Ganska mycket kul som händer i Umeå!

I slutet av Mars är det Umeå Open och det börjar ju se riktigt lovande ut! Thåström, Anna Ternheim, Deportees, Glasvegas, Peter Doherty, Simian Ghost mm,mm. Kan väl erkänna att min relation till Peter Doherty är rätt obefintlig, förutom det man har sett i skvallerpressrubriker, men lyssnade på hans soloskiva på spotify och blev positivt överraskad!
Glasvegas är väl inte heller nåt band som jag skriker av lycka för att dom kommer hit, men det är ändå trevlig popmusik och som säkert är rätt proffsigt. Har ändå lyssnat några varv på den första skivan och än finns ju tid att lyssna på den andra. Simian Ghost missade jag förra året så det känns bra att få en chans till.

Umeå open samarbetar dessutom med MADE och kommer att erbjuda en exklusiv visning av Sigúr Ros filmen Inni, det sker under samma vecka som Umeå Open, dessutom har man bokat First Aid Kit! (som kommer att spela på MADE men som jag förstår det är det båda festivaler tillsammans som är bokare)
På MADE kommer ju även Blixa Bargeld och säkerligen en hel del mer spännande, dom har ju inte hunnit släppa så mycket än.

Kanske blir en bra vår?

/Krister

Soundtrack till det här inlägget: Yo la tengo - I am not afraid of you and I will beat your ass

Är jag månne en sanndrömmare?

I det här inlägget kunde ni läsa om när jag drömde att jag sprang på Blixa Bargeld här i stan,(Umeå) vi gick runt och shoppade vinyl Inte så illa! Det var för inte fullt ett år sen jag hade den drömmen. Här kan man idag läsa att Blixa kommer till Umeå! Smått fantastiska nyheter. Nu är det bara att hålla tummarna för att det inte dyker upp nåt jobbrelaterat kvällsarbete den kvällen. Men torsdag den 10/5 skall han vara här. Får väl hålla mig ute på stan då så kanske drömmen blir sann. Enligt vissa källor så är Blixa solo inte alls lika fantastiskt som att se hela Einstürzende Neubauten, men är det bara en tiondel så bra så är det ju ändå bland det mest intressanta som har besökt Umeå på länge.

Tack MADE!!

/Krister

Djupt ner i havet med Råd Kjetil

Jag har väl börjat smälta att jag var borta i onsdags när Fennesz spelade och jag fick ialla fall plåster på såren igår, Råd Kjetil Senza Testa bjöd på en riktigt skön upplevelse för flera sinnen.
Eftersom dom vill vara anonyma så spelar dom bakom ett vitt skynke, på vilket det projiceras en fantastisk film med massa djuphavsfiskar, räkor och andra havslevande varelser. Bara bilderna i sig är rent imponerande. Filmen är gjord av dokumentärfilmaren Fredrik Oskarsson. Enligt bandet själva så skall vi bjudas på en abyssé, dvs en odysse i abyssen och visst är det precis vad vi får. Första delen av konserten så är det syntharna som dominerar och under en ganska lång period så tänker jag att det här hade kunnat vara nåt från tangerine dreams bästa period (dvs tidigt 70-tal), det är mörkt och suggestivt och passar helt perfekt till filmen. Efter drygt en halvtimme ser man gitarristerna göra sig iordning för mer intensivt spel och på en given signal brakar det så loss. Först så tänker jag att dom förstör stämningen, men efter en liten stund så övergår det i ren njutning, tangerine dream har nu bytts ut mot Sunn o))), wolfmangler eller burial chamber trio och när det övergår från de rytmiska doomriffen till en ogenomtränglig dronematta av gitarrer så är magin tillbaka igen. Mot slutet smyger syntharna tillbaks in igen och den suggestiva undervattensstämningen kommer tillbaks innan bandmedlemmarna lämnar scenen och låter maskinerna avsluta det hela. Måste säga att jag är grymt imponerad, jag hade trott att det skulle vara bra, men inte så här bra!!!!

Tyvärr hade jag ingen kamera med (och dessutom fick man inte ta bilder, men jag har lånat en bild från VK´s hemsida, den är tagen av Björn Wanhatalo

Sounddtrack - The Clash on broadway
/Krister

Mystiska drömmar

Härom natten så drömde jag att jag sprang på Blixa Bargeld (sångaren i Eistürzende Neubauten) på stan här i Umeå. Han kom fram till mig och frågade om jag visste vart det fanns nån kul skivbutik som han fick kika i. Så jag tog med honom på en rundtur till Burmans, Garageland och High Flying records, vet inte, nån som kan tyda drömmar? Kan det här vara ett tecken på att EN skall komma till nästa års M.A.D.E.-festival? Eller är det bara ett tecken på att man är en nörd rakt igenom? Hur det än är med den saken så var det i alla fall en ganska trevlig dröm. Bara gå omkring och småprata och kika på skivor med en av sina idoler, inte så dumt. /Krister

Största möjliga tystnad

Punklegenden Nina Hagen kommer till M.A.D.E. lite coolt, har verkligen ingen relation till henne, men det kan kanske bli intressant. Men än mer intressant är att man firar John Cage´s 99-årsdag. Enligt uppgift skall även verket 4,33 framföras, detär väldigt arty men också väldigt kul, hoppas på en stor orkester för det :-) ( för att förtydliga för er som inte känner till det, 4,33 är ett verk av John Cage som enbart består av tystnad, men som på grund av de ljud som alltid förekommer i tystnad så blir verket ändå olika varje gång det framförs) /Krister

Fennesz till M.A.D.E.

M.A.D.E. fortsätter att imponera. Christian Fennesz spelar på onsdagen (tilsammans med videokonstnären Lillevan) Smakprov här
Det lär bli hur magiskt som helst. Tyvärr så är ju min timing helt makalöst dålig. Precis den kvällen så är jag i Stockholm, skall på en kurs som säkerligen blir bra, men att det skulle vara precis den dagen, riktigt surt. Men känner ändå att bara att ha en festival i sin hemstad som gör sådana fantastiska bokningar gör ju att chansen finns att det dyker upp mer spännande grejer och om inte det här året så kanske nästa. 2012 får jag se till att almanackan är helt tom under MADEveckan.

Tänk att få se Stars Of The Lid (kanske med NO´s egen symfoniorkester?), Eluvium, Tim Hecker, Rhys Chatham, White Rainbow eller nåt sånt här. M.A.D.E. är de enda som skulle kunna fixa nåt av dessa.

Själv får jag väl hoppas att det händer nåt kul i Stockholm den 11/5 så jag kan trösta mig med det. Tips emottages gärna!

/Krister

Soundtrack: Eluvium - Leaves eclipse the light ep

Festivalerna, igen!

Tjatar lite mer om Umeås festivaler. Umeå Open har släppt programmet för torsdagkvällen. Har ju redan skrivit om Graveyard, de övriga banden är Riddarna och Sad Day For Puppets, inga band som jag känner till, men skulle som sagt var gärna se Graveyard, men det är ju frågan om jag hinner?
M.A.D.E. festivalen har bytt hemsideadress, numer är det betydligt enklare. http://www.madefestival.se/

/Krister

Soundtrack: Àra

Det ljusnar i Umeå (tack Lennart!)

Har han fått fnatt, börja hylla Holmlund sådär? Nej, det här handlar inte om Lennart Holmlund utan om att Klubb Lennart ordnar en festival i början av maj och där flera intressanta band och artister spelar. Bl.a. Simian Ghost, First love, last rites, Jennie Abrahamsson mm. Det tillsammans med att Holmes m.fl gör en gratis spelning på hamnmagasinet på Umeå Opens söndag gör att det börjar kännas som att man kanske får ihop till en hyfsad musikvår ändå. M.A.D.E. lär väl snart släppa nåt mer också, jag fortsätter att bevaka.

/Krister

M.A.D.E. has MADE it again!

Mina förväntningar var (och är) höga, än så länge har M.A.D.E. bara släppt en artist, men dom bräcker redan Umeå Open och House Of Metal. Engelska bandet Tindersticks kommer hit och gör en spelning, men ingen vanlig spelning utan nån sorts konsert till visningen av en film. Du kan läsa mer här. Jag är väl inget diehard fan av tindersticks, har nån skiva och har hört nån till, men det är definitivt intressant. Blir spännande att se vad mer dom släpper.

/Krister

Sonisphere satsar smalare!

Årets sonispherefestival skulle kunna bli en riktigt intressant tillställning. Man har satsat på ett mindre område och på lite smalare musik, i alla fall så är det inte övervägande del nostalgiband. Mastodon, Graveyard, Kvelertak inget av dessa band kan sägas vara gamla mossiga nostalgiband och knappast riktiga publikmagneter heller, men definitivt bra band. Slipkno är väl troligen det som drar mest folk. Det enda jag ifrågasätter i bandlistan hittills är Dead By April, hur i hela världen hamnade dom där? Är nån av dom svärson till högsta chefen på bokningsbolaget? eller hur tänkte dom? Jaja, strunt i det, jag kommer nog inte att åka dit ändå, det skulle vara Mastodon men det blir väldigt mycket pengar.

M.A.D.E. börjar förresten snart släppa sina artister. Hoppas, hoppas, hoppas! Vill se nåt bra här i Umeå i vår.

/Krister

Soundtrack: Robert Rich - Humidity

Suck....!! Det ser mörkt ut!

Jag väntar förgäves på att Umeå Open skall släppa nån fler artist som jag är intresserad av. Men det verkar vara svensk mainstreampop som är årets melodi. Det kanske är bra för besöksantalet, men inte för mig. House of metal har jag redan bestämt att jag hoppar över i år.
(betalar inte 666 kr för att se Ghost, (inte 370 heller, som en kväll kostar)

Mitt hopp står nu till M.A.D.E., men dom har inte börjat släppa nåt från programmet än, men det ligger ju tidsmässigt inte så långt ifrån när Swans och Blackshaw är i Stockholm så man får väl hoppas att nån av dom har vägarna förbi.

Får väl försöka ta mig ner till Stockholm nån gång också, men det kostar ju tyvärr både tid och pengar. Såg att Shrinebuilder spelar på Strand den 13:e april, men en onsdag? Earth kommer också igen, men typ på skärtorsdag (eller om det var da före) så det blir nog inte då. Tidigare nämnda Swans och James Blackshaw (udda, men intressant kombination) spelar tillsammans i början av maj och det tror jag var på en söndag, men jag får väl hålla koll och hoppas på nåt kul.

Nån gång i livet måste jag bara åka på Roadburn i Holland, snacka om en festival som har mycket, de senaste åren har listan över band som spelar varit ganska precis samma som min lyssningslista på last.fm och som högen med senast inköpta vinyler.

Soundtrack: Immanu el - they´ll come, they´ll come

Konstens födelsedag!

Sveriges radio anordnar party för att fira Art´s birthday och man har lyckats med konststycket att få dit LUSTMORD. 3:e gången i hans snart 30-åriga historia som han spelar live. I Stockholm, på södra teatern, Gratis!!!, Tyvärr är det ju inte gratis att ta sig dit, och med tanke på att jag ganska nyss har varit till huvudstaden för att se Neubauten så blir det nog ingen resa för mig. Tror att p2 sänder konserten live, men det är väl kanske inte riktigt samma sak. Får väl se om det är någon som hittar på nåt på art´s birthday här i umeå nu när Anders har flyttat till Luleå.

En annan typ som jag mer än gärna skulle se live dyker också upp i Stockholm i Januari. Nämligen Steve Reich som spelar på Stockholms konserthus den 26:e Januari.

Nu börjar jag hålla tummarna för att någon av Umeåfestivalerna skall släppa nåt riktigt coolt. Det finns ju både House of Metal, Umeå Open och M.A.D.E. att hoppas på. Den sistnämnda har väl inte börjat släppa något än och de två första har inte gjort några sensationella släpp hittills. Visst, Ghost på HoM kan vara kul och jag är ju ett gammalt Bob Hund fan (bokade till Umeå Open) men inget va dessa är något som får mig att på en gång köpa biljett. Nej, tänk om M.A.D.E. kunde boka Tom Waits, Rhys Chatham eller varför inte LUSTMORD?

/Krister

Ps. Bilden på Brian Williams aka LUSTMORD är lånad från Sveriges Radios Hemsida

Berg och dalbana på M.A.D.E.

Under lördagskvällen såg jag fyra konserter, två som jag verkligen uppskattade och två som aldrig riktigt ville lyfta.


Först ut var Anna Von Hausswolff, har inte hört mer än en låt tidigare, men vet att Kning Disk brukar släppa intressanta saker så jag gick dit, och vilken konsert! Anna har en lite hes röst men som har enorma variationsmöjligheter. Dessutom är musiken också väldigt dynamisk. Hon spelar själv flygel och gör det med bravur, dessutom kompas hon av en gitarrist och en trummis. Gitarristen spelar väldigt smakfullt och på många ställen spelar han unisont med pianomelodierna, och det blir fantastiskt vackert. Trummorna är kanske lite högt mixade och tar nästan över ibland, på de riktiga crescendopartierna. Anna varvar svenska och engelska, men det är inget som stör. Vackert, dynamiskt, personligt, skulle man kunna sammanfatta det hela med.


På samma scen ca 10 minuter senare står gotlänningarna Pascal, jag tycker att den nya skivan "Orkanen närmar sig" är ganska trevlig lyssning. Tyvärr så når inte bandet fram ikväll, om det beror på att det är fel forum eller o det är nåt annat kan inte jag svara på. Bandet påpekar att det här är första gången dom spelar inför sittande publik och det känns säkert ovant, men när dom flera gånger nämner det så blir det nästan som att det bara är en ursäkt, nästan lite självömkande. Låtarna lyfter inte riktigt, det är segt och inte särskilt tight (vilket kanske inte är ett måste när det handlar om post-punk), men när det inte heller finns nåt riktigt driv så blir det mest segt. Efter varje låt så lämnar några personer salongen, naturligtvis känns det säkert frustrerande för bandet. Jag hoppas att jag får möjlighet att se dom live under förhållanden som passar dom bättre för jag tycker att dom har rätt många bra låtar, särskilt de som doftar Joy Division och Silverbullit.


Direkt efter Pascal går jag in för att se det största namnet på årets festival, no wave drottningen Lydia Lunch, hon har samarbetat med massor av ikoner, Sonic Youth, Nick Cave, Brian Eno, Einstürzende neubauten mm,mm. Enligt Lydia så skall hon bjuda på "A Psycho Ambient Soundtrack" och det går ut hårt med rejält noise på hög volym. Lydia börjar viska innan hon syns själv på scenen, man ser bara ett bildspel på storskärm, tillslut kommer hon in och ställer sig vid ett notställ där hon står och läser, fräser, spottar ur sig poesi. Men tyvärr är jag inte särskilt imponerad, bildspelet känns delvis lite epigt, visst är de inledande bilderna, som för tankarna till Abandoned Places ganska snygga men när det sedan blir massa kaleidoskopfoton som ändrar färg så känns det mest som att hon har experimenterat med photoshop och borde ha lämnat det på hemmastadiet. Poesin känns också den ganska förutsägbar, första delen handlar (naturligtvis) om att storebror ser dig, att allt du gör registreras, att du övervakas, din mail, dina samtal, dina rörelser, vad du köper osv. Det känns inte särskilt aktuellt, det vet väl alla redan. Även det ambienta noiset, som jag antar skall vara skrämmande funkar inte på mig i alla fall, jag blir mest trött. Dessutom blir det otroligt fånigt när post-punkrebellen i en ytterst rebellisk handling krossar sitt vattenglas mot scengolvet. Nej, hon må vara en post-punk ikon, men det känns som att det hon gjorde nu, kanske var upprörande och "on the edge" för 20 år sen, men inte nu.


Sist ut av mina fyra konserter var Carla Bozulich. En amerikansk kvinna som jag inte har hört något av innan, vet bara att hon är med i ett av Constellationbanden (Evangelista) och det räcker för att man skall vara nyfiken, när musiken dessutom beskrivs som noisegospel blir man ju än mer intresserad. Inte för att jag gillar gospel, men det låter i alla fall som nåt jag inte har hört tidigare.
När vi har satt oss tillrätta säger hon till ljudteknikern "Make it loud, make people leave" och när duon sätter igång så är det rejält högt och rejält noisigt. Carla spelar på en väldigt överstyrd gitarr och hon kompas av den italienske experimentelle cellisten Francesco Guerri. Några minuters totalt drone/noise med distat cello och gitarr i bästa wolfmangleranda får de känsliga att lämna lokalen. Carla sjunger genom gitarren, sitter på golvet och skruvar med effekter osv och jag börjar tänka att det här kanske inte är så intressant ändå. Men i alla fall så när nästa låt kör igång så visar det sig att dom här två har mer att bjuda på. Riktigt vackert cellospel och helt fantastisk sång. Carla har en ganska mörk röst som får mig att tänka på Larkin Grimm. Sedan varvas drone/Noise låtarna med väldigt vackra, smärtsamma sånger, en del går i lite altcountrystuk, nån är bara hjärtskärande vacker och med endast cello som komp. Mot slutet ger sig Carla ut på en utflykt ut i publiken, hon kliver över stolarna och tar publiken i hand och sätter sig nästan i knät på en man, hela tiden sjunger hon på en låt och det är väldigt karismatiskt. Hon kommer in för ett extranummer, men hon hade gärna fått hålla på längre. Tack vare att dom varvade dronepartierna med mer vanliga låtar så blev det aldrig tråkigt.

