Recensioner från Fredag Umeå Open

Börjar väl med det bästa och det som är svårt att få ur minnet (vill naturligtvis inte få det ur minnet heller) MONO!!!! Jag var lite rädd att mina förväntningar skulle vara för höga, men som tur var så hade jag fel på den punkten. Från första till sista tonen var det helt magiskt. Den som skulle vilja komma med någon invändning kanske skulle säga att låtarna är lite för lika varandra, de börjar lugnt och vackert, håller på så ett tag för att sedan utmynna i ett crescendo utan dess like. Visst kan hålla med, men det stör inte mig det minsta, det finns inget mer effektivt sätt att skriva sån här musik och MONO gör det så otroligt bra. Tänk dig att gå i en älvfåra titta och njuta på det glittrande vattnet som sakta flyter förbi och solsken som glittrar på ytan i de små vågorna. Plötsligt öppnas dammluckorna en bit bort och vattnet strömmar med fullt kraft, krossar allt i sin väg, sveper med dig och du har ingen chans att värja dig. Ungefär så känns det att stå framför scenen, men med den stora skillnaden att man varken drunknar eller slår ihjäl sig mot vassa stenar, man blir bara inlindad från alla håll av de massiva vågorna av gitarrnoise! Min enda invändning är istället att det är för kort! Hade gärna stått kvar en timme till! Ljudet är helt perfekt, de vackra lugna partierna har ett klart och kraftfullt gitarrljud och när dom sedan "öppnar luckorna" så är det ett enormt tryck i ljudet som gör att det verkligen känns i hela kroppen.

I övrigt under fredagskvällen så såg jag Khoma som bjöd på en del nya låtar som lät ganska intressanta, dock tycker jag att den nya singeln " In it for fighting" tycker jag dock är ganska slätstruken. Tyvärr hade dom både dåligt ljud (i alla fall från början) och lite tekniska problem som gjorde att Khoma inte var den käftsmäll dom skulle kunna vara. Låten "A final storm" från den kommande skivan med samma namn, lät väldigt lovande och när dom körde "One of us must hang" från "the second wawe" skivan så var det dock riktigt bra.


Såg också metal/hardcore bandet raised fist från Luleå. Dom bjöd på en väldigt energifylld show, som ibland liknade en uppvisning i truppgymnastik :-)
Visst fanns det en del musikaliska godbitar även där men det här var mest en show för ögat. Kul att titta på hoppande snubbar och rökpuffar osv.

Såg även några låtar av Invasionen, jag tycker fortfarande att Dennis är en väldigt bra scenperson, han är rolig, han har ofta nåt att säga och det är bra med personer som inte slutar tycka eller hoppas eller kämpa för något bara för att man har passerat 35, men däremot ger deras musik inte mig någon kick. Kul dock med den svenska versionen av Deportees, "under the pavement, the beach"

Hann med tre låtar med Jennie Abrahamsson. Det lät bra och kompetent. Kvällens överraskning var på Nemisscenen. Dvs scenen för oetablerade band. Ett band som om jag förstod det rätt kom från Luleå. Dom hette hamngatan, med det namnet så förväntade jag mig nån sort Håkan Hellström pop eller nåt men det visade sig vara ett riktigt begåvat band som jag skulle beskriva som en mix av At the drive in, Destroyer och Arcade Fire. Framförallt hade dom väldigt mycket snygga gitarrgrejer och massa coola trumfills, men även bra sång. Kul! Blir ett band som man får hålla utkik efter.

Ok ses på Umeå Open ikväll igen.
/Krister