Refused har under året varit ute på ett segertåg runt hela världen. 15 år efter att skivan "Shape of punk to come" släpptes så har dom äntligen fått upprättelse och fått möjlighet att framföra skivan så storslaget som det var tänkt.
Igår så hade turen kommit till Umeå och Exel Arena. Vet inte om det var utsålt, men det kan inte ha varit många biljetter kvar. Väldigt mycket folk var det i alla fall och hög stämning, redan från början.
Refused har valt ut olika förband i olika städer och här i Umeå var det bara lokala förmågor i väldigt varierade genrer.
Först ut var Two White Horses (Jacob och Lovisa Nyström) Båda spelar till vardag med Säkert! Lovisa har även medverkat på Davis soloprojekt A Heavy Feather, SÅ här stor spelning har nog aldrig syskonen gjort, men det funkar bra. Dom sjunger vansinnigt bra och deras softa folkbaserade musik fyller upp lokalen bra. Dom använder mer synthar och keyboards än tidigare när jag har sett dom, men inte så att det tar över. Dom kör ett ganska kort set, vilket förmodligen är ett rätt smart drag när man vet att det är flera band som skall spela och att de flesta väntar på kvällens huvudnummer.
Two White Horses
Råd Kjetil Senza Testa
Nästa band på scenen är Råd Kjetil Senza Testa. Som vanlig så spelar medlemmarna bakom en enorm filmduk. Kvällens film börjar i djuphavet, eller abyssén, så först trodde jag att det var samma film som på MADE för två år sen, men det visar sig snart vara fel. I kvällens film så får vi uppöeva allt från djuphavsfiskar till zombier som krälar upp ur gravar, brottas med hajar och äter på andra zombies, Råd Kjetil Gillar att överraska. Musiken då? Jo dom inleder med ett ganska hårt noiseparti för att sedan glida in på ett riktigt tungt synthbaserat krautparti. Hårt, monotont och mycket oljud, precis i sin ordning med andra ord. Har aldrig hört bandet spela så högt och så hårt och ändå tror jag inte att dom använde några gitarrer alls idag. (inte så vitt jag kunde se genom filmduken) En del i publiken verkade tro att det var nån sorts intro som skulle övergå i en vanlig rockshow efter en stund, så när det efter typ 10 minuter gick upp för dem att det här var själva konserten så lämnade dom lokalen. Men det var ändå ett ganska stort gäng som stod kvar och lät sig bli skönt mörbultade av de förvrängda elektroniska oljudsmattorna!
Randy the Band
Nästa band på scenen var Randy (eller numera Randy the band) På den tiden Refused spelade så turnerade dom ofta och mycket med Randy, dom släppte även en split-ep. Randy spelar högenergisk punk-rock som oftast svänger väldigt bra. Jag har inte varit någon större fan av Randy på skiva, men live brukar dom leverera, så även ikväll och som tur var för mig så kör dom mest låtar från de två skivorna jag har lyssnat mest på. Det är partystämning och svängig rock´n roll från början till slut.
Nu börjar även den stora publiken inse att det snart är dags för kvällens huvudnummer.
Förväntansfull publik, minuter innan Refused
Så är det äntligen dags! Några minuter innan utsatt tid så börjar en malande ljudmatta fylla lokalen, lamporna släcks. SÅ småningom börjar ljudet tillta i intensitet samtidigt som ljus bakom refuseds "frontdrop"börjar tonas upp. Sakta ökar både ljudet och ljuset, efter en stund så hör man David börja trumma, sen kommer gitarrer, bas och även sång in, tillslut faller skynket ner och med en ljusexplosion så drar dom igång för fullt. På en gång exploderar även hela publiken i ett hav av uppsträckta händer och röj. Bandet och publiken är grymt taggade. Större delen av kvällens material är hämtad från the Shape of punk to come, men kvällens först riktiga jubelorkan kommer ändå när introt till Rather be dead drar igång. Helt sjukt tight och svängigt spelar dom. Dennis är uppenbarligen väldigt glad och tacksam för att dom har fått sånt gensvar och även här i Umeå. Det är också kul att det finns någon som fortfarande har något att säga när dom spelar. En låt tillägnas alla som arbetade på fritidsgårdarna i Umeå på 90-talet och framförallt Galaxen. Dennis poängterar att ikväll inte är någon kväll för nostalgi, men att lite gammalt vill dom ändå bjuda på, därefter får vi höra Everlasting och Pump the brakes.
Can I Scream?!!!
När bandet går av scenen förstår man ändå att det inte är riktigt slut, för vi har ännu inte fått höra New Noise. Naturligtvis kommer dom in och kör den och när 3000 personer klämmer i med "CAN I SCREAM" samtidigt som alla lampor maxas så är det svårt att inte få gåshud.
Jag är väldigt glad att få vara här i kväll och se den här spelningen. Har försökt räkna hur många gånger jag har sett Refused men jag kommer helt enkelt inte ihåg, men typ 10-12 gånger skulle jag tro och jag vet att det har varit bra alla gånger, men rent produktionsmässigt, musikalist och stämningsmässigt så var nog kvällens konsert den bästa jag har sett. Det var en värdig avslutning som bandet bör vara stolta över. Jag skulle tro att den här gången så är det nog över på riktigt, men nu har hela världen haft chansen att se detta fantastiska band.
Via flödet på IG har jag läst att på efterfesten på Fabriken så gjorde bl.a. Final Exit och Abhinanda hemliga reunions, hade så klart varit mäktigt att se, men kvällen i Exel arena räcker gott och väl. Det här kan man leva på ett tag.
/Krister