Internationella kvinnodagen.

Naturligtvis kan man skriva om kvinnor som gör bra musik andra dagar också, men i alla fall så följer här en liten lista på kvinnor som har gjort bra musik som jag har lyssnat på en hel del den senaste tiden.

Skator
First Aid Kit
Juana Molina
Anna Von Hausswolff
Kate Bush
Sibille Attar
Mariam the Believer


Lyssna på dessa, inte bara idag!

/Krister

Ps, lämna gärna kommentarer med fler kvinnor som gör bra musik.

Årets bästa konserter.

Trots att jag inte tycker att jag har hunnit med så mycket konserter så visar det sig vid en lite närmare koll på bloggen och i almanackan att det ändå har blivit en hel del. Inga megastora produktioner med världsartister, men en hel del som har varit bra ändå.

Här kommer ett urval, de flesta av dem med länkar till vad jag skrev om dem när jag precis hade sett dem.

1. Refused på Exel Arena 16/12 Inte bara för att den konserten ligger närmast kvar i minnet. En kombination av en fantastisk liveshow, stor publik i masspsykos och en pepp uppbyggd under flera år. Allt stämde! Låtvalet, framförandet, det visuella!

2. Anna Von Hausswolff -  Sagateatern 12/10. Här var det ingen nostalgi utan bara pur magi! Kan väl redan här avslöja att Anna Von Hausswolffs skiva finns med långt upp på min årsbästalista och live så spelade hon mest låtar från den, men med bandet hon hade med sig så lyfte låtarna ännu en nivå. Otroligt vackert, kraftfullt och egensinnigt.

3. Thåström på Umeå Open 30/3 Precis som alla andra gånger jag har sett Thåström så levererade han en gedigen show, med en bra blandning från sin digra låtskatt. Han har även alltid ett genomtänkt och genomarbetat visuellt koncept som ger det hela en extra dimension. Låtarna på den nya skivan har dessutom ett mörker och en tyngd som gjorde sig otroligt bra live.

4. First Aid Kit på MADE  Jag slogs av hur fantastiska sångerskor båda systrarna är och tillsammans är de helt oslagbara. Kul att det var så pass kraftfullt live, var lite rädd att det skulle bli lite för snällt, men det var mäktigt utan att vara sönderproducerat.

5. Blixa Bargeld på MADE Sångaren från Einstürzende Neubauten gästade MADE. Jag hade ingen större aning om vad jag skulle vänta mig av honom solo, men blev väldigt överraskad, och nöjd! Det var oväntat kul, udda och bra.

6. Moloken på Discouraged fest  14-15/9 Som vanligt så gav Moloken allt och manglade över oss med sin progressiva doom/black-core. Är alltid fascinerad av hur det går att få till så klart ljud samtidigt som det är så otroligt brötigt och disharmoniskt ibland. Gästinhoppet av Fredrik (Totalt Jävla Mörker) på Ulv gav ytterligare ett lyft till det hela.

7. Khoma på Discouraged fest  14-15/9 (samma länk som ovan om du vill läsa mer)
Några år sedan Khoma spelade i Umeå och ett stort sug efter att se dem. Dessutom mycket mer sammansvetsat och välrepat och mindre nervöst än sist jag såg dem. Janne sjuöng bättre än någonsin och tyngden är massiv!

8. the Soundtrack of our lives på Täfteåfestivalen the Soundtrack of our lives är ett säkert livekort och även den här kvällen var det riktigt bra. Låtar från hela karriären spelades och med glöd och energi. Såg dom tyvärr inte när dom gästade Umeå igen i november, inomhus kan ju bli än mer intimt och nära än utomhusscen på en festival, men tillräckligt bra för att komma med på min lista var det.

9. I Break horses på Umeå Open Skön analogt baserad shoegaze. Monotont och meditativt. Precis i min smak. Kanske inte så mycket show, men att stå där längst fram och bara sjunka in i de massiva ljudmattorna var som balsam för själen.

Anat bra som jag har sett är t.ex. Lord Algesten, Loosegoats, Skraeckoedlan, Åbe, Tennis Bafra, Riddarna, Anna Ternheim, Mattias Alkberg, Soldier One och säkert en bunt till som jag inte kommer på just nu.

