Idag har jag lyssnat på den senaste skivan från Bohren und der club of gore, "dolores" Det låter ungefär som vanligt. Men det är deras skiva "Black Earth" som är föremålet för det här inlägget. Den skivan släpptes 2004 och det var definitivt första gången jag hörde den här sortens musik. Doomjazz, eller dark ambientjazz brukar det kallas. Det är i alla fall väldigt mörkt och väldigt långsamt och doomigt, dessutom med låttitlar som skulle platsa på en döds eller doomskiva (t.ex. Grave wisdoom, skeletal remains eller the art of coffins). Skillnaden är att allt framförs på instrument som hör hemma mer i jazzvärlden än metalvärlden, kontrabas, saxofon, rhodes och även lite spaciga instrument som mellotron. Jag minns att det första jag tänkte på var hur otroligt svårt det måste vara att pela trummor till det här, för det går så långsamt så man hinner springa och koka en kopp kaffe mellan varje virvelslag (om man är snabb) Men efter några lyssningar så tog musikens skönhet överhanden. Riktigt mörkt, men också fantastiskt vackert och kraftfullt på något svårbeskrivet sätt.
När man ständigt är på jakt efter nya musikaliska upplevelser så är sådana här skivor riktiga guldkorn, när man får höra något helt nytt. Nu kanske det inte är så nytt, nu finns det ju flera andra band i samma genre (och bohren har väl hållit på sen tidigt 90-tal) men för mig var det nytt och spännande och det finns säkert en hel del folk därute som inte har upptäckt dom än.
/Krister
Soundtrack: Antestor - Det tapte liv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar