Plats 6: Bill Callahan - Apocalypse
Som vanligt så gör Bill Callahan intressant musik. Jag vet inte om han har lagt ner Smog och bara gör skivor i eget namn nu, men det känns som att det kvittar, det är bra i vilket fall. Lite småskruvad folk/lo-fi med humoristiska och tänkvärda texter.
Som vanligt så gör Bill Callahan intressant musik. Jag vet inte om han har lagt ner Smog och bara gör skivor i eget namn nu, men det känns som att det kvittar, det är bra i vilket fall. Lite småskruvad folk/lo-fi med humoristiska och tänkvärda texter.
Plats 7: The Decemberists - The King is dead
Jag har inte fastnat för the decemberists tidigare, jag har lyssnat på någon skiva lite, men inte återkommit till dem, men den här föll jag ganska direkt för och det har hållit i sig, trots att skivan kom redan i Januari. Riktigt skön folkrock, antagligen något för Fleet foxes-fans (men fleet foxes skall jag snart börja lyssna på, när dom inte längre hypas överallt :-)
Jag har inte fastnat för the decemberists tidigare, jag har lyssnat på någon skiva lite, men inte återkommit till dem, men den här föll jag ganska direkt för och det har hållit i sig, trots att skivan kom redan i Januari. Riktigt skön folkrock, antagligen något för Fleet foxes-fans (men fleet foxes skall jag snart börja lyssna på, när dom inte längre hypas överallt :-)
Plats 8: Loney dear - Hall Music
Emil lyckas igen, han har gjort något annat än förra skivan, utan att gå tillbaks till det gamla, men ändå utan att tappa det som är hans signum. Lite mer avskalat och tillbakalutat, men fortfarande lika vackert.
Emil lyckas igen, han har gjort något annat än förra skivan, utan att gå tillbaks till det gamla, men ändå utan att tappa det som är hans signum. Lite mer avskalat och tillbakalutat, men fortfarande lika vackert.
Plats 9: Iron & Wine - Kiss each other clean
Vid första lyssningen var jag lite besviken, jag vill nog egentligen att det skall låta som på "Our endless numbered days" men när man har kommit över det och verkligen börjar lyssna så inser man att det här är ju briljant popmusik. Alltså inte lika mycket akustisk folk som på tidiga skivor, men definitivt bra melodier och arrangemang.
Vid första lyssningen var jag lite besviken, jag vill nog egentligen att det skall låta som på "Our endless numbered days" men när man har kommit över det och verkligen börjar lyssna så inser man att det här är ju briljant popmusik. Alltså inte lika mycket akustisk folk som på tidiga skivor, men definitivt bra melodier och arrangemang.
Plats 10: Belong - Common era
Läste kommentarer där trogna Belong-fans var upprörda, dom hade ju förstört den nya skivan, med sång och trummor! Så uppenbarligen finns det puritaner inom alla genrer. Jag gillar Belongs tidigare skira gitarrambientskivor, men jag gillar det här också, kanske nästan ännu mer. Det här är liksom en "loveless" för 2010-talet. Överhuvudtaget är nog My Bloody Valentine en stor influens på den här skivan, så den som längtar efter ringande effektöverstyrda gitarrer kan fortfarande få det i tillräcklig mängd.
Läste kommentarer där trogna Belong-fans var upprörda, dom hade ju förstört den nya skivan, med sång och trummor! Så uppenbarligen finns det puritaner inom alla genrer. Jag gillar Belongs tidigare skira gitarrambientskivor, men jag gillar det här också, kanske nästan ännu mer. Det här är liksom en "loveless" för 2010-talet. Överhuvudtaget är nog My Bloody Valentine en stor influens på den här skivan, så den som längtar efter ringande effektöverstyrda gitarrer kan fortfarande få det i tillräcklig mängd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar