Det blev två konserter i kväll för min del. The sinking of the Titanic, framförd av NorrlandsOperans symfoniorkester och sedan konsert med Freddie Wadling.
The sinking of the Titanic skrevs av Gavin Bryars 1969 och gavs ut på skiva 1975 (som nummer ett i Brian Enos Obscure records serie, som jag har nämnt tidigare)
Ikväll började dessutom konserten redan ute i foajen med ett ljudkollage av Mattias Sköld. Det vävdes snyggt ihop med symfoniorkesterns framförande av verket. Personligen tycker jag att Norrlandsoperan satsa på fler moderna och minimalistiska grejer, som den här.
Några minuters paus innan det är dags för Freddie Wadling. Jag har egentligen inte lyssnat särskilt mycket på nåt av hans projekt tidigare, bara hört lite "strölåtar", men det man har läst och hört om honom är ju intressant och nån gång skall ju vara den första.
Det känns i alla fall som att det spelar ingen roll att man inte har hört allt tidigare, det funkar hur bra som helst ändå. Wadling har en säregen stil och röst och han kan verkligen trollbinda sin publik. Som en svensk variant av Tom Waits, fast med mer visa och jazz i botten och även större variation i röstläget. Mellansnacken är ganska avslappnade och inte särskilt planerade, men det är roligt och familjärt. Musikerna han har med sig på scenen är också enormt duktiga, med en elcello, saxofoner, gitarr, synth och ett litet trumset så skapar dom de mest varierande ljudbilder. Freddie är en sån person som när han gör covers så gör han låten till sin egen, han kopierar inte bara originalet. Många av låtarna är covers, jag känner inte igen allt, men Eno, Captain Beefheart (tack Peter), Radiohead (Creep), Monster Magnet (Space lord mother f**cker (även livecensurerad av Freddie), TuxedoMoon (No tears) (tack Henrik) och Stina Nordenstam får äran att få sina låtar framförda i alla fall. Mot slutet så dyker även en väldigt oväntad cover upp, nämligen en låt från barnserien "svampbob fyrkant" och till och med den låten funkar, vi får dessutom vara med och köra (Wadling säger att om det går bra så kanske vi tillsammans kan ställa upp i körslaget)
Efter stående ovationer kommer han in igen och kör två låtar till innan han stoppar ner sin textpärm i en OK Q8 påse, bockar och stapplar ut med sin käpp och sina mjukisbyxor. Själv är jag väldigt nöjd och har dessutom fått ett konstigt "habegär" efter en elcello, inte för att jag kan spela cello, men alla spaciga ljud som cellisten lyckades skapa med den gjorde att det uppstod ett sug efter en sån :-)
Imorgonkväll blir det fullt upp, Anna Von Hausswolff, Pascal, Lydia Lunch och Carla Bozulich står på mitt program.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar