektiv i Köpenhamn. Förstod att det var nåt stort, men ändå inte riktigt hur stort. Sån här musik bör man helst vara ensam när man lyssnar på, helst sitta bekvämt, allra helst med hörlurar och nåt varmt att dricka. När skivan sedan hade inhandlats så blev det många långa kvällar med lyssnande. Hade faktiskt aldrig hört nåt liknande. Det här hade allt, mystiska ljud och röstsamplingar, som i darkambient och industri, helt makalösa gitarrcrescendon, ett mörker, svärta och ett tryck som är väldigt få hårdrocksband förunnat. Som om inte det vore nog så är det även änglalikt vackert, stråkar, gitarrplock, allt. En dubbel cd med 4 låtar, låtarna snittar ca 20 minuter var, så det hinner hända en del i varje låt. Inget man bara snabblyssnar igenom. Även layoutmässigt var Godspeed och Constellation banden nåt nytt. Alltid pappomslag, mycket konstnärligt, screentryckt, miljömedvetet, spännande. Jag var helt fångad och det mesta i den tidiga constellation katalogen finns i samlingen. Men inget annat band kom upp i samma klass som Godspeed. (den skivan som är närmast är nog A Silver Mt Zion - He has left us alone....)