counter

torsdag 31 december 2015

Årets bästa skivor plats 1-5



Plats 1: Anna von Hausswolff - the miraculous

2012 så valde jag Ceremony till årets bästa skiva, då trodde jag inte att det skulle gå överträffa den skivan, det var bland det bästa jag hade hört, men nu är Anna här med en ny skiva och den är precis lika bra, kanske till och med lite bättre. Soundet är än mörkare och väldigt influerat av doom och drone. Framfört på en magnifik kyrkorgel ger det en tyngd som inte många kan mäta sig med. Även den här gången struntar hon i popradiomallarna och vågar göra långa låtar "come wander with me/ Deliverance" är nästan 11 minuter lång och hela tiden intressant. Personligen tycker jag också att den 10 minuter långa "the miraculous" är helt makalös, där utforskar hon orgelns olika ljud och det är väldigt spännande ljud hon får fram. Synd bara att den här låten lär vara svår att framföra live, det går liksom inte sampla fram dessa ljud som orgeln gör. Hela vägen så är det mörkt, vackert och med sådan kraft att det inte alls känns fel på något vis att den här skivan är nominerad till "årets metal" av tidningen Gaffa. En av Annas stora styrkor är att hon vågar sjunga på sitt eget vis, det är inte alltid som hon sjunger traditionellt vackert, men det är väldigt kraftfullt och levande. Arbetet med att välja ut skivor till min lista var svårt, men den här skivan visste jag hela tiden att den skulle ligga högst upp, det var liksom ingen tvekan, bättre än så här blir det nämligen inte!



Plats 2: Chelsea Wolfe - Abyss

Chelsea Wolfe gör Musik musik som är riktigt mörk och hård utan att vara metal. Det finns mycket influenser från metal, men det är lika mycket industri och också stora delar pop. Hon har väldigt starka melodier som med blytung produktion ger en upplevelse utöver det vanliga. Svärtan och tyngden finns också i hennes väldigt uttrycksfulla röst.





Plats 3 - Föllakzoid - III

Psykedelisk monoton kraut från Chile, kan det vara något? Ja, klart det kan. Dom fortsätter att tuffa på i samma stil som på förra skivan, massor av delay, synthar som inte riktigt jobbar i takt med delayet men det ger en mer levande känsla.





Plats 4: Sufjan Stevens - Carrie and Lowell

De senaste skivorna har Sufjan varit ute på utflykter i marker som jag inte riktigt har förstått mig på, så när jag såg att det var en ny skiva på gång så var det inte med något väldigt stort intresse. Men jag 
fick i alla fall en länk där man kunde lyssna, så jag tänkte att jag ger det väl en chans. Döm om min förvåning när den gamla lågmälda Sufjan från Seven Swans var tillbaka och det med besked! Det är en lågmäld, vacker och väldigt personlig skiva som han har gjort. Inte alls särskilt mycket av hans mer experimentella sidor utan enkelt, vackert och effektivt. Årets kanske vackraste folk/singer/songwriter-skiva.





Plats 5: Paper - We design the future

Punkig kraut eller kanske krautig punk? Oavsett vilket så är det ett grymt driv som paper bjuder på. Analoga synthar, gitarrer och trummor mal på monotont och hårt, men det finns även softare låtar på skivan. Men det är när dom mal på med sin monotona punkkraut som det är som bäst.









onsdag 30 december 2015

Årets bästa skivor plats 6-10






Plats 6: Nicole Sabouné - Miman

Nicole har tagit ett stort steg mot en betydligt mognare skiva. Här är det inte så mycket dansant och publikfriande, här är det mörkt, dystopiskt, monotont och med industriellt skrammel i bakgrunden. the Cure, Nick Cave och Sisters of mercy svävar i bakgrunden, men det finns även inslag av post-punk som Joy Division. På hennes första skiva kändes det ibland lite teatraliskt med hennes röst, men nu sjunger hon mer självsäkert och det känns verkligen som att det här är hennes skiva, inte något som en producent har fått henne att göra.




Plats 7: Ring them bells - No one´s dead, we´re just dressed in black

Ring them bells från Danmark gör inte något nytt, men det dom gör gör dom fruktansvärt bra! Det här är shoegaze/indie av ypperlig kvalitet. Gitarrer dränkta i effekter, skön sång och inget hymlande om vart influenserna hämtas ifrån, The Jesus and Mary Chain, Starflyer 59, Ride osv. Gillar du indie från 90-talet, men med modernt sound, då skall du genast kolla upp detta band.




