Årets bästa skivor plats 16-20

Plats 16: Williams shift - We were wanderers

Ibland känner jag att jag är färdig med post-rock och kan gå vidare till något annat, men så kommer det någon ljuvlig skiva, som kanske egentligen inte bjuder på något helt nytt, men den har något som fångar mig, det här är en skiva som jag blir glad av. Matt från Saxon Shore och Soporus har ju gjort mycket jag har gillat förut och nu lyckas han igen, den här gången är det dessutom ganska mycket sång på skivan. Sången är flerstämmig och ibland är det nästan lite hockeykörer!, beskrivningen låter hemsk, men det är väldigt fångande. Det är sommar, sol, kärlek och bara en allmänt skön känsla.  (men om man vill så finns en kassett att köpa med instrumentala versioner, det funkar lika bra, på bandcamp finns även en version med bara sång, men den är jag lite mer skeptisk till :-)
Men har man något intresse av post-rock i den lite lättare skolan alltså typ som the album leaf, mogwai, saxon shore mm så tycker jag definitivt att du skall kolla upp den.

Plats 17: Nattavaara Rocks - Ox choral

Med massor av reverb, loopar, gitarr, synthar osv skapar Nattavaara rocks sköna melankoliska melodier som man kan drömma sig bort i. Vissa partier låter post-rock som Sigur rós eller hammock, men ibland blir det lite mer drone också! Vissa låtar innehåller element som får mig att tänka på folkmusik. Rytmerna är stora och bombastiska med ett sound som närmast får mig att tänka på neofolk och dark ambient-bandens sound.

Plats 18: Plats 18:  Godspeed you black emperor - Asunder, sweet and other distress

Godspeed visar att deras återkomst inte bara var en engångsföreteelse, utan dom fortsätter att göra helgjutna album. Musiken har blivit hårdare, mörkare och mer droneinfluerad, inget som stör mig, men dom är inte lika unika som när dom först kom, två av låtarna är mer mörka ljudcollage än låtar, men det passar väl in på skivan. 

Plats 19: José González - Vesitges and Claws

José González är tillbaks efter ett uppehåll (eller i alla fall har det inte kommit någon ny skiva, han har nog spelat rätt mycket) Den här gången är det inte riktigt lika avskalat som på de första skivorna, men det är fortfarande ganska lågmält. De första skivorna var mer folk och nu har det dragit lite mer mot pop, men hans fantastiska gitarrspel och hans sköna röst tilltalar mig fortfarande. 

Plats 20: The revolutionary army of the infant Jesus - Beauty will save the world

Det är med skräckblandad förtjusning man lyssnar på en ny skiva från ett band som man älskade för typ 20 år sen, visst det kom några nya låtar för något år sen och det lät ok, men det var ändå spännande att lyssna, skulle dom lyckas motsvara mina förväntningar? eller har vi vuxit åt olika håll? Revolutionary army… rör sig i samma skola som Current 93 och Dead can dance. Nå hur låter det då? Jo, det hörs tydligt att det är samma band, det är väl inte riktigt lika spännande som gift of tears skivan (från 1987) men jag gillar det, dom har inte spårat ur och gör något helt annat. Fortfarande har percussion och en repetitiv bas stor plats i musiken och röstsamplingarna är lika fina som förut.