Sammanfattningsvis kan man väl säga att M.A.D.E. har lyckats väldigt bra. Att man lyckas få hit så stora namn som Lydia Lunch (även om hon inte impade på mig) och som förra året, Laurie Anderson gör ju att det alltid är spännande att se vad som skall presenteras. Om nån ansvarig skull råka läsa det här så har jag två tips på artister som jag är helt säker på att de skulle förgylla festivalen och passa väl in i konceptet. Steve Reich och allra helst Rhys Chatham, tänk att få se ett framförande av hans "A crimson Grail" här i Umeå, det vore helt underbart. MADE är också den festivalen som har lyckats bäst med att få med kvinnliga artister, både House of Metal och Umeå Open har varit väldigt mansdominerade, men här har det varit en bra blandning. Det är också roligt att det händer så mycket annat, inte bara musik, nu har ju jag varit lite tråkig på det sättet och i stort sett bara varit på musikevenemang, men det är ändå bra att det finns andra kulturformer representerade, det öppnar också upp för en mer spretig publik, vilket är ett plus.
Ser redan fram emot nästa års festival!!

Ps. Under tiden recensionen skrevs har jag lyssnat på Harmonia 76 och Polvo ds

Det kommer mera!

Har sett flera konserter i kväll, men orkar inte skriva recensionerna nu, men under söndagen nån gång så skall det komma upp. Anna Von Hausswolff, Pascal, Lydia Lunch och Carla Bozulich samt lite sammanfattande om hela MADE.

Gonatt.
/Krister(Now playing: Sun Kil Moon)

Djupt, vackert och underhållande!

Det blev två konserter i kväll för min del. The sinking of the Titanic, framförd av NorrlandsOperans symfoniorkester och sedan konsert med Freddie Wadling.
The sinking of the Titanic skrevs av Gavin Bryars 1969 och gavs ut på skiva 1975 (som nummer ett i Brian Enos Obscure records serie, som jag har nämnt tidigare)
Ikväll började dessutom konserten redan ute i foajen med ett ljudkollage av Mattias Sköld. Det vävdes snyggt ihop med symfoniorkesterns framförande av verket. Personligen tycker jag att Norrlandsoperan satsa på fler moderna och minimalistiska grejer, som den här.
Några minuters paus innan det är dags för Freddie Wadling. Jag har egentligen inte lyssnat särskilt mycket på nåt av hans projekt tidigare, bara hört lite "strölåtar", men det man har läst och hört om honom är ju intressant och nån gång skall ju vara den första.
Det känns i alla fall som att det spelar ingen roll att man inte har hört allt tidigare, det funkar hur bra som helst ändå. Wadling har en säregen stil och röst och han kan verkligen trollbinda sin publik. Som en svensk variant av Tom Waits, fast med mer visa och jazz i botten och även större variation i röstläget. Mellansnacken är ganska avslappnade och inte särskilt planerade, men det är roligt och familjärt. Musikerna han har med sig på scenen är också enormt duktiga, med en elcello, saxofoner, gitarr, synth och ett litet trumset så skapar dom de mest varierande ljudbilder. Freddie är en sån person som när han gör covers så gör han låten till sin egen, han kopierar inte bara originalet. Många av låtarna är covers, jag känner inte igen allt, men Eno, Captain Beefheart (tack Peter), Radiohead (Creep), Monster Magnet (Space lord mother f**cker (även livecensurerad av Freddie), TuxedoMoon (No tears) (tack Henrik) och Stina Nordenstam får äran att få sina låtar framförda i alla fall. Mot slutet så dyker även en väldigt oväntad cover upp, nämligen en låt från barnserien "svampbob fyrkant" och till och med den låten funkar, vi får dessutom vara med och köra (Wadling säger att om det går bra så kanske vi tillsammans kan ställa upp i körslaget)
Efter stående ovationer kommer han in igen och kör två låtar till innan han stoppar ner sin textpärm i en OK Q8 påse, bockar och stapplar ut med sin käpp och sina mjukisbyxor. Själv är jag väldigt nöjd och har dessutom fått ett konstigt "habegär" efter en elcello, inte för att jag kan spela cello, men alla spaciga ljud som cellisten lyckades skapa med den gjorde att det uppstod ett sug efter en sån :-)

Imorgonkväll blir det fullt upp, Anna Von Hausswolff, Pascal, Lydia Lunch och Carla Bozulich står på mitt program.

Du ska va presdident !!

2006-07-29 - Thåström @ Badhusparken. FOTO: Herman Dahlgren/ROCKFOTO

Den låten körde han inte, men Thåström bjöd på en väldigt proffsig och bra show på M.A.D.E. festivalens första kväll. Trots att det är mindre än ett år sen jag såg Thåström sist så är det väldigt stor skillnad på låtmaterialet. Tyngdpunkten ligger naturligt nog på de två senaste skivorna, men en och annan Imperietlåt och från den första solokarriären finns med i setet. Själv imponeras jag över hur bandet lyckas göra låtarna så extremt tunga, ta t.ex. låten "Axel Landquists park" som mal på som en Nine Inch Nails låt. Överhuvudtaget känns det som att Thåströms industriella förflutna får lysa igenom rätt ofta, vilket naturligtvis är något som tilltalar mig. Bästa låtarna den här kvällen är förutom Axel Landquists park, "släpp aldrig in dom" (som första extranummer), "kort biografi med litet testamente" och en helt underbar version v "brev till 10:e våningen" med endast akustisk gitarr och en brusande analogsynth, snacka om magi! En annan effektfull grej var när dom satte ihop låtarna "främling överallt" och "som tåg av längtan" med ett manglande tågmellanspel där Thåström gick loss på en stor triangel (som i sammanhanget fick symbolisera ljudet från järnvägsövergångarna) Även visuellt är det grymt snyggt, (extra jobbigt då att jag inte hade med mig kameran!, fick låna en gammal bild från Rockfoto istället) Snygg backdrop, snyggt ljussatt och som alltid, coolt med järnskrotet som kompletterar trumsetet. Helt enkelt världsklass.

Ps. det finns en sak som jag stör mig enormt på, Thåström är ju på något sätt en ganska folkkär artist vilket får till följd att massa människor som i vanliga fall mest lyssnar på radio rix kommer till hans konserter och det måste dom naturligtvis få göra, det är ju bra att även dom får uppleva nåt bra ibland, men finns det något som är fånigare än att se dessa människor försöka "röja" till hård musik? Det är ungefär lika häftigt som att vara 13 år och se sin pappa försöka "rappa" på skolavslutningen. Jag vet inte vart jag skall titta! Ds

Pss, dags att sova, skall bara lyssna klart på "sleep´s holy mountain" Dss

Ny sida och nytt inlägg och nya skivor!

Fick då äntligen paketet! Har gjort en ny sida för de skivor jag har fått in. Nyinkommet i distrot! Så klicka in där och se vad jag har lagt till. Det går bra att beställa genom att skicka ett mail.
Kommer att försöka lägga in skivorna där så fort de kommer in och sedan flyttas de över till ordinarie lista när det har kommit in mycket mer nyheter.

På onsdag börjar M.A.D.E. Kommer att bli kul!

bra musikvår i Umeå

Det ser ut att bli en vår med mycket bra musik. För min del ser planen ut såhär.
Lördag 13/2 Lushes And Tramps, nostalgi av högsta klass. Irländsk folkpunk som var väldigt populära här i stan i början av 90-talet.

Onsdag 24/2 Kongh och Moloken. Moloken har jag sett flera gånger och för varje gång blir dom bättre och bättre, Kongh har jag aldrig sett, men jag har lyssnat på deras skivor och det känn spännande att få se dom live. Lär bli en kväll i det långsamma manglets våld.

Lördag 6/3 House of metal dag två. Lamb of God och August burns red, dessa räcker för mig, sen finns det ju annat att lyssna och titta på den kvällen, men att få höra högkvalitativ höghastighetsmetal (nwoahm)är det jag ser fram mot. Vet att många ser fram ännu mer mot fredagkvällen, men jag har ingen direkt relation varken med Behemoth, marduk eller hypocrisy, så det får vara.

Fredag 27/3 är det umeå opens andra kväll och första gången Mono kommer till Umeå, otroligt kul, dessutom Khoma samma kväll. Har inte bestämt mig än om lördan, men det är nog mest ekonomin som avgör.

5/5 Så äntrar Thåström scenen på M.A.D.E.-festivalen. Var nog några år sen han var här sist. (såg honom visserligen i Luleå i somras, men tror att en mindre scen och inomhus kan göra detta till en helt annan upplevelse) Väntar förstås nyfiket på vilka mer som kommer till Umeå open och M.A.D.E.