Jag halvspringer in på Äpplet och Retribution Gospel Choir har precis börjat. Första låten är en LOW låt (Take your time) från Drums and guns, men det visar sig också vara så att den låten är med på Retributions debutskiva. Det tre man starka bandet fortsätter sedan att bjuda på väldigt bra rock. Eftersom Alan är låtskrivare i både LOW och Retribution Gospel Choir, så finns det naturligtvis många saker som påminner om varandra t.ex. melodierna och sångrösten. Men där LOW oftast håller igen och är väldigt lågmälda och suggestiva, så rockar RGC riktigt hårt och på många av låtarna övergår det till psykedeliska instrumentala gitarrnoisepartier. Trummisen, som även sjunger stämmor nästan hela tiden, fyller ut med massor av snabba fills och det syns att bandet njuter och har kul. Alan verkar behöva få rocka loss och misshandla sin gitarr efter att i så många år har spelat väldigt soft tillsammans med sin fru Mimi Parker. På en låt sätter han upp gitarren framför ansiktet och skriker i gitarrmicken och biter i strängarna. Gitarrljudet är skitigt och riktigt rockigt. Mot slutet kommer det även någon lugnare låt, där LOW vibbarna blir väldigt stora. Synd bara atti stort sett alla Umebor missar det här, vi är kanske 20-30 stycken i publiken och jag gissar att ganska många av oss är LOW-fans. Hur som helst, jag är supernöjd! Riktigt bra och intressant.
En stund senare, i samma lokal, är det dags för Totalt Jävla Mörker. Som intro ligger Lennart Jähkels textuppläsning som är med på "söndra och härska" skivan. Texten avslutas med "lika bra att vänja av sig vid att leva" Sedan brakar det lös! Sista spelningen för en av sångarna (Fredrik Lindqvist)och han och övriga ger allt, som om det var det sista som skulle hända överhuvudtaget. Det är full fart, ett våldsamt röj och dessutom gästas bandet av flera sångare. Bl.a Jan Jämte (Khoma) och Klas Rydberg (Cult of Luna) Nya skivan innehåller betydligt mer blandat material än tidigare skivor och det är en styrka. Mixen av total bärsärkagång och tunga ofantligt svängiga partier är oslagbar. En kompis till mig säger "det är som att få en taggtråd dragen genom tarmsystemet" kan hålla med, med tillägget att det ändå är med ett leende på läpparna hela tiden. Stödet från den ganska stora publiken är massivt och en stor och fartfylld circlepit härjar med jämna mellanrum. Dystopi, ilska, misantropi och allmänt mörker, men den känslan som fyller rummet mest efter spelningen är ändå glädje. Glädjen att ha fått bevittna en riktigt tight, stenhård spelning med ett av sveriges bästa liveband.
Resten av kvällen är det inget som lyckas fånga mig musikaliskt, ser ett helt ok band från Östersund som heter Penny Century, försöker titta lite på Bear Quartet, men dom väljer, kvällen till ära, att vara otroligt introverta och konstiga och jamma, helt utan struktur.
Trevligare var det däremot att stöta på Alan Sparhawk från Retribution Gospel Choir. Är sen länge ett stort fan av hans "huvudband" LOW. Han visade sig vara en väldigt sympatisk man och vi hann med att behandla en hel del ämnen. (t.ex. skog, snö, vinylskivor, soundet på LOW-album, Steve Albini, kommande LOW-album mm, mm,)
Annars så kan jag sammanfatta årets Umeå Open, så här: Även om riktigt stora dragplåster saknades så var det här min bästa festival på länge. MONO, Retribution Gospel Choir och Totalt Jävla mörker var höjdpunkterna. (konstigt att varken VK eller VF har nämnt ett enda ord om RGC) Fortfarande har dock Umeå Open en del att lära från t.ex. House of Metal. Det är roligt med annat som händer på festivalområdet, fler som säljer saker, fler som säljer mat, kanske lite tävligar, typ popquiz, eller kurs i kravallslöjd, eller annat kreativt. Shopen är dessutom väldigt otydlig, svårt att hitta enskilda bands merchandise och skivorna verkade man inte vilja sälja alls, för dessa var undangömda i ett tidningställ. Men på det stora hela är fortfarande festivalen en av vårens största begivenheter och alltid någo att se fram mot. Vi ses nästa år!
(Now playing Rhys Chatham - A crimson grail (for 400 electric guitars)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar