Årets bästa skivor 2014 Plats 1-5

1. Loscil - Sea Island (kranky)

Minimalistisk electronica när den är som bäst. Jag älskar hans vemodiga låtar som skapar bilder av bilresor genom grå industrialiserade förorter, med regnet piskande mot bilrutan, låter inte så muntert, det är det inte heller men det är fruktansvärt bra, min absoluta favoritartist har än en gång gjort ett fantastiskt album!

2. Swans - To be kind  (Young God)

Väldigt massivt album, på alla sätt 3 lps och över två timmar långt. Det tar lite tid att sätta sig in i hela skivan men det är värt det. Monotont krossande blandas upp med vackra sorgsna melodier.

3. Beck - Morning Phase

Väldigt mycket som en uppföljare till Sea change, reverbindränkt singer/songwriterpop när den är som bäst. Beck behöver inte hålla på och experimentera och göra udda saker, han gör ju dessa "vanliga" låtar så fruktansvärt bra.

4. Earth - Primitive and deadly (southern lord)

Kan bara tacka och ta emot, Earth är tillbaka på banan igen, Angels of darkness… vol II var en ganska trög och halvsömnig historia, men här är dom tillbaks i samma fina form som innan. Vid första lyssningen var det naturligtvis lite chockartat med sång! Men jag tycker det fungerar utmärkt, Mark Lanegans röst är ju rätt behaglig och Rabia Shaheen Qazi var för mig en helt ny bekantskap men tycker att det passar bra ihop med earth´s långsamma blues.

5.Pallbearer - Foundations of burden (profound lore)

Episk doom men utan att vara allt för genretypiskt, skulle kunna hävda att det är doom med lite curevibbar.

Varför gör dom såhär?

Earth alltså? Ett av världens bästa band, släpper snart en ny skiva, ger sig ut på ny turné. Inget av det är väl konstigt eller särskilt irriterande, men varför måste dom alltid komma till Sverige när det är påsk? Tredje året i rad dom är i Stockholm precis i anslutning till påsk. När man har barn som är lediga och släkt som skall hälsas på osv, passar det helt enkelt inte så bra. En vanlig helg i mars skulle vara mycket bättre. Den här påsken passar det dessutom sämre än någonsin eftersom min mor fyller jämnt. Men alla er som kan unna er en vistelse i huvudstaden under påskhelgen skall ju inte missa det här. Skärtorsdag spelar Earth, Mount Eerie och ett band till som jag inte känner till och på långfredagen spelar OM. Helt sjukt! Earth, Mount Eerie och OM på samma helg och man kan inte åka dit. Inte är det dyrt heller, typ 250 spänn för tvådagarsbiljett på Strand.

Ni som går dit, hälsa Dylan att nästa gång dom kommer hit så kan dom välja nån annan helg än påsk.

/Krister

Årets bästa skivor 2011 Plats 1-5

Plats 1: Moloken - Rural
Årets bästa skiva, och jag tror inte enbart att det beror på att den kom sent, så att den fortfarande känns ny. Molokens förra skiva var bra, men den här är flera snäpp bättre på alla nivåer, ljudet är bättre, låtarna är starkare och framförandet är otroligt slipat. Det är otroligt komplicerade riff och disharmoniska gitarrslingor och basen fungerar inte bara som komp utan levererar även den riktigt meckiga riff. Om världen vore rättvis så skulle låten Ulv vinna en grammy för bästa låt. Men det är sällan som 16 minuter långa låtar med vackra dystopiska slingor uppblandat med black-metalrens vinner sådana titlar. Riktigt skönt att höra Moloken spela fort också, vi visste ju redan att dom kunde mangla på långsamt, men trots allt så blir det än mer spännande när man kan blanda in lite snabbare partier. Sörjer fortfarande att jag missade releasepartyt, men hoppas på att få se en spelning igen snart. Hoppas även att nåt bolag tar itu med att ge ut vinyl! Har tyvärr själv inte ekonomi för ett sådant projekt just nu, men den här skivan är för bra för att bara få finnas på cd.

Plats 2: J Mascis - Several shades of why
Jag har svårt att se att den här mannen skulle kunna göra nåt riktigt dåligt (fast när jag tänker efter har han gjort en skiva som är diskutabel (sing and chant for AMMA) Det här är första egentliga studioalbumet för hans akustiska solokarriär. Fantastiska melodier vet vi ju redan att han kan producera och hans sångröst är ju svår att värja sig mot. Här har han gjort ett helgjutet album som jag inte har hittat några svagheter med.

Plats 3: Syket - With Love
Syket har satt huvudbry på många musikskribenter, dom är lite för svåra att placera i nåt särskilt fack, men det kvittar väl egentligen, huvudsaken är ju att det är bra. När jag skall beskriva deras musik så är dock 90-talets shoegaze ett av de begrepp som behövs för att förstå. Men det är ändå i en helt annan tappning än när Ride, Slowdive och Mojave 3 höll på och stirrade i golvet. Det är mer dansant, mer psykedeliskt och gladare. (men på ett melankoliskt vis)

Plats 4: Earth - Angels of darkness, demons of light!
Earth har gjort ännu en vacker låååångsam skapelse, det här är inget för den som har bråttom. Men kan man se skönheten i att höra samma vackra riff så många gånger att det förvandlas till ett mantra, då är det här definitivt något att ta till sig. Det är inte alls svårlyssnat och exkluderande som de gamla skivorna kan vara, men det är musik som kräver att man lyssnar och är intresserad, annars går man miste om det som gör det magiskt.

Plats 5: Graveyard - Hisingen blues
Black Sabbath och Blue Cheer med modern touch och lika mycket energi som de banden förmodligen hade där i början av 70-talet. Det är retrorock i ganska ren form och funkar hur bra som helst.

Earth igen!

Återkommer med jämna mellanrum till Earth (och det är ju inte konstigt) Igår fick jag hem ett vinylpaket med Saint Vitus - Mournful Cries samt Earth - 2 och Earth - 3 Thrones and dominions. Båda Earth skivorna har jag redan på cd, men det kändes som att det behövdes vinyl av dom, Earth skall liksom vara på vinyl. Därmed finns det nu fyra Earthskivor i min samling som jag har både på cd och vinyl, kan tyckas onödigt, men är man nörd så är man. Läste nån gång för länge sen om Morrisey, han berättade att skivor som han verkligen gillade kunde han köpa flera gånger (nästan varje gång han såg dem) och jag förstår precis vad han menar. När jag ser Godspeed you black emperors - lift your skinny fists... så vill jag bara köpa den igen, trots att jag har två ex av den (en cd en lp) Helt puckat? Vet inte, är det mer puckat än att varje gång man åker utomlands åka till samma ställe, eller att varje gång man går på restaurang beställa samma maträtt. Det är ju lite så att man vet precis vad man får, finns ingen risk att man blir besviken.

Nu längtar jag mest efter att den nya Earth skall släppas på vinyl, cd´n är släppt men vinylen kommer inte förrän slutet av april. Förhoppningsvis får jag tag i några ex, dom brukar försvinna fort, men jag har ju en bra kontakt, så oftast ordnar det sig :-)

/Krister

Tecken på medelåldern?

Jag hade tänkt gå och lyssna när Moloken skulle spela nytt material i lördags, men jag kom av mig. Stannade hemma och lyssnade igenom en ansenlig mängd vinyler först av Black Sabbath och sedan av Earth, hann väl inte igenom allt enbart under lördagen, men jag börjar visst ha kommit till det stadiet när det är skönare att sitta hemma och vända på vinyler än att gå ut nånstans och lyssna på livemusik.

Hursomhelst på söndagmorgon hade jag kommit fram till Sabotage av Black Sabbath, var bara tvungen att visa barnen omslaget. Fula omslag finns det gott om och hårdrockare med diskutabel klädsmak likaså, men man skulle ändå vilja veta hur dom tänkte här. Röda strumpbyxor, skinnjacka och bar överkropp, ok, men när man på baksidan av skivan dessutom ser ett par svart/vit rutiga kalsonger lysa igenom strumpbyxorna så tycker man att nån borde ha reagerat. Ozzy ser dock ganska cool ut.

Men musiken är fortfarande helt ok, även om den inte kommer upp i samma magi som de 4 första plattorna.

/Krister

Soundtrack: Johnny Cash -Unearthed

Doomsday news!

Det händer en hel del på doom-fronten nu. Electric Wizards nya är släppt, slutsåld, svindyr och grymt tung, mm I februari kommer Earth med en ny skiva, (och i april kommer dom till Stockholm) Moloken har avslutat inspelningen av uppföljaren till "our astral circle", har ingen mer info just nu om när och hur och av vem den släpps, men kommer att hålla mig och er informerade.
Ett nytt svenskt doomband (eller enmansprojekt) har också sett dagens ljus. Prowl, har spelat in och lagt upp sin första låt på Sound Cloud. Det doftar Black Sabbath och Earth långa vägar.
Anotn Sundell, som gör allt utom att spela trummor har tidigare nämnts här med sitt drone/doomband Cursus. Det här är inte lika smalt utan något som även "vanliga" hårdrockare skulle kunna uppskatta.

Soundtrack: Shapes and Phases of Ambience

Slut på helgen

Då var helgen över igen, tyvärr alldeles för snabbt. Hade tänkt hinna med att recensera lite skivor i helgen, bl.a. den ursnygga A Storm of light/Nadja splitvinylen jag köpte förra helgen, men det får vänta. Har haft fullt upp med att göra vanliga svenssonsaker, som handla, fixa cykel åt sonen justera cykel till dottern, handla hylla på blocket mm, mm Hann med en loppisrunda, som vanligt på jakt efter obskyra skivor, men idag blev det klent resultat. Hittade visserligen lite kul cd-skivor i en låda, frågade om pris, 5 kr och uppåt, svarade killen. Ok, plockade ihop en del grejer som jag tänkte att jag kunde lyssna på och sen sälja nästa helg på skivmässan om det inte var nåt för mig. I alla fall när jag visar fram de tio skivorna jag har hittat så säger han, " du har verkligen hittat dom mest ovanliga, men du kan få dom för 500:-". Det blev naturligtvis inget köp. Många av dessa skivor har jag sett för 20-30 kr förut och skulle han ha sålt dom till Skivaffär´n på Västerslätt så hade han fått 5 kr styck, så det fick va, men ångrar ändå lite att jag inte köpte Screaming Trees skivan. (har fått nån sorts grungeåterfall)
I alla fall, på vägen mellan alla olika ställen hann jag i alla fall lyssna på lite bra grejer. Bl.a. en fantastisk låt av Stephen R. Smith, (Confused Moth, från the elegy box,(se bilden) 6 cd-skivor fulla av drone, ambient, noise och avant-garde-artister) snacka om att det är en produktiv kille och som sällan eller aldrig gör nåt dåligt. Förutom skivorna i eget namn har han även släppt ett flertal skivor både som Ulaan Khol, Hala Strana och Thuja. De flesta rör sig i gränslandet mellan drone och ambient med vissa inslag av folk. Nä nu är det dags för lite sömn, men eftersom en sjuk son ligger i min säng lägger jag mig någon annan stans och lyssnar på några earth-låtar innan jag somnar. Gonatt!