Plats 1: Moloken - Rural
Årets bästa skiva, och jag tror inte enbart att det beror på att den kom sent, så att den fortfarande känns ny. Molokens förra skiva var bra, men den här är flera snäpp bättre på alla nivåer, ljudet är bättre, låtarna är starkare och framförandet är otroligt slipat. Det är otroligt komplicerade riff och disharmoniska gitarrslingor och basen fungerar inte bara som komp utan levererar även den riktigt meckiga riff. Om världen vore rättvis så skulle låten Ulv vinna en grammy för bästa låt. Men det är sällan som 16 minuter långa låtar med vackra dystopiska slingor uppblandat med black-metalrens vinner sådana titlar. Riktigt skönt att höra Moloken spela fort också, vi visste ju redan att dom kunde mangla på långsamt, men trots allt så blir det än mer spännande när man kan blanda in lite snabbare partier. Sörjer fortfarande att jag missade releasepartyt, men hoppas på att få se en spelning igen snart. Hoppas även att nåt bolag tar itu med att ge ut vinyl! Har tyvärr själv inte ekonomi för ett sådant projekt just nu, men den här skivan är för bra för att bara få finnas på cd.
Årets bästa skiva, och jag tror inte enbart att det beror på att den kom sent, så att den fortfarande känns ny. Molokens förra skiva var bra, men den här är flera snäpp bättre på alla nivåer, ljudet är bättre, låtarna är starkare och framförandet är otroligt slipat. Det är otroligt komplicerade riff och disharmoniska gitarrslingor och basen fungerar inte bara som komp utan levererar även den riktigt meckiga riff. Om världen vore rättvis så skulle låten Ulv vinna en grammy för bästa låt. Men det är sällan som 16 minuter långa låtar med vackra dystopiska slingor uppblandat med black-metalrens vinner sådana titlar. Riktigt skönt att höra Moloken spela fort också, vi visste ju redan att dom kunde mangla på långsamt, men trots allt så blir det än mer spännande när man kan blanda in lite snabbare partier. Sörjer fortfarande att jag missade releasepartyt, men hoppas på att få se en spelning igen snart. Hoppas även att nåt bolag tar itu med att ge ut vinyl! Har tyvärr själv inte ekonomi för ett sådant projekt just nu, men den här skivan är för bra för att bara få finnas på cd.
Plats 2: J Mascis - Several shades of why
Jag har svårt att se att den här mannen skulle kunna göra nåt riktigt dåligt (fast när jag tänker efter har han gjort en skiva som är diskutabel (sing and chant for AMMA) Det här är första egentliga studioalbumet för hans akustiska solokarriär. Fantastiska melodier vet vi ju redan att han kan producera och hans sångröst är ju svår att värja sig mot. Här har han gjort ett helgjutet album som jag inte har hittat några svagheter med.
Jag har svårt att se att den här mannen skulle kunna göra nåt riktigt dåligt (fast när jag tänker efter har han gjort en skiva som är diskutabel (sing and chant for AMMA) Det här är första egentliga studioalbumet för hans akustiska solokarriär. Fantastiska melodier vet vi ju redan att han kan producera och hans sångröst är ju svår att värja sig mot. Här har han gjort ett helgjutet album som jag inte har hittat några svagheter med.
Plats 3: Syket - With Love
Syket har satt huvudbry på många musikskribenter, dom är lite för svåra att placera i nåt särskilt fack, men det kvittar väl egentligen, huvudsaken är ju att det är bra. När jag skall beskriva deras musik så är dock 90-talets shoegaze ett av de begrepp som behövs för att förstå. Men det är ändå i en helt annan tappning än när Ride, Slowdive och Mojave 3 höll på och stirrade i golvet. Det är mer dansant, mer psykedeliskt och gladare. (men på ett melankoliskt vis)
Syket har satt huvudbry på många musikskribenter, dom är lite för svåra att placera i nåt särskilt fack, men det kvittar väl egentligen, huvudsaken är ju att det är bra. När jag skall beskriva deras musik så är dock 90-talets shoegaze ett av de begrepp som behövs för att förstå. Men det är ändå i en helt annan tappning än när Ride, Slowdive och Mojave 3 höll på och stirrade i golvet. Det är mer dansant, mer psykedeliskt och gladare. (men på ett melankoliskt vis)
Plats 4: Earth - Angels of darkness, demons of light!
Earth har gjort ännu en vacker låååångsam skapelse, det här är inget för den som har bråttom. Men kan man se skönheten i att höra samma vackra riff så många gånger att det förvandlas till ett mantra, då är det här definitivt något att ta till sig. Det är inte alls svårlyssnat och exkluderande som de gamla skivorna kan vara, men det är musik som kräver att man lyssnar och är intresserad, annars går man miste om det som gör det magiskt.
Earth har gjort ännu en vacker låååångsam skapelse, det här är inget för den som har bråttom. Men kan man se skönheten i att höra samma vackra riff så många gånger att det förvandlas till ett mantra, då är det här definitivt något att ta till sig. Det är inte alls svårlyssnat och exkluderande som de gamla skivorna kan vara, men det är musik som kräver att man lyssnar och är intresserad, annars går man miste om det som gör det magiskt.
Plats 5: Graveyard - Hisingen blues
Black Sabbath och Blue Cheer med modern touch och lika mycket energi som de banden förmodligen hade där i början av 70-talet. Det är retrorock i ganska ren form och funkar hur bra som helst.
Black Sabbath och Blue Cheer med modern touch och lika mycket energi som de banden förmodligen hade där i början av 70-talet. Det är retrorock i ganska ren form och funkar hur bra som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar