Hade tänkte skriva nåt riktigt långt och konstruktivt om allt som har hänt idag, men hjärnan går på lågvarv. Får återkomma en annan dag.
Trött för att helgen var alldeles för intensiv, trött efter en lång aktiv dag, trött på att Israel än en gång använder övervåld, trött på att folk från alla sidor skall använda våld överhuvud taget, tröt på MUF-ordförande som gillar Israeliska mord, trött, trött, trött!
Skall nog gå och sova och hoppas att världen är lite bättre imorgon.
(lyssnar nu på cities last broadcast)
måndag 31 maj 2010
fredag 28 maj 2010
Fredagsfynd på Garageland!
Så hade då Garageland i Umeå sin årliga "halva priset på allt" REA! Hur dom lyckas få det att gå ihop är obegripligt, skulle det bara gälla second hand skivorna så hade jag förstått det, men det gäller på allt. Det är ju bara att tacka och ta emot och hoppas att dom vet vad dom gör, så dom inte blir tvungna att slå igen.
Var där ganska precis 12, när dom skulle öppna och det var vi ganska många som var. Hysteriskt flackande med blickarna, både i backen man själv bläddrade i samt alla andra backar inom synhåll. Tänkte titta på lite cd-boxar som låg på disken (typ 2 högar med 15-20 boxar i varje) snabbt hördes en röst, Nej! det där är mina. Ok, nån som skall starta egen butik? göra sig en rejäl hacka på tradera? eller bara nån som har mer pengar och mer fritid?
Hursomhelst, hann i alla fall kapa till mig några gobitar innan det var dags att återvända till jobbet. Hann dock inte kolla alls på cd-avdelningen, så jag får väl se om jag hinner in en sväng imorgon (Rean fortsätter även lördag 29/5)
Vad blev det då?
Bara nypressad vinyl. Cluster-II, Pearls before swine- Balaklava och One nation underground samt Neu-75, så man kan säga att det blev Kraut och Psych för hela slanten. (men ändå billigare än vad en enda av dessa skivor kostar i orginalpressning)
Var där ganska precis 12, när dom skulle öppna och det var vi ganska många som var. Hysteriskt flackande med blickarna, både i backen man själv bläddrade i samt alla andra backar inom synhåll. Tänkte titta på lite cd-boxar som låg på disken (typ 2 högar med 15-20 boxar i varje) snabbt hördes en röst, Nej! det där är mina. Ok, nån som skall starta egen butik? göra sig en rejäl hacka på tradera? eller bara nån som har mer pengar och mer fritid?
Hursomhelst, hann i alla fall kapa till mig några gobitar innan det var dags att återvända till jobbet. Hann dock inte kolla alls på cd-avdelningen, så jag får väl se om jag hinner in en sväng imorgon (Rean fortsätter även lördag 29/5)
Vad blev det då?
Bara nypressad vinyl. Cluster-II, Pearls before swine- Balaklava och One nation underground samt Neu-75, så man kan säga att det blev Kraut och Psych för hela slanten. (men ändå billigare än vad en enda av dessa skivor kostar i orginalpressning)
Etiketter:
Cluster,
Garageland,
Kraut,
Neu,
Pearls Before Swine,
Psych,
vinyl
torsdag 27 maj 2010
Äntligen! Vinyler!
Har hämtat en bunt Molokenvinyler idag. De gröna färgade vinylerna är grymt snygga. Omslaget är väldigt fint, tjocka kartonginlays, fint, fint, fint. Har suttit ikväll och lagt i inlaykorten och downloadkoderna, så ni som köper skivan kommer att kunna ladda ner den och ta med den i er bärbara lyssningsutrustning.
I övrigt lyssnar jag på White Rainbow och följer hetsjakten på Christoffer. Läsförståelse verkar inte vara nåt starkt ämne för de flesta som kommenterar artiklar på olika tidningars hemsidor, antar att många bara läser andra kommentarer och sedan kommenterar utifrån det.
I övrigt lyssnar jag på White Rainbow och följer hetsjakten på Christoffer. Läsförståelse verkar inte vara nåt starkt ämne för de flesta som kommenterar artiklar på olika tidningars hemsidor, antar att många bara läser andra kommentarer och sedan kommenterar utifrån det.
onsdag 26 maj 2010
lite musiktips
Har flera inlägg på gång, men tiden har inte riktigt räckt till i veckan, för att skriva någorlunda rättvist måste man hinna lyssna på en del grejer också, men det kommer.
Här kommer bara några snabba tips.
Föst, Damien Jurado har gjort en hyllnig till Dio, du kan höra den här Han har även släppt ny skiva "saint bartlett" släpptes igår, samt en skiva med ett band (Hoquaim), bestående av Damien och hans bror Drake, har för avsikt att recensera båda dessa skivor inom kort
Ett fantastiskt band som är värt massa lyssningar är Autistic Daughters. Visserligen inte supernytt, senaste skivan, Uneasy flowers, kom 2008, men den är grym, har lyssnat en hel del på den de senaste dagarna. Lite svår att beskriva, men det är experimentellt utan att vara konstigt, ganska mycket akustiskt, tänker lite på the microphones ibland, men det bästa är att ni går in och lyssnar själva!
Har även dronat igenom Ulaan Kohls nya skiva (III) som vanligt är allt som Stephen R.Smith gör bara skönt och bra. Han är inte lite produktiv (släpper skivor om vartannat, ibland i eget namn, men även som Ulaan Kohl, Thuja och Hala Strana, för att nämna de viktigaste)
Efter att ha fegat lite missade jag en ebayauktion ikväll, surt, men det kanske går fler tåg (dock inte så många, grå vinyl av Jesu infinity finns bara i 400 ex, så det lär kunna ta ett tag till nästa :-()
Annars ser jag mest fram mot helgen, lite loppis (vinyljakt) samt designmarknad och loppis på söndag, där kommer jag även att ha med distrot och sälja skivor, b.la. Moloken "our astral circle" vinylerna, hämtar upp dom i morgon! Vi ses då!
/Krister
(p.s. har ingen relation alls till slipknot, så därför väljer jag att inte skriva något om basistens död)
Här kommer bara några snabba tips.
Föst, Damien Jurado har gjort en hyllnig till Dio, du kan höra den här Han har även släppt ny skiva "saint bartlett" släpptes igår, samt en skiva med ett band (Hoquaim), bestående av Damien och hans bror Drake, har för avsikt att recensera båda dessa skivor inom kort
Ett fantastiskt band som är värt massa lyssningar är Autistic Daughters. Visserligen inte supernytt, senaste skivan, Uneasy flowers, kom 2008, men den är grym, har lyssnat en hel del på den de senaste dagarna. Lite svår att beskriva, men det är experimentellt utan att vara konstigt, ganska mycket akustiskt, tänker lite på the microphones ibland, men det bästa är att ni går in och lyssnar själva!
