Utbrott!

Jag hade turen att vinna biljetter till Profilteaterns föreställning Utbrott!
Om du har tänkt gå och se den, så läs inte min recension, för det förstör en del av upplevelsen om man vet för mycket!

Så! Ni som har sett, eller inte har tänkt eller har möjlighet kan ju fortsätta att läsa.

Det hela börjar som en ordinär teaterföreställning, kulisser av ett fängelse är uppbyggda, en skådespelare berättar om sin tid i fängelset osv, några minuter in i föreställningen börjar en kvinna i publiken hosta, skådespelarna avbryter och ber henne vänligen att försöka dämpa hostan och om det inte går, prata med dem i foajén om att få återkomma en annan kväll. Teatern fortsätter, det blir strul med ljud och ljus, men fortsätter, kvinnan i publiken börjar hosta igen och reser sig för att lämna lokalen, men längst ner i trappan faller hon och blir liggande på golvet, skådespelarna bryter, springer fram och ser hur hon mår, nån ringer ambulans osv, nu börjar man fundera på vad som ingår i föreställningen och inte. Skådespelarna ber så hemskt mycket om ursäkt och säger sig ha tappat bort sig helt och vill börja om från början. Dom gör så, men hinner ca 1 minut innan tre poliser kommer in genom ytterdörren, dom avbryter och vill prata med någon ansvarig, man hör bara små stycken av vad poliserna säger och det är väldigt luddigt, tillslut får man i alla fall veta att dom har "en situation som dom inte riktigt har kontroll över" och därför måste vi sitta kvar och hålla oss lugna. Nu är en del personer i publiken uppriktigt oroliga (eftersom jag känner en av skådespelarna som agerar polis så förstår jag att det ingår i teatern, men några framför mig undrar mer och mer upprört varför dom inte kan berätta vad det är som händer. Så fortsätter det ett tag och sedan börjar det bli mer tydligt att saker och ting ingår i föreställningen. När den hostande kvinnan rusar in igen och kastar sig över en scenarbetare och biter och klöser honom förstår nog de allra flesta att det ingår, sen byggs den obehagliga stämningen successivt upp. Vi får veta något diffust om en smitta som orsaker aggressivitet och som är ytterst smittsamt, det smittar framförallt genom att de som drabbats bits och klöser. Just efter att vi fått veta det så upptäcker de att en av de smittade personerna (som låg på scenen) plötsligt är försvunnen, vart tog hon vägen? Skådespelarna börjar desperat leta henne, och som på beställning så slocknar både musiken och alla lampor i hela lokalen, på flera olika ställen börjar folk i publiken skrika i panik, DET ÄR NÅGON UNDER LÄKTAREN! Massa, skrik, dunkande, osv, ljuset kommer tillbaks lagom för att vi skall hinna se en man i publiken släpas in under läktaren, han dras helt enkelt ner mellan raderna av stolar och försvinner in. Här är föreställningen på topp, sedan blir det lite segt i mitten, väldigt mycket väntan. Men väldigt nya grepp ändå. Ca halva publiken får ge sig ut på en busstur (i en riktigt buss, dom lämnar lokalen sedan polisen har meddelat att det nu finns en säkrad väg där man kan ta sig ut)

Mot slutet blir det lite väl mycket zombieapokalyps och alla skriker, skjuter, hugger, sprutar teaterblod osv, men man hinner ändå med att få in lite moralfilosofiska frågor, kan det vara rätt att döda någon om den utgör ett hot mot många andra? Kan man döda någon för att rädda någon annan? När upphör man att vara människa och blir ett djur? Osv.

Sammantaget så tycker jag att det var riktigt bra och framförallt så är det kul med lite nytänkande och med publikinteraktion. Det jag personligen förlorade lite på (och som nog är ett utbrett problem i en så pass liten stad) är att jag kände igen flera av skådespelarna (alltså även av de som spelade "vanliga teaterbesökare" Hade man inte gjort det hade det kanske varit svårare att förstå vad som ingick och inte.

Musiken i föreställningen var gjord av Råd Kjetil Senza Testa, oftast var det bara korta stycken innan det avbröts av knaster osv, men det var verkligen bra och aggressiv musik som hjälpte till att bygga upp den obehagliga stämningen.

/Krister