Årets bästa skivor 2011 Plats 11-15

Plats 11: Tom Waits - Bad as me
Den som väntar på nåt gott... Flera år sen förra skivan, men det är inte nåt fel på formen hos den här gamle mannen. Galen vriden blues, kanske inte lika bra som Mule Variations, men det är det å andra sidan få skivor överhuvudtaget som är.

Plats 12: Björk - Biophilia
Efter två ganska tråkiga skivor så är Björk tillbaks i toppen igen. Här utforskar hon naturen, i både smått och stort och i både text och ljud. Köper man dessutom Appalbumet så får man med lite roliga spel och animationer till låtarna.

Plats 13: Tape - Revelationes
Tape gör alltid intressant musik som inte liknar så mycket annat. Men på den här skivan så har ljudexperimenten tonats ner lite till förmån för vacker säregen instrumentalmusik.

Plats 14: Low - C´mon
Även här har skivan föregåtts av några års väntan, visserligen har det kommit två skivor med Retribution Gospel Choir, men man har ändå saknat Low. Nu är dom tillbaks med ett riktigt bra popalbum, dom är inte riktigt lika "low" som på de tidiga skivorna, men det är fortfarande långt ifrån glättigt, även i upptempolåtarna.

Plats 15: A Heavy Feather - You´re the lotion on darkness knuckles as it punches light in the face
David Sandström har gjort flera intressanta saker sen han la av med Refused. Här är det mesta elektroniskt och det är ganska spretigt, men utan att kännas splittrat. Lite Bowie, lite synth, lite annat smått och gott. Han sjunger bättre än någonsin och experimenterar precis lagom mycket.

Livstecken och skivrea!

Har gått drygt en vecka sen mitt förra inlägg. Har helt enkelt varit ute, ledig, struntat i att skriva. Men jag har lyssnat på nya LOW - C´mon, det låter LOW helt enkelt. Vinyl beställd finns snart i distrot. Har även lyssnat på Radiohead, Rhys Chatham osv. Mycket som är bra.
Angående distrot så har jag under rätt lång tid haft lite rea på cd-skivor, nu är jag less på att dessa skivor står och tar upp plats i min väska så nu tokrear jag ut dom på tradera

Nya fina bra och ospelade skivor. Ni bestämmer hur mycket ni vill bjuda, men samtliga startar på 29 kronor. En del av dessa skivor är dessutom slutsålda och limiterade och i princip omöjliga att hitta här i landet, så passa på och bjud.

/Krister

(soundtrack Dan Zimmerman - Cosmic Patriot)

Jag behöver hjälp!

Idag, på väg mellan ett besök hos vänner och ett besök på en stor mataffär så stannade vi till för att äta pizza. Inte så ofta vi gör det och än mer sällan händer det att musiken som spelas på pizzerian är något som man fastnar för. I alla fall, idag när jag precis hade ätit min fantastiska "el greco" (med grillad paprika och zuccini, samt fetaost och oliver) så spelades "Wicked game" (Chris Isaak) i högtalrna, men inte med denne man, det lät exakt som LOW, men så gott jag nu kan min LOW-historia så har inte dom spelat in den låten. Googlade och gick igenom alla mina LOW-skivor utan resultat, naturligtvis finns det massa 7" singlar med LOW som jag inte har, men chansen att en pizzeria i Umeå skulle lyssna på en radiokanal eller cd-skiva med obskyra LOW-singlar är väl rätt liten. Men vad kan det ha varit som jag hörde? Skulle gärna vilja höra det igen.

Umeå Open, Lördag

Jag halvspringer in på Äpplet och Retribution Gospel Choir har precis börjat. Första låten är en LOW låt (Take your time) från Drums and guns, men det visar sig också vara så att den låten är med på Retributions debutskiva. Det tre man starka bandet fortsätter sedan att bjuda på väldigt bra rock. Eftersom Alan är låtskrivare i både LOW och Retribution Gospel Choir, så finns det naturligtvis många saker som påminner om varandra t.ex. melodierna och sångrösten. Men där LOW oftast håller igen och är väldigt lågmälda och suggestiva, så rockar RGC riktigt hårt och på många av låtarna övergår det till psykedeliska instrumentala gitarrnoisepartier. Trummisen, som även sjunger stämmor nästan hela tiden, fyller ut med massor av snabba fills och det syns att bandet njuter och har kul. Alan verkar behöva få rocka loss och misshandla sin gitarr efter att i så många år har spelat väldigt soft tillsammans med sin fru Mimi Parker. På en låt sätter han upp gitarren framför ansiktet och skriker i gitarrmicken och biter i strängarna. Gitarrljudet är skitigt och riktigt rockigt. Mot slutet kommer det även någon lugnare låt, där LOW vibbarna blir väldigt stora. Synd bara atti stort sett alla Umebor missar det här, vi är kanske 20-30 stycken i publiken och jag gissar att ganska många av oss är LOW-fans. Hur som helst, jag är supernöjd! Riktigt bra och intressant.




En stund senare, i samma lokal, är det dags för Totalt Jävla Mörker. Som intro ligger Lennart Jähkels textuppläsning som är med på "söndra och härska" skivan. Texten avslutas med "lika bra att vänja av sig vid att leva" Sedan brakar det lös! Sista spelningen för en av sångarna (Fredrik Lindqvist)och han och övriga ger allt, som om det var det sista som skulle hända överhuvudtaget. Det är full fart, ett våldsamt röj och dessutom gästas bandet av flera sångare. Bl.a Jan Jämte (Khoma) och Klas Rydberg (Cult of Luna) Nya skivan innehåller betydligt mer blandat material än tidigare skivor och det är en styrka. Mixen av total bärsärkagång och tunga ofantligt svängiga partier är oslagbar. En kompis till mig säger "det är som att få en taggtråd dragen genom tarmsystemet" kan hålla med, med tillägget att det ändå är med ett leende på läpparna hela tiden. Stödet från den ganska stora publiken är massivt och en stor och fartfylld circlepit härjar med jämna mellanrum. Dystopi, ilska, misantropi och allmänt mörker, men den känslan som fyller rummet mest efter spelningen är ändå glädje. Glädjen att ha fått bevittna en riktigt tight, stenhård spelning med ett av sveriges bästa liveband.

Resten av kvällen är det inget som lyckas fånga mig musikaliskt, ser ett helt ok band från Östersund som heter Penny Century, försöker titta lite på Bear Quartet, men dom väljer, kvällen till ära, att vara otroligt introverta och konstiga och jamma, helt utan struktur.


Trevligare var det däremot att stöta på Alan Sparhawk från Retribution Gospel Choir. Är sen länge ett stort fan av hans "huvudband" LOW. Han visade sig vara en väldigt sympatisk man och vi hann med att behandla en hel del ämnen. (t.ex. skog, snö, vinylskivor, soundet på LOW-album, Steve Albini, kommande LOW-album mm, mm,)

Annars så kan jag sammanfatta årets Umeå Open, så här: Även om riktigt stora dragplåster saknades så var det här min bästa festival på länge. MONO, Retribution Gospel Choir och Totalt Jävla mörker var höjdpunkterna. (konstigt att varken VK eller VF har nämnt ett enda ord om RGC) Fortfarande har dock Umeå Open en del att lära från t.ex. House of Metal. Det är roligt med annat som händer på festivalområdet, fler som säljer saker, fler som säljer mat, kanske lite tävligar, typ popquiz, eller kurs i kravallslöjd, eller annat kreativt. Shopen är dessutom väldigt otydlig, svårt att hitta enskilda bands merchandise och skivorna verkade man inte vilja sälja alls, för dessa var undangömda i ett tidningställ. Men på det stora hela är fortfarande festivalen en av vårens största begivenheter och alltid någo att se fram mot. Vi ses nästa år!

(Now playing Rhys Chatham - A crimson grail (for 400 electric guitars)