2017 års bästa skivor, plats 16-20

 Plats 16. Circle - Terminal (southern lord)

 Galna finnar som gör en udda mix av hårdrock, kraut och T-rex-influerad 70 - talsrock. (på den här skivan alltså, man vet aldrig vad man kan vänta sig från dem) Ge inte upp när du hör 80-talssången för första gången, man lär sig älska det, precis som kaffe!

Mad Finns that gives us an odd mix of Hard rock, kraut and T-rex influenced 70´s rock (at least on this record, you never know what to expect from those guys) Don´t give up when you first here the 80´vocals, you´ll learn to love it, as with coffee.

 

 Plats 17. Björk - Utopia  (one little indian)

 Som vanligt är Björks skivor inget lättlyssnat och simpelt, utan kräver en hel del (t.ex. hörlurar)Men när man väl lyssnar ordentligt så imponeras man av hur vackert och genomarbetat och detaljerat allt är. Ovanpå alla ljud, samplingar och udda instrument så svävar hennes utrycksfulla röst.

As usual a record from Björk is´nt about easy listening, you need to work a little (and you maybe need headphones) But when you really listen, you´ll get impressed of the beauty and how detailed and well worked every little sound is. Above the sounds, odd instruments and samples her expressful voice is hoovering.

 Plats 18. Träd, gräs och stenar - Tack för kaffet     (Gåshud/Subliminal records)

 Veteraner och kanske urfäderna för den svenska psykedeliska rocken visar att dom fortfarande kan. (eller i alla fall kunde, skivan spelades in mellan 2006 och 2012 och under den tiden avled två av medlemmarna) när Långa jam i makligt tempo, inga stora penseldrag, men väldigt hypnotiskt och bra.

Veterans and fathers of swedish psychedelic rock shows us that they still can do this (or at least could, this record was recorded between 2006 and 2012 and during that time two of the members passed away). Long jams in a mellow tempo, no big moves but very hypnotic and great!

 Plats 19. INVSN - the Beautiful stories    (woah dad)

 INVSN har tagit ytterligare ett steg mot krautig postpunk och goth och det finns även mer industriella inslag. Mer varierat än tidigare också, både sången som sköts av fler än Dennis men även införandet av mer synthar har gjort att soundet breddas.

INVSN has taken another step towards a more kraut/postpunk and gothic sound, and even with some industrial parts. It´s more varied than earlier, the vocals is now sung not only by Dennis and also the use of more synths makes the sound wider.

Plats 20. Chelsea Wolfe - Hiss spun     (Sargent house)

Chelsea fortsätter att bjuda på melankolisk nattsvart rock med industriella inslag, blandningen av mörkt, hårt och skört gör att det blir extra intressant Den här skivan är bra, men tycker dock inte att den har kommit upp i samma nivå som hennes två föregånde skivor.

Chelsea continues to give us pitch black rock with industrial touch, her blend of dark, hard and ethereal makes this much more interesting. This is a good record but I don´t think it goes up to the same level as here two last abums.

Årets bästa skivor plats 6-10

Plats 6: Nicole Sabouné - Miman

Nicole har tagit ett stort steg mot en betydligt mognare skiva. Här är det inte så mycket dansant och publikfriande, här är det mörkt, dystopiskt, monotont och med industriellt skrammel i bakgrunden. the Cure, Nick Cave och Sisters of mercy svävar i bakgrunden, men det finns även inslag av post-punk som Joy Division. På hennes första skiva kändes det ibland lite teatraliskt med hennes röst, men nu sjunger hon mer självsäkert och det känns verkligen som att det här är hennes skiva, inte något som en producent har fått henne att göra.

Plats 7: Ring them bells - No one´s dead, we´re just dressed in black

Ring them bells från Danmark gör inte något nytt, men det dom gör gör dom fruktansvärt bra! Det här är shoegaze/indie av ypperlig kvalitet. Gitarrer dränkta i effekter, skön sång och inget hymlande om vart influenserna hämtas ifrån, The Jesus and Mary Chain, Starflyer 59, Ride osv. Gillar du indie från 90-talet, men med modernt sound, då skall du genast kolla upp detta band.

Plats 8: Low lumens - Dawn/dusk

Low lumens gör någon sorts elektroakustisk sagomusik. Härliga dataspelsljud, digitala trummaskiner och cut-up rytmer blandas med fina orgelljud. Melodierna är mer åt post-rockhållet men soundet är mer electronica. Jag är stormförtjust i det här.

Plats 9: Midaircondo - IV

Den här svenska duon har hela tiden mixat jazz och electronica och i deras skapande så har improvisationen en stor plats, det gör att det är väldigt levande musik, trots att mycket av det är digitalt. Samplingar vävs ihop med liveinspelningar och skapar sköna vävar av ljud. Båda sångerskor har kraftfulla och personliga röster, men ofta med en del effekter pålagda. Läste att dom tyvärr har beslutat att lägga ner bandet, men man får vara glad åt de guldkorn dom har gett oss under de år dom har hållit på.

Plats 10: Björk - Vulnicura

Björk har återigen gjort ett väldigt vackert album, den här gången är det inte lika urflippat och konstlat som det bitvis var på förra skivan. Här är det lite mer som på Vespertine, det är smäktande vackra stråkar uppblandad med glitchiga electronicaljud. Den här skivan skall man helst lyssna på i hörlurar, alla ljud blir så mycket större och det är så många intressanta ljud som lätt försvinner om man bara har på skivan i bakgrunden, en skiva som kräver lite koncentration, men när man väl ger den uppmärksamhet och tid så får man valuta för det.

Årsbästalistan plats 1-5

Plats 1: Cult of Luna - Vertikal

Den här skivan är så storslagen så att det är svårt att bara beskriva den med ord, man skulle behöva kunna måla eller fota någon sorts aurafotografering av sitt huvud när man lyssnar på den. Jag har visserligen alltid gillat Cult of Luna och dom har låtit på rätt många olika sätt genom åren, men det här känns som det optimala! De grymma sludgeriffen, de maskinella rytmerna och de industriella ljuden från analogsyntharna skapar precis det mörka, hårda, dystopiska soundtrack som man vill ha. Dom lyckas också med det som många band i den här genren har svårt med, att variera sig. För många finns bara maxläget, men COL är fantastiska på att bygga crescendon, men även på att spela något soft utan att det behöver växa, ibland kan det bara få vara vackert och vemodigt. Som om det inte vore nog bra redan så är ju jag väldigt svag för konceptalbum och det är inte särskilt många som i dessa tider gör sådana. oftast skall man ha en hitlåt eller två och så fylla ut med lite annat, men det här är ett album där tanken är att man skall lyssna på hela, rakt igenom och händer det inte något akut i verkligheten så gör man det när man väl har satt igång skivan.

Plats 2: Deafheaven - Sunbather

Det är alltid roligt när man hör något som inte låter som något annat man har hört. Deafheaven blandar så olika saker som shoegaze, post-rock och black metal. Antar att "trve BM-fans" hatar det här och att man dessutom har ett rosa omslag, ser ut som popsnören och inte har särskilt onda texter gör ju knappast saken bättre, men för mig var det här sommarens stora hit! Spelades väldigt ofta under semestern. Man kan väl säga att det är trummor och sång från black-metal, samtidigt som gitarrerna spelar post-rock och shoegaze och på något mirakulöst sätt så lyckas dom få ihop det till en blandning som inte alls låter splittrad eller konstgjord, utan bara ny, fräsch och intressant.

Plats 3: Danny Paul Grody - Between two worlds

Nygammal bekantskap, lyssnade på den här skivan efter rekommendation, utan att veta att Danny paul Grody var medlem i Tarentel (som jag har lyssnat en hel del på) Nu spelar inte det så stor roll för det här låter inte alls som hans band. Det här är väldigt vacker fingerpicking ofta på 12-strängad gitarr, men naturligtvis med lite brusande synthar och sånt i bakgrunden. Instrumental folk/psych kanske? Väldigt bra är det. Något för er som gillar Jack Rose, James Blackshaw och Mountains t.ex.

Plats 4: INVSN - INVSN

När the Lost Patrol byte namn till Invasionen så spelade dom in en skiva som jag inte hade mycket till övers för. Sedan för två år sedan kom Arvegods, som lät väldigt annorlunda och så pass intressant att den kom med på min lista för 2011, nu har man förändrat stavningen och vidareutvecklat soundet från Arvegods och nu känns det som att man verkligen har hittat hem. Det är energisk post-punk i Joy Divisions fotspår, Dennis sjunger bättre än någonsin och på de flesta låtarna är det grymma gitarrslingor som man önska att man själv hade kommit på.

Plats 5: Mountains - Centralia

Mountains är ytterligare ett band (duo) som jag har upptäckt i år. Electro/akustisk experimentell musik skulle jag vilja kalla det dom gör. Det är vackert, soft och lågmält. De akustiska instrumenten backas upp av klickande, knastrande, swischande elektronik. Med mellan 10 och 20 minuter så förstår man ju att topplistorna inte är målet, men min topplista hamnar dom på i alla fall. En av de skivor som har snurrat mest i höst.