Tillbaka till framtiden

Mitt förra inlägg handlade om fler bra skivor som kom under 2011, men nu blickar jag framåt igen. Till de skivor som har hunnit släppas och som kommer att släppas under 2012.

Det finns några jag redan har hunnit lyssna på, t.ex.


Thåström - Beväpna dig med vingar

Här tycker jag att han har gjort helt rätt igen. Inget som skiljer sig väldigt mycket från de två senaste skivorna, men det är ändå något mörkare och svårare. Inte lika tydliga hitlåtar, men jag tror att den kommer att växa mer och mer. Ibland påminner det lite om hur han lät med "Sällskapet" Om jag får tid kommer en mer utförlig recension efter några lyssningar till. Väntar fortfarande spänt på vinylen, har förhandsbokat men den har inte dykt upp än.



Bob Hund - Låter som miljarder

Den här vinylen dök däremot upp, till och med en dag innan releasedatum, sånt uppskattas. Däremot så är jag lite besviken, först och främst på omslaget, fult! Ser ut som en gratis reklamfinansierad telefonkatalog, sen är det lite kul att de webadresser som står i de olika företagslogotyperna leder till olika hemsidor som Bob hund vill tipsa om, en del till deras egen, men även till andra bands myspacesidor osv.
Själva musiken då? Första lyssningen var närmast en chock, men några lyssningar till har gjort att jag har börjat förstå lite vad dom gör. Jag vet att dom inte vill göra samma skiva igen, och nu har dom utforskat så många olika grejer, men jag har svårt att ta discomusik på allvar. Men det kan nog krävas fler lyssningar innan jag ger den slutgiltiga domen. Vet i alla fall att låten Såå nära, är en fantastisk poplåt.




Tennis Bafra -Abulia Jubilee
Det här låter så mycket Sonic Youth att det bara inte kan misslyckas. Allt, från de skeva gitarrerna, till sången och till låtuppbyggnaden. Men jag älskar det, än har inga favoritlåtar utkristalliserats, men jag skall gräva djupare, har faktiskt inte kollat upp om vinyl finns än, har bara lyssnat på spotify.



First Aid Kit - The Lion´s roar
Störtskön skiva, jag lyssnade aldrig på deras förra skiva, men nu har man ju knappt kunnat undgå att läsa, se och höra om dom, och trots hypen så gillar jag det. Jag kanske håller på att bli mainstream?



Damien Jurado - Maraqopa
Vinyl är beställd, men mp3 har snurrat ett par varv. Damien har delvis tagit en ny riktning, första låten är lite mer bluesinriktad, men hans lågmälda singer/songwriter-berättelser finns dock kvar.

Wovenhand - Black of the ink (ok, släppt under slutet av 2011)
ep med 6 låtar (en från varje album men i ny version) Släpps som en bok med samtliga texter från alla skivor, handskrivna av David Eugene Edwards (alltså inte handskrivna i varje ex, men handskrivet original)
Skall tydligen även komma en wovenhand live under vårkanten. Lär bli spännande.

Annat som är på gång och som jag ser fram emot att lyssna på är nya skivor från Meshuggah, Motorpsycho, Earth, Cult Of Luna, Riddarna och tydligen skall Khoma också komma med nåt nytt, vet inte om det är en ep eller mer. Det lär naturligtvis dyka upp massa mer också. Sen hoppas man ju alltid på nya intressanta okända band, så tipsa gärna när ni hör nåt nytt. Har precis upptäckt Field Rotation.

Vidare mot nyamusikaliska äventyr
/Krister

soundtrack till det här inlägget: Neptune Towers - Transmissions from Empire Algol

Den breda vägen?

Det har blivit en hel del inlägg om smal musik, vilket är helt i sin ordning på den här bloggen, men jag måste få tipsa om något som inte är så smalt. Jag köpte en samlings-cd med "15 tracks in the key of Neil." Det är nån sorts tanke att alla artister har något gemensamt ursprung i Neil Youngs musik. Orsaken att jag köpte den var att det var en låt av Damien Jurado som jag trodde att jag inte hade, (men den var med på förra skivan, kände bara inte igen titeln) I alla fall, på samma skiva fanns ett band som jag har sett omnämnas, men aldrig hört. Dom heter the gaslight anthem och om jag skulle beskriva deras musik så skulle jag säga, ta en ganska stor dos 90-tals emorock (typ jawbreaker, promise ring mm) och blanda upp det med en minst lika stor dos Bruce Springsteen. Inte övertygad? det skulle inte jag heller vara, men lyssna på låten the ´59 Sound på Spotify så törs jag lova att du också är övertygad. Har inte hunnit gå igenom deras andra skivor så jag skall inte lova för mycket, men dagar när man känner för lite gladare musik än Abandon så är det ett hett tips.

Glöm inte bort att jag fortfarande rear cd-skivor. Köp 3, betala för 2, gäller alla cd-skivor i distrot
/Krister

Årets bästa skivor 2010 plats 6-10

6.Rhys Chatham - A Crimson Grail (Live)

Om det går prata om maximalistisk minimalism så är det precis vad Rhys Chatham sysslar med. 2007 släpptes a crimson grail for 400 electric guitars, en fantasisk skiva det också, här kommer en liveskiva inspelad 2009 (the outdoors edition) med "bara" 200 elgitarrister. Men trots så många gitarrer så är det ändå en form av minimalism. Väldigt få och långsamma förändringar och väldigt repetitivt. Han kan konsten att hålla på med samma riff i en halvtimme utan att man tröttnar.

7. Hoquiam - s/t

Bröderna Damien och Drake Jurado bjuder på ganska mörk lo-fi. Damien är ju inte helt obekant. Det här året har han dessutom varit bättre än på länge. Den här skivan innehåller ett sådant direkt uttryck och en sådan lekfullhet, utan att vara skämtig, som man inte har hört på många år från honom. Dessutom har han hunnit med att släppa sin bästa skiva på läng i eget namn samt en exklusiv 4-spårs 3"cd (som jag kan skryta med att jag förmodligen är en av ganska få svenskar som har den :-) (obs det här är inte omslaget, de är handgjorda och alla är olika, det här är labeltrycket på vinylen)


8. Wovenhand - the threshingfloor

David Eugene Edwards är tillbaks och det med besked. Den förra skivan var en liten besvikelse, men här är det lika bra, mörkt, tight, domedagsosande som det skall vara.



9. Gareth Davis & Stephen R.Smith - The Line Across

Stephen är en favorit inom dronevärlden. Han skapar fantastisk gitarrdrone, med överstyrda gitarrer och sköra melodier. Här har han gjort ett album tillsammans med en experimentell clarinettist. Fantasitk drone. 1 låt på varje sida (så klart)


10. Mono - Holy ground NYC live

Massiv 3 lp med en helt fantastisk konsert inspelad i new york, med stor orkester. Den innehåller dessutom en DVD med hela konserten (som jag i vanlig ordning inte har hunnit se) Det är ju inga nyheter och inte så överraskande, men det är fruktansvärt bra. Jag är så glad att jag har fått chansen attse dem live.

Årets bästa skivor 2010 plats 16-20 + bubblare

16. Brian Eno - Small craft on a milk sea

En legend inom musiken visar att han fortfarande kan leverera. Här finns det musik som spänner från the pearlinfluerad pianoambient till clusterkraut och minimalistisk tecno, allt utan att det blir för spretigt.

17. Joanna Newsom - Have one on me

Mastodontskiva som är lite svår att greppa, men ju mer tid man ger den ju mer växer den. Borta är de mest galna upptågen från tidigare skivor och det är en mer mogen folksångerska vi möter, men det är gruvligt vackert och ganska eget.

18. James Blackshaw - All is falling

Kanske inte hans allra bästa skiva, men bra mycket bättre än mycket annat som släppts. Instrumentalt, akustiskt, ibland 12-strängad gitarr, men här även piano mm,mm




19. Damien Jurado - Saint Bartlett

Hans starkaste skiva på några år. Känns väldigt ärlig och avskalad. Nådde dock inte riktigt upp till samma höjdpunkter som skivan an gjorde tillsammans med sin lillebror. (den hittar ni längre upp på listan)



20. Khoma - A final storm

Det har diskuterats friskt om vilken sorts musik det här är, jag bryr mig inte så mycket om sånt, huvudsaken är att det är bra och ganska ofta så är det just vad den här skivan är. Dom har samma tyngd som cult of luna i vissa partier, samma sköna melodier som Muse och Radiohead, men ändå ett eget uttryck.


Bubblare, dvs andra skivor som också är bra, men som jag helt enkelt inte kunde få plats med på årets lista är
Efterklang - Magic Chairs
Junip - Fields
Ulaan Kohl - III
Råd kjetil senza testa - Vinliden
the Radio Dept - Clinging to a scheme

Har även en del skivor som jag inte har hunnit lyssna på och som därför inte är med, t.ex. den nya Tallest man on earth, nya swans och nya appleseed cast, dessutom fanns det några skivor som var med i arbetet tills jag upptäckte att de var släppta 2009, bara jag som hade skaffat dem 2010, t.ex. Shrinebuilder - s/t, Abandon - the dead end och Stephen R.Smith - Cities

Saknar ni andra bra skivor? Kommentera gärna, jag kommer inte att ändra min lista, men jag kollar gärna upp sånt jag har missat, glömt att det kom det här året osv.

/Krister

Knark och cigaretter.

Lyssnade på Nationalteatern idag, (Barn av vår tid) sen under middan så sjöng jag på några rader ur "kolla kolla" "å jag trodde jag var stark, men jag hamna i en park och levde på att sälja...", sen kommer ju refrängen med hadelätten umpapa och allt det där, får man inte göra osv, sonen 7 år undrar vad var det man inte fick göra? Jag: vad finns det som man inte får sälja som rimmar på park? Han funderar en stund, säger sen "bark!" Barn skall vara barn, så det är väl lika bra, förklarade dock att barkförsäljning inte är olagligt. (inte än så länge)
4-åringen kom på helt plötsligt, "visst är det farligaste som finns att blåsa cigaretter?"
Hon lovade också att hon inte skulle "blåsa cigaretter" varken nu eller senare. Låter bra!
Skall man vara "true straight edge" så skall det väl vara ett eget beslut, taget i tidig ålder.

Kvällens soundtrack (efter Nationalteatern alltså): Windmills by the ocean, Wovenhand "threshingfloor", Damien Jurado "Saint Bartlett", Peter Broderick "Music for falling from trees"

Kan nog komma mer utförliga recensioner på en del av dessa skivor snart. En arbetsdag kvar till semestern!
Hörs/Krister

lite musiktips

Har flera inlägg på gång, men tiden har inte riktigt räckt till i veckan, för att skriva någorlunda rättvist måste man hinna lyssna på en del grejer också, men det kommer.

Här kommer bara några snabba tips.
Föst, Damien Jurado har gjort en hyllnig till Dio, du kan höra den här Han har även släppt ny skiva "saint bartlett" släpptes igår, samt en skiva med ett band (Hoquaim), bestående av Damien och hans bror Drake, har för avsikt att recensera båda dessa skivor inom kort

Ett fantastiskt band som är värt massa lyssningar är Autistic Daughters. Visserligen inte supernytt, senaste skivan, Uneasy flowers, kom 2008, men den är grym, har lyssnat en hel del på den de senaste dagarna. Lite svår att beskriva, men det är experimentellt utan att vara konstigt, ganska mycket akustiskt, tänker lite på the microphones ibland, men det bästa är att ni går in och lyssnar själva!

Har även dronat igenom Ulaan Kohls nya skiva (III) som vanligt är allt som Stephen R.Smith gör bara skönt och bra. Han är inte lite produktiv (släpper skivor om vartannat, ibland i eget namn, men även som Ulaan Kohl, Thuja och Hala Strana, för att nämna de viktigaste)

Efter att ha fegat lite missade jag en ebayauktion ikväll, surt, men det kanske går fler tåg (dock inte så många, grå vinyl av Jesu infinity finns bara i 400 ex, så det lär kunna ta ett tag till nästa :-()

Annars ser jag mest fram mot helgen, lite loppis (vinyljakt) samt designmarknad och loppis på söndag, där kommer jag även att ha med distrot och sälja skivor, b.la. Moloken "our astral circle" vinylerna, hämtar upp dom i morgon! Vi ses då!
/Krister

(p.s. har ingen relation alls till slipknot, så därför väljer jag att inte skriva något om basistens död)

RUT, ROT, RYT!

Valår och mer löften än vanligt från båda håll, mer smutskastning, mer ytligt personfixerat fördummande.

