Årets bästa skivor 2014 Plats 11-15

11. Pig Eyes - s/t

Även det här året fick man höra något som lät lite nytt, visserligen med gamla byggstenar, som kraut, doomrock mm, men just den här blandningen har jag inte hört tidigare. Riktigt trevligt.

12. Wovenhand - Refractory obdurate  (deathwish)

Wovenhand fortsätter att göra lite tyngre dyster apokalyptisk rock, gillar den här mer än förra skivan, inte samma wowkänsla som första gången man hörde honom sjunga, men det är fortfarande väldigt mycket bättre än mycket annat som släpps.

13. Thurston Moore - the best day

Inget särskilt nytt här, men det låter som det bästa från Sonic Youth runt Sonic nurse och Murray Street, och något nytt sådant kände jag att jag behövde. Mycket trevligt! Det här är hästlängder bättre än hans akustiska skivor.

14. Killers walk among us - s/t (a tenderversion recordings)

Storslagen episk post-rock i samma skola som Mogwai eller Sigúr Ros, inte här är det särskilt nyskapande, men vad gör det? Det är precis så här man vill att det skall låta, när man är sugen på den här typen av musik.

15. Råd Kjetil Senza Testa - The turing test (funeral fog records cassette)

RKST fortsätter att utforska de elektroniska inslagen, syntharna men även mer industriella skrapande ljud mm har smugit sig in i musiken, inte mig emot. Den här kassetten innehåller två långa låtar som aldrig släpper greppet om dig.

Årsbästalistan plats 11-15

Plats 11: Råd Kjetil Senza Testa - Of the Augmented living dead

Råd Kjetil Senza Testa släpper nya grejer hela tiden, det här släppet finns endast på kassett och soundcloud. Två låtar på vardera 25 minuter, men det här är något av det bästa jag har hört med RKST. Här har dom tagit borta alla gitarrer och det är så gott som bara analoga synthar- Det påminner en hel del om Tangerine Dream och Klaus Schulze och jag gillar det skarpt! Inte för att det är något fel med gitarrer, men dom har lyckats väldigt bra den här gången, utan gitarrer.

Plats 12: Yrsel - Abraxas

Svensk/fransk black/doom/droneduo. Ny upptäckt för mig och återigen så blir man förvånad hur mycket bra grejer det finns som man aldrig har upptäckt. Det här är flerdimensionell musik, inte något man slölysnnar på, men den som ger det tid kommer att få många trevliga upplevelser. Ibland rör dom sig mer mot elktronisk dark ambient och ibland mer i dronemetalland, men bra tycker jag att det är hela tiden.

Plats 13: Barn Owl - V

Upptäckte Barn Owl rätt sent, men det gör inte musiken sämre. Tidigare skivor har varit lite i samma stil som Earth´s senare skivor, men med mindre gitarrplock. Här har man tagit bort ännu mer och blivit än mer ambienta/droneiga. Mörkt, vackert och minimalistiskt skulle jag kalla det, enformigt, tråkigt, händelselöst skulle förmodligen en del andra säga, men dom har fel.

Plats 14: Kongh - Sole creation

Kongh har varit ett sådant band som jag har tyckt att det har varit "bra för att vara svenskt" ungefär. Dvs helt ok och man har köpt skivan för att stödja scenen så att säga, men den här skivan är dom riktigt bra, på riktigt! Det hårda har blivit hårdare och doommelodierna har blivit bättre.

Plats 15: Samling - Annanstans

Troligen den poppigaste skivan på min lista. Samlings förra skiva doftade mycket mer 70-tal och retrorock och det var det jag föll för, men den här nya skivan har ändå något som tilltalar mig. Den har melodier som sätter sig och den har texter som man kan sjunga med i, dessutom är det en hel del energi och fortfarande lite 70-talsfeeling, om än inte lika mycket som på första skivan.

Utbrott!

Jag hade turen att vinna biljetter till Profilteaterns föreställning Utbrott!
Om du har tänkt gå och se den, så läs inte min recension, för det förstör en del av upplevelsen om man vet för mycket!

Så! Ni som har sett, eller inte har tänkt eller har möjlighet kan ju fortsätta att läsa.

Det hela börjar som en ordinär teaterföreställning, kulisser av ett fängelse är uppbyggda, en skådespelare berättar om sin tid i fängelset osv, några minuter in i föreställningen börjar en kvinna i publiken hosta, skådespelarna avbryter och ber henne vänligen att försöka dämpa hostan och om det inte går, prata med dem i foajén om att få återkomma en annan kväll. Teatern fortsätter, det blir strul med ljud och ljus, men fortsätter, kvinnan i publiken börjar hosta igen och reser sig för att lämna lokalen, men längst ner i trappan faller hon och blir liggande på golvet, skådespelarna bryter, springer fram och ser hur hon mår, nån ringer ambulans osv, nu börjar man fundera på vad som ingår i föreställningen och inte. Skådespelarna ber så hemskt mycket om ursäkt och säger sig ha tappat bort sig helt och vill börja om från början. Dom gör så, men hinner ca 1 minut innan tre poliser kommer in genom ytterdörren, dom avbryter och vill prata med någon ansvarig, man hör bara små stycken av vad poliserna säger och det är väldigt luddigt, tillslut får man i alla fall veta att dom har "en situation som dom inte riktigt har kontroll över" och därför måste vi sitta kvar och hålla oss lugna. Nu är en del personer i publiken uppriktigt oroliga (eftersom jag känner en av skådespelarna som agerar polis så förstår jag att det ingår i teatern, men några framför mig undrar mer och mer upprört varför dom inte kan berätta vad det är som händer. Så fortsätter det ett tag och sedan börjar det bli mer tydligt att saker och ting ingår i föreställningen. När den hostande kvinnan rusar in igen och kastar sig över en scenarbetare och biter och klöser honom förstår nog de allra flesta att det ingår, sen byggs den obehagliga stämningen successivt upp. Vi får veta något diffust om en smitta som orsaker aggressivitet och som är ytterst smittsamt, det smittar framförallt genom att de som drabbats bits och klöser. Just efter att vi fått veta det så upptäcker de att en av de smittade personerna (som låg på scenen) plötsligt är försvunnen, vart tog hon vägen? Skådespelarna börjar desperat leta henne, och som på beställning så slocknar både musiken och alla lampor i hela lokalen, på flera olika ställen börjar folk i publiken skrika i panik, DET ÄR NÅGON UNDER LÄKTAREN! Massa, skrik, dunkande, osv, ljuset kommer tillbaks lagom för att vi skall hinna se en man i publiken släpas in under läktaren, han dras helt enkelt ner mellan raderna av stolar och försvinner in. Här är föreställningen på topp, sedan blir det lite segt i mitten, väldigt mycket väntan. Men väldigt nya grepp ändå. Ca halva publiken får ge sig ut på en busstur (i en riktigt buss, dom lämnar lokalen sedan polisen har meddelat att det nu finns en säkrad väg där man kan ta sig ut)

Mot slutet blir det lite väl mycket zombieapokalyps och alla skriker, skjuter, hugger, sprutar teaterblod osv, men man hinner ändå med att få in lite moralfilosofiska frågor, kan det vara rätt att döda någon om den utgör ett hot mot många andra? Kan man döda någon för att rädda någon annan? När upphör man att vara människa och blir ett djur? Osv.

Sammantaget så tycker jag att det var riktigt bra och framförallt så är det kul med lite nytänkande och med publikinteraktion. Det jag personligen förlorade lite på (och som nog är ett utbrett problem i en så pass liten stad) är att jag kände igen flera av skådespelarna (alltså även av de som spelade "vanliga teaterbesökare" Hade man inte gjort det hade det kanske varit svårare att förstå vad som ingick och inte.

Musiken i föreställningen var gjord av Råd Kjetil Senza Testa, oftast var det bara korta stycken innan det avbröts av knaster osv, men det var verkligen bra och aggressiv musik som hjälpte till att bygga upp den obehagliga stämningen.

/Krister

MBV i lurarna!

Håller på att försöka bilda mig en tillräckligt konkret bild av nya My Bloody Valentine för att kunna skriva en recension. Det är ju väldigt stort bara att det äntligen har kommit nytt material från dessa shoegazemästare.

Recension kommer snart.

För övrigt så borde jag redan ha skrivit om den fantastiska nyheten som stod att läsa i VK förra veckan, nämligen att Thurston Moore är bokad till U & U festivalen som skall hållas i Umeå under 2014.

Mer info kommer om det också.

På tisdag skall jag på skräckteater med musik av Råd Kjetil Senza Testa, skall bli väldigt intressant.

Berättar väl lite om det också.

Hörs/Krister

Refused på Exel Arena Sista spelningen!

Refused har under året varit ute på ett segertåg runt hela världen. 15 år efter att skivan "Shape of punk to come" släpptes så har dom äntligen fått upprättelse och fått möjlighet att framföra skivan så storslaget som det var tänkt.

Igår så hade turen kommit till Umeå och Exel Arena. Vet inte om det var utsålt, men det kan inte ha varit många biljetter kvar. Väldigt mycket folk var det i alla fall och hög stämning, redan från början.
Refused har valt ut olika förband i olika städer och här i Umeå var det bara lokala förmågor i väldigt varierade genrer.

Först ut var Two White Horses (Jacob och Lovisa Nyström) Båda spelar till vardag med Säkert! Lovisa har även medverkat på Davis soloprojekt A Heavy Feather, SÅ här stor spelning har nog aldrig syskonen gjort, men det funkar bra. Dom sjunger vansinnigt bra och deras softa folkbaserade musik fyller upp lokalen bra. Dom använder mer synthar och keyboards än tidigare när jag har sett dom, men inte så att det tar över. Dom kör ett ganska kort set, vilket förmodligen är ett rätt smart drag när man vet att det är flera band som skall spela och att de flesta väntar på kvällens huvudnummer.

Two White Horses

Råd Kjetil Senza Testa

Nästa band på scenen är Råd Kjetil Senza Testa. Som vanlig så spelar medlemmarna bakom en enorm filmduk. Kvällens film börjar i djuphavet, eller abyssén, så först trodde jag att det var samma film som på MADE för två år sen, men det visar sig snart vara fel. I kvällens film så får vi uppöeva allt från djuphavsfiskar till zombier som krälar upp ur gravar, brottas med hajar och äter på andra zombies, Råd Kjetil Gillar att överraska. Musiken då? Jo dom inleder med ett ganska hårt noiseparti för att sedan glida in på ett riktigt tungt synthbaserat krautparti. Hårt, monotont och mycket oljud, precis i sin ordning med andra ord. Har aldrig hört bandet spela så högt och så hårt och ändå tror jag inte att dom använde några gitarrer alls idag. (inte så vitt jag kunde se genom filmduken) En del i publiken verkade tro att det var nån sorts intro som skulle övergå i en vanlig rockshow efter en stund, så när det efter typ 10 minuter gick upp för dem att det här var själva konserten så lämnade dom lokalen. Men det var ändå ett ganska stort gäng som stod kvar och lät sig bli skönt mörbultade av de förvrängda elektroniska oljudsmattorna!

Randy the Band

Nästa band på scenen var Randy (eller numera Randy the band) På den tiden Refused spelade så turnerade dom ofta och mycket med Randy, dom släppte även en split-ep. Randy spelar högenergisk punk-rock som oftast svänger väldigt bra. Jag har inte varit någon större fan av Randy på skiva, men live brukar dom leverera, så även ikväll och som tur var för mig så kör dom mest låtar från de två skivorna jag har lyssnat mest på. Det är partystämning och svängig rock´n roll från början till slut.
Nu börjar även den stora publiken inse att det snart är dags för kvällens huvudnummer.

Förväntansfull publik, minuter innan Refused

Så är det äntligen dags! Några minuter innan utsatt tid så börjar en malande ljudmatta fylla lokalen, lamporna släcks. SÅ småningom börjar ljudet tillta i intensitet samtidigt som ljus bakom refuseds "frontdrop"börjar tonas upp. Sakta ökar både ljudet och ljuset, efter en stund så hör man  David börja trumma, sen kommer gitarrer, bas och även sång in, tillslut faller skynket ner och med en ljusexplosion så drar dom igång för fullt. På en gång exploderar även hela publiken i ett hav av uppsträckta händer och röj. Bandet och publiken är grymt taggade. Större delen av kvällens material är hämtad från the Shape of punk to come, men kvällens först riktiga jubelorkan kommer ändå när introt till Rather be dead drar igång. Helt sjukt tight och svängigt spelar dom. Dennis är uppenbarligen väldigt glad och tacksam för att dom har fått sånt gensvar och även här i Umeå. Det är också kul att det finns någon som fortfarande har något att säga när dom spelar. En låt tillägnas alla som arbetade på fritidsgårdarna i Umeå på 90-talet och framförallt Galaxen. Dennis poängterar att ikväll inte är någon kväll för nostalgi, men att lite gammalt vill dom ändå bjuda på, därefter får vi höra Everlasting och Pump the brakes.

Can I Scream?!!!

När bandet går av scenen förstår man ändå att det inte är riktigt slut, för vi har ännu inte fått höra New Noise. Naturligtvis kommer dom in och kör den och när 3000 personer klämmer i med "CAN I SCREAM" samtidigt som alla lampor maxas så är det svårt att inte få gåshud.

Jag är väldigt glad att få vara här i kväll och se den här spelningen. Har försökt räkna hur många gånger jag har sett Refused men jag kommer helt enkelt inte ihåg, men typ 10-12 gånger skulle jag tro och jag vet att det har varit bra alla gånger, men rent produktionsmässigt, musikalist och stämningsmässigt så var nog kvällens konsert den bästa jag har sett. Det var en värdig avslutning som bandet bör vara stolta över. Jag skulle tro att den här gången så är det nog över på riktigt, men nu har hela världen haft chansen att se detta fantastiska band.

Via flödet på IG har jag läst att på efterfesten på Fabriken så gjorde bl.a. Final Exit och Abhinanda hemliga reunions, hade så klart varit mäktigt att se, men kvällen i Exel arena räcker gott och väl. Det här kan man leva på ett tag.

/Krister

Lite nyheter och en kort uppdatering

Hinner inte riktigt med här, men hade tänkt skriva att Ravi Shankar har avlididt vid en ålder av 92 år. Vila i frid! Hans musik lever vidare.

En gladare nyhet är att the Knife släpper ny skiva våren 2013, det blir nåt att se fram emot.

Själv ser jag dock mest fram emot kvällens konsert med Refused, Råd Kjetil Senza tersta, Randy och Two white horses, det kommer att bli grymt!

Skall försöka hinna recensera imorgon. Kommer även då en kort recension på gårdagen "Branvarnarkonsert" på norrlandsoperan.

Hörs/Krister

(Soundtrack: Thurneman - Cut off)

Några nya skivor i distrot!

Har sålt slut på rätt mycket av cd-skivorna, kanske kör nån fler variant av rea så småningom, eller så lägger jag ut på tradera, har börjat ett långt och mödosamt jobb med att fota och lägga ut massa second hand cd´s som tar upp i stort sett hela golvytan i mitt rum, blandar priser och annonslängd, men kanske tar det lite lugnt nu, kommer väl inte att vara hemma precis hela tiden så det är onödigt att lägga ut massa som tar slut när man själv inte är hemma. I alla fall, det som är nytt i distrot är

This gift is a curse - I, Guilt bearer Vinyl lp med svart/blodrödmarmorerad vinyl 150 kr

This gift is a curse spelar mangling hard-core med dissonanta riff och black metalinfluenser

Veckans andra nyhet är Råd Kjetil Senza Testa - Abyssén

Vinylsläpp i lyxigt foldout, matt papper och genomskinlig vinyl 200 kr

Ni som såg dom förra året på MADE vet ungefär vad som bjuds, ambient/kraut djupt under vattnet! En del partier låter ganska mycket tangerine dream.

