Lördag på Umeå Open

Syket

Jag kom strax efter 20.00, ingen kö och nästan inga människor, men det var rätt skönt, hann i lugn och ro undersöka merchbordet och till min lycka så hade Bob hund med sig vinyler av "det överexponerade gömstället" Den släpptes i 555 ex och var slutsåld redan på hotstuff, skaffade även ett ex av Sykets "Fish band" på 12" vinyl., deras "With love" verkar inte vara ute på vinyl än, men den kommer väl snart.

Sen gick jag ner i äpplet där Syket precis hade börjat. Dom spelar väldigt rytmisk och meditativ småpsykeldelisk pop. Sån där psykedelia som inte skrämmer bort dom som gillar popmelodier, men ändå har nåt som fångar både oss som vill ha det lite svårtuggat. Har lyssnat för lite än för att kunna säga nåt om vilka låtar som sticker ut osv, men jag står och trivs hela tiden. Det enda som stör är att ljudet ibland blir lite grötigt, men det tror jag inte är deras fel.

The Magic Numbers

Skyndar mig sedan upp till Idun där The Magic Numbers precis kör igång. Det är glad solskenspop men utan att vara glättigt, live blir det ganska tugnt ibland och tjejen som spelar bas rockar hårdare än de flesta på festivalen, grymt cool. Jag har tyvärr inte lyssnat på de två senaste skivorna så det är inte mycket jag känner igen, men bandet är väldigt tighta (trots att det tydligen är första spelningen i år) och det märks att dom är proffs. Spelglädjen är det heller inget fel på. Riktig feelgood-musik och stora delar av publiken verkar vara med på noterna så det måste ändå betecknas som en riktigt bra spelning.

Mera magic numbers

Efter deras spelning går jag ner till Äpplet igen där Doktor Kosmos har hunnit spela ett tag. Det är nästan fullt och full allsång. Doktor Kosmos gör sin första spelning på tre år och dom pratar mycket om hur speciellt Umeå är för dom. Deras ganska spretiga pop får alla partysugna att dansa och sjunga med och när dom mot slutet kör "Borgarsvin" så är det massor av knutna nävar i luften och allsång som skulle kunna rasera speglarna i taket.

Bob Hund

Nästa konsert är den jag är mestnervös för, men också en av de jag ser fram emot mest, nämligen Bob Hund. Jag tror att det här blir 5:e gången jag ser dom live (utspritt under en tidsperiod på 17 år!) och jag är lite nervös. Jag vill inte att det skall vara så att bandet inte är lika bra som jag minns dom, då skulle det ha varit bättre att inte se dom och leva på gamla minnen. Men ganska snabbt visar det sig att mina farhågor var helt i onödan. Även om dom inte har samma helt galna energi som när jag såg dom första gången så är det grymt bra. Mycket av materialet kommer från de två nya skivorna och det materialet är faktiskt väldigt starkt låtmaterial. Om de första skivorna byggde mycket på hysteriskt gitarrmangel så är de nya låtarna mer byggda på krautiga analogsynthslingor och med mer sparsmakade gitarrer. Väldigt svängigt och ibland så där bedövande monotont och bra. Tomas jobbar på, nästan som förr i tiden, han bygger torn av medhörningshögtalarna och klättrar runt, han tutar i sin trafikkon och trixar med orden, både i mellansnacken och i låtarna. "Tinnitus i hjärtat" från förra skivan är grym ikväll. Vi bjuds även på en del klassiker "Nu är det väl revolution på gång" (med massiv allsång), "Ett fall och en lösning", "Allt på ett kort" (första låten på förtsa ep´n) "Sha la la lilla molntuss" och till slut en ganska lång version av "det skulle va lätt för mig att säga att jag inte hittar hem, men det gör jag, tror jag" Jag har svårt att tänka mig att vare sig gamla eller nya Bob Hund fans lämnade lokalen besvikna. Dom visade att dom fortfarande kan leverera! Mängden unga människor med Bob Hund t-shirts vittnar dessutom om att bandet nog har en framtid, inte bara gamla nostalgiska fans.

Rymdkapten Jonas (från Bob Hund)

Utan rast och utan ro går j ner i Äpplet igen, där skall Adam Tensta dra igång. Har väl inte hört nåt mer än "My cool" och har egentligen inga förväntningar, men läste i tidningen att han skall köra med två livetrummisar och inte vilka som heslt utan Thomas Hedlund (Khoma, Cult of luna, Perishers mm,mm) och David Sandström (Refused mm,mm) Dom sätter igång och det är naturligtvis snortight och väldigt dansant. Feta basgångar, snygga effekter, allt sitter som det skall. Tröttnar dock efter 5-6 låtar (vilket tydligen var dumt, för jag hörde sen att David hade sjungit med bravur)

First love Last rites

Själv satt jag bara och slappade en liten stund innan First Love Last Rites drog igång på Nemis-scenen. Dom spelar vacker shogazepop i stil med Ride, My bloody Valentine osv. En del låtar är väldigt vackra mitt i oljudet, men jag känner också att jag håller på att ha uppfyllt kvoten musik man klarar att ta in under en kväll, så därför orkar jag inte riktgit njuta som jag borde, ser fram mot att se dom nån gång när huvet inte redan är fullt.

Sammanfattningsvis så är jag väldigt nöjd med min kväll på Umeå Open. Man måste väl säga att dom har lyckats ganska bra i år (även om jag har gnällt lite på artistutbudet) men dom har ju fått dit rätt mycket folk. Iden med att sprida ut festivalen både i tid och i plats tror jag nog kan vara bra. Man kanske får in folk som inte skulle ha kommit om det bara hade varit på Folkets hus hela tiden. Det jag fortfarande tycker att Umeå Open borde bli bättre på (studera t.ex. House of Metal) är att ha andra saker som händer ute i foajen t.ex. mer försäljare som säljer skivor, kläder, hantverk, kanske olika tävlingar, fler olika matställen med olika utbud osv, sånt gör det roligare som besökare, är det inget band man vill se för tillfället så kan det vara kul att gå omkring och titta på lite annat. Jag lovar att det finns dom som är intresserade av att visa upp sina grejer. /Krister

(recensioner från söndagens konsert på hamnmagasinet kommer också att komma inom de närmaste dagarna)

Soundtrack: Birchville Cat Motel/yellow swans split