Har även dronat igenom Ulaan Kohls nya skiva (III) som vanligt är allt som Stephen R.Smith gör bara skönt och bra. Han är inte lite produktiv (släpper skivor om vartannat, ibland i eget namn, men även som Ulaan Kohl, Thuja och Hala Strana, för att nämna de viktigaste)
Efter att ha fegat lite missade jag en ebayauktion ikväll, surt, men det kanske går fler tåg (dock inte så många, grå vinyl av Jesu infinity finns bara i 400 ex, så det lär kunna ta ett tag till nästa :-()
Annars ser jag mest fram mot helgen, lite loppis (vinyljakt) samt designmarknad och loppis på söndag, där kommer jag även att ha med distrot och sälja skivor, b.la. Moloken "our astral circle" vinylerna, hämtar upp dom i morgon! Vi ses då!
/Krister
(p.s. har ingen relation alls till slipknot, så därför väljer jag att inte skriva något om basistens död)
Etiketter:
Autistic Daughters,
Damien Jurado,
Slipknot,
Ulaan Kohl
tisdag 25 maj 2010
Rep, Moloken och Godflesh
Spenderade stora delar av kvällen i replokalen.Vi var bättre än någonsin! (nu skall vi bara övertyga resten av världen om det också, så se till att ge oss en spelning!)
På väg hem började det regna och i stereon lyssnade jag på Godflesh "selfless" från 94, jag slås av hur bra många av låtarna fortfarande är. Kompromisslöst monotont mangel är nåt han är duktig på, käre Justin K. Broadrick
Molokenvinylerna finns nu i Umeå, skall bara träffa dom för att få mina ex, kommer att ha med mig på söndag på hamnmagasinet.
Designmarknad 11-15, jag säljer skivor,Ylva säljer coola dockor, betongprylar och textiltryck mm, sen är det en massa andra pysslare och kreatörer som ställer ut, även loppis och fika.
På väg hem började det regna och i stereon lyssnade jag på Godflesh "selfless" från 94, jag slås av hur bra många av låtarna fortfarande är. Kompromisslöst monotont mangel är nåt han är duktig på, käre Justin K. Broadrick
Molokenvinylerna finns nu i Umeå, skall bara träffa dom för att få mina ex, kommer att ha med mig på söndag på hamnmagasinet.
Designmarknad 11-15, jag säljer skivor,Ylva säljer coola dockor, betongprylar och textiltryck mm, sen är det en massa andra pysslare och kreatörer som ställer ut, även loppis och fika.
Etiketter:
designmarknad,
Godflesh,
hamnmagasinet,
Moloken,
words unspoken
söndag 23 maj 2010
En lördag i två delar
Del ett är lite betraktelser från en familjeutflykt till Lycksele.
Sambons fackförbund (Kommunal) fyllde 100år, medlemmar med familjer fick åka billigt på en heldagsutflykt till djurparken. Massor av folk och fint väder. Stort antal tält där barnen fick svarta och röda ballonger, gratis godis, saft, popcorn, åkbiljett på lyckoland osv. För vuxna fanns det massa fyndiga kort om hur det är att arbeta inom kommunals områden nuförtiden, informationsfoldrar, osthyvel (med texten nu är det dags att stoppa nerhyvlingen av välfärdssamhället) knappar med "jag vill ha regeringsbyte" osv. Ganska kul och trevligt, regnet håller sig faktiskt borta tills vi håller på att lägga in väskorna i bussen. Det enda som fattades var lite kampsång, tänk att ha Billy Bragg på scenen och lite allsång till den här låten. Efter att ha sett nyheterna i veckan, efter Mc Donalds dokumentären, där man intervjuade massa ungdomar och de flesta var inte med i facket och många visste inte vad facket stod för, så känner man bara att nu är det dags att unga får veta vad facken har gjort och gör. Centerns ungdomsförbund har nån ny äckligt låg kampanj (fuck facket 4-ever) det säger en del om deras intelligens. Nej, skönt att se och höra så många som är trötta på regeringens "gynna rika" politik. Nu får det vara nog!
Del 2 av det här inlägget utspelar sig på kvällen, när jag har kommit hem. I Umeå är det kulturnatta (och det har även varit arrangemang hela dagen) Jag gör ett kort besök som börjar med Two White Horses konsert i Umeå stads kyrka. Two White Horses består av syskonen Jacob och Lovisa Nyström. Jag har under väldigt lång tid följt Jacobs olika musikaliska projekt med stortintresse. (dvs ända från D´mark tree, oddments, crev osv och via Isolation Years) Hittills har jag dock inte fastnat riktigt för hästarna, men igår gjorde dom en väldigt bra spelning. Särskilt från början och när de spelade två låtar som "inte platsade" på skivan. Magisk folkinspirerad singer/songwriterpop som andades sent 60-tal. Körde även en deportees låt och en Isolation Yearslåt i fina annorlunda tolkningar.
Tyvärr så lyckades jag inte ta några bra artistbilder från kulturnatta, men tog massor av bilder i kategorin "norrländsk sommarnatt, vackert ljus"
I övrigt såg inte jag nåt intressant på kulturnatta. Wolfman Jack spelade gubbrock med Claes Yngström, massa coverband och KF kretsen har som vanligt lyckats boka nåt halvmysko synth/metal crossover band till stora scenen. Det jag såg igår var nåt riktigt töntigt med en sångare som sjöng falskt (men även när han prickade tonerna så var det dåligt) På väg tillbaks till bilen passerade jag döbelns park och hoppades få se nåt schyst deathmetalband, men där var det precis omriggningspaus så det blev inget. Tog lite fler "natthimmelsbilder" och sen åkte jag hem, med God is an astronaut på rätt hög volym. Kulturnatta är folkligt och trevligt, men de riktigt intressanta programpunktenra är få.
Sambons fackförbund (Kommunal) fyllde 100år, medlemmar med familjer fick åka billigt på en heldagsutflykt till djurparken. Massor av folk och fint väder. Stort antal tält där barnen fick svarta och röda ballonger, gratis godis, saft, popcorn, åkbiljett på lyckoland osv. För vuxna fanns det massa fyndiga kort om hur det är att arbeta inom kommunals områden nuförtiden, informationsfoldrar, osthyvel (med texten nu är det dags att stoppa nerhyvlingen av välfärdssamhället) knappar med "jag vill ha regeringsbyte" osv. Ganska kul och trevligt, regnet håller sig faktiskt borta tills vi håller på att lägga in väskorna i bussen. Det enda som fattades var lite kampsång, tänk att ha Billy Bragg på scenen och lite allsång till den här låten. Efter att ha sett nyheterna i veckan, efter Mc Donalds dokumentären, där man intervjuade massa ungdomar och de flesta var inte med i facket och många visste inte vad facket stod för, så känner man bara att nu är det dags att unga får veta vad facken har gjort och gör. Centerns ungdomsförbund har nån ny äckligt låg kampanj (fuck facket 4-ever) det säger en del om deras intelligens. Nej, skönt att se och höra så många som är trötta på regeringens "gynna rika" politik. Nu får det vara nog!
Del 2 av det här inlägget utspelar sig på kvällen, när jag har kommit hem. I Umeå är det kulturnatta (och det har även varit arrangemang hela dagen) Jag gör ett kort besök som börjar med Two White Horses konsert i Umeå stads kyrka. Two White Horses består av syskonen Jacob och Lovisa Nyström. Jag har under väldigt lång tid följt Jacobs olika musikaliska projekt med stortintresse. (dvs ända från D´mark tree, oddments, crev osv och via Isolation Years) Hittills har jag dock inte fastnat riktigt för hästarna, men igår gjorde dom en väldigt bra spelning. Särskilt från början och när de spelade två låtar som "inte platsade" på skivan. Magisk folkinspirerad singer/songwriterpop som andades sent 60-tal. Körde även en deportees låt och en Isolation Yearslåt i fina annorlunda tolkningar.
Tyvärr så lyckades jag inte ta några bra artistbilder från kulturnatta, men tog massor av bilder i kategorin "norrländsk sommarnatt, vackert ljus"
I övrigt såg inte jag nåt intressant på kulturnatta. Wolfman Jack spelade gubbrock med Claes Yngström, massa coverband och KF kretsen har som vanligt lyckats boka nåt halvmysko synth/metal crossover band till stora scenen. Det jag såg igår var nåt riktigt töntigt med en sångare som sjöng falskt (men även när han prickade tonerna så var det dåligt) På väg tillbaks till bilen passerade jag döbelns park och hoppades få se nåt schyst deathmetalband, men där var det precis omriggningspaus så det blev inget. Tog lite fler "natthimmelsbilder" och sen åkte jag hem, med God is an astronaut på rätt hög volym. Kulturnatta är folkligt och trevligt, men de riktigt intressanta programpunktenra är få.
Etiketter:
billy bragg,
Kulturnatta,
lycksele djurpark,
politik,
two white horses
torsdag 20 maj 2010
Psykedelisk rock, trälim och en egyptisk gudinna
Köpte Hawkwind - Hall of the mountain grill på vinyl idag. Fint skick och bra psykrock! Tror inte det är så många av dom tidiga Hawkwind som saknas i samlingen nu.
Nu var den här i riktigt fint skick, men jag har säkert nån skitig skiva som man kan testa det här på. Visserligen vet jag inte om det är vare sig särskilt billigt eller miljövänligt och framförallt så tar det nog väldigt lång tid om man har många skivor att rengöra, men det verkar ju bli bra resultat.
Den egyptiska gudinnan då?
Jo, ett av världens bästa band, ISIS har kastat in handduken. I korthet kan man väl säga att dom hade bestämt redan när bandet startade (för 13 år sen) att man skulle lägga av innan man börja göra saker på rutin och blev en blek kopia av sig själva. Dom hade inte mer att ge som band och därför lägger dom ner. Ett klokt beslut, men visst kommer man att sakna dom. (typiskt att jag inte åkte och såg dom i Stockholm sist dom var där) Klassiska skivor som Oceanic och Panopticon lär dock leva länge. Det verkar som dom gör en sista turné och även en sista ep. Ni som vill läsa hela bandets meddelande kan göra det här
/Krister (lyssnar nu på Hapshash and the couloured coat feauturing the human host and the heavy metal kids (inte världens kortaste bandnamn)
Nu var den här i riktigt fint skick, men jag har säkert nån skitig skiva som man kan testa det här på. Visserligen vet jag inte om det är vare sig särskilt billigt eller miljövänligt och framförallt så tar det nog väldigt lång tid om man har många skivor att rengöra, men det verkar ju bli bra resultat.
Den egyptiska gudinnan då?
Jo, ett av världens bästa band, ISIS har kastat in handduken. I korthet kan man väl säga att dom hade bestämt redan när bandet startade (för 13 år sen) att man skulle lägga av innan man börja göra saker på rutin och blev en blek kopia av sig själva. Dom hade inte mer att ge som band och därför lägger dom ner. Ett klokt beslut, men visst kommer man att sakna dom. (typiskt att jag inte åkte och såg dom i Stockholm sist dom var där) Klassiska skivor som Oceanic och Panopticon lär dock leva länge. Det verkar som dom gör en sista turné och även en sista ep. Ni som vill läsa hela bandets meddelande kan göra det här
/Krister (lyssnar nu på Hapshash and the couloured coat feauturing the human host and the heavy metal kids (inte världens kortaste bandnamn)
Etiketter:
Hawkwind,
ISIS,
Psykedelisk rock,
vinyl
onsdag 19 maj 2010
Moloken uppdatering om vinylen!
tisdag 18 maj 2010
RUT, ROT, RYT!
Valår och mer löften än vanligt från båda håll, mer smutskastning, mer ytligt personfixerat fördummande.
Sittande regeringen har fört en hård kamp mot bidragsberoende (i bokstavlig mening, mot de som är beroende av bidrag) Istället har man använt pengar som dessa behövande har behövt för ett drägligt liv, till att folk som är friska, har jobb, bostad mm kan få lite guldkant på tillvaron. Avdrag kallas det, men egentligen är ju ROT och RUT också bidrag, bidrag till dem som redan har det så gott att man kan välja att renovera huset eller stugan, eller som anser sig ha råd att anlite städhjälp eller gräsklippningshjälp.
Visst, det har förekommit fusk, inom alla grupper, skillnaden är att när en lågutbildad ensamstående mamma med tre barn trixar med tillfällig föräldrapenning så gör hon det för att kunna ge sina barn mat, eller kläder, knappast till nån lyx, det är inte rätt, men förståeligt. Inom borgargrupperna så är ju annars skattefiffel och skatteplanering nåt det skryts om, att skriva över privat konsumtion på firman för att få göra avdrag, att placera pengar utomlands eller skriva över tillgångar på barnen, kanske inte olagligt, men visst är det en form av fusk. Framförallt så är orsaken enbart att man inte vill dela med sig, man vill ha mer själv!
Som jag ser det finns det bara två skäl att rösta borgerligt, antingen så förstår man inte orsak/verkan av sina beslut (därför att man saknar kontakt med annan verklighet än sin egen, man känner inga som drabbas av nedskärningarna, inga som behöver vända på varje krona för att få det att gå ihop, som aldrig kan åka på semester, inte ens inom landet osv) Det andra skälet är att man är egoistisk, att man helt enkelt bortser från orättvisor och resonerar "det här är bra för mig, alltså är det bra"
Oupplysta eller egoister alltså! Inget av dem är kanske något borgare vill stoltsera med så därför gapar dom på om individens rätt, om "människors rätt till arbete" (men inget om människors rätt att hinna med nåt annat i livet, det är bara förunnat dom som har råkat födas med rika föräldrar) Om orättvisa skatter, om hög bensinskatt (men inget alternativ till hur vi skall lösa klimatkrisen, bara blunda och fortsätta som inget har hänt är inte särskilt långsiktigt)
Så ett litet RYT! från mig, det lär kunna komma mer. För er som läser den här bloggen för att jag skriver om musik, här kommer det, lyssnade precis på Kongh - "shadows of the shapeless" och James Blackshaw - "Lost prayers and motionless dances"
Ser fram emot nya skivor från Damien Jurado och Wovenhand (Wovenhand spelar för övrigt i Göteborg 25/5 och Stockholm 28/5, gå dit ni som har möjlighet, missa inte heller Dinosuar jr och Built to spill i Stockholm ons den 26/5, jag missar ju båda dessa + mycket mer, men det får gå ändå :-)
Fotnot: Bilden visar en vägg där ROT-avdrag skulle kunna nyttjas, (på någon utförsäkrads bekostnad)
Sittande regeringen har fört en hård kamp mot bidragsberoende (i bokstavlig mening, mot de som är beroende av bidrag) Istället har man använt pengar som dessa behövande har behövt för ett drägligt liv, till att folk som är friska, har jobb, bostad mm kan få lite guldkant på tillvaron. Avdrag kallas det, men egentligen är ju ROT och RUT också bidrag, bidrag till dem som redan har det så gott att man kan välja att renovera huset eller stugan, eller som anser sig ha råd att anlite städhjälp eller gräsklippningshjälp.
Visst, det har förekommit fusk, inom alla grupper, skillnaden är att när en lågutbildad ensamstående mamma med tre barn trixar med tillfällig föräldrapenning så gör hon det för att kunna ge sina barn mat, eller kläder, knappast till nån lyx, det är inte rätt, men förståeligt. Inom borgargrupperna så är ju annars skattefiffel och skatteplanering nåt det skryts om, att skriva över privat konsumtion på firman för att få göra avdrag, att placera pengar utomlands eller skriva över tillgångar på barnen, kanske inte olagligt, men visst är det en form av fusk. Framförallt så är orsaken enbart att man inte vill dela med sig, man vill ha mer själv!
Som jag ser det finns det bara två skäl att rösta borgerligt, antingen så förstår man inte orsak/verkan av sina beslut (därför att man saknar kontakt med annan verklighet än sin egen, man känner inga som drabbas av nedskärningarna, inga som behöver vända på varje krona för att få det att gå ihop, som aldrig kan åka på semester, inte ens inom landet osv) Det andra skälet är att man är egoistisk, att man helt enkelt bortser från orättvisor och resonerar "det här är bra för mig, alltså är det bra"
Oupplysta eller egoister alltså! Inget av dem är kanske något borgare vill stoltsera med så därför gapar dom på om individens rätt, om "människors rätt till arbete" (men inget om människors rätt att hinna med nåt annat i livet, det är bara förunnat dom som har råkat födas med rika föräldrar) Om orättvisa skatter, om hög bensinskatt (men inget alternativ till hur vi skall lösa klimatkrisen, bara blunda och fortsätta som inget har hänt är inte särskilt långsiktigt)
Så ett litet RYT! från mig, det lär kunna komma mer. För er som läser den här bloggen för att jag skriver om musik, här kommer det, lyssnade precis på Kongh - "shadows of the shapeless" och James Blackshaw - "Lost prayers and motionless dances"
Ser fram emot nya skivor från Damien Jurado och Wovenhand (Wovenhand spelar för övrigt i Göteborg 25/5 och Stockholm 28/5, gå dit ni som har möjlighet, missa inte heller Dinosuar jr och Built to spill i Stockholm ons den 26/5, jag missar ju båda dessa + mycket mer, men det får gå ändå :-)
Fotnot: Bilden visar en vägg där ROT-avdrag skulle kunna nyttjas, (på någon utförsäkrads bekostnad)
Etiketter:
Borgare,
Damien Jurado,
James Blackshaw,
politik,
Wovenhand
måndag 17 maj 2010
GRATTIS BJÖRK!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Björk och Ennio Morricone får polarpriset!
Har inte stenkoll på alla vinnare av detta pris, men som branschen ser ut i övrigt kan jag tänka mig att kvinnorna inte är i majoritet. Men Björk är definitivt värd priset, inte trots att hon är kvinna, inte tack vare att hon är kvinna, utanför att hon gör och under lång tid har gjort fantastisk musik, intressant musik, banbrytande musik.
Lyssna bara på skivan Vespertine, det kan inte bli så mycket vackrare eller bättre.
Här är ett klipp om Björk och polarpriset.
Har inte stenkoll på alla vinnare av detta pris, men som branschen ser ut i övrigt kan jag tänka mig att kvinnorna inte är i majoritet. Men Björk är definitivt värd priset, inte trots att hon är kvinna, inte tack vare att hon är kvinna, utanför att hon gör och under lång tid har gjort fantastisk musik, intressant musik, banbrytande musik.
Lyssna bara på skivan Vespertine, det kan inte bli så mycket vackrare eller bättre.
Här är ett klipp om Björk och polarpriset.
Död, elände och valfrihet!
Ett inlägg om lite allt möjligt och omöjligt. Har de senaste dagarna arbetat halvtid med att prata med olika avdelningar på det bolag som från och med i fredags sköter mitt bredband och min telefon. Dels har dom försökt sälja in mer än jag hade gått med på att få, dessutom har allt runt telefonen krånglat och allt är inte klart än, väntar fortfarande på en sladd som skall skickas. Ställer mig naturligtvis frågan varför jag överhuvudtaget gick med på att byta, har haft som princip att inte nappa på erbjudanden från telefonförsäljare, men här gick nåt snett, hoppas jag har lärt mig nu, ALDRIG! mer byta bolag, jag avskyr verkligen den här valfrihetshetsen, jag är inte ett dugg sugen på att lägga massa tid på att kolla vilket bolag som är bäst billigast osv och det gäller både telebolag, internet, elleverantör, apotek, mm. Jag vill ha ett bolag som sköter sitt jobb och ser till att vi kunder får det vi betalar för, sen om det råkar kosta nån krona extra det skiter jag i. STOPPA VALFRIHETEN!
Nu till nåt annat, Molokenvinylen har fått ett releasedatum 26/5 hoppas allt går som det skall, första testpressen var inte riktigt bra på ena sidan, men förhoppningsvis är skivorna på tryckning nu. Det går bra att maila mig för förhandsbokningar, det går också beställa här, från molokens egen sida.
Ronnie James Dio är död, jag har väl aldrig lyssnat särskilt mycket på nåt av hans band, men att han var en bra sångare är inget som behöver diskuteras. Vet inget om vem som ligger bakom
den här hemsidan, men riktigt lågt är det i alla fall, hade för mig att man som kristen skulle älska sina fiender osv, inte håna dem efter deras död, smaklöst!
Medan jag skrev det här inlägget har jag lyssnat på A place to bury strangers, rekommenderad noiserock i samma skola som Joy Division, Silverbullit eller Ikons
Nu till nåt annat, Molokenvinylen har fått ett releasedatum 26/5 hoppas allt går som det skall, första testpressen var inte riktigt bra på ena sidan, men förhoppningsvis är skivorna på tryckning nu. Det går bra att maila mig för förhandsbokningar, det går också beställa här, från molokens egen sida.
Ronnie James Dio är död, jag har väl aldrig lyssnat särskilt mycket på nåt av hans band, men att han var en bra sångare är inget som behöver diskuteras. Vet inget om vem som ligger bakom
den här hemsidan, men riktigt lågt är det i alla fall, hade för mig att man som kristen skulle älska sina fiender osv, inte håna dem efter deras död, smaklöst!
Medan jag skrev det här inlägget har jag lyssnat på A place to bury strangers, rekommenderad noiserock i samma skola som Joy Division, Silverbullit eller Ikons
Etiketter:
A place to bury strangers,
Dio,
Moloken,
politik,
Valfrihet
fredag 14 maj 2010
Ledig dag, med sludge och minimalism!
Skönt att vara ledig såhär mitt i veckan, och inte ens behöva plugga heller, nåja fanns gott om jobb att göra hemma, men med lite god musik så blir det aldrig särskilt betungande. Har lyssnat på Woody Guthrie, Efterklang, The Ocean, Switchblade mm och har även hunnit med Steve Reich "six marimbas" enligt många tyckare så är det ju bara tidiga Reich grejer som är bra, men jag tycker fel och säger att även det här är riktigt bra. Det är några otroligt sköna partier där betoningen i slagen flyttas ett steg för varje gång figuren återkommer, svårt att beskriva med ord, men det är grymt läckert. Gillar även "music for 18 musicians" och "different trains", sen kan jag väl hålla med om att en del tidiga grejer är riktigt bra också, men har inte hört allt, det är ju komplett omöjligt att få tag på vinyler, skulle dom någon gång finnas till försäljning så kostar dom ju en hel del, men har funderat på att köpa boxen Phases, den innehåller i alla fall en del äldre grejer (drumming, come out, mm)
Nä, dags att koka en kopp te och lägga sig, medan teet kokar lyssnar jag på Nick Cave
Gonatt!
Nä, dags att koka en kopp te och lägga sig, medan teet kokar lyssnar jag på Nick Cave
Gonatt!
onsdag 12 maj 2010
Tape & Bill Wells
Tape har gjort en ny skiva, tillsammans med Bill Wells, han är en ny bekantskap för mig, verkar vara en skotsk basist, pianist och kompositör.
I alla fall så kom skivan Fugue för några veckor sen, släpptes av det amerikanska bolaget Immune (som även har släppt Tapes "Luminarium" på vinyl, samt senaste Stephen R. Smith skivan) Som vanligt är det vackert och intressant. Tape lyckas med att göra experimentell musik men som inte alls är svårlyssnad. Det låter väldigt mycket tape och eftersom jag inte direkt har någon relation till Bill Wells tidigare så är det svårt att säga vad han tillför, men jag tror att det lite jazziga pianot på Fugue 3 är ett hans bidrag som har fått genomslag. Min enda invändning mot den här skivan är att den är väldigt kort. Vinylen är 45 rpm och skulle väl tro att tiden är nånstans strax över 20 minuter, det är lite snopet, men helheten gör att det ändå är värt det. Snyggt omslag, vacker bra musik.
Fotnot: de flesta Tape skivorna finns att köpa här på bloggen inklusive den här samt Luminariumvinylen som omnämns i recensionen.
I alla fall så kom skivan Fugue för några veckor sen, släpptes av det amerikanska bolaget Immune (som även har släppt Tapes "Luminarium" på vinyl, samt senaste Stephen R. Smith skivan) Som vanligt är det vackert och intressant. Tape lyckas med att göra experimentell musik men som inte alls är svårlyssnad. Det låter väldigt mycket tape och eftersom jag inte direkt har någon relation till Bill Wells tidigare så är det svårt att säga vad han tillför, men jag tror att det lite jazziga pianot på Fugue 3 är ett hans bidrag som har fått genomslag. Min enda invändning mot den här skivan är att den är väldigt kort. Vinylen är 45 rpm och skulle väl tro att tiden är nånstans strax över 20 minuter, det är lite snopet, men helheten gör att det ändå är värt det. Snyggt omslag, vacker bra musik.
Fotnot: de flesta Tape skivorna finns att köpa här på bloggen inklusive den här samt Luminariumvinylen som omnämns i recensionen.
måndag 10 maj 2010
Drone med Fear Falls Burning !
Sitter och försöker läsa en bok som jag skall ha litteraturseminarium på i morgon, dessutom kollar vi på boräntor, nån som har en spåkula att låna ut ? Det blir inte så mycket läst just nu, men jag lyssnar i alla fall på skön drone av Fear Falls Burning (the amplifier drone) Väldigt produktivt enmansprojekt som allt som oftast gör intressanta samarbeten med andra personer ur diverse sludge/drone/experimentella kretsar, dessutom tror jag att allt han gör är snyggt förpackat.
Ok det var dagens tips!
Åter till boken igen, och dags att vända på vinylen.
/Krister
söndag 9 maj 2010
Berg och dalbana på M.A.D.E.
Under lördagskvällen såg jag fyra konserter, två som jag verkligen uppskattade och två som aldrig riktigt ville lyfta.
Först ut var Anna Von Hausswolff, har inte hört mer än en låt tidigare, men vet att Kning Disk brukar släppa intressanta saker så jag gick dit, och vilken konsert! Anna har en lite hes röst men som har enorma variationsmöjligheter. Dessutom är musiken också väldigt dynamisk. Hon spelar själv flygel och gör det med bravur, dessutom kompas hon av en gitarrist och en trummis. Gitarristen spelar väldigt smakfullt och på många ställen spelar han unisont med pianomelodierna, och det blir fantastiskt vackert. Trummorna är kanske lite högt mixade och tar nästan över ibland, på de riktiga crescendopartierna. Anna varvar svenska och engelska, men det är inget som stör. Vackert, dynamiskt, personligt, skulle man kunna sammanfatta det hela med.
På samma scen ca 10 minuter senare står gotlänningarna Pascal, jag tycker att den nya skivan "Orkanen närmar sig" är ganska trevlig lyssning. Tyvärr så når inte bandet fram ikväll, om det beror på att det är fel forum eller o det är nåt annat kan inte jag svara på. Bandet påpekar att det här är första gången dom spelar inför sittande publik och det känns säkert ovant, men när dom flera gånger nämner det så blir det nästan som att det bara är en ursäkt, nästan lite självömkande. Låtarna lyfter inte riktigt, det är segt och inte särskilt tight (vilket kanske inte är ett måste när det handlar om post-punk), men när det inte heller finns nåt riktigt driv så blir det mest segt. Efter varje låt så lämnar några personer salongen, naturligtvis känns det säkert frustrerande för bandet. Jag hoppas att jag får möjlighet att se dom live under förhållanden som passar dom bättre för jag tycker att dom har rätt många bra låtar, särskilt de som doftar Joy Division och Silverbullit.
Direkt efter Pascal går jag in för att se det största namnet på årets festival, no wave drottningen Lydia Lunch, hon har samarbetat med massor av ikoner, Sonic Youth, Nick Cave, Brian Eno, Einstürzende neubauten mm,mm. Enligt Lydia så skall hon bjuda på "A Psycho Ambient Soundtrack" och det går ut hårt med rejält noise på hög volym. Lydia börjar viska innan hon syns själv på scenen, man ser bara ett bildspel på storskärm, tillslut kommer hon in och ställer sig vid ett notställ där hon står och läser, fräser, spottar ur sig poesi. Men tyvärr är jag inte särskilt imponerad, bildspelet känns delvis lite epigt, visst är de inledande bilderna, som för tankarna till Abandoned Places ganska snygga men när det sedan blir massa kaleidoskopfoton som ändrar färg så känns det mest som att hon har experimenterat med photoshop och borde ha lämnat det på hemmastadiet. Poesin känns också den ganska förutsägbar, första delen handlar (naturligtvis) om att storebror ser dig, att allt du gör registreras, att du övervakas, din mail, dina samtal, dina rörelser, vad du köper osv. Det känns inte särskilt aktuellt, det vet väl alla redan. Även det ambienta noiset, som jag antar skall vara skrämmande funkar inte på mig i alla fall, jag blir mest trött. Dessutom blir det otroligt fånigt när post-punkrebellen i en ytterst rebellisk handling krossar sitt vattenglas mot scengolvet. Nej, hon må vara en post-punk ikon, men det känns som att det hon gjorde nu, kanske var upprörande och "on the edge" för 20 år sen, men inte nu.
Sist ut av mina fyra konserter var Carla Bozulich. En amerikansk kvinna som jag inte har hört något av innan, vet bara att hon är med i ett av Constellationbanden (Evangelista) och det räcker för att man skall vara nyfiken, när musiken dessutom beskrivs som noisegospel blir man ju än mer intresserad. Inte för att jag gillar gospel, men det låter i alla fall som nåt jag inte har hört tidigare.
När vi har satt oss tillrätta säger hon till ljudteknikern "Make it loud, make people leave" och när duon sätter igång så är det rejält högt och rejält noisigt. Carla spelar på en väldigt överstyrd gitarr och hon kompas av den italienske experimentelle cellisten Francesco Guerri. Några minuters totalt drone/noise med distat cello och gitarr i bästa wolfmangleranda får de känsliga att lämna lokalen. Carla sjunger genom gitarren, sitter på golvet och skruvar med effekter osv och jag börjar tänka att det här kanske inte är så intressant ändå. Men i alla fall så när nästa låt kör igång så visar det sig att dom här två har mer att bjuda på. Riktigt vackert cellospel och helt fantastisk sång. Carla har en ganska mörk röst som får mig att tänka på Larkin Grimm. Sedan varvas drone/Noise låtarna med väldigt vackra, smärtsamma sånger, en del går i lite altcountrystuk, nån är bara hjärtskärande vacker och med endast cello som komp. Mot slutet ger sig Carla ut på en utflykt ut i publiken, hon kliver över stolarna och tar publiken i hand och sätter sig nästan i knät på en man, hela tiden sjunger hon på en låt och det är väldigt karismatiskt. Hon kommer in för ett extranummer, men hon hade gärna fått hålla på längre. Tack vare att dom varvade dronepartierna med mer vanliga låtar så blev det aldrig tråkigt.
Sammanfattningsvis kan man väl säga att M.A.D.E. har lyckats väldigt bra. Att man lyckas få hit så stora namn som Lydia Lunch (även om hon inte impade på mig) och som förra året, Laurie Anderson gör ju att det alltid är spännande att se vad som skall presenteras. Om nån ansvarig skull råka läsa det här så har jag två tips på artister som jag är helt säker på att de skulle förgylla festivalen och passa väl in i konceptet. Steve Reich och allra helst Rhys Chatham, tänk att få se ett framförande av hans "A crimson Grail" här i Umeå, det vore helt underbart. MADE är också den festivalen som har lyckats bäst med att få med kvinnliga artister, både House of Metal och Umeå Open har varit väldigt mansdominerade, men här har det varit en bra blandning. Det är också roligt att det händer så mycket annat, inte bara musik, nu har ju jag varit lite tråkig på det sättet och i stort sett bara varit på musikevenemang, men det är ändå bra att det finns andra kulturformer representerade, det öppnar också upp för en mer spretig publik, vilket är ett plus.
Ser redan fram emot nästa års festival!!
Ps. Under tiden recensionen skrevs har jag lyssnat på Harmonia 76 och Polvo ds
Först ut var Anna Von Hausswolff, har inte hört mer än en låt tidigare, men vet att Kning Disk brukar släppa intressanta saker så jag gick dit, och vilken konsert! Anna har en lite hes röst men som har enorma variationsmöjligheter. Dessutom är musiken också väldigt dynamisk. Hon spelar själv flygel och gör det med bravur, dessutom kompas hon av en gitarrist och en trummis. Gitarristen spelar väldigt smakfullt och på många ställen spelar han unisont med pianomelodierna, och det blir fantastiskt vackert. Trummorna är kanske lite högt mixade och tar nästan över ibland, på de riktiga crescendopartierna. Anna varvar svenska och engelska, men det är inget som stör. Vackert, dynamiskt, personligt, skulle man kunna sammanfatta det hela med.