/Krister

Lördag på MADE

Lördagkvällen inleder jag med att lyssna på Islaja, en finsk sångerska som gör någon sorts psykedelisk electro, jag tänker närmast på Zola Jesus och Fever Ray, trots att hon sjunger på finska så lyckas hon fånga mig, hon sjunger väldigt bra och varierat, dessutom har hon massa coola effekter på rösten emellanåt. Hon använder sig också av lite olika flöjter, lergök, en liten klocka samt en manick som är nån sorts hemmabyggd oljudsmaskin (circuit-bending)

Mot slutet så ligger hon ner på golvet och sjunger, väldigt mycket inlevelse. Lite strul, med rundgång som följd, förstör en låt i mitten, men hon tar nya tag och är snart tillbaks igen.

Man kommer ihåg att hela festivalen är på operan när man möts av en sån här lapp. Tror inte en sådan behövs på en rockfestival där de flesta brukar gå på rockkonserter. Har aldrig sett nån sån upplysning på House Of Metal i alla fall.

Kvällens nästa inslag var Mattias Alkberg. Jag har sett honom nån gång för länge sen och sen har jag ju sett Bear Quartet några gånger, men jag har egentligen aldrig fastnat för det. (i alla fall inte live, Bear Quartet gillar jag på skiva) Men idag lyckades han (och bandet) fånga mitt intresse. Konserten varvas med diktläsning och sång. Trots att musiken är bra och välspelad så sitter jag och längtar till nästa dikt. Han läser dikter från någon av sina samlingar och jag förstår att det här är något jag måste kolla upp. Det påminner lite om Bruno K.Öijer, i alla fall sättet som han framför dikterna på, han står och gungar lite som om han sjöng och gungade i takt till musiken. Dikterna är både mörka men ändå fyndiga och ibland med glimtar av hopp. Har man inga förväntningar så är det ju lättare att blir nöjd, men det här var faktiskt riktigt bra.

Efter Alkberg gick jag och lyssnade på Fred Frith & Cosa Brava. Fred är avant-garde rockens Jimi Hendrix sägs det. Han har bl.a spelat med Henry Cow. Men jag känner rätt snabbt att det här inte är något för mig. Visst spelar dom otroligt tight och proffsigt, är särskilt imponerad av violinisten. (kul att se en violinist med lika många effektpedaler som en gitarrist) Men musiken är alldeles för mycket funk/fusioninspirerad för att jag skall klara av det. Det förekommer knappt en rak fyrtakt på hela tiden. Jag sitter kvar hela tiden ändå, för det är inte dåligt, men det är definitivt inget jag behöver lyssna på på skiva.

Allra sist skall så Tant Strul spela. Jag har aldrig lyssnat på dom, men tänker att jag måste ge dom en chans. Men jag börjar också vara rätt trött efter att ha varit på mängder av konserter, fyra dagar i rad, så efter tre låtar ger jag upp. Det är väl samma här, det är inte dåligt, men jag orkar inte, det är ganska skränigt, och huvet är överfyllt av intryck. Så jag låter någon som kan mer om dessa damer skriva hur det var. Det jag kan säga är att de verkade väldigt laddade och det kändes inte som några trötta tanter på scenen, utan dom gav allt.

Snabb sammanfattning av festivalen:

Bästa konsert: First Aid Kit

Vanligaste synth: Nord

Vanligaste effekt: Loop och delay

Publik: Väldigt blandad, men högre snittålder än Umeå Open.

Ovanligast: Feeding Frenzy

MADE är så mycket mer än en musikfestival, det är upplevelser för alla sinnen. Dom vågar också ta hit artister som väldigt få har hört talas om, men som ändå håller hög klass, dessutom så verkar MADE ha ett medvetet genustänk. Har inte räknat, men väldigt många kvinnor på scenerna. Det är enormt positivt att även inom så här pass smala genrer lyckas hitta kvinnor som är proffsiga på det dom gör. Ta bara Missy Mazzoli som exempel. Inom modern komposition är det nog oftast män som lyfts fram, men här har vi en kvinnlig kompositör av rang och samtliga musiker hon har med sig är också kvinnor. First Aid Kit är ett annat exempel. Starka tjejer som vågar ta för sig, dom måste ju helt enkelt vara fantastiska föredömen för yngre tjejer som vill hålla på med musik.

Nog om detta, här följer en önskelista på artister som jag skulle vilja se på MADE.

Rhys Chatham ( framföra A Crimson Grail), Eric Chenaux, Björk, Tom Waits, Clogs, Stina Nordenstam, Es (finland), Johánn Johánnson (Island), Max Richter, Bad Sector, Brian Eno, Steve Reich, Patti Smith, Deaf Center, Tim Hecker, Kemialliset Ystävät, Nadja (eller Aidan Baker solo), White Rainbow, Stars of the lid. Listan skulle försåt kunna göras hur lång som helst, men alla dessa band och artister tycker jag skulle passa utmärkt på MADE

/Krister

Magisk fredag med First Aid Kit

Fredagen inledde jag med att se Sound Kitchen. En konsert med Fast Forward, som låg bakom matkonserten/installationen häromdagen. Här spelar han solo på olika köksredskap och en trumma. Det är väldigt Cage-inspirerat, slumpmässigt men ganska underhållande. Han kastar grytor, spelar med slevar, flugsmällor, stekspadar, steker mandlar i olja osv. Som sagt, lekfullt och kul, men inget som kanske etsar sig fast som en stor konsertupplevelse.

