2017 års bästa skivor, plats 1-5

                                              

 Som vanligt var det inget lätt jobb att välja ut vilka skivor som skulle vara med på listan, det har kommit väldigt mycket bra musik I år, och skulle jag gå igenom alla skivor igen nu så är det inte säkert att precis samma skivor hade kommit med. Men några av skivorna som inte kom med på min 20 i topp kan jag ändå nämna och det är fortfarande väldigt bra skivor, som t.ex. Chicagojazzen, Bad Nerve, Rome is not a town, Loney dear och Anjou. Sen finns det även en hel del skivor som är släppta men som jag av en eller annan anledning inte har hunnit lyssna på (men som jag ändå tror skulle vara inom mitt intresseområde) här kan jag nämna Säkert, Mattias Alkberg, Quicksand och Grails. Både Soporus och Low Lumens skulle jag nog ha haft med på min lista också om det inte vore för att jag själv hade varit med och släppt dem (släppt kassettversioner i sverige, men man kan ju inte ha med släpp som man själv har varit inblandad i, eller hur?) Men nu över till listan. Totalt uppdelad i fyra inlägg. Så kolla in hela vägen ner till plats 20. Gott nytt 2018!

As usual it was no easy job to choose the records on the list. Lots of great music came out this year and if I should listen through all the records again, i can´t guarantee that exactly the same records would be on top 20. Some of the records that didn´t make it to my list, but still is very good records is Chicagojazzen, Bad Nerve, Rome is not a town, Loney dear och Anjou.Ther is also lots of records that I for somereason didn´t had time to lisen to (but tht I think I would be interested in) to mention a few: Säkert, Mattias Alkberg, Quicksand och Grails. 

Both Soporus and Low Lumens could also have been on this list, but since I was involved in releasing them (Cassette versions in Sweden) I can´t add them to the list I can´t feature my own releases on my best record list, that wouldn´t be fair. But now over to the list, it´s split into four different posts. So check out all the way down to 20. Happy new2018!

  

                 Plats 1. Demen - Nektyr      (Kranky)

Hemlig svensk kvinna som har släppt en av årets bästa och mest intressanta skivor på amerikanska Kranky, mörker, svärta och reverb är de huvudsakliga ingredienserna i detta vackra Twin Peaks-doftande äventyr. Skulle kunna beskrivas som en dark ambient variant av Cocteau twins med Chelsea Wolfe på sång.

A very secret swedish woman released on of the more interesting albums on american Kranky, darkness, blackness and reverb is the most improtant ingridients in this beautiful Twin Peaks-inspired adventure. Could be described as a dark ambient version of Cocteau Twins with Chelsea Wolfe on
 vocals.

Plats 2.    Scanner - Fibolae            (Pomperipossa records)

Väldigt filmisk industri/ambient från denna rutinerade engelsman. Det här är precis så där som intressant experimentell musik skall vara, inte för svårt, men ändå tillräckligt fyllt med ljud och saker som händer, man behöver inte ens se någon film för att höra hur bra det här skulle passa in.

 

Very cinematic industrial/ambient from this skilled englishman. This is just like interesting experimental music should be, not t hard to listen to, but filled wit sounds and stuff thats happening, you don´t even have to watch a movie just to know how well this music would fit in.

 

Plats 3. Godspeed you black emperor – Luciferian towers    (Constellation)
Fortfarande det mest egensinniga och spännande bandet inom den instrumentala rocken, dom har kvar mörkret och intensiteten, genom att hypnotisera lyssnaren med repetitiva slingor och en enastående dynamik så lyckas dom fortsätta att göra intressanta skivor, känns inte alls trötta utan mer levande än på länge.

Still the most obstinate and exciting band within the instrumental rock, they still have the darkness and intensity, by hypnotizing the listener with repetitive tracks and great dynamics, they still can make real interesting records, they don´t feel tired at all, more alive than ever!

Plats 4.  High Plains - Cinderland       (Kranky)

Mitt favvo-ambient/minimalgeni Scott Morgan (Loscil) går här ihop med en klassiskt skolad cellist och skapar fruktansvärt vacker, lågmäld vemodig musik. Inget för partyt, men väl som soundtrack till regniga höstkvällar

My favorite ambient/minimal-genius Scott Morgan (Loscil) is cooperating with a classical cellist and they create extremely beautiful, mellow, gloomy music. This is not for the party, but as soundtrack to rainy autumn nights.

Plats 5. Ride - Weather diaries     (Wichita/PIAS)

Det är uppenbart att 90-talet är tillbaks och det är bättre än någonsin, glimrande shoegaze med väldigt tydliga hintar till the cure, framförallt i gitarrslingorna, jag tycker det här är mycket bättre än det sista dom gjorde innan dom la ner.

It´s obvious hat the 90´s are back, and it´s better than ever. This is shimmering shoegaze with distinct cure influences, especially in the guitar trails. I think this is much better than the last record they did before they disbanded in the 90´s.

Årets bästa skivor plats 16-20

Plats 16: Williams shift - We were wanderers

Ibland känner jag att jag är färdig med post-rock och kan gå vidare till något annat, men så kommer det någon ljuvlig skiva, som kanske egentligen inte bjuder på något helt nytt, men den har något som fångar mig, det här är en skiva som jag blir glad av. Matt från Saxon Shore och Soporus har ju gjort mycket jag har gillat förut och nu lyckas han igen, den här gången är det dessutom ganska mycket sång på skivan. Sången är flerstämmig och ibland är det nästan lite hockeykörer!, beskrivningen låter hemsk, men det är väldigt fångande. Det är sommar, sol, kärlek och bara en allmänt skön känsla.  (men om man vill så finns en kassett att köpa med instrumentala versioner, det funkar lika bra, på bandcamp finns även en version med bara sång, men den är jag lite mer skeptisk till :-)
Men har man något intresse av post-rock i den lite lättare skolan alltså typ som the album leaf, mogwai, saxon shore mm så tycker jag definitivt att du skall kolla upp den.

Plats 17: Nattavaara Rocks - Ox choral

Med massor av reverb, loopar, gitarr, synthar osv skapar Nattavaara rocks sköna melankoliska melodier som man kan drömma sig bort i. Vissa partier låter post-rock som Sigur rós eller hammock, men ibland blir det lite mer drone också! Vissa låtar innehåller element som får mig att tänka på folkmusik. Rytmerna är stora och bombastiska med ett sound som närmast får mig att tänka på neofolk och dark ambient-bandens sound.

Plats 18: Plats 18:  Godspeed you black emperor - Asunder, sweet and other distress

Godspeed visar att deras återkomst inte bara var en engångsföreteelse, utan dom fortsätter att göra helgjutna album. Musiken har blivit hårdare, mörkare och mer droneinfluerad, inget som stör mig, men dom är inte lika unika som när dom först kom, två av låtarna är mer mörka ljudcollage än låtar, men det passar väl in på skivan. 

Plats 19: José González - Vesitges and Claws

José González är tillbaks efter ett uppehåll (eller i alla fall har det inte kommit någon ny skiva, han har nog spelat rätt mycket) Den här gången är det inte riktigt lika avskalat som på de första skivorna, men det är fortfarande ganska lågmält. De första skivorna var mer folk och nu har det dragit lite mer mot pop, men hans fantastiska gitarrspel och hans sköna röst tilltalar mig fortfarande. 

Plats 20: The revolutionary army of the infant Jesus - Beauty will save the world

Det är med skräckblandad förtjusning man lyssnar på en ny skiva från ett band som man älskade för typ 20 år sen, visst det kom några nya låtar för något år sen och det lät ok, men det var ändå spännande att lyssna, skulle dom lyckas motsvara mina förväntningar? eller har vi vuxit åt olika håll? Revolutionary army… rör sig i samma skola som Current 93 och Dead can dance. Nå hur låter det då? Jo, det hörs tydligt att det är samma band, det är väl inte riktigt lika spännande som gift of tears skivan (från 1987) men jag gillar det, dom har inte spårat ur och gör något helt annat. Fortfarande har percussion och en repetitiv bas stor plats i musiken och röstsamplingarna är lika fina som förut. 

'Allelujah!

Jag törs andas ut! Den nya Godspeed you! black emperor-skivan är bra. Det känns så fantastiskt skönt. Det hade varit jobbigt om man bara hade känt att det här var inget för mig. Troligtvis kommer det inte att bli samma sak ändå som mede lift your skinny fists... När jag hörde den hade jag aldrig hört något liknande tidigare och jag var helt såld. Nu har det gått 12 år sen den släpptes (och 11 år sen jag såg Godspeed live) och mycket musik som har följt i deras fotspår har passerat mina öron. Den nya skivan påminner nog en hel del om det dom har gjort tidigare, men det känns ändå inte som att dom bara trött har dragit igenom lite gammalt material för att få till en ny skiva. Det episka, filmiska finns där, det monotona, de fantastiska crescendona, allt finns där. Skivan består av fyra låta, två på ca 20 minuter styck och två på ca 6 minuter. Det känns som att krutet har lagts på 20-minuterslåtarna och de kortare passagerna är mer just som passager. Första låten "Mladic" börjar med lite röstsamplingar, ljud mm, för att sedan sakta byggas upp till ett monotont fuzzdränkt rockmonster. Mellanösterninfluerade riff förekommer också, vilket enbart är en fördel. Den andra långa låten "We drift like worried fire" är en monoton rocklåt i udda taktart (i alla fall första halvan) Älskar när man törs hänga kvar länge vid samma riff och bara förändra det med dynamikens hjälp. Nu väntar jag bara på att vinylen skall dyka upp så man får lyssna på riktigt och titta på layouten, allt constellation släpper brukar ju vara fint.

/Krister

Soundtrack till det här inlägget: Godspeed you! black emperor - 'Allelujah, don´t bend, Ascend!

I morgon släpps den, en av årets mest efterlängtade plattor. Godspeed You Black Emperor! - 
'Allelujah! Don´t bend! Ascend! Det är nästan så att jag inte törs lyssna. Har kanske för stora förväntningar. Lyssnade på lift your skinny fists... nu i kväll och inget kan väl komma upp i den klassen? Vinyler och nån cd är beställda till distrot, vet dock inte när jag får dom, men är lovad mp3filer imorgon (i väntan på vinyler) så jag återkommer väl med hur det låter.

Passar på att njuta av Monos nya "for my parents" några dagar till.

/Krister

Soundtrack till det här inlägget: The Warlocks - Phoenix

Kloning? Varför inte?

Helgen som gick är en sån där helg när det hade varit bra att kunna klona sig själv och befinna sig på flera platser samtidigt. Om jag hade kunnat det så skulle jag ha varit i Stockholm på Art´s Birthday och lyssnat och sett på Lustmord, jag skulle dessutom ha följt med brorsan till Paris och lyssnat på Godspeed You Black Emperor!, dessutom hade jag väl varit hemma och skottat snö, storhandlat, tagit hand om helggnälliga barn och en sjuk sambo. Nu var det bara en av dessa grejer som gick genomföra, men man får vara nöjd med det lilla i livet.
I alla fall så finns tydligen Lustmords konsert att lyssna på här. Har inte hunnit göra det men skall försöka imorgon. Robban, som var där, har lovat att skriva en recension, så jag lägger upp den så fort han har haft tid att skriva. Försökte övertala brorsan att skriva nåt om Godspeed också, men lyckades bara få till ett löfte om att fundera på saken, så vi får väl se. Kan ju som en teaser berätta att dom spelade 9 låtar och höll på 2 1/2 timme (vilket ger ett snitt på drygt 16 minuter per låt)

/Krister

Soundtrack: Breach - it´s me god

här har jag lånat bilden

Stress?

Har nu gått snart en vecka sen mitt förra inlägg. Enligt många bloggexperter så är det rena rama döden för en blogg. Må så vara, men har man jobb, barn, villa, några meter snö och dessutom en tokförkyld sambo, så är det inte helt tvärenkelt att hinna med att skriva nåt. Dessutom la jag ner så mycket tid på min årsbästalista så jag blev lite övermättad ett tag. Men när min blogg blir lika stor som underbara Clara eller blondinbella och sånna, så att jag också kan leva på enbart bloggandet, då lovar jag att det skall bli minst tre inlägg om dagen!

Ibland är det dessutom så skönt att lyssna på en bra skiva utan att ens tänka på att man skall skriva om den, utan bara lyssna för sakens egen skull. Skrev recensioner för en tidning ett tag, men slutade just av den anledningen. Helt plötsligt kändes det som ett tvång att lyssna på vissa skivor. (även där var det så att jag inte fick betalt, skulle man få det så kanske tvånget inte skulle vara så svårt att stå ut med)
Nog sagt om det nu, hoppas fortfarande att Umeå open skall släppa lite mer artister och nåt som jag vill se, (drömmen om Mogwai är nog däremot krossad, en snabb titt på deras egen hemsida dödade allt hopp, spelningar i andra städer varenda dag i närheten av Umeå open)

Lillebror sticker till Paris nästa helg för att se Godspeed You Black Emperor!, inte alls dumt. Jag såg dom i Göteborg 2001(eller kanske 2002, minns inte helt säkert) och det är fortfarande en av mina bästa spelningar. Jag har i alla fall köpt biljett till det här, skall bli spännande.

Nej nu är det dags att ta hand om disken som fick ligga medan jag spelade Wii med 4-åringen.

/Krister

Soundtrack: As I Lay Dying - A Long March

Roliga musiknyheter!

Har varit i Stockholm i helgen och sett efterklang. (recension kommer senare idag), men först vill jag bara nämna två roliga saker. Först, i fredags så fick Khoma bästa möjliga betyg i expressen Läs recensionen här. Kul! Har inte hört skivan än men hoppas att den är så bra som det verkar. Hörde ju en del av det nya materialet live på Umeå open, men det blir intressant att sätta sig in i det mer på riktigt när skivan släpps.

Den andra nyheten är nästan för bra för att vara sann. Efter ett uppehåll på snart 10 år så har Godspeed you black emperor! beslutat att åter börja spela live och under hösten/vintern skall dom ut och turnera. Har bara lyckats hitta uppgifter om en bekräftad europaspelning än (all tomorrows parties, "nightmare before christmas")i england 3-5 december, där kommer GYBE! att vara nån sorts "curators" som väljer ut en stor del av övriga band som spelar"
Läs mer här. I vanlig ordning har GYBE! även skrivit nåt sorts statement Hoppas på en spelning i norden i alla fall, jag kommer att förlja det här med stort intresse!

Skivor som förändrade världen (del 1)

Under den här rubriken så kommer jag att berätta om skivor som har förändrat min värld. Det kan handla om den första skivan jag lyssnade på inom en viss genre, eller bara nån skiva som har betytt mycket på andra sätt. Skivorna här kommer att väljas ut, helt utan kronologisk ordning, utan hänsyn till egentlig musikalisk kvalitet, utan enbart baseras på mina egna högst subjektiva omdömen om dessa skivor. Vissa har naturligtvis nötts hårt av tidens tand, men det är ointressant just här och just nu.

Den första skivan jag tänker berätta om är Godspeed You Black Emperor ! - Lift Your Skinny Fists Like Antennas To Heaven (Släppt 2000 av Kranky)

Lyssnade först på den här skivan hos Ben, Jan, Sarah m.fl. i deras kollektiv i Köpenhamn. Förstod att det var nåt stort, men ändå inte riktigt hur stort. Sån här musik bör man helst vara ensam när man lyssnar på, helst sitta bekvämt, allra helst med hörlurar och nåt varmt att dricka. När skivan sedan hade inhandlats så blev det många långa kvällar med lyssnande. Hade faktiskt aldrig hört nåt liknande. Det här hade allt, mystiska ljud och röstsamplingar, som i darkambient och industri, helt makalösa gitarrcrescendon, ett mörker, svärta och ett tryck som är väldigt få hårdrocksband förunnat. Som om inte det vore nog så är det även änglalikt vackert, stråkar, gitarrplock, allt. En dubbel cd med 4 låtar, låtarna snittar ca 20 minuter var, så det hinner hända en del i varje låt. Inget man bara snabblyssnar igenom. Även layoutmässigt var Godspeed och Constellation banden nåt nytt. Alltid pappomslag, mycket konstnärligt, screentryckt, miljömedvetet, spännande. Jag var helt fångad och det mesta i den tidiga constellation katalogen finns i samlingen. Men inget annat band kom upp i samma klass som Godspeed. (den skivan som är närmast är nog A Silver Mt Zion - He has left us alone....)