På samma scen ca 10 minuter senare står gotlänningarna Pascal, jag tycker att den nya skivan "Orkanen närmar sig" är ganska trevlig lyssning. Tyvärr så når inte bandet fram ikväll, om det beror på att det är fel forum eller o det är nåt annat kan inte jag svara på. Bandet påpekar att det här är första gången dom spelar inför sittande publik och det känns säkert ovant, men när dom flera gånger nämner det så blir det nästan som att det bara är en ursäkt, nästan lite självömkande. Låtarna lyfter inte riktigt, det är segt och inte särskilt tight (vilket kanske inte är ett måste när det handlar om post-punk), men när det inte heller finns nåt riktigt driv så blir det mest segt. Efter varje låt så lämnar några personer salongen, naturligtvis känns det säkert frustrerande för bandet. Jag hoppas att jag får möjlighet att se dom live under förhållanden som passar dom bättre för jag tycker att dom har rätt många bra låtar, särskilt de som doftar Joy Division och Silverbullit.
Direkt efter Pascal går jag in för att se det största namnet på årets festival, no wave drottningen Lydia Lunch, hon har samarbetat med massor av ikoner, Sonic Youth, Nick Cave, Brian Eno, Einstürzende neubauten mm,mm. Enligt Lydia så skall hon bjuda på "A Psycho Ambient Soundtrack" och det går ut hårt med rejält noise på hög volym. Lydia börjar viska innan hon syns själv på scenen, man ser bara ett bildspel på storskärm, tillslut kommer hon in och ställer sig vid ett notställ där hon står och läser, fräser, spottar ur sig poesi. Men tyvärr är jag inte särskilt imponerad, bildspelet känns delvis lite epigt, visst är de inledande bilderna, som för tankarna till Abandoned Places ganska snygga men när det sedan blir massa kaleidoskopfoton som ändrar färg så känns det mest som att hon har experimenterat med photoshop och borde ha lämnat det på hemmastadiet. Poesin känns också den ganska förutsägbar, första delen handlar (naturligtvis) om att storebror ser dig, att allt du gör registreras, att du övervakas, din mail, dina samtal, dina rörelser, vad du köper osv. Det känns inte särskilt aktuellt, det vet väl alla redan. Även det ambienta noiset, som jag antar skall vara skrämmande funkar inte på mig i alla fall, jag blir mest trött. Dessutom blir det otroligt fånigt när post-punkrebellen i en ytterst rebellisk handling krossar sitt vattenglas mot scengolvet. Nej, hon må vara en post-punk ikon, men det känns som att det hon gjorde nu, kanske var upprörande och "on the edge" för 20 år sen, men inte nu.
Sist ut av mina fyra konserter var Carla Bozulich. En amerikansk kvinna som jag inte har hört något av innan, vet bara att hon är med i ett av Constellationbanden (Evangelista) och det räcker för att man skall vara nyfiken, när musiken dessutom beskrivs som noisegospel blir man ju än mer intresserad. Inte för att jag gillar gospel, men det låter i alla fall som nåt jag inte har hört tidigare.
När vi har satt oss tillrätta säger hon till ljudteknikern "Make it loud, make people leave" och när duon sätter igång så är det rejält högt och rejält noisigt. Carla spelar på en väldigt överstyrd gitarr och hon kompas av den italienske experimentelle cellisten Francesco Guerri. Några minuters totalt drone/noise med distat cello och gitarr i bästa wolfmangleranda får de känsliga att lämna lokalen. Carla sjunger genom gitarren, sitter på golvet och skruvar med effekter osv och jag börjar tänka att det här kanske inte är så intressant ändå. Men i alla fall så när nästa låt kör igång så visar det sig att dom här två har mer att bjuda på. Riktigt vackert cellospel och helt fantastisk sång. Carla har en ganska mörk röst som får mig att tänka på Larkin Grimm. Sedan varvas drone/Noise låtarna med väldigt vackra, smärtsamma sånger, en del går i lite altcountrystuk, nån är bara hjärtskärande vacker och med endast cello som komp. Mot slutet ger sig Carla ut på en utflykt ut i publiken, hon kliver över stolarna och tar publiken i hand och sätter sig nästan i knät på en man, hela tiden sjunger hon på en låt och det är väldigt karismatiskt. Hon kommer in för ett extranummer, men hon hade gärna fått hålla på längre. Tack vare att dom varvade dronepartierna med mer vanliga låtar så blev det aldrig tråkigt.
Sammanfattningsvis kan man väl säga att M.A.D.E. har lyckats väldigt bra. Att man lyckas få hit så stora namn som Lydia Lunch (även om hon inte impade på mig) och som förra året, Laurie Anderson gör ju att det alltid är spännande att se vad som skall presenteras. Om nån ansvarig skull råka läsa det här så har jag två tips på artister som jag är helt säker på att de skulle förgylla festivalen och passa väl in i konceptet. Steve Reich och allra helst Rhys Chatham, tänk att få se ett framförande av hans "A crimson Grail" här i Umeå, det vore helt underbart. MADE är också den festivalen som har lyckats bäst med att få med kvinnliga artister, både House of Metal och Umeå Open har varit väldigt mansdominerade, men här har det varit en bra blandning. Det är också roligt att det händer så mycket annat, inte bara musik, nu har ju jag varit lite tråkig på det sättet och i stort sett bara varit på musikevenemang, men det är ändå bra att det finns andra kulturformer representerade, det öppnar också upp för en mer spretig publik, vilket är ett plus.
Ser redan fram emot nästa års festival!!
Ps. Under tiden recensionen skrevs har jag lyssnat på Harmonia 76 och Polvo ds
Etiketter:
Anna Von Hausswolff,
Carla Bozulich,
Lydia Lunch,
M.A.D.E.,
Recension
Det kommer mera!
Har sett flera konserter i kväll, men orkar inte skriva recensionerna nu, men under söndagen nån gång så skall det komma upp. Anna Von Hausswolff, Pascal, Lydia Lunch och Carla Bozulich samt lite sammanfattande om hela MADE.
Gonatt.
/Krister(Now playing: Sun Kil Moon)
Gonatt.
/Krister(Now playing: Sun Kil Moon)
fredag 7 maj 2010
Djupt, vackert och underhållande!
Det blev två konserter i kväll för min del. The sinking of the Titanic, framförd av NorrlandsOperans symfoniorkester och sedan konsert med Freddie Wadling.
The sinking of the Titanic skrevs av Gavin Bryars 1969 och gavs ut på skiva 1975 (som nummer ett i Brian Enos Obscure records serie, som jag har nämnt tidigare)
Ikväll började dessutom konserten redan ute i foajen med ett ljudkollage av Mattias Sköld. Det vävdes snyggt ihop med symfoniorkesterns framförande av verket. Personligen tycker jag att Norrlandsoperan satsa på fler moderna och minimalistiska grejer, som den här.