Plats 8: Low lumens - Dawn/dusk

Low lumens gör någon sorts elektroakustisk sagomusik. Härliga dataspelsljud, digitala trummaskiner och cut-up rytmer blandas med fina orgelljud. Melodierna är mer åt post-rockhållet men soundet är mer electronica. Jag är stormförtjust i det här.




Plats 9: Midaircondo - IV

Den här svenska duon har hela tiden mixat jazz och electronica och i deras skapande så har improvisationen en stor plats, det gör att det är väldigt levande musik, trots att mycket av det är digitalt. Samplingar vävs ihop med liveinspelningar och skapar sköna vävar av ljud. Båda sångerskor har kraftfulla och personliga röster, men ofta med en del effekter pålagda. Läste att dom tyvärr har beslutat att lägga ner bandet, men man får vara glad åt de guldkorn dom har gett oss under de år dom har hållit på.




Plats 10: Björk - Vulnicura

Björk har återigen gjort ett väldigt vackert album, den här gången är det inte lika urflippat och konstlat som det bitvis var på förra skivan. Här är det lite mer som på Vespertine, det är smäktande vackra stråkar uppblandad med glitchiga electronicaljud. Den här skivan skall man helst lyssna på i hörlurar, alla ljud blir så mycket större och det är så många intressanta ljud som lätt försvinner om man bara har på skivan i bakgrunden, en skiva som kräver lite koncentration, men när man väl ger den uppmärksamhet och tid så får man valuta för det.









Årets bästa skivor plats 11-15



Plats 11: Deafheaven - New Bermuda

Deafheaven fortsätter att utforska och omforma den moderna black-metalscenen. Dom har inte bara gjort samma skiva igen, utan lyckats hålla sig i samma genre men ändå skapat något nytt. Snabba blastbeats, black-metalsång mixas med post-rocksgitarrer och shoegazesound, men här får lite mer vanliga metalriff också mer plats. Det känns även som att shoegazepartierna tar mer utrymme, för min del så tröttnar jag rätt snabbt på blastbeats så det är ingen nackdel.



Plats 12: Samling - Sen glömmer jag hur du ser ut

Samling fortsätter att bjuda på 70-talsinspirerad psych-pop/retrorock. Jag gillar soundet, melodierna, texterna. Pop på svenska är väl inte min starkaste gren, men Samling har jag gillat sen första gången jag hörde dom, och jag lyssnar faktiskt hellre på dom än på Dungen (även om dom också går hem i stugan)




Plats 13: White Hills - Walks for motorists

White hills gör monotone rock, influerade av tysk kraut, brittisk space-rock och säkert också av samtida andra rockband som gillar att köra samma riff länge. Vissa låtar innehåller också en hel del elektroniska prylar, trummaskiner, synthar osv vilket bara ger lite mer blandad lyssning. 



Plats 14: Uncle Acid - The night creeper

Den charmiga ostämda spontana doomrocken från första skivan är som bortblåst, men den har ersatts av tung välproducerad doomrock. Influenserna från Black Sabbath är inget dom försöker dölja, men varför skulle man dölja det?


Plats 15: Thåström - Den morronen

Thåström är som alltid bra, han hämtar influenser från industri och ambient och blandar upp det med tung rock. Hans mörka poetiska texter passar perfekt i den inramningen. Jag har ändå inte fastnat lika mycket för den här skivan som "beväpna dig med vingar". En del låtar känns som upprepningar av låtar från den skivan. Men det är fortfarande en av de bättre svenska skivorna och som liveartist är Thåström ganska oslagbar.







tisdag 29 december 2015

Årets bästa skivor plats 16-20


Plats 16: Williams shift - We were wanderers

Ibland känner jag att jag är färdig med post-rock och kan gå vidare till något annat, men så kommer det någon ljuvlig skiva, som kanske egentligen inte bjuder på något helt nytt, men den har något som fångar mig, det här är en skiva som jag blir glad av. Matt från Saxon Shore och Soporus har ju gjort mycket jag har gillat förut och nu lyckas han igen, den här gången är det dessutom ganska mycket sång på skivan. Sången är flerstämmig och ibland är det nästan lite hockeykörer!, beskrivningen låter hemsk, men det är väldigt fångande. Det är sommar, sol, kärlek och bara en allmänt skön känsla.  (men om man vill så finns en kassett att köpa med instrumentala versioner, det funkar lika bra, på bandcamp finns även en version med bara sång, men den är jag lite mer skeptisk till :-)
Men har man något intresse av post-rock i den lite lättare skolan alltså typ som the album leaf, mogwai, saxon shore mm så tycker jag definitivt att du skall kolla upp den.



Plats 17: Nattavaara Rocks - Ox choral

Med massor av reverb, loopar, gitarr, synthar osv skapar Nattavaara rocks sköna melankoliska melodier som man kan drömma sig bort i. Vissa partier låter post-rock som Sigur rós eller hammock, men ibland blir det lite mer drone också! Vissa låtar innehåller element som får mig att tänka på folkmusik. Rytmerna är stora och bombastiska med ett sound som närmast får mig att tänka på neofolk och dark ambient-bandens sound.



Plats 18: Plats 18:  Godspeed you black emperor - Asunder, sweet and other distress

Godspeed visar att deras återkomst inte bara var en engångsföreteelse, utan dom fortsätter att göra helgjutna album. Musiken har blivit hårdare, mörkare och mer droneinfluerad, inget som stör mig, men dom är inte lika unika som när dom först kom, två av låtarna är mer mörka ljudcollage än låtar, men det passar väl in på skivan. 



Plats 19: José González - Vesitges and Claws

José González är tillbaks efter ett uppehåll (eller i alla fall har det inte kommit någon ny skiva, han har nog spelat rätt mycket) Den här gången är det inte riktigt lika avskalat som på de första skivorna, men det är fortfarande ganska lågmält. De första skivorna var mer folk och nu har det dragit lite mer mot pop, men hans fantastiska gitarrspel och hans sköna röst tilltalar mig fortfarande. 




Plats 20: The revolutionary army of the infant Jesus - Beauty will save the world

Det är med skräckblandad förtjusning man lyssnar på en ny skiva från ett band som man älskade för typ 20 år sen, visst det kom några nya låtar för något år sen och det lät ok, men det var ändå spännande att lyssna, skulle dom lyckas motsvara mina förväntningar? eller har vi vuxit åt olika håll? Revolutionary army… rör sig i samma skola som Current 93 och Dead can dance. Nå hur låter det då? Jo, det hörs tydligt att det är samma band, det är väl inte riktigt lika spännande som gift of tears skivan (från 1987) men jag gillar det, dom har inte spårat ur och gör något helt annat. Fortfarande har percussion och en repetitiv bas stor plats i musiken och röstsamplingarna är lika fina som förut. 



söndag 20 december 2015

Årets bästa skivor, snart är listan här.

De senaste veckorna har jag jobbat på med att färdigställa min lista och som vanligt får man slita sitt hår. Vilka skall man ha med? Vilka är bra men inte bland de 20 bästa? Sen upptäcker man ju hela tiden fler skivor som har kommit och skivor från början av året som man hade glömt att dom kom i år. När jag började jobba med listan hade jag 44 skivor med, sen har det tillkommit typ 7 stycken som jag har tagit med och lyssnat på, det hann även dyka upp någon till som jag kände att jag inte kunde ta med helt enkelt för att jag inte hinner lyssna och göra en rättvis bedömning.

Nästa grej som är svår när det gäller att skriva om musik och väga skivor mot varandra är ju att olika skivor kan passa olika bra beroende på vilken dag det är, vilket humör, vilket sammanhang och så vidare, så därför skall inte placeringarna på listan tas på alldeles för stort allvar.

Det känns ju också hårt att behöva utelämna skivor som är riktigt bra, men jag har bestämt att min lista skall innehålla 20 skivor för att göra någon sorts begränsning, men några av skivorna som har varit med i mitt arbete och som inte kom med känner jag att jag ändå måste nämna, för det är fortfarande riktigt bra skivor som jag varmt kan rekommendera. Bland dessa kan jag nämna This gift is a curse - All hail the swinelord, Moloken - All is left to see, Refused - Freedom, Planetariet - Rymden, Monolord - Vaenir och Skraeckoedlan - Sagor, om det bara hade funnits fler siffror mellan ett och tjugo så hade dessa skivor också varit med.

/Krister

torsdag 26 november 2015

Äntligen uppdaterat!

Nu har jag äntligen uppdaterat distrosidorna. Lagt till massa nytt och försökt radera sådant som är slut. En del nyheter är nog typ från augusti, men har bara inte fått tummen ur. Väntar på ett till paket som förhoppningsvis kommer i morgon, fredag, men törs inte lova.

På lördag (28/11 kl 11-16) är det designmarknad på Hamnmagasinet, jag kommer att vara där och sälja, tar även med en låda med lite rea.

Kom gärna förbi!


söndag 17 maj 2015

Här har jag uppdaterat och lagt in lite nytt. Har även försökt gå igenom och rensa bort sådant som är slut. Men dubbelkolla ändå om det är något ni är intresserad av.

/Krister