Har även en ny cd-r Oakox - de profundis cd-r 20 kr

Dark ambient/doom/drone med bl.a. Daniel Lund som arrangerade noisebath (som var det jag skrev om sist före det här)

Hoppas på att hinna med en sväng till täfteå nästa lördag, då bl.a. soundtrack of our lives och euskefeurat spelar, men får väl se, nuförtiden kostar det ju pengar, men 200 för en kväll kan det ju va värt, man ser ju knappast nåt av dom banden för under 200 nån annanstans (utom möjligen på trästock då, där i alla fall soundtrack skall spela)

/Krister

MADE-festivalen sammanfattning Onsdag/Torsdag

Min önskan skulle vara att jag hann skriva efter varje kväll, men så ser det inte ut. SÅ här kommer en kort sammanfattning av de tre dagar som har varit hittills.

Onsdag såg jag följande:

John Cale. Legendarisk man med ett förflutet bl.a i Velvet underground men också som producent och en lång solokarriär. Själv har jag inte lyssnat på hans sologrejer, så jag hade egentligen inga förväntningar alls.

De tre medmusikerna hade lätt kunnat vara hans barn, men det är inget som stör. Dom spelar bra, men ibland lite för mycket, enligt mig. Trots att John har fyllt 70 så finns det inga trötthetstecken i hans sångröst, den är klar och kraftfull, han spelar både gitarr och keyboard med bravur också. Musiken är väldigt blandad, men har man en 40-årig karriär bakom sig så har man väl hunnit prova en del. Mycket material är tydligen ganska nytt och oväntat hårt. En del låtar har ett funkigt driv som får mig att tänka på Faith no more. Sammanfattningsvis så kan jag väl säga att det var en bra konsert men inget som gav mig någon musikalisk wow-känsla.

Direkt efter Cale gick jag och såg Sainkho Namtchylak. En folksångerska/strupsångerska från Tuva-regionen mellan Sibirien och Mongoliet. Här får man verkligen uppleva nåt nytt, hon sjunger omväxlande kraftigt och så svagt så det kanppt hörs, hon spelar mungiga och handtrumma, ibland dansar hon runt i rummet, men oftast sitter hon på en stol. I bland är det mörk guttural strupsång och ibland skärande ljusa toner, man fascineras i alla fall hur en människa kan åstadkomma såna ljud. När hon kompar sig själv med mungigan och samtidigt sjunger är det som allra bäst. "Ancient electronics" kallar hon mungigan för och den har verkligen ett ljud som låter som nån synth körd genom en phaser.

Onsdagkvällen avslutas med "Feeding Frenzy" som är en blandning av installation, konsert och restaurangbesök. Man får sätta sig vid dukade bord, uppe på scenen i Black Box, fyra kockar står uppradade och lagar mat, alltihop filmas och visas på storskärm. Lokala musiker sitter bakom kockarna och spelar improviserad musik, dom har tydligen fått vissa angivelser om att vid vissa tidpunkter skall dom intensifiera, eller dra ner eller andra instruktioner, men på det stora hela är det rätt fritt. Vem som får maten är också slumpmässigt, så fort någon maträtt är färdig så bärs den ut och kyparna väljer vem som skall få maten. Vid mitt bord fick i alla fall alla ta del av maten, men inte så att alla fick lika mycket, fördelningen mellan förätter, varmrätter och efterrätter varierade också. Ett tag in i konserten så upptäckte jag också att det satt folk på läktarplats som tittade på när vi satt där och åt, en högst surrealistisk upplevelse, men ofantligt kul. Vid vårat bord kände vi inte varandra sen tidigare, men nyfikenheten kring de olika maträtterna (som alla var vegetariska) gjorde att vi efter ett tag satt och provsmakade från varandras tallrikar, som en liten familj.

En sån här grej är en av sakerna som gör MADE till så mycket mer än en musikfestival.

Torsdagkväll såg jag:

Wounded Knee, modern folksångare från Scotland som använde enbart sin röst och en loop-pedal. Till en film med landskapsbilder från norra Scotland passade den meditativa musiken väldigt bra.


Efter några minuters paus så var det dags för Råd Kjetil Senza Testa att äntra samma scen. Även dom spelade bakom filmduken. Den här gången var det en betydligt mer vardaglig film, med inredningsdetaljer från någon äldre persons hus, förmodligen i västerbottens inland, det var uppstoppade fåglar, korsstygnstavlor, almanackor från den lokala närbutiken, foton på barn, gamla bröllopsfoton och allt som man känner igen från sin mormors hus. Musiken upplevde jag vara indelad i några olika partier. Det inleddes med ett rätt hårt noiseparti för att sedan gå över i ett lite lugnare parti, kändes lite som att det saknades något där, men kan inte riktigt sätta fingret på vad. Efter det kom ett parti som var riktigt grymt, väldigt krautinfluerat med analoga synthar på apreggio. Ganska mycket Tangerine dreamvibbar fast med snygga gitarrslingor också. Det här var nog konsertenshöjdpunkt. Som avslutning kom ett vackert gitarrbaserat post-rocks parti, i stil med mogwai eller gamla explosions in the sky. Bra var det i alla fall, men gillade förra årets film mer.

Sen var det dags för kvällens stora stjärna Blixa Bargeld, känd som sångare i Einstürzende Neubauten och gitarrist i the Bad seeds. Hit kom han solo och med två looppedaler och en ljudtekniker. Man visste inte riktigt vad man skulle förvänta sig, men han visade snabbt att man inte skulle få se nån gravallvarlig gothpoesi i alla fall. Det liknade snarast ett standup-set men ljudsatt med udda ljudeffekter. Bl.a fick vi vara med att bygga upp en skalenlig modell av vårt solsystem, med bakgrundsstrålning, planeter, asteroider, månar, sol och kometer, allt uppbyggt med Blixas ljudeffekter. Som avslutning (extra nummer) bjöd han på en soloversion av Neubautenlåten Negative Nein från gamla klassikern "kollaps" Jag var väldigt nöjd och många med mig, kan dock tänka mig att det var lite för smalt för en del samt att det även kan vara lite svårt för en del tillräckligt nihilistiska gothare att se sin ungdoms gothindustriidol uppträda som en komisk farbror iklädd kostym och väst.

Avslutade med att se några låtar med Iva Bittova, folksångerska och violinist från Tjeckien. Det här var också bra, hon har en kraftig röst och sjunger väldigt varierat. Påminner mig om Carla Bozulich (Evangelista) som gästade festivalen för några år sen. Men jag börjar känna mig så trött och skall upp och jobba dan efter så jag stannade inte riktigt hela tiden ut.

