Invasionen och A Heavy Feather, recensioner

Som umebo, musik-intresserad, 70-talist mm så är det nog stor chans (eller risk) att man har stött på herrarna Sandström och Lyxzén och en del av deras musikaliska projekt. Själv har jag följt med på ganska när håll under hela 90-talet och jag har även lyssnat en del på Davids tidiga soloskivor, men på senare år har jag inte haft nåt större intresse för det dom har gjort. Visst var AC4 en kul adrenalinkick, men inget som gav mig nåt bestående, David Sandström Overdrive har visserligen gjort en del bra, men samma där, inte nåt jag har orkat engagera mig i. Dennis, Lost patrol har jag inte förstått mig på och när jag såg Invasionen live förra året så var det visserligen kul, för han är ju en stor underhållare, men bra var det inte. Så döm om min förvåning när jag nu i snart två veckor har lyssnat på Invasionens nya skiva "Saker som jag sagt till natten", varv efter varv. Det är faktiskt riktigt bra. ibland är Joy Division lite väl starkt närvarande, men det är väl troligen därför också som jag tycker att det är så bra. Låtarna "Arvegods" och "Sanningsenligt" är de som doftar allra mest av Joy Division. Men även resten av skivan är bra, lite dystopisk new wavepop, och alltihop är snyggt producerat av Henrik Oja, de krautiga gitarrerna och de ödsliga ljudeffekterna passar perfekt med de eftertänksamma texterna. Inte så mycket plakatpolitik här. Ganska personliga texter, sen har jag fortfarande inte riktigt kommit överens med mig själv om jag ska hissa eller dissa att Dennis texter ibland är skrivna på västerbottensmål. (det här är vad vi vart) Det kan ju ses som nån sorts statement, eller också bara som irriterande dålig svenska, men vilket växlar från gång till gång. Tillslut så måste även omslaget få sig en eloge. Även här luktar det en rejäl dos Joy Division, Ta fram "Closer" och titta på det, och jämför sedan med det här. Snyggt är det i alla fall, vinylen kommer i en glansig fold-out, precis som man vill att det skall göra.

Davids senaste projekt heter A Heavy Feather, David har hela tiden gjort mer experimentella skivor än Dennis, så är det även den här gången. Men trots att det är experimentellt så är det aldrig svårlyssnat. En hel del elektroniska och dansanta inslag. David sjunger bättre än någonsin, jag tycker att det låter en hel del Bowie ibland. Trots att det blandas både stilar och instrument ganska flitigt så känns det inte spretigt, bara omväxlande. Personligen gillar jag bäst första låten "the wrong animal" samt "trouble", duetten med Lovisa Nyström (från two white horses och säkert!) Men det finns fler låtar som är helt klart intressanta. Dessutom tror jag att den här skivan är en sådan som det tar lite tid att komma in i, så några lyssningar till så har jag säkert hittat fler favoriter. Det känns väldigt genomarbetat, inte alls någon framstressad skiva. Antagligen så lär det väl vara en skiva som får bra kritik, men inte säljer så mycket, brukar ju funka så när dom flesta bara vill ha all kultur färdigtuggat, bara att svälja. Tur i alla fall att det finns dom som gör nåt för oss som vill ha lite mer.
Till skillnad mot invasionens skiva så är jag dock inte imponerad över omslagslayouten. Väldigt tråkig!

/Krister

Ps. Invasionen spelar på lördag tillsammans med Syket på Profilteatern. Biljetter finns på Burmans musik. Kan nog bli en riktigt bra tillställning.

(soundtrack: Gadget - Remote)