Sittande regeringen har fört en hård kamp mot bidragsberoende (i bokstavlig mening, mot de som är beroende av bidrag) Istället har man använt pengar som dessa behövande har behövt för ett drägligt liv, till att folk som är friska, har jobb, bostad mm kan få lite guldkant på tillvaron. Avdrag kallas det, men egentligen är ju ROT och RUT också bidrag, bidrag till dem som redan har det så gott att man kan välja att renovera huset eller stugan, eller som anser sig ha råd att anlite städhjälp eller gräsklippningshjälp.

Visst, det har förekommit fusk, inom alla grupper, skillnaden är att när en lågutbildad ensamstående mamma med tre barn trixar med tillfällig föräldrapenning så gör hon det för att kunna ge sina barn mat, eller kläder, knappast till nån lyx, det är inte rätt, men förståeligt. Inom borgargrupperna så är ju annars skattefiffel och skatteplanering nåt det skryts om, att skriva över privat konsumtion på firman för att få göra avdrag, att placera pengar utomlands eller skriva över tillgångar på barnen, kanske inte olagligt, men visst är det en form av fusk. Framförallt så är orsaken enbart att man inte vill dela med sig, man vill ha mer själv!

Som jag ser det finns det bara två skäl att rösta borgerligt, antingen så förstår man inte orsak/verkan av sina beslut (därför att man saknar kontakt med annan verklighet än sin egen, man känner inga som drabbas av nedskärningarna, inga som behöver vända på varje krona för att få det att gå ihop, som aldrig kan åka på semester, inte ens inom landet osv) Det andra skälet är att man är egoistisk, att man helt enkelt bortser från orättvisor och resonerar "det här är bra för mig, alltså är det bra"
Oupplysta eller egoister alltså! Inget av dem är kanske något borgare vill stoltsera med så därför gapar dom på om individens rätt, om "människors rätt till arbete" (men inget om människors rätt att hinna med nåt annat i livet, det är bara förunnat dom som har råkat födas med rika föräldrar) Om orättvisa skatter, om hög bensinskatt (men inget alternativ till hur vi skall lösa klimatkrisen, bara blunda och fortsätta som inget har hänt är inte särskilt långsiktigt)


Så ett litet RYT! från mig, det lär kunna komma mer. För er som läser den här bloggen för att jag skriver om musik, här kommer det, lyssnade precis på Kongh - "shadows of the shapeless" och James Blackshaw - "Lost prayers and motionless dances"
Ser fram emot nya skivor från Damien Jurado och Wovenhand (Wovenhand spelar för övrigt i Göteborg 25/5 och Stockholm 28/5, gå dit ni som har möjlighet, missa inte heller Dinosuar jr och Built to spill i Stockholm ons den 26/5, jag missar ju båda dessa + mycket mer, men det får gå ändå :-)

Fotnot: Bilden visar en vägg där ROT-avdrag skulle kunna nyttjas, (på någon utförsäkrads bekostnad)

3" cd, nästan lika kul som 10" vinyl?

Som nörd så kan det ibland vara nästan lika viktigt, som själva musiken den innehåller, hur en skiva ser ut eller hur den är förpackad eller vilket format den har. Naturligtvis så är den optimala upplevelsen när musiken är bra och det dessutom är snyggt och helst lite ovanligt förpackat. Fick just hem de två första skivorna i serien "Laminar Excursion Monthly". Ett ambitiöst projekt från två små bolag (Crossroads of america och flannelgraph record company) Varje månad under 2010 kommer det att släppas två 3" cdeps med totalt 24 artister. I första utskicket fick man även med en papplåda med handklistrade bilder, där man skall förvara de 24 skivorna. Ok, boxen kanske inte var det snyggaste man har sett, men skivorna är underbara. 10" vinyl, 5 tums vinyl" 3" cd, smått är sött helt enkelt. Musiken då? De två första artisterna är Damien Jurado och Chad Serhal with she does it magic. Damien Jurado levererar 4 akustiska låtar, troligen inspelade bara med en mic i ett rum. Precis det han är allra bäst på! Chad Serhal är helt ny för mig, låter lite som om Morrissey skulle ha bott på amerikanska landsbygden och varit influerad av folk och blues. Helt ok, men inget jag direkt hoppar högt över