/Krister

Råd Kjetil Senza Testa

Igår kväll var jag på MOVE och såg/lyssnade på Råd Kjetil Senza Testas två timmar långa videoinstallation. Ganka skönt så där en fredagkväll när man är lite trött efter en veckas arbete, bara sätta sig ner och njuta av kautig ambient i två timmar. Musiken växlar från soft väldigt flytande ambient till kraut som påminner en hel del om Klaus Schulze och Tangerine Dreams tidigare prylar. Filmen är, som brukligt ett kollage av filmsnuttar som återkommer men i lite förändrade versioner, olika färgtoner osv, det är snyggt, och efter ett tag kan man vad som händer. Mycket är urbana motiv, järnvägar, bilar längs motorväg, men ändå med någon slags ödslig känsla.
Efter ett tag känner jag att jag egentligen inte behöver filmen, när man har passerat en timme så kan man de olika filmsnuttarna och kan bara sjunka in i musiken. Helst skulle man få sitta i en biosalong och allra helst med hörlurar, då skulle man slippa höra alla som inte verkar bry sig särskilt mycket om vare sig musiken eller filmen. Det är alltid nackdelen när relativt smala grejer skall framföras på platser där även "vanligt folk" går, men på det stora hela är jag väldigt nöjd med kvällen. Hoppas RKST släpper det här som DVD eller lägger upp det på nätet nånstans.

/Krister

Mycket som händer nu.

Om man kunde, hann och hade råd att gå på allt man ville så skulle jag ha fullt upp med att gå på konserter och kulturarrangemang nu. T.ex. skulle jag gå på Scharinska imorgon och lyssna på sideshow stringband, det är gratis och dom skall börja spela runt 22.00, på fredag så visar Råd Kjetil Senza Testa en två timmar lång videoinstallation med förinspelad musik på Pub Freja, vet inte om det kostar något. På lördag spelar trummor och orgel på Scharinska. Tyvärr hinns inte allt med, får nog välja en grej och då blir det nog det smalaste, dvs Råd Kjetil.

Redan nästa vecka är det sen dags för Loney, Dear (och veckan efter det Syket) Mycket nu helt enkelt, men det skall man ju inte klaga på!

/Krister

Soundtrack: Son Volt - Straightaways

Djupt ner i havet med Råd Kjetil

Jag har väl börjat smälta att jag var borta i onsdags när Fennesz spelade och jag fick ialla fall plåster på såren igår, Råd Kjetil Senza Testa bjöd på en riktigt skön upplevelse för flera sinnen.
Eftersom dom vill vara anonyma så spelar dom bakom ett vitt skynke, på vilket det projiceras en fantastisk film med massa djuphavsfiskar, räkor och andra havslevande varelser. Bara bilderna i sig är rent imponerande. Filmen är gjord av dokumentärfilmaren Fredrik Oskarsson. Enligt bandet själva så skall vi bjudas på en abyssé, dvs en odysse i abyssen och visst är det precis vad vi får. Första delen av konserten så är det syntharna som dominerar och under en ganska lång period så tänker jag att det här hade kunnat vara nåt från tangerine dreams bästa period (dvs tidigt 70-tal), det är mörkt och suggestivt och passar helt perfekt till filmen. Efter drygt en halvtimme ser man gitarristerna göra sig iordning för mer intensivt spel och på en given signal brakar det så loss. Först så tänker jag att dom förstör stämningen, men efter en liten stund så övergår det i ren njutning, tangerine dream har nu bytts ut mot Sunn o))), wolfmangler eller burial chamber trio och när det övergår från de rytmiska doomriffen till en ogenomtränglig dronematta av gitarrer så är magin tillbaka igen. Mot slutet smyger syntharna tillbaks in igen och den suggestiva undervattensstämningen kommer tillbaks innan bandmedlemmarna lämnar scenen och låter maskinerna avsluta det hela. Måste säga att jag är grymt imponerad, jag hade trott att det skulle vara bra, men inte så här bra!!!!

Tyvärr hade jag ingen kamera med (och dessutom fick man inte ta bilder, men jag har lånat en bild från VK´s hemsida, den är tagen av Björn Wanhatalo

Sounddtrack - The Clash on broadway
/Krister

Råd Kjetil Senza Testa - Vinliden

Vill bara snabbt tala om att den skivan går att beställa nu (på vinyl) 120 kr + frakt kostar det. Här kan du se vad som fortfarande är ganska nytti distrot och sen är det bara att klicka på de övriga distrokategorierna om du vill kolla upp nåt mer.

/Krister

Soundtrack: Saxon Shore - It doesn´t matter