torsdag 28 januari 2010
Doom
Dagens inlägg kommer att handla lite om doom. Inspirerad av en annan blogg kallad Domkirke samt av en facebookvän som i sin statusuppdatering berättade att han hade haft doomkväll så började även jag att lyssna igenom lite doomskivor. Började naturligtvis med trouble. De tre första skivorna är för mig nästan synonymt med själva benämningen av doom. Trouble har varit med mig ända sen 1987 när jag fick en kasett med de två första skivorna. Naturligtvis går det inte att snacka om doom utan att nämna black sabbath, men de senaste kvällarna har jag ägnat åt att lyssna även på sådana band som jag har missat. Igår blev det saint vitus och bigelf. Bigelf var nog lite för poppigt för min smak, men saint vitus kommer jag att ha fler sammankomster med. Kvar på listan över band som skall utforskas mer står bl.a pentagram och candlemass, har lyssnat lite på båda, men inte så att jag direkt kan sägas ha nån relation till dem. Lite läsning på allmusic gav mig lite nytt hopp gällande vårt eget band
Words Unspoken vi känner att allt vi gör tar så lång tid, kanske mest beroende på att alla har heltidsjobb, småbarn och massa annat som kräver tid och engagemang. Men pentagram bildades 1971 och släppte sin första skiva 1985! Vi startade väl för 2 år sen ca, så vi har 12 år på oss innan vi skall vara färdiga med första skivan (det kommer att bli precis lagom till min 50-årsdag!)
Nog om detta, ikväll blir det candlemass!
Etiketter:
doom,
saint vitus,
trouble
tisdag 26 januari 2010
Mono kommer till Umeå Open
Det känns helt otroligt, äntligen ett sånt band som jag har velat se länge. Så sent som förra våren var det på gång att dom skulle spela i Stockholm men det blev aldrig av då. Umeå open brukar ha en del intressanta band, men de senaste åren har ändå jag känt att det är väldigt mycket samma band eller i alla fall band med samma medlemmar som spelar. Har ändå haft många av mina bästa konsertupplevelser på just Umeå Open. Interpol var helt makalösa, Fever Ray förra året, Jesus Lizard var kul har även sett massor av lokala band göra bra spelningar. Men det här känns ändå som något lite extra. Har följt Mono ända sen andra skivan "one more step and you die"
Det mesta har varit bra, kanske inte helt nyskapande och intressant hela tiden, men i alla fall tillräckligt för att behålla mitt intresse. Inför förra årets "hymn to the immortal wind" var jag lite orolig att jag skulle komma till den nivån när man har vuxit ifrån ett band eller gått åt olika håll, men istället blev det en nytändning. Den skivan har även fått mig att plocka fram andra Monoskivor som den dom gjorde tillsammans med World´s end girlfriend "palmless prayer/ Massmurder refrain"
Mina Mono höjdpunkter är
One more step and you die, Hymn to the immortal wind och spliten med pelican
Hoppas att få lista den här spelningen som en av årets höjdpunkter.
tisdag 5 januari 2010
1:a plats
plats 1, dvs årets bästa skiva enligt mig!
Fever Ray -s/t
Jag var sent ute med att fatta att the knife var nåt att ha, jag gick bakvägen via José Gonzalez. Har fortfarande inte ens hört en del av the knifes skivor, men blev i alla fall intresserad av att se Karin på Umeå open. Väl på plats hade jag egentligen inga förväntningar på hur det skulle låta, se ut eller nånting. Ofta är det bra förutsättningar för en lyckad konsert. Den mest magiska lasershow, snyggaste och mest annorlunda scenbelysningen, konstigaste kläderna är också bra förutsättningar för en riktigt lyckad konsert. Men en lyckad konsert behöver inte betyda en lyckad skiva, men hon har verkligen lyckats. Hon har gjort mörk, maskinell synthpop men med ett stort hjärta, där många inom genren bara försöker låta som depeche mode har hon gjort nåt helt annat. Jag kan egentligen inte sätta fingret på vad det är som är så speciellt, det måste nästan upplevas.
2:a plats
plats 2
Bill Callahan - Sometimes I wish we were an eagle
Den här mannen har släppt massvis med skivor under sitt alias "smog". Tror att det här är andra i eget namn. Han fångar mig totalt på den här vackra enkla skivan. Hans säregna mörka röst gör att han sticker ut från mängden av "lessna pojkar med gitarr" Melankoliskt, vackert, sorgset men även med ett uns av hans udda humor och berättelser som man inte riktigt vet hur man skall tolka.
Genialt !
3:e plats
Plats 3
Callisto - Providence
Från att för några år sedan ha varit ett band bland andra i sludge/post-hardcore genren så har bandet brutit sig loss och skapat en helt egen stil. Visst finns det en hel del kopplingar till Isis och cult of luna fortfarande, men med ny sångare som tillför en massa melodier och harmonier, som närmast får mig att tänka på faith no more, så känns det som att vi än en gång har fått möta nåt nytt. Även musiken har tagit ut svängarna mer, de instrumentala partierna är inte förutsägbara crescendopartier utan mycket mer varierade. Att en skiva från Finland skulle ligga på topp tre var inte direkt något jag hade väntat mig när året började, men så blev det och jag är glad att jag hann få tag i ett exemplar av den grymt fina dubbelvinylen :-)
4:e plats
Plats 4
Loney, dear - Dear John
Som vanligt supersköna melodier, lagom galna arrangemang, suverän svensk pop som borde ha mer uppmärksamhet även i Sverige. Kul också med synthpopinfluenserna, lite nytt för Loney, Även kul med en skiva som man inte hade hört förr. De andra skivorna har jag redan haft som cd-r demos, men den här var helt ny.
5:e plats
Plats 5
Mewithoutyou - it´s all crazy! it´s all false! it´s all a dream it´s alright
När jag först hörde mewithoutyou för några år sen så spelade dom någon sorts post-hardcore i stil med at the drive in, det var helt ok, men inget som man gick i taket över. De två senaste skivorna har däremot tagit en riktning mer mot folkstuket. Tänk decemberists, danielson, polyphonic spree. Den nya skivan är producerad av Danielson och han har lyckats lyfta fram det unika hos bandet. Riktigt bra sing-along melodier och med en hel del udda instrument. Riktigt glad musik utan att kännas falskt! Psalters är också med på ett hörn eller två.
Avslutningsvis kan jag ju säga att den här skivan nog var årets överraskning och dessutom med ett av de snyggare omslagen på länge!
6:e plats
plats 6
Lou Barlow - Goodnight unknown
Lou Barlow måste ha haft ett ganska fullspäckat år, ny skiva med Dinosaur jr och ny soloskiva, dessutom har det väl kommit nån fler av de återutgivna sebadoh skivorna (fast det kan ha varit 2008) Jag har alltid gillat Lous melodier, hans melankolik och underfundiga texter. Den här skivan är inget undantag, kanske lite mer mogen (dvs inte lika utflippade grejer som på sentridoh tiden) men definitivt en skiva som kommer att spelas, särskilt mörka höstkvällar.
måndag 4 januari 2010
7:e plats
Plats 7
Mono - Hymn to the immortal wind
När jag i våras läste att Mono skulle släppa en ny skiva så var det lite med en axelryckning, tänkte att det är väl en skiva till som låter ungefär likadant, men inte är så värst intressant. Men i alla fall så fick jag ge mig, visserligen låter det väl ungefär som tidigare, men med mer glöd, ännu vackrare, ännu mer intensivt. Så jag får kapitulera och erkänna att dom fortfarande kan.
8:e plats
Plats 8
Dinosaur Jr - Farm
En ny Dinosaur skiva vill man ju att den skall låta precis som förr, och det gör den. Till och med lite som alldeles från början, delvis beroende på att Lou Barlow är tillbaks, man hör ju direkt vilka låtar han ligger bakom. Indierock när den är som bäst, slog till och med Sonic Youth på fingrarna den här gången.
9:e plats
Plats 9
Motorpsycho-Child of the future
Motorpsycho gör sällan nåt dåligt, inte heller nåt som är förutsägbart, det kan vandra mellan jazzimprovisationer, tung psykedelisk rock och briljant indiepop. Det mesta finns med här också och även om inte skivan riktigt kommer upp till samma nivå som It´s a lovecult så är det en riktigt bra skiva
10:e plats + andra bra skivor
Plats 10
Thåström - Kärlek är för dom
Vid första lyssningarna var jag inte säker på att den var lika bra som skebokvarnsvägen, men den ha växt och tog sig in på 10 i topp. Thåström har lyckats med konststycket att göra massor av olika sorters musik utan att göra nåt som är riktigt dåligt, men det han gör nu är riktigt bra. Dom som gillar Thåström för Ebba Grön, dom har missat en del, om man säger så!
Som vanligt är det svårt med såna här listor och det känns som det finns fler skivor som bör nämnas, så jag nämner några skivor som nästan fick plats på 10 i topp, dessa är utan rangordning.
Moloken - Our Astral Circle, Isis - Wavering Radiant, Kongh - Shadows of the shapeless, Sonic Youth - the eternal, David Åhlén - We Sprout in thy soil, Bosque brown - Baby, Bob hund - Folkmusik som inte kan bete sig som folk.
Sen finns det ju skivor som man helt enkelt inte har hunnit lyssna på tillräckligt för att bilda sig en uppfattning om, t.ex Pelican, Do make say think, tortoise, kent osv
söndag 3 januari 2010
Årets vinyl re-issues
Det har säkert kommit massvis av vinyl re-issues, men jag har mest letat gammal vinyl, men här är tre släpp som har gjort mig glad.
1. Starflyer 59 - silver
Släpptes 1995 på cd, 2009 på vinyl av crossroads of america,
läs mer om den här skivan i "skivor som förändrade världen del 2"
2. 16 horsepower - secret south
Släpptes 2000 på cd, 2009 på vinyl av alternative tentacles
Apokalyptisk doomcountry är väl en inte helt felaktig benämning på 16 horsepowers musik. Lika bra nu som när den släpptes, men ännu finare med stort vinylomslag.
3 Final Exit - Det egentliga västerbotten (complete discography)
Släpptes 2007 på cd, 2009 på vinyl av Monument
Klassisk straight edge hardcore, men som var så mycket mer. Kul även med bonus dvd (som jag inte har haft tid att se än)
/Krister
2009 års bästa livekonserter
Har inte varit på så mycket konserter känns det som, men några bra har det blivit.
Svårt med rangordningen men tror att det får bli så här.
1. Fever Ray på umeå open
2. Laurie Anderson på M.A.D.E.
3. Thåström på Luleåkalaset
4. Loney, dear på umeå open
5. David Åhlén på station
Svårt med rangordningen men tror att det får bli så här.
1. Fever Ray på umeå open
2. Laurie Anderson på M.A.D.E.
3. Thåström på Luleåkalaset
4. Loney, dear på umeå open
5. David Åhlén på station
"årsbästalistor"
Listor över årets bästa, sämsta, värsta, största osv brukar ju skrivas i slutet av året, hann inte riktigt med, men kommer att publicera några sådana listor under de närmaste dagarna. Börjar med en tämligen enkel lista som inte behöver någon eftertanke alls, eftersom den grundar sig på statistik. Nämligen min egen last.fm lista.
De 10 mest spelade artisterna under året var
1. The Beatles 247 spelade låtar
2. Spiritualized 198 spelade låtar
3. Sonic Youth 175 spelade låtar
4. Fennesz 173 spelade låtar
5. Spacemen 3 170 spelade låtar
6. Fairport Convention 162 spelade låtar
7. Lustmord 151 spelade låtar
8. Thåström 150 spelade låtar
9. Neil Halstead 145 spelade låtar
10 Flaming Lips 132 spelade låtar.
Lite förklaringar, först last.fm. Ett paradis för oss listnördar, registrerar all musik som du lyssnar på i datorn (fast inte myspace) och sedan kan du gå in och kolla listor över ditt eget lyssnande, veckovis, månadsvis osv, album, artist eller låttitlar. Det enda jag har emot det här är att det blir väldigt missvisande om man t.ex. lyssnar på 12 låtar med the locust och sedan 12 låtar med lustmord, det kommer då att se ut som man har lyssnat lika mycket på båda, men i själva verket så är ju 12 låtar med the locust kanske 15 minuter medans 12 låtar med lustmord kan vara 7-8 timmar. Beatles var väl ingen överraskning eftersom jag köpte boxen och den måse ju lyssnas igenom. Sonic youth ligger alltid högt på alla mina listor. Spacemen 3 och spiritualized var helt enkelt cdmarknadens snara utdöende som gjorde att jag la beslag på ett ganska stort antal skivor som jag inte har haft, men varit sugen på att äga. Det enda som förvånade mig på den här listan var att flaming lips låg så högt upp, inget fel på dom, men känns inte direkt som att jag har lyssnat på dom det här året. Sen är ju den här listan långt ifrån ett exakt facit på hur mitt musiklyssnande har sett ut. Dels alla skivor man har lyssnat på i bilen, allt i mp3 spelaren och framförallt all vinyl finns inte med här. Men som sagt, det här är en faktalista, jag har inte behövt anstränga mig för att fundera, skall den vara trea, eller fyra? är den skivan egentligen bra eller tycker jag bara det av gammal vana? osv. Dessa frågor m.fl. håller jag på att brottas med inför listan som skall publiceras inom de närmaste dagarna.
/Krister
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)