2017 års bästa skivor, plats 1-5

                                              

 Som vanligt var det inget lätt jobb att välja ut vilka skivor som skulle vara med på listan, det har kommit väldigt mycket bra musik I år, och skulle jag gå igenom alla skivor igen nu så är det inte säkert att precis samma skivor hade kommit med. Men några av skivorna som inte kom med på min 20 i topp kan jag ändå nämna och det är fortfarande väldigt bra skivor, som t.ex. Chicagojazzen, Bad Nerve, Rome is not a town, Loney dear och Anjou. Sen finns det även en hel del skivor som är släppta men som jag av en eller annan anledning inte har hunnit lyssna på (men som jag ändå tror skulle vara inom mitt intresseområde) här kan jag nämna Säkert, Mattias Alkberg, Quicksand och Grails. Både Soporus och Low Lumens skulle jag nog ha haft med på min lista också om det inte vore för att jag själv hade varit med och släppt dem (släppt kassettversioner i sverige, men man kan ju inte ha med släpp som man själv har varit inblandad i, eller hur?) Men nu över till listan. Totalt uppdelad i fyra inlägg. Så kolla in hela vägen ner till plats 20. Gott nytt 2018!

As usual it was no easy job to choose the records on the list. Lots of great music came out this year and if I should listen through all the records again, i can´t guarantee that exactly the same records would be on top 20. Some of the records that didn´t make it to my list, but still is very good records is Chicagojazzen, Bad Nerve, Rome is not a town, Loney dear och Anjou.Ther is also lots of records that I for somereason didn´t had time to lisen to (but tht I think I would be interested in) to mention a few: Säkert, Mattias Alkberg, Quicksand och Grails. 

Both Soporus and Low Lumens could also have been on this list, but since I was involved in releasing them (Cassette versions in Sweden) I can´t add them to the list I can´t feature my own releases on my best record list, that wouldn´t be fair. But now over to the list, it´s split into four different posts. So check out all the way down to 20. Happy new2018!

  

                 Plats 1. Demen - Nektyr      (Kranky)

Hemlig svensk kvinna som har släppt en av årets bästa och mest intressanta skivor på amerikanska Kranky, mörker, svärta och reverb är de huvudsakliga ingredienserna i detta vackra Twin Peaks-doftande äventyr. Skulle kunna beskrivas som en dark ambient variant av Cocteau twins med Chelsea Wolfe på sång.

A very secret swedish woman released on of the more interesting albums on american Kranky, darkness, blackness and reverb is the most improtant ingridients in this beautiful Twin Peaks-inspired adventure. Could be described as a dark ambient version of Cocteau Twins with Chelsea Wolfe on
 vocals.

Plats 2.    Scanner - Fibolae            (Pomperipossa records)

Väldigt filmisk industri/ambient från denna rutinerade engelsman. Det här är precis så där som intressant experimentell musik skall vara, inte för svårt, men ändå tillräckligt fyllt med ljud och saker som händer, man behöver inte ens se någon film för att höra hur bra det här skulle passa in.

 

Very cinematic industrial/ambient from this skilled englishman. This is just like interesting experimental music should be, not t hard to listen to, but filled wit sounds and stuff thats happening, you don´t even have to watch a movie just to know how well this music would fit in.

 

Plats 3. Godspeed you black emperor – Luciferian towers    (Constellation)
Fortfarande det mest egensinniga och spännande bandet inom den instrumentala rocken, dom har kvar mörkret och intensiteten, genom att hypnotisera lyssnaren med repetitiva slingor och en enastående dynamik så lyckas dom fortsätta att göra intressanta skivor, känns inte alls trötta utan mer levande än på länge.

Still the most obstinate and exciting band within the instrumental rock, they still have the darkness and intensity, by hypnotizing the listener with repetitive tracks and great dynamics, they still can make real interesting records, they don´t feel tired at all, more alive than ever!

Plats 4.  High Plains - Cinderland       (Kranky)

Mitt favvo-ambient/minimalgeni Scott Morgan (Loscil) går här ihop med en klassiskt skolad cellist och skapar fruktansvärt vacker, lågmäld vemodig musik. Inget för partyt, men väl som soundtrack till regniga höstkvällar

My favorite ambient/minimal-genius Scott Morgan (Loscil) is cooperating with a classical cellist and they create extremely beautiful, mellow, gloomy music. This is not for the party, but as soundtrack to rainy autumn nights.

Plats 5. Ride - Weather diaries     (Wichita/PIAS)

Det är uppenbart att 90-talet är tillbaks och det är bättre än någonsin, glimrande shoegaze med väldigt tydliga hintar till the cure, framförallt i gitarrslingorna, jag tycker det här är mycket bättre än det sista dom gjorde innan dom la ner.

It´s obvious hat the 90´s are back, and it´s better than ever. This is shimmering shoegaze with distinct cure influences, especially in the guitar trails. I think this is much better than the last record they did before they disbanded in the 90´s.

2017 års bästa skivor, plats 16-20

 Plats 16. Circle - Terminal (southern lord)

 Galna finnar som gör en udda mix av hårdrock, kraut och T-rex-influerad 70 - talsrock. (på den här skivan alltså, man vet aldrig vad man kan vänta sig från dem) Ge inte upp när du hör 80-talssången för första gången, man lär sig älska det, precis som kaffe!

Mad Finns that gives us an odd mix of Hard rock, kraut and T-rex influenced 70´s rock (at least on this record, you never know what to expect from those guys) Don´t give up when you first here the 80´vocals, you´ll learn to love it, as with coffee.

 

 Plats 17. Björk - Utopia  (one little indian)

 Som vanligt är Björks skivor inget lättlyssnat och simpelt, utan kräver en hel del (t.ex. hörlurar)Men när man väl lyssnar ordentligt så imponeras man av hur vackert och genomarbetat och detaljerat allt är. Ovanpå alla ljud, samplingar och udda instrument så svävar hennes utrycksfulla röst.

As usual a record from Björk is´nt about easy listening, you need to work a little (and you maybe need headphones) But when you really listen, you´ll get impressed of the beauty and how detailed and well worked every little sound is. Above the sounds, odd instruments and samples her expressful voice is hoovering.

 Plats 18. Träd, gräs och stenar - Tack för kaffet     (Gåshud/Subliminal records)

 Veteraner och kanske urfäderna för den svenska psykedeliska rocken visar att dom fortfarande kan. (eller i alla fall kunde, skivan spelades in mellan 2006 och 2012 och under den tiden avled två av medlemmarna) när Långa jam i makligt tempo, inga stora penseldrag, men väldigt hypnotiskt och bra.

Veterans and fathers of swedish psychedelic rock shows us that they still can do this (or at least could, this record was recorded between 2006 and 2012 and during that time two of the members passed away). Long jams in a mellow tempo, no big moves but very hypnotic and great!

 Plats 19. INVSN - the Beautiful stories    (woah dad)

 INVSN har tagit ytterligare ett steg mot krautig postpunk och goth och det finns även mer industriella inslag. Mer varierat än tidigare också, både sången som sköts av fler än Dennis men även införandet av mer synthar har gjort att soundet breddas.

INVSN has taken another step towards a more kraut/postpunk and gothic sound, and even with some industrial parts. It´s more varied than earlier, the vocals is now sung not only by Dennis and also the use of more synths makes the sound wider.

Plats 20. Chelsea Wolfe - Hiss spun     (Sargent house)

Chelsea fortsätter att bjuda på melankolisk nattsvart rock med industriella inslag, blandningen av mörkt, hårt och skört gör att det blir extra intressant Den här skivan är bra, men tycker dock inte att den har kommit upp i samma nivå som hennes två föregånde skivor.

Chelsea continues to give us pitch black rock with industrial touch, her blend of dark, hard and ethereal makes this much more interesting. This is a good record but I don´t think it goes up to the same level as here two last abums.

Årets bästa skivor 2014 Plats 1-5

1. Loscil - Sea Island (kranky)

Minimalistisk electronica när den är som bäst. Jag älskar hans vemodiga låtar som skapar bilder av bilresor genom grå industrialiserade förorter, med regnet piskande mot bilrutan, låter inte så muntert, det är det inte heller men det är fruktansvärt bra, min absoluta favoritartist har än en gång gjort ett fantastiskt album!

2. Swans - To be kind  (Young God)

Väldigt massivt album, på alla sätt 3 lps och över två timmar långt. Det tar lite tid att sätta sig in i hela skivan men det är värt det. Monotont krossande blandas upp med vackra sorgsna melodier.

3. Beck - Morning Phase

Väldigt mycket som en uppföljare till Sea change, reverbindränkt singer/songwriterpop när den är som bäst. Beck behöver inte hålla på och experimentera och göra udda saker, han gör ju dessa "vanliga" låtar så fruktansvärt bra.

4. Earth - Primitive and deadly (southern lord)

Kan bara tacka och ta emot, Earth är tillbaka på banan igen, Angels of darkness… vol II var en ganska trög och halvsömnig historia, men här är dom tillbaks i samma fina form som innan. Vid första lyssningen var det naturligtvis lite chockartat med sång! Men jag tycker det fungerar utmärkt, Mark Lanegans röst är ju rätt behaglig och Rabia Shaheen Qazi var för mig en helt ny bekantskap men tycker att det passar bra ihop med earth´s långsamma blues.

5.Pallbearer - Foundations of burden (profound lore)

Episk doom men utan att vara allt för genretypiskt, skulle kunna hävda att det är doom med lite curevibbar.

Årets bästa skivor 2014 Plats 6-10

6. Yob - clearing the oath to ascend (neurot/relapse)

Dubbelalbum på 4 låtar, inga hitlåtar direkt, men efter ett tag blir man ett med de långsamma riffen, doom/drone i världsklass.

7. Tape - Casino (häpna)

Tape fortsätter att skapa egensinnig vacker instrumentalmusik, det är experimentellt men inte svårlyssnat.

8. Marrisa Nadler - July (sacred bones)

Om man, som jag, tycker att First Aid kits nya skiva var lite slätstruken så finns en fullgod ersättare här. Amerikansk folk/indie av hög kvalitet och inte lika polerat som våra svenska systrar.

9. Jennie Abrahamsson - Gemini Gemini

Jennie har hunnit till sin fjärde skiva och de här gången tycker jag att hon har hittat helt rätt. Det är lite mörkare, mer analoga synthar och skumma ljud, hennes sång och hennes melodier har alltid varit starka men nu har hon hittat ett sound som tilltalar mig helt.

10. E-Musikgruppe Lux Ohr - Spiralo  (Svart records)

Ett finskt nutida krautband som låter som tangerine dream, Klaus Schulze elller Edgar Froese lät på 70-talet. Kan man bli annat än överlycklig av sånt?

Årets bästa skivor 2014 Plats 11-15

11. Pig Eyes - s/t

Även det här året fick man höra något som lät lite nytt, visserligen med gamla byggstenar, som kraut, doomrock mm, men just den här blandningen har jag inte hört tidigare. Riktigt trevligt.

12. Wovenhand - Refractory obdurate  (deathwish)

Wovenhand fortsätter att göra lite tyngre dyster apokalyptisk rock, gillar den här mer än förra skivan, inte samma wowkänsla som första gången man hörde honom sjunga, men det är fortfarande väldigt mycket bättre än mycket annat som släpps.

13. Thurston Moore - the best day

Inget särskilt nytt här, men det låter som det bästa från Sonic Youth runt Sonic nurse och Murray Street, och något nytt sådant kände jag att jag behövde. Mycket trevligt! Det här är hästlängder bättre än hans akustiska skivor.

14. Killers walk among us - s/t (a tenderversion recordings)

Storslagen episk post-rock i samma skola som Mogwai eller Sigúr Ros, inte här är det särskilt nyskapande, men vad gör det? Det är precis så här man vill att det skall låta, när man är sugen på den här typen av musik.

15. Råd Kjetil Senza Testa - The turing test (funeral fog records cassette)

RKST fortsätter att utforska de elektroniska inslagen, syntharna men även mer industriella skrapande ljud mm har smugit sig in i musiken, inte mig emot. Den här kassetten innehåller två långa låtar som aldrig släpper greppet om dig.

Årets bästa skivor 2014 Plats 16-20

16. the Afghan Whigs - do to the beast

Många år sedan Afghan Whigs släppte en skiva, det låter ju rätt mycket 90-tal fortfarande men det är ju det bästa årtalet så det funkar ju bara fint. Storslagen soulinfluerad indierock.

17. Cloudsound - Asperatus (tranquility tapes)

Väldigt vacker ambient/drone skapad med gitarr och effekter. Cloudsound hann med att släppa fler skivor under året men det här är den jag gillar bäst.

18. J Mascis - Tied to a star

J bjuder på ännu en soloskiva, även den här gången ganska avskalat, inte lika direkt som hans förra skiva, men det är bra. Kan hända att efter några lyssningar till så ångrar jag att den inte hamnade högre upp.

19. Sunn/Ulver - Terrestrials  (southern lord)

Samarbetskiva mellan dessa två band, är egentligen inget jättefan av något av banden, men jag gillar verkligen den här mixen, det är inte riktigt typiskt Sunn-mangel utan ganska soft, ambient och med en del riktigt vackra passager.

20. I break horses - Chiaroscuro 

Electronica/shoegaze, fina popmelodier som sköljs över av effekter och elektroniska rytmer, ibland på gränsen till för light för min smak, men oftast på rätt sida.

Förutom dessa skivor så finns en hel del som jag gillar men som inte fick plats på 20 i topp, t.ex. At the gates - At war with reality, Nicole Sabouné - Must exist, Mono - Rays of darkness/the last dawn, A winged victory of the sullen - Atomos, A silver Mt zion - Fuck off get free we pour light on everything, Goat - Commune, the Skull - For those witch are asleep  Godflesh - A world lit only by fire, Uran-s/t , Eluvium - Catalin, Electric Wizard - Time to die, Anjou- s/t, the Spacious mind - Greazy green & the stoney lonesomes volume 1, Wolves in the throne room - Celestite, Scraps of tape - Sjätte vansinnet, Damien Jurado - Brothers and sisters of the eternal Son, Hurula - Vi är människorna våra föräldrar varnade oss för.

Det finns även massa skivor som jag inte har hunnit med eller upptäckt i slutet av året (på andras listor) men som troligen kommer att vara skivor som jag lyssnar en hel del på nästa år, t.ex. Bohren und der club of gore - Piano Nights, Panabrite - Pavilion, Angel Olsen - Burn your fire for no witness, Sun Kil Moon - Benji, This will destroy you - Another language, Mogwai - Rave tapes

Nu har jag börjat...

Japp, jag har börjat jobbet med att sammanställa min lista över årets bästa skivor. Som vanligt är det svårt, både att komma ihåg vilka skivor som verkligen är släppta i år, eller kom dom förra året, men jag köpte dom i år? osv, men sedan att försöka komma fram till vilka man gillar mest, särskilt när det rör sig om så olika musikstilar också, men det kommer en lista, men inte än, arbetet har precis börjat.

/Krister

Årets bästa skivor plats 1-5

 Plats 1: Anna Von Hausswolff - Ceremony

Jag gillade Singing from the grave, men det här är på en helt annan nivå! jag blev helt brädad redan första gången jag hörde skiva och livekonserten var ju helt makalös. Jag har lyssnat väldigt många varv på skivan och hittar hela tiden nya gjejer att njuta av. Det är ovanligt med en svensk skiva som så fullständigt har struntat i vad som är trendigt och vad som kan sälja, hon har bara gjort det hon vill och det lär löna sig i längden. Jag tror att vi ändå är rätt många som vill lyssna på musik som ger något, som inte bara skall fungera som bakrgrund till alla annat som händer. Här har du chansen att få en tvättäkta musikupplevelse! Låten Sova, måste vara bland det bästa som har spelats in på den här sidan av Atlanten.

 

 Plats 2: Godspeed you black emperor! - Allelujah, don´t bend, ascend.

När jag läste att GYBE skulle släppa nytt så var det med skräckblandad förtjusning. Samtidigt som jag verkligen ville ha mer av detta band så var jag rädd att det inte skulle vara lika bra som för tio år sedan. hela post-rock genren har ju dessutom fyllts upp av massa band som har smörat till det och gjort det till nån sorts muzak, men en del finns det fortfarande som kan bjuda på  något äkta. Dom har inte direkt gjort något nyskapande nu (som det var från början) men dom har fortsatt där dom slutade och det är fortfarande riktigt bra. mörk monoton rock med lite mellanösterninfluerade gitarriff, röstsamplingar, fieldrecordings osv. En av årets mest intressanta skivor!

 

 Thåström - Beväpna dig med vingar.

Thåström är tillbaks igen, den här gången har han närmat sig soundet som Sällskapet gav oss för nåt år sen. Det lite mörka, industriella finns där hela men precis lagom mycket. Det tar inte över så att det blir för svårt. De mörka poetiska texterna kompletteras bra av musiken och ljudlandskapen. Thåström visar att det går att åldras med stil.

 Plats 4: First Aid Kit - the lion´s roar
Deras countrydoftande folkpop har tagit hela världen med storm, och det finns det god grund för. Båda systrarna sjunger fantastiskt bra och tillsammans är det helt oslagbart. Återstår att se om dom har material till att skapa en värdig uppföljare, men det tror jag. Det känns inte som att dom är några posörer som kommer att försvinna lika snabbt som dom kom. Med dessa sångröster så lär dom vara kvar i toppen ett tag.

Plats 5: Om - Advaitic songs
OM gör ganska minimalistisk riffbaserad drone, de är inte rädda för att hålla på med samma riff länge. De österländska influenserna har fått större plats nu än på tidigare skivor och det passar väldigt bra tillsammans med Als droneiga stonerriff och monotona sång.

Årets bästa skivor: Plats 6-10

 Plats 6: PG.lost - Key

Som jag skrevi i Godspeed recensionen så har post-rockgenren i stora delar blivit urvattnad. Men PG.lost försvarar också hedern för genren. Med briljanta melodier och med en aggressivitet som många band saknar så visar dom att det fortfarande går göra instrumentalrocken intressant och farlig.

 

 Plats 7: Loscil - Sketches from New Brighton

Minimalistisk electronica, ibland med dubfeeling. Men gärna också ödsligt och ambient. Jag tror inte att det är Loscils bästa album, men han har sjukt hög lägsta nivå, så den klarar sig bra i årets skörd ändå.

Plats 8: Goat - World Music

Jag blir så glad att man fortfarande 2012 kan få höra något nytt och som inte direkt låter som något annat man har hört. Visst, rötterna från 70 talet finns där, men den unika mixen av 70 talets hårdrock, afropop och funk har jag aldrig hört tidigare, och det är inte bara en udda mix, utan det funkar och är riktigt svängigt och bra. Lyssna t.ex. på hitlåten Run to your mama. Mycket bättre än så blir det inte!

Plats 9: Witchcraft - Legend

Mer retrorock! Det här året har faktiskt Witchcraft gjort en bättre skiva än Graveyard. Man har tagit ett stort steg och verkligen lyckats få till en doomin, svängig 70-talshyllning. Väldigt bra sång är det också hela vägen.

 Plats 10: Neurosis - Honor found in decay

Det är inte så ofta Neurosis släpper nytt, men när dom gör det är det en högtidsstund. Den här gången är det mer högtid än på länge! Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad dom gör, men deras mix av monoton mörk metal, folkmusik och ljudcollage tilltalar mig. Soundet är lite mer tillbaks som det var på klassiker som A Sun that never sets och times of grace.

Årets bästa skivor plats 11-15

 Plats 11: Skator - Vita kalla

Skator är Lina Högström från Umeå. Hon spelar gitarr och sjunger och det är väldigt naket och avskalat. Hennes röst påminner mig om Ane Brun, men hon har ett mer avskalat och experimenterande sätt att sjunga och spela på. Fina texter på svenska och ett väldigt fint omslag. Om jag hade haft olika kategorier så hade det här definitivt varit årets nykomling.

 Plats 12: Meshuggah - Koloss

Enligt dem själva så har Meshuggah övergett perfektionismen för att skapa en skiva med mer sväng och liv. Jag hör svänget men märker inte av att man har skurit ner på pefektionismen. det är snortight och som en hel radda knynävsslag i ansiktet. Det som märks däremot är att det är lite fler partier som bara är toksvängiga utan att avbrytas av nån 13/7 dels baktaktsparti med baklängessolo. (men det finns sånt också, bara inte hela tiden) Så jag skulle vilja säga att det är deras bästa skiva sen Destroy, erase, improve.

 Plats 13: Graveyard - Lights out

Lite hårdare, lite mörkare och kanske en aning mer svårtillgänglig än förra skivan, men ju mer man lyssnar ju mer förstår man att Graveyard har gjort en värdig uppföljare. Retrorocken lever och frodas.

 Plats 14: The tallest man on earth - There´s no leaving now.

Efter första skivan som var en ren Dylan rip off (fast väldigt  bra sådan) så har the tallest man hunnit skaffa sig ett eget uttryck och nu gör han väldigt bra känslosam folkpop. Ganska ensam på den här scenen i Sverige, möjligen tillsammans med José Gonzalez.

Plats 15: The Sword - Apocryphon

Mer retrorock. Svängig rock med rötterna i 70-talet, men med nya influenser. Mixa Black sabbath och mastodon så är du i närheten. Jag har inte lyssnat på the sword tidigare så jhag gör inga jämförelser med deras tidigare skivor.

Årets bästa skivor Plats 16-20

 Årets bästa skivor plats 16-20

 Plats 16: Sigur Rós - Valtari ett med

Sigur rós har en hög lägstanivå. Jag gillar att dom har gått tillbaks till ett mer melankoliskt sound igen, efter förra skivans gladpop. Det är storslaget och episkt, men det är inte direkt så att man hittar några hitlåtar. Men det är en skiva som jag tycker om och som lär få snurra fler varv. 

 

 Plats 17: the Soundtrack of our lives - throw it to the universe

Soundtrack lägger ner för att dom nu har nått sitt mål: att bli världens bästa band. Den här skivan är bra, men tycker fortfarande att behind the music är deras bästa skiva.

Plats 18: Mono - For my parents

 Mono har gjort en till riktigt bra skiva, det som gör att den inte är högre upp på listan är att det ibland kan bli lite för mycket av det goda. Ibland är det så episkt och filmiskt att man nästan blir fnissig. Det monotona gitarrmanglandet får inte så stor plats, men flera av låtarna är ändå riktigt bra massiv post-rock.

 Plats 19: Efterklang - Piramida

På den förra skivan hade Efterklang skurit bort lite experimentlusta för att satsa mer på rena poplåtar. Nu har man tagit tillbaks lite mer experiment igen och därmed också gjort en mer intressant skiva igen. Delvis inspelad i det nedlagda gruvsamhället Piramida, en stark rekommendation är att lyssna i hörlurar, då hör man alla fina småljud tydligare.

Plats 20: Damien Jurado - Maraqopa.
Jag har följt Damien ända sen hans tidiga lo-fi skivor. Har alltid gillat det han har gjort, på den senaste skivan har han för första gången börjat utforska lite blues. Jag tycker fortfarande att det är bra, men det finns andra Damien skivor som jag hellre lyssnar på. Men den här växer för varje gång.

Arbetet med att välja ut de 20 bästa skivorna har som vanligt varit svårt, men i år tror jag att det var svårare än på länge. Jag har haft närmare 50 skivor på listan och att dessa plocka ut 20 som jag gillar mest har krävt en hel del jobb. Det finns många skivor som fortfarande förtjänar att lyssnas på även om de inte är med på min lista. Ni får gärna kommentera och tipsa om vilka skivor ni hellre hade haft på listan, eller vilka ni håller med om. Alltid kul att höra vad andra tycker och kanske även få tips på andra skivor som jag har missat.

Några skivor som definitivt är värda att lyssna på är tex Converge, Baroness, Ulaan Markhor, Loosegoats, A Lanky swede, Swans, Dinosaur Jr, Kingdom of evol och Tennis Bafra.

Här kan du lyssna på en låt från varje skiva (utom två som inte fanns på spotify)

/Krister