Några minuters paus innan det är dags för Freddie Wadling. Jag har egentligen inte lyssnat särskilt mycket på nåt av hans projekt tidigare, bara hört lite "strölåtar", men det man har läst och hört om honom är ju intressant och nån gång skall ju vara den första.
Det känns i alla fall som att det spelar ingen roll att man inte har hört allt tidigare, det funkar hur bra som helst ändå. Wadling har en säregen stil och röst och han kan verkligen trollbinda sin publik. Som en svensk variant av Tom Waits, fast med mer visa och jazz i botten och även större variation i röstläget. Mellansnacken är ganska avslappnade och inte särskilt planerade, men det är roligt och familjärt. Musikerna han har med sig på scenen är också enormt duktiga, med en elcello, saxofoner, gitarr, synth och ett litet trumset så skapar dom de mest varierande ljudbilder. Freddie är en sån person som när han gör covers så gör han låten till sin egen, han kopierar inte bara originalet. Många av låtarna är covers, jag känner inte igen allt, men Eno, Captain Beefheart (tack Peter), Radiohead (Creep), Monster Magnet (Space lord mother f**cker (även livecensurerad av Freddie), TuxedoMoon (No tears) (tack Henrik) och Stina Nordenstam får äran att få sina låtar framförda i alla fall. Mot slutet så dyker även en väldigt oväntad cover upp, nämligen en låt från barnserien "svampbob fyrkant" och till och med den låten funkar, vi får dessutom vara med och köra (Wadling säger att om det går bra så kanske vi tillsammans kan ställa upp i körslaget)
Efter stående ovationer kommer han in igen och kör två låtar till innan han stoppar ner sin textpärm i en OK Q8 påse, bockar och stapplar ut med sin käpp och sina mjukisbyxor. Själv är jag väldigt nöjd och har dessutom fått ett konstigt "habegär" efter en elcello, inte för att jag kan spela cello, men alla spaciga ljud som cellisten lyckades skapa med den gjorde att det uppstod ett sug efter en sån :-)
Imorgonkväll blir det fullt upp, Anna Von Hausswolff, Pascal, Lydia Lunch och Carla Bozulich står på mitt program.
Etiketter:
Freddie Wadling,
Gavin Bryars,
M.A.D.E.,
Obscure Records,
Recension
onsdag 5 maj 2010
Du ska va presdident !!
2006-07-29 - Thåström @ Badhusparken. FOTO: Herman Dahlgren/ROCKFOTO
Den låten körde han inte, men Thåström bjöd på en väldigt proffsig och bra show på M.A.D.E. festivalens första kväll. Trots att det är mindre än ett år sen jag såg Thåström sist så är det väldigt stor skillnad på låtmaterialet. Tyngdpunkten ligger naturligt nog på de två senaste skivorna, men en och annan Imperietlåt och från den första solokarriären finns med i setet. Själv imponeras jag över hur bandet lyckas göra låtarna så extremt tunga, ta t.ex. låten "Axel Landquists park" som mal på som en Nine Inch Nails låt. Överhuvudtaget känns det som att Thåströms industriella förflutna får lysa igenom rätt ofta, vilket naturligtvis är något som tilltalar mig. Bästa låtarna den här kvällen är förutom Axel Landquists park, "släpp aldrig in dom" (som första extranummer), "kort biografi med litet testamente" och en helt underbar version v "brev till 10:e våningen" med endast akustisk gitarr och en brusande analogsynth, snacka om magi! En annan effektfull grej var när dom satte ihop låtarna "främling överallt" och "som tåg av längtan" med ett manglande tågmellanspel där Thåström gick loss på en stor triangel (som i sammanhanget fick symbolisera ljudet från järnvägsövergångarna) Även visuellt är det grymt snyggt, (extra jobbigt då att jag inte hade med mig kameran!, fick låna en gammal bild från Rockfoto istället) Snygg backdrop, snyggt ljussatt och som alltid, coolt med järnskrotet som kompletterar trumsetet. Helt enkelt världsklass.
Ps. det finns en sak som jag stör mig enormt på, Thåström är ju på något sätt en ganska folkkär artist vilket får till följd att massa människor som i vanliga fall mest lyssnar på radio rix kommer till hans konserter och det måste dom naturligtvis få göra, det är ju bra att även dom får uppleva nåt bra ibland, men finns det något som är fånigare än att se dessa människor försöka "röja" till hård musik? Det är ungefär lika häftigt som att vara 13 år och se sin pappa försöka "rappa" på skolavslutningen. Jag vet inte vart jag skall titta! Ds
Pss, dags att sova, skall bara lyssna klart på "sleep´s holy mountain" Dss
måndag 3 maj 2010
Nya musikaliska bekantskaper
Hör nån gång då och då folk som klagar på att de inte vet vad de skall lyssna på, eller att det inte finns nåt som ger dem något nuförtiden. Men jag har aldrig kommit till nåt sånt läge än, det känns som att mängden bra musik är helt obegränsad. När jag var yngre så hände det oftare att man köpte en skiva och så lyssnade man bara på den i tre veckor och man satt och läste med i texthäftet osv, tills man kunde alla låtar utantill. Det händer inte så ofta nu, vilket man kan sakna ibland, men det dyker ändå upp band och artister som man fastnar för och som man lyssnar väldigt mycket på, även om det inte är en specifik skiva. Några sådana från de senaste åren i min värld är Earth, OM, White Rainbow, Nadja, Stephen R. Smith och bland de senaste tillskotten, James Blackshaw. Han är en makalös gitarrist som rör sig i den experimentella folkmusikens land, har bl.a. jämförts med Bert Jansch (Pentangle mm) och Jack Rose. Mestadels instrumentalt och många av låtarna är långa och meditativa. Definitivt något att kolla upp om du vill ha nåt nytt och spännande! När jag har tid och lust kommer jag att skriva mer om flera av de artister jag nämnde i inlägget.
Etiketter:
Bert Jansch,
James Blackshaw
söndag 2 maj 2010
Ny sida och nytt inlägg och nya skivor!
Fick då äntligen paketet! Har gjort en ny sida för de skivor jag har fått in. Nyinkommet i distrot! Så klicka in där och se vad jag har lagt till. Det går bra att beställa genom att skicka ett mail.
Kommer att försöka lägga in skivorna där så fort de kommer in och sedan flyttas de över till ordinarie lista när det har kommit in mycket mer nyheter.
På onsdag börjar M.A.D.E. Kommer att bli kul!
Kommer att försöka lägga in skivorna där så fort de kommer in och sedan flyttas de över till ordinarie lista när det har kommit in mycket mer nyheter.
På onsdag börjar M.A.D.E. Kommer att bli kul!
Etiketter:
Distro,
Do make say think,
M.A.D.E.,
Tape,
The Album Leaf
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)