Grattis!

Säger grattis till Syket och Deportees för deras framgångar i P3 guld!
Syket årets pop och Deportees årets grupp.
Inte illa! Umeå visar framfötterna igen!

Såg även att Graveyard tog hem årets rock/metal. Inga umebor där såvitt jag vet, men bra rock ändå. Grattis även till dom.
/Krister

Årets bästa skivor 2011 Plats 1-5

Plats 1: Moloken - Rural
Årets bästa skiva, och jag tror inte enbart att det beror på att den kom sent, så att den fortfarande känns ny. Molokens förra skiva var bra, men den här är flera snäpp bättre på alla nivåer, ljudet är bättre, låtarna är starkare och framförandet är otroligt slipat. Det är otroligt komplicerade riff och disharmoniska gitarrslingor och basen fungerar inte bara som komp utan levererar även den riktigt meckiga riff. Om världen vore rättvis så skulle låten Ulv vinna en grammy för bästa låt. Men det är sällan som 16 minuter långa låtar med vackra dystopiska slingor uppblandat med black-metalrens vinner sådana titlar. Riktigt skönt att höra Moloken spela fort också, vi visste ju redan att dom kunde mangla på långsamt, men trots allt så blir det än mer spännande när man kan blanda in lite snabbare partier. Sörjer fortfarande att jag missade releasepartyt, men hoppas på att få se en spelning igen snart. Hoppas även att nåt bolag tar itu med att ge ut vinyl! Har tyvärr själv inte ekonomi för ett sådant projekt just nu, men den här skivan är för bra för att bara få finnas på cd.

Plats 2: J Mascis - Several shades of why
Jag har svårt att se att den här mannen skulle kunna göra nåt riktigt dåligt (fast när jag tänker efter har han gjort en skiva som är diskutabel (sing and chant for AMMA) Det här är första egentliga studioalbumet för hans akustiska solokarriär. Fantastiska melodier vet vi ju redan att han kan producera och hans sångröst är ju svår att värja sig mot. Här har han gjort ett helgjutet album som jag inte har hittat några svagheter med.

Plats 3: Syket - With Love
Syket har satt huvudbry på många musikskribenter, dom är lite för svåra att placera i nåt särskilt fack, men det kvittar väl egentligen, huvudsaken är ju att det är bra. När jag skall beskriva deras musik så är dock 90-talets shoegaze ett av de begrepp som behövs för att förstå. Men det är ändå i en helt annan tappning än när Ride, Slowdive och Mojave 3 höll på och stirrade i golvet. Det är mer dansant, mer psykedeliskt och gladare. (men på ett melankoliskt vis)

Plats 4: Earth - Angels of darkness, demons of light!
Earth har gjort ännu en vacker låååångsam skapelse, det här är inget för den som har bråttom. Men kan man se skönheten i att höra samma vackra riff så många gånger att det förvandlas till ett mantra, då är det här definitivt något att ta till sig. Det är inte alls svårlyssnat och exkluderande som de gamla skivorna kan vara, men det är musik som kräver att man lyssnar och är intresserad, annars går man miste om det som gör det magiskt.

Plats 5: Graveyard - Hisingen blues
Black Sabbath och Blue Cheer med modern touch och lika mycket energi som de banden förmodligen hade där i början av 70-talet. Det är retrorock i ganska ren form och funkar hur bra som helst.

Graveyard rockade hårt

Torsdagkväll på Scharinska, jag kommer dit strax före 22.00, då är det ännu inte så mycket folk, men fler kommer hela tiden. Ganska precis 22.00 går Sad Day for Puppets på scenen. Dom har ett lite svårt uppdrag. De flesta som är på plats är där för att höra Graveyard så deras 90-talsdoftande gitarrmangelindie går väl inte hem i alla stugor. Jag tycker det är helt ok, men lite utan själ och bandet ser ut att liksom be om ursäkt för att dom är där. När dessutom nästan samtliga låtar slutar med ett långt mangligt oljudsslut blir till och med jag lite trött. Riddarna kliver upp på scenen och med en väldig karisma får dom med sig större delen av publiken. Snabba ganska trixiga stonerriff, galna gitarrljud och aggresiv sång på svenska gör sitt. Det är riktigt underhållande att se, dock tror jag att det kan falla lite platt på skiva, men jag har inte hört skivan så jag skall inte såga nåt i förväg. Mot slutet skicka gitarristen ut gitarren i publiken för att sedan springa ut och ställa sig och lyssna. Riddarna lär vi nog få höra mer om. Ett band som verkligen har kul och vågar pröva galna idéer och det smittar av sig på publiken. Strax efter midnatt så står då Graveyard äntligen på scenen. Retrorock har det kallats och det är väl inget konstigt med det. Blue Cheer, Led Zeppelin, Black Sabbath och Hendrix manic depression är sånt som jag tänker på hela tiden. Dom har en enorm energi och trummisen och basisten driver på som ett skenande ånglok. Jag imponeras flera gånger av deras oerhört skickliga sätt att hantera musiken dynamiskt, samma riff kan låta på många olika sätt beroende på hur det spelas. Skulle jag jämföra den här spelningen med ett annat av de retrohypade banden "Ghost" och deras spelning på House Of Metal så kan man säga att Ghost bleknade bort, som ett spöke, visst ghost var kul och bra, men det här röjet, den här energin, det var helt omöjligt att stå still. Många av låtarna byggdes dessutom ut med långa bluesjam, kanske för mycket för en del, men jag och många med mig slukades helt upp i dessa jam och för mig hade det gärna kunnat hålla på ett tag till. Det var med ett stort leende som jag lämnade Scharinska. Klantigt nog så fick jag inte med mig min kamera dit, men här på VK´s hemsida finns det i alla fall en bild. /Krister