Släpp sargen!

Onsdagskvällen bjöd på tre liveband och enligt mig var det riktigt bra, hela kvällen. Skivförsäljningen gick väl inte så lysande för min del, men tre riktigt bra noise rock band gör ju en bra kväll ändå.

Först ut var Åbe, hade inte hört talas om dom tidigare, men det var väldigt intressant. Dom började med ett långt riktigt noiseparti, skruvade på effektpedaler, drog metallgrejer mor ventilationstrummor med kontaktmickar fastmonterade osv, riktigt Neubauten oljud, men efter ett tag så tog dom på sig bas och gitarr och tillsammans med oljudsloopar så körde dom igång riktigt svängig shellacrock. Monotont, hårt och svängigt! På några låtar gästspelade Magnus Öberg trummor. En positiv överraskning som jag kommer att minnas länge! Fick även med mig deras skivor (en släppt av Magnus bolag Nomethod) en egen cd-r med omslag av sandpapper med screentryck på, samt en kassett, recensioner på dessa kommer under sommaren.

Nästa band var Soviac, har några av deras tidiga skivor och lyssnade rätt mycket på dem för ca 10 år sedan, sen tappade jag intresset, dom började med nån sorts mer dansant elektronisk punk, men i alla fall live nu ikväll så var det riktigt bra stökig noise rock. Även här monotont och hårt och väldigt tight, svängigt och även med bra melodier. Bra ljud hade dom också. Sedan är det trots allt så att gemensam scenutstyrsel tillför lite extra. Svarta masker och hörlurar, svarta kläder, enkelt men effektfullt.

Sist ut var Tennis Bafra, bandet som enligt uppgift har repat varje onsdag sedan 1993 men inte släppt sin första skiva förrän nu i år (på nomethod)

Tennis Bafra älskar Sonic Youth och dom gör inget för att försöka dölja det, det är helt ogenerad rip off från det bästa av sonic youth mellan typ, evol och dirty, men det känns ändå inte som ett coverband, dom har väldigt gott om energi och det är ändå egna låtar med bra melodier och väldigt bra och skevt gitarrspel. Ser fram emot att höra mer från dom, har dom spelat i 18 år så kan det ju hända att dom har några fler låtar på lager, så att det inte dröjer lika länge till nästa skiva.

Vinyl av Tennis Bafra och Soviac kan ni beställa från mig nu, 120 kr styck. Hade tyvärr inte mer pengar så jag även kunde köpa Åbe, men i alla fall den som Nomethod har släppt kan jag nog ordna fram senare i sommar.

/Krister

Yes! I dream of noise!

Foam, med lustiga hattar.

Inte särskilt ofta jag skriver om riktig noise på min blogg, men igår var det ju dags för Noisebath, hela sex akter på samma kväll. Kan lätt bli lite mastigt, men eftersom alla ändå spelade ganska kort så tyckte jag att det funkade. Först ut var Foam, som inte direkt spelar noise, men det utlovades ju även experimentell musik, och där kan dom nog passa in. Psykedelisk rock med blås skulle jag kalla det. Personligen gillade jag bäst den första långa låten med ganska monoton basgång.

Noisebath-arrangören Daniel Lund spelade tillsammans med Sofia Kurkinen, mörk musik, mörk backdrop och mörk musik. Mer ambient än noise, men rätt trevligt. Sedan var det dags för den första noise-akten, O.M.S-N.M.A. från Belgien, tyvärr så tyckte jag att det var lite tråkigt, visst gjorde han en del häftiga ljud, men det känns som att det fanns ingen tanke och ingen struktur, jag är väl antagligen inte tillräckligt "true" när det gäller noise.

Hjorten

Nästa person på scenen var Johan Hjort, eller Hjorten som han kallar sig. Här blev det mer intressant, dels en backdropfilm (med ljudvågor) men sedan använde han en hel del små roliga elektronikprylar för att skapa ljud med.

Audio Warfare

Audio Warfare är rutinerad och det märks, här är det ganska hård rytmisk industri/noise som gäller, tänker på band som t.ex. Brighter Death Now och In Slaughter Natives, han har ingen backdrop men han rör sig på scenen och man ser att han jobbar på med att skapa en del ljud, det är alltid kul när man ser vad dom gör och när inte allt är förinspelat.

Manifest

Sist ut är Manifest, enligt mig är han även bäst ikväll. Riktigt hård industri, ibland med ambienta inslag, lite som Lustmord, men i ett parti är det värsta dronekänslan också. Han har också backdropfilm, nästan lite för "industriklyschigt" men ändå väldigt passande till musiken. Det är en ohelig blandning av gamla skräckfilmer, tortyrredskap, fallande bomber och svampmoln, mörkt och apokalyptiskt, precis som musiken. Han använder också en hel del andra ljudkällor än datorn.

Publiktillströmningen är oväntat stor och det är riktigt trångt i lokalen ibland, vilket måste betecknas som en succé när det handlar om en så här pass smal genre. Daniel var grymt peppad och förhoppningsvis kan det väl leda till att det inte behöver ta 6-7 år till nästa gång det kan bli en noise/industri/ambient konsert i Umeå.

/Krister

Noisbath på fredag!

Nu på fredag är det dags för Noisebath. 6 stycken artister som bjuder på experimentell musik, noise, ambient osv. Har ingen större koll på de olika banden, men känner att jag borde åka dit bara för att det ordnas en sån här grej, det är ju inte så många gånger per årtionde det förekommer noiskonserter i Umeå. Man håller till på Verket och enligt uppgift skall det vara frivilligt inträde (dvs, bidrag med bensinpengar till artisterna som kommer från andra ställen)

De som skall uppträda är: Foam, Daniel Lund & Sofia Kurkinen, O.M.S- N.M.A., Hjort, Audio Warfare, Manifesto

Ungefärlig starttid verkar vara 19.30

Får bara se nu om jag kan ta mig dit, har lite krångel med bilen och vet inte om man hinner få hjälp imorgon. Annars så kan det ju i bästa fall gå ta sig dit med buss (men det är värre med att ta sig hem :-) Men jag kommer att göra mitt yttersta för att i alla fall kunna va där ett tag.

/Krister

Ps, är förresten snart klar med min genomgång och uppdatering av de olika distrolistorna, så fort det är klar utlovas en stor rea på cd-skivor framförallt, men även en del vinyler. Ds

Vardagslycka!

Lycka (om än köpt för pengar) är när man får hem en grymt tung vinylbox. 3 tjocka vinylskivor och med riktiga omslag (en dubbel, foldout och en vanlig, men inga mesiga tunna omslag som det ibland kan vara i boxar), grymt vackra med närbildar på elkontakter, apparater mm.

Så vem eller vad är vidnaObmana? säger då förmodligen en rätt stor del av sveriges befolkning. Han är en belgisk ambient/noisemusiker vid namn Dirk Serries, numera känd som Fear Falls Burning. Numer gör han väldigt mycket gitarrbaserad ambient/drone, men under tiden som vidnaObmana var det klassisk tapeloop, sampling, rundgångs noise och med hårda mekaniska rytmer. Första sidan låter verkligen som tidiga Blackhouse (typ som hope like a candle eller 5 minutes after i die). Får återkomma med mer när jag har hunnit lyssna in mig lite mer.

/Krister