Bara minuter efter den konserten är det dags för First Aid Kit. Jag är lite orolig att dom skall överproducera så att det blir för mycket pop, men som tur var så har dom valt att hålla det hela avskalat. En keyboard, akustisk gitarr och trummor är allt som finns på scenen. Dom kör mest material från den senaste skivan, A Lions roar. Det är otroligt samspelt och deras stämsång sitter som gjuten. Båda två har verkligen starka röster och dom vågar ta plats på scenen, dom röjer omkring ganska friskt. Trummisen spelar väldigt smakfullt och hjälper också till med stämsång ibland. Med tanke på hur unga dom är så är det grymt imponerande hur väl komponerade låtarna är och hur genomtänkt allt är. Visst har dom säkert fått hjälp av de olika producenter som har varit inblandade, men ingen kan ta ifrån tjejerna deras storhet, både som sångare, instrumentalister och låtskrivare. Mest gåshud får man av den helt akustiska Ghost Town som dom framför utan mikrofoner, framme på scenkanten. Men även Emmylou och Lions roar är riktigs gåshudsframbringare. Dom är väldigt ödmjuka men utan att verka mesiga.

Efter konserten så signerar dom skivor och säljer tröjor, skivorna tar slut ganska fort, vilket ju måste betecknas som helt fantastiskt idag när folk knappt köper skivor (då hade dom ändå inte med sig vinyl) Även här, utanför scenen är dom väldigt ödmjuka och verkar hur trevliga som helst, inga divafasoner. Kommer definitivt att se dom igen om dom kommer tillbaks (vilket dom lovade från scenen) Jag är ju en ivrig supporter för alla möjliga svåra och smala musikstilar, men måste nog ändå erkänna att den här konserten är höjdpunkten på hela festivalen hittills. Men naturligtvis skulle MADE inte vara den festival det är om inte alla smala grejer fick plats och det har varit många andra bra konserter också.

Hängde kvar ute i foajen och märkte inte att klockan sprang iväg, så jag missade ca 20 minuter av Missy Mazzoli & Victoire, hade ingen aning om vad det var, men det visade sig vara högst intressant musik. En sextett kvinnor från New York som skapade modern klassisk musik, med stråkar, synthar, klarinett och röst. En del tyckte jag kändes väldigt inspirerat av Terry Riley och Steve Reich, ångrar naturligtvis så här i efterhand att jag inte gick in tidigare men hann ändå se drygt hälften. Sånt här lär man ju inte få se nån annanstans är på MADE. Dom skall även ha en eloge för att dom är duktiga på att lyfta fram kvinnliga artister och konstnärer. Inom den experimentella musiken är det precis som inom många andra genrer ett stort överskott på män, så det är verkligen befriande att se kvinnor som vågar ta plats och våga göra annat än att sjunga vackert och spela fint på sina keyboards. (som är det som oftast visas upp när det handlar om kvinnor och musik)

Jag avslutade sedan kvällen med en dos livespelad klubbtechno av tyskarna Brandt Brauer Frick. Väldigt dansant och klubborienterat men med tyngd, även kul att så pass mycket var live, synthtrummor och synthar spelades live, sedsan var det naturligtvis förinspelade grejer och sequensers osv, som livemixades på scenen. Men ändå, trots sväng och röj så blir det lite för enformigt med den typiska "tysklandskaggen". Jag vill ha mer variation (tänk autechre) men då blir det å andra sidan svårt att dansa. Här tog stora delar av publiken över scenen och dansade där, till arrangörernas fasa, det var ju i den här lokalen som golvet rasade vid en konsert för några år sen. För att orka med lördagen också så gick jag efter drygt halva konserten.

/Krister

Tillbaka till framtiden

Mitt förra inlägg handlade om fler bra skivor som kom under 2011, men nu blickar jag framåt igen. Till de skivor som har hunnit släppas och som kommer att släppas under 2012.

Det finns några jag redan har hunnit lyssna på, t.ex.


Thåström - Beväpna dig med vingar

Här tycker jag att han har gjort helt rätt igen. Inget som skiljer sig väldigt mycket från de två senaste skivorna, men det är ändå något mörkare och svårare. Inte lika tydliga hitlåtar, men jag tror att den kommer att växa mer och mer. Ibland påminner det lite om hur han lät med "Sällskapet" Om jag får tid kommer en mer utförlig recension efter några lyssningar till. Väntar fortfarande spänt på vinylen, har förhandsbokat men den har inte dykt upp än.



Bob Hund - Låter som miljarder

Den här vinylen dök däremot upp, till och med en dag innan releasedatum, sånt uppskattas. Däremot så är jag lite besviken, först och främst på omslaget, fult! Ser ut som en gratis reklamfinansierad telefonkatalog, sen är det lite kul att de webadresser som står i de olika företagslogotyperna leder till olika hemsidor som Bob hund vill tipsa om, en del till deras egen, men även till andra bands myspacesidor osv.
Själva musiken då? Första lyssningen var närmast en chock, men några lyssningar till har gjort att jag har börjat förstå lite vad dom gör. Jag vet att dom inte vill göra samma skiva igen, och nu har dom utforskat så många olika grejer, men jag har svårt att ta discomusik på allvar. Men det kan nog krävas fler lyssningar innan jag ger den slutgiltiga domen. Vet i alla fall att låten Såå nära, är en fantastisk poplåt.




Tennis Bafra -Abulia Jubilee
Det här låter så mycket Sonic Youth att det bara inte kan misslyckas. Allt, från de skeva gitarrerna, till sången och till låtuppbyggnaden. Men jag älskar det, än har inga favoritlåtar utkristalliserats, men jag skall gräva djupare, har faktiskt inte kollat upp om vinyl finns än, har bara lyssnat på spotify.



First Aid Kit - The Lion´s roar
Störtskön skiva, jag lyssnade aldrig på deras förra skiva, men nu har man ju knappt kunnat undgå att läsa, se och höra om dom, och trots hypen så gillar jag det. Jag kanske håller på att bli mainstream?



Damien Jurado - Maraqopa
Vinyl är beställd, men mp3 har snurrat ett par varv. Damien har delvis tagit en ny riktning, första låten är lite mer bluesinriktad, men hans lågmälda singer/songwriter-berättelser finns dock kvar.

Wovenhand - Black of the ink (ok, släppt under slutet av 2011)
ep med 6 låtar (en från varje album men i ny version) Släpps som en bok med samtliga texter från alla skivor, handskrivna av David Eugene Edwards (alltså inte handskrivna i varje ex, men handskrivet original)
Skall tydligen även komma en wovenhand live under vårkanten. Lär bli spännande.

Annat som är på gång och som jag ser fram emot att lyssna på är nya skivor från Meshuggah, Motorpsycho, Earth, Cult Of Luna, Riddarna och tydligen skall Khoma också komma med nåt nytt, vet inte om det är en ep eller mer. Det lär naturligtvis dyka upp massa mer också. Sen hoppas man ju alltid på nya intressanta okända band, så tipsa gärna när ni hör nåt nytt. Har precis upptäckt Field Rotation.

Vidare mot nyamusikaliska äventyr
/Krister

soundtrack till det här inlägget: Neptune Towers - Transmissions from Empire Algol

Ganska mycket kul som händer i Umeå!

I slutet av Mars är det Umeå Open och det börjar ju se riktigt lovande ut! Thåström, Anna Ternheim, Deportees, Glasvegas, Peter Doherty, Simian Ghost mm,mm. Kan väl erkänna att min relation till Peter Doherty är rätt obefintlig, förutom det man har sett i skvallerpressrubriker, men lyssnade på hans soloskiva på spotify och blev positivt överraskad!
Glasvegas är väl inte heller nåt band som jag skriker av lycka för att dom kommer hit, men det är ändå trevlig popmusik och som säkert är rätt proffsigt. Har ändå lyssnat några varv på den första skivan och än finns ju tid att lyssna på den andra. Simian Ghost missade jag förra året så det känns bra att få en chans till.

Umeå open samarbetar dessutom med MADE och kommer att erbjuda en exklusiv visning av Sigúr Ros filmen Inni, det sker under samma vecka som Umeå Open, dessutom har man bokat First Aid Kit! (som kommer att spela på MADE men som jag förstår det är det båda festivaler tillsammans som är bokare)
På MADE kommer ju även Blixa Bargeld och säkerligen en hel del mer spännande, dom har ju inte hunnit släppa så mycket än.

Kanske blir en bra vår?

/Krister

Soundtrack till det här inlägget: Yo la tengo - I am not afraid of you